KuriosaPosted by Tommy Svensson Wednesday, August 25 2010 22:18:03TJENARE FOLKET
Det gamla gardet på Central.
:- För det mesta är jag snäll men jag kan också bli JÄVLIGT FÖRBANNAD!!!! Med dom orden presenterade sej Bengt Bengtsson som våran klassföreståndare när vi började i sjunde klass på Centralskolan i Forshaga i augusti 1969. Jo men visst. Från efter att ha haft Anna-Lisa Kuhlman i ettan, tvåan och trean i gamla Grossbolsskolan och G A Hedlund i mellanstadiet på Central, hade man nu lämnat småskolan bakom sej och avancerat till högstadiet med en massa lärare som man skulle hålla reda på. Några namn kommer att passera revy. En del namn är av en eller annan anledning fingerade.
Rektor för etablissemanget var ju den legendariske Oskar Förlin, allmänt kallad för ”Trasa” (ursäkta Oskar), studiorektor var ju allas vår Arvid Åhrén. En yrkesvalslärare skulle ju åxå finnas, det var Per Axel Wahlstedt. Han hade ju även hand om sekretariatet och var speaker vid skolidrottstävlingarna på anrika Ängevi, där Lennart gick fram till mikrofonen, knäppte på ljudet och fixade till en rap som hade överröstat ett startande jetplan, knäppte av ljudet och gick och satte sej igen, lugnt och stilla. Gunnar Olsson skötte vaktmästeriet och insläppet i matsalen där bland andra Hildur Högberg och Vivian Björkman jobbade. Skolläkare var ju naturligtvis Börje. (jo men pôjka, dä ä allt Börje dä, som Eddie skulle ha sagt). Skolvärdinnorna, Barbro Adrian och Gerd, som jag nu inte kommer på efternamnet på, tror jag dök upp nångång, skarven 1969-70.
Ulrich Schoeps (tror det stavas så) var en biologilärare. En gång hade några i klassen slagit vad om att komma snabbast till den legendariska ”Sal 34” (typ snickerboa), OBS:en, där Åke Samuelsson regerade. :- Får jag gå till OBS:en, sa Lennart:- Nej sa Ulrich. Varpå Lennart ”råkade” tappa ett provrör. :-SAL 34 !!! skrek Ulrich. Lennart vann vadet, det hann knappt gå tio sekunder av lektionen. Jo men, där gick det undan. Lars Salde hette vår biologilärare i nian. Vi pratade om hörsel och ljud och han sa:- ”Vi reagerar för olika ljud. Skulle min fru stå utanför dörren och vi hör henne prata skulle inte ni reagera nämnvärt, utan bara konstatera att det var en kvinnoröst som ni inte känner igen, men jag skulle reagera på att den rösten är bekant för mej. Rektorn till exempel, reagerar när det smäller Kina-skott i nians kapprum”.
”Olles gaskammare” stod det på dörren till kemisalen där Håkan Olausson höll till. En annan Håkan, Heinz, var kung i fysiksalen. I våningen under kemisalen hade jag tyska. Stina Lihv hette fröken som kom att lägga grunden till min tyska, som jag en gång fick en jättekomplimang för. En tysk på Augustinerbräukeller, en ölhall i München, frågade mej vilken del av norra Tyskland jag kom ifrån. Tydligen pratade jag bra tyska (runt Hannover pratas det ”skoltyska”) eller så var han klapp kanon. Grunden till det engelska språket la Hedlund i mellanstadiet när man läste om Ann, Pat, Sam och Mac. Fortsättningskursen i högstadiet hade Anna-Karin Nilsson (Jurefalk) hand om.
En legend bland lärarna var och är herr Nordling, ”Trä-Tage”. Jag minns speciellt tre episoder som jag tycker personifierar honom ganska så bra. Två tuffa grabbar hade rappat en tegelvägg med snöbollar utanför slöjden. Tage ser detta, går ut med två piassavakvastar och säger ”vänligt” men mycket bestämt :- Ni går inte härifrån förrän väggen är ren, två stora niondeklassare blev väldigt små. I nian var det volleyboll i gymnastiken för hela slanten, Felix Gustavsson gympaläraren, ledde oss faktiskt till mästare i Skol-DM i Älvenäs där vi vann över Vålberg. Ibland var Tage med oss och tränade på kvällarna. En gång var han med i ”motståndarlaget”. Jag servade, Tage hoppade upp en meter i luften, tog emot bollen på bröstet, alla blev så förvånade att ingen tog emot returen, utan han så att säga, smashade in bollen med bröstet. :- Va, var ni inte med grabbar. Spänsten i ”gubben” var imponerande. Och slutligen när vi hade gjort sista lektionen i nian. Då sa han :- Jag får önska er lycka till med era fortsatta studier och från och med nu är vi Du med varann och så säger vi Hej Då! Va, vet jag att jag tänkte, säger man så till en lärare? Man sa ju alltid ”Magistern” eller ”Fröken” och ”Ajö”, men efter det, då var ju skolan slut då var det legitimt att heja och dua.
