...en tjej-tant-kärings hemsida!

...en tjej-tant-kärings hemsida!

Grupper

Funderingar (start -06)Posted by Cicci Wik 2009-07-23 13:05
Den här sommaren har jag valt att ta avstånd och skaffa mig distans till en del som jag måste ta tag i på allvar när hösten kommer. Igår drabbades jag av en skopa av det där som jag helst inte vill ta i just nu och det blev som om det genast hängde blytyngder på axlarna! För just nu är det sommar och jag vill njuta och passa på att vara lite ledig från allt det där som annars tynger mig....

Blytyngderna hindrar mig. De fungerar som broms, de trasslar kring benen och blir hinder i vägen fram mot målet. Jag får inget gjort av det jag vill göra för att det är så här!

Jag vill göra det jag är bra på och vill arbeta med det jag vet något om. Jag vill bidra med min del av kakan och jag vill inte sitta i en sandlåda och slå folk i huvudet med min spade. Jag vill inte ta ställning och slåss för min ståndpunkt med tänder och klor. Jag vill samarbeta för att nå gemensamma mål.

Jag vill utföra min del av arbetet tillsammans med andra vuxna människor som har ett vidgat och insiktsfullt synsätt på sina medmänniskor. Jag vill arbeta tillsammans med vuxna medmänniskor som kan inse sina egna fel och brister och samtidigt se andras goda sidor trots att de även har fel och brister. Jag vill ha nyanserade människor omkring mig att samarbeta med. Människor som INTE delar in världen i svart och vitt och utesluter nyanserna alltså. Jag vill arbeta ihop med folk som inte dömer andra om de inte visar sig göra, tycka, tänka som de själva gör! Men jag har kämpat för att få arbeta så här nu i några år och jag börjar misströsta. Finns det verkligen sådana personer?

Det är svårt att samarbeta med fanatiker, prestigefyllda egon och personer som spelar schack med sina medmänniskor för att nå högre maktpositioner. Jag har fått hålla på med att nysta i en massa mellanmänskliga relationer i stället för att utföra ett engagerat och målinriktat arbete.

Det är tidskrävande att ta tag i sådant, men det tar framför allt all energi ifrån mig och det går ut över hela min tillvaro. Ska det vara på det viset hela tiden så orkar jag inte. Då får jag lägga ner alltihop eftersom jag aldrig kommer fram till det jag egentligen vill göra.

Det är för det mesta ett fruktlöst arbete att försöka öppna ögonen på folk och få dem att inse vad de gör när de trampar på sina medmänniskor i sina försök att behålla sin maktposition och visa vem som är herre på täppan. För att med aggressivitet hävda att man har rätt kommer man ingenvart med. Inte heller når man målen om man lindar in det man hävdar som rätt och riktigt i tjusiga ord där det mellan raderna står att den andra har hur fel som helst och borde förstå bättre.

När jag blir som mest trött på folket känns det ibland tillfälligt bättre att sortera folket och kategorisera. Varför är det så egentligen? Att det känns bättre när man får sortera en kaotisk tillvaro i fack? Hm... Jag vet ju svaret, det blir ordning på torpet för en stund och tanken får ro. Det handlar om trygghet och vila att få lov att kategorisera folk. Den är en sån typ, den är en sån... osv

Oavsett vilket så kan jag dela in folket i de grupper jag försökt utföra ett bra arbete i så här. Grupperna består av:

- den starka dominanta som pekar med hela handen. Det är bara en person som är så här i en grupp. Om det skulle bli två av den här sorten startar ett världskrig.

- ett antal personer som ler och hela tiden berömmer den dominanta och starka och som genast utför allra minsta pekning från denne men aldrig tar egna initiativ.

- Så finns det alltid minst en som kanske inte säger så mycket när gruppen är samlad men som kan muttra och klaga till den som vill lyssna utanför gruppmötena. Denne personen sitter antingen med ett falskt leende och är övertrevlig på mötet eller så är armarna korslagda över bröstet och minen butter.

- Ibland finns det också de som låter gruppen hållas men protesterar när saker och ting blir helt tokigt och är på väg uppåt väggarna. De sitter annars stilla och tysta vilket tolkas som att de håller med. Den här senare kategorin är ofta de som egentligen har ganska kloka och vettiga tankar men eftersom de saknar ledargestaltens dominans och viljestyrka får deras tankar sällan gehör, eller kanske inte samma utrymme som ledarens. Dominans vinner alltid även om den inte alltid för med sig klokhet och visdom.

Ska jag placera mig själv i någon av de här kategorierna så tycker jag kanske att jag tillhör den sista kategorin. Jag kan nog sitta stilla och tyst och säger kanske inte så mycket. Men när jag tycker att diskussionen håller på att spåra ur eller om jag tycker att gruppen missar något viktigt så är jag inte rädd att öppna munnen och säga det. Om det är vettiga ord som lämnar min mun eller inte lämnar jag till andra att bedömma.

Kanske tillhör jag ytterligare en kategori, de tysta och dumma? :-)

Skillnaden mellan mig och den dominanta personen som pekar med hela handen är att jag inte gör just detta, jag skulle aldrig kunna peka med hela handen åt andra heller. Mitt mål är att samarbeta så långt det är möjligt, lyssna på de andra, tänka själv och utifrån allas gemensamma bidrag komma med konstruktiva idéer.

En för mig idealisk grupp vore en samling kloka personer med STORA portioner insikter och lyhördhet. Idealgruppen respekterar varandras uppsättningar av insikter och förutsättningar och inser att inte alla i gruppen ser saker på samma sätt i alla lägen.

I min idealgrupp kan personerna sänka garden och kanske helt ta bort sin prestige när den inte är nödvändig. De är absolut inte några fanatiker som till varje pris ska ha rätt, och de kan inse att fakta inte alltid ser ut precis så som deras egna ögon uppfattar det hela. De inser i stället att allt alltid har flera dimensioner och är långt mer mångfacetterat än de själva någonsin kan inse själva. De har för länge sedan förstått att detta helt och hållet beror på vems ögon som betraktar det hela.

Men det är kanske en utopi att hitta min idealgrupp? Det kanske bara är att inse fakta för min del att det alltid finns en domderande person och en hel bunt med folk som inte vågar eller vill ha en egen uppfattning och därför väljer att följa ledaren i alla väder. Det kanske till detta alltid måste finnas personer som inte tycker om ledaren men som väljer att ändå le i dennes närhet för att prata skit när ledaren är utom hörhåll.

  • Comments(0)//blogg.cicciwik.se/#post228