Skolköket inbjöd till lite hyss, att skruva upp tempen på en ugn, vrida ner plattan på spisen, lossa på ströaren till saltkaret m.m. Siv ”Sippan” Osterman hade det kanske inte så lätt. Ett riktigt grisigt hyss var när, vi kan kalla dom, Bengt och Christer kom någon minut för sent till lektionen. Strax innan dom skulle gå in sa Bengt:- Vänta lite. Han gräver rejält i snoken och får fram en av dom största snôrbusera som Värmland har skådat. Kletar den på undersidan handtaget på utsidan klassrumsdörren, och dom går in. Fem minuter senare kommer magister Nilsson in och ska växla några ord med läraren som dom hade just för tillfället. Bengt och Christer vet inte var dom ska ta vägen och dom har väldigt svårt att hålla sej för skratt när magister Nilsson torkar av sin hand mot sina byxor, något kletigt hade tydligen fastnat i näven … Ja ja lite hyss gör väl alle pôjker.
Ytterligare några av det gamla gardet som man kommer ihåg är John Carlsson som vi hade i matten med algebra, ekvationer och parenteser. Den rödhårige Mats Larsson, Nanna Olsson, Carl Axel Kjellberg, Bosse Wennerström i verkstan, KÅK (Karl-Åke Karlsson), Inez Ask, syfröken som jag bara kommer ihåg till namnet, Halvard Fransson, Ulf Hedqvist i gympan på mellanstadiet som sedan Sone Teander (glurk i burken som Sture Friberg sa), Kenta, Stig Larsson och ovan nämnde Felix skötte om på högstadiet, Gertrud Wiktelius som hade ”skrivmaskinlära” eller vad man ska kalla det. Hon stod gärna och rätta till kragar eller knäppte knappar på skjortorna på folk när hon pratade med dom. Tryggve Larsson som skötte biblioteket.
Birger Kjällen, som egentligen tillhörde det ännu äldre gardet, hade vi som vikarie några veckor i slöjd i mellanstadiet i stället för Gösta Olsson. Birger slipade en träbit med fint sandpapper och bad oss titta närmare på biten. Och utan att tänka sej för blåste han dammet rakt i ögonen på Göran och så sa han :-Titta vad fin och slät träbiten blivit. Det var inte lätt det med ögonen fulla av slipdamm. Algot Gäwert hade hand om teckningssalen. Där lånade jag Roberts teckning, men jag fick ett sämre omdöme än vad Robert fick trots att det var samma teckning som visades upp. Ja ja.
Ingemar Virdhall, som hade en benprotes, kallades allmänt för ”Vreck”. Personligen så ömmar jag för personer som har ett fysiskt handikapp och vill inte använda något öknamn på dom. Men jag vill härmed göra en bekännelse. Nästa lektion skulle vi ha just Virdhall i svenska och Thomas frågar mej :-Va ska vi ha för nôe näste timme?. Och jag skulle tuffa till mej :-Ja, vi har väl svenska mä ”slirern” säger jag och Ingemar står alldeles bakom mej. Jäklar vad jobbig jag kände mej. Men jag tror inte att han hörde vad jag sa. Men en ursäkt är härmed framförd.
I nian hade vi sexualkunskap och var och en av oss t.o.m. fröken Marianne skulle ställa en fråga till dåtidens Malena, dr Börje. Marianne, som alla visste, polade ihop med magister Olsson, ställde en fråga till Börje om onani. Frågan var precis ställd. Ett meddelande hördes på högtalarna. Jodå magister Olsson sa något som jag nu inte kommer ihåg. Men däremot minns jag vad Mats sa alldeles efter meddelandet. :- Ja dä kunne en väll begripe, så fort Marianne prater ôm onani hör en dän dära Ollssônn. Hörde ni förresten va han flåse…Ansiktsfärgen på fröken var Falu rödfärg gånger tio.
Av det ännu äldre gardet så minns jag att vi hade en vikarie i fyran som hette Karin Werner. Hon sa :- Jag är så gammal så ni kan höra med era föräldrar om dom kommer ihåg mej. Jag hörde med farsan, jodå henne mindes han. Farsan hade gjort nåt jäkelskap och skulle få en örfil av Karin men farsan var något längre än Karin så hon tordes inte klippa till utan hon kallade på legenden Albert Jansson som kom upp och gav farsan en hurring. Jo men, så gick det till när farfar var ung.
Ett hyss som, kors i taket, G A Hedlund gjorde, var när han bad fröken Moberg att gå ner till Irma Ullström och be att få låna en synvinkel. Fröken Moberg gick ner, kom tillbaka efter en stund med en vanlig enmeters trälinjal. Och Mobergskan sa att:- Hon (Irma) hade ingen synvinkel men hon trodde att det går nog lika bra med en linjal. T.o.m. Hedlund hade humor ibland.
Eller som när Lars sitter ensam på bänken i korridoren och fröken Magnusson går förbi och frågar:- Varför sitter du här? :-Ja fes i klassrumme, fröken :-Jaha och för det åkte du ut. Var är dom andra då? :- Ja di setter väll kvar där inni dretoset di…
Nej det där sista påståendet är nog inte sant men allt det andra hände på Centralskolan i Forshaga någon gång i det förra århundradet. Jo då nån kvarsittning blev det väl…
Tommy Svensson den 25 augusti 2010.
KuriosaPosted by Tommy Svensson Monday, August 09 2010 21:36:54TJENARE FOLKET
9 augusti.
Tanken svindlar lite grand. Nu när vi skriver den 9 augusti 2010 är det första gången sedan 1904, som Elise inte får vara med om detta datum. Hon föddes den 9 augusti 1905, just precis idag för 105 år sen. Elise är min mormor som avled den 14 oktober ifjol. Hon var alltså med om detta datum 105 gånger och under hela hennes levnad var och är Roland dagens namn. På min mormors 40-års dag fälldes atombomben över Nagasaki. På hennes 50-års dag föddes Maud Olofsson. På hennes 80-årsdag avled trubaduren Fred Åkerström. Tre tragiska händelser, nej förlåt mej Maud. Men som sagt det är idag första gången sedan 1904 som inte ”mormor Lisa” får uppleva detta datum…
Tommy Svensson som har upplevt dagens datum, den 9 augusti, 55 gånger.
KuriosaPosted by Tommy Svensson Tuesday, August 03 2010 23:31:34TJENARE FOLKET
Farfar och jag.
Jo men, då har man stigit ett steg i generationen från att förut har varit son och pappa kan man nu också säga farfar. Min äldste ”batting”, AIK:ar… förlåt jag menar naturligtvis FBK:aren Robert och hans fru Elin, fixade till en grabb som såg dagens ljus i gryningen den 18 juli. Dryga halvmetern och dryga fyra kilo, det verkar vara ett ämne till en ishockeyback i 2025 års upplaga av TV-pucken.
Men tänk om han skulle börja hålla på HV 71… Nä, den risken finns inte över huvudtaget.
Ett stort GRATTIS igen, Elin och Robert.
En baby kan göra en man av sin far och en pojke av sin farfar.
Tommy Svensson den 3 augusti 2010, en nybliven farfar med en tår i ögat.
KuriosaPosted by Tommy Svensson Sunday, August 01 2010 23:32:52TJENARE FOLKET
Ett eko av Aja baja Anna Maja.
Det är en eftermiddag i slutet av maj i nådens år 2010. Jag smet in igenom ett vändkors utan att betala men det var ingen som brydde sej. Snett nere till höger ser jag något som liknar en granatattack, bräder, stolar, ett tak med tjärpapp som rasat in, allt i en enda röra. Ett golv och några väggar vittnar om att, här har det funnits ett bygge en gång i tiden, ett bygge där dom ”stora elefanterna dansat” som det brukar heta. Men jag fortsätter istället rakt fram ett 50-tal meter och kliver upp på ett brädgolv. Plötsligt får jag en låt i huvudet, jag hör den glasklart, refrängen sitter som en smäck trots att jag inte hört den på säkert trettio år. ”Aja baja Anna Maja vad du ställer till, bara skoja, bara laja, göra som du vill. Aja baja Anna Maja får man göra så, en dag kommer det att paja och hur mår du då.”
Vad är detta för en låt då? Och hur kom det sej att du fick denna låten i skallen? Och varför just där? Jo, brädgolvet tillhör en gammal dansbana. Tommy Bergs, en orkester från Karlstad, rev av denna töntvarning till låt (ursäkta mej, herr Himmelstrand) någon gång sommaren 1974 och just när jag klev upp på dansgolvet drog sångaren Ulf Gullbrand igång med refrängen ”Aja baja Anna Maja…” Ett 100-tal, vid och på dansbanan, stämde in i kören. Men nu när jag hör refrängen igen, 36 år senare, är jag ensam. Dansbanan står i den förfallna Lindforsparken.
Jag går ner till det som skulle kunna ha varit en granatattack. Går sedan upp för en liten trappa, upp till det som en gång i tiden var scengolvet. Jag lägger örat intill en spricka i väggen och likt havet som hörs i en snäcka hör jag ett svagt sus som växer och ökar i styrka och blir till slut en gorillakör :- Oka-tjacka, Oka Oka Oka tjacka, Oka Oka. Aj känt ståpp diss filing, dip insajd åvv mii…Jodå, Björn Skifs och Blåblus ”Hooked on a feeling” ekar fortfarande i väggarna, eller det som finns kvar av dem. Ett eko från en ljummen försommarkväll 1974.
Vid det som var ingången till scenen tycker jag mej ana Rockfolkets turnébuss. Strax bredvid står Burken, Bertil Bertilsson och Rock-Ragge, och skriver autografer på allt från papper till underarmar, magar och rumpor. Och Rock-Ragge som trodde att dom befann sej i Hofors när undertecknad påpekade för den gamle Rockkungen att orten heter Lindfors, precis som Lill Lindfors. Jo minsann…
Jag står kvar uppe på scenen, alldeles bakom mej har en rejäl bit av det nedfallna taket hamnat. Här satt Geoff Britton, trummis i bandet Wild Angels, då dom var kompband åt den gamle Erik Fernström, alias Jerka, alias Jerry Williams. Geoff Britton slog sönder trumskinnet på virveltrumman ett par tre gånger under öset dom hade. Det som var imponerande var att han fortsatte att spela och hålla takten under tiden som han bytte trumskinnet. Tydligen hade han varit med förr eller också ingick det i showen.
Några trasiga elledningar slingrar sej fram bland dom knäckta bräderna. Elledningar som var hela när The Spotnicks äntrade scenen med hur många gitarrister som helst, med Bosse Winberg i spetsen.(Nja, det var väl fyra gitarrer och en basist) Bosse Winbergs smäktande gitarrsolo i Spotnicksklassikern ”Last Date” hörde jag då och gitarren hördes tydligt även nu. Solot hade bränt sej fast i stoppningen i en trasig stolsrygg. Trummisen i bandet, Tommy Tausis med ett förflutet i popbandet Tages, (ja det hette popband på 60-talet) rev av ett fem-minuters mäktigt trumsolo. Det ekot hördes också tydligt, det satt i en takbjälke. En takbjälke som låg knäckt bland bråten uppe på scenen.
Några lampor hänger kvar i sina trådar vid den lilla dansbanan, längst inne i hörnet av parken. En gaffel från serveringen har hamnat på utsidan tillsammans med en serveringsbricka. Inne i serveringen står några tomma montrar. En stol där ryggstödet är borta. Tvättfatet som sett bättre dagar. En krossad glasruta… Utanför står en gammal gisten träbänk där kanske förälskelser både har börjat och slutat. Sådant kan mitt i det tragiska te sej vackert på nåt vis. Dä va fan va du va poetisk nu da. Jo visst, men det är lite sådant man tänker på när man vandrar runt bland spillror och försöker samla tankar och minnen från tiden det begav sej. Apropå minnen så vet jag att jag sa nångång :- Jasså, var vi i Lindfors i går? Men det är väl preskriberat nu. Sen vet man ju om en del saker som hände i parken som aldrig kommer att bli preskriberade...
Lindfors Folkets Park drabbades av folkparksdöden på 1980 talet. Gyllene Tider var bland dom sista stora artisterna som uppträdde i parken, året var 1981. Det slogs publikrekord, runt 2 700 var där och kikade. Apropå slogs, så var ju parken, platsen för ett rejält raggarslagsmål i kollosalformat som det pratas om än i dag. Året var 1975.
Den stora scenbyggnaden rasade samman för några vintrar sen. Men det var ingen granatattack, utan taket gav vika av tyngden från snömassorna.
Tommy Svensson den 1 augusti 2010, som inte var i Lindfors när publikrekordet eller raggarna slogs.
KuriosaPosted by Tommy Svensson Sunday, July 25 2010 21:50:28TJENARE FOLKET
Korn, humle, jäst och vatten.
Oj då, ett livstecken.
Hej och välkomna. Idag ska vi prata om djur, och inte vilka djur som helst utan Eurythmics.(duon Annie Lennox och Dave Stewart). Nej jag skoja bara, idag är det öl som är på tapeten och inte vilket öl som helst utan det tyska ölet som är bryggt enligt ”Reinheitsgebot”. Fast det är klart det är ju bättre att öl finns på fat, i flaskan, i burken eller i glaset än sölad på tapeten, ja ja. Men kom te saken nu da. Jo, Reinheitsgebot, German Purity Law, den tyska renhetslagen har inget med arier och judar att göra utan den säger att öl ska vara bryggt på korn, humle, jäst och vatten, ingenting annat. Den är en av de äldsta livsmedelslagarna i världen. Den 23 april 1516 undertecknades den lagen i Ingolstadt. Initiativtagare var den gamle bayerske hertigen Wilhelm IV, stendöd sedan 1550. I Ingolstadt brygger, förlåt, bygger man förövrigt bilmärket AUDI.
Weissbier då, det är ju bryggt på vete i stället för korn, ja men då heter det ”weissbier”, veteöl, det är tillåtet. Ett östtyskt öl som bryggdes med tillsats av sirap kämpade mot reinheitsgebot vid sammanslagningen 1990 men dom fick vika sej och det måste kallas för ”spezialbier” för att få bryggas. EU ansåg att reinheitsgebot var ett handelshinder. Att släppa in utländsk öl som inte är tillverkad enligt renhetslagarna på den tyska marknaden, fick EU igenom 1987. Men skulle tyskarna tumma på sin reinheitsgebot. En omröstning i den tyska Bundestag samma år gav ett rungande NEIN. Alla partier från ”Die Grüne” till dom konservativa CSU var eniga, detta var första gången som samtliga partier röstade lika i efterkrigstidens Tyskland. Jo men. Pilsnern förenar…
Men om ölet är bryggt på samma råvaror så måste den väl smaka lika i hela Tyskland. Nej, kornet blir till malt, där kan man ändra mängden, den rostas också lite olika, humlemängden spelar roll för bitterheten, Olika bryggerier har olika knep med dom fyra råvarorna för att få fram just sin speciella smak på sitt öl.
Öl heter ju som bekant Bier på tyska. Säger man Öl till en tysk så menas det Olja. Olja mäter man ju i fat och det heter ju Fatöl på svenska, ja jäklar du. Fatöl heter på tyska ”Bier vom fass”. Fass på svenska är ju apotekets läkemedelslexikon där man kan läsa om biverkningar på olika mediciner och dylikt. Viagra t.ex. kan orsaka nackstelhet om man inte sväljer tabletten tillräckligt snabbt. Samma tablett kan även orsaka huvudvärk också. Va??? Jo om herrn tar en Viagra till fredagsgroggen och får det där belåtna flinet samt en glansig blick och höjer ögonbrynen några gånger, kan frun i huset få plötslig huvudvärk. Nej nu kom vi ifrån ämnet lite grand.
Bengt Bedrup och Kondrup och Glistrup tar varsin Spendrup på Kastrup. Ja, då kom vi i fas med ämnet igen. Spendrup för övrigt, brygger sitt öl enligt de tyska lagarna och apropå Kastrup i den gamle dronningens by, det gamle København i det gamle Danmark så är det ju inte helt fel att sitta en sommardag i det dejlige Nyhavn och halsa en Tuborg Grøn ”jä, hvergang do gamle”, trots att den är bryggd på råfrukt d.v.s. ris och majs, med andra ord ett riktigt fulöl enligt tyskarna.
Till sist några personliga favoriter. DAB, 1670 på bolaget, Spaten, 11333, två mycket momsiga bier aus Dortmund resp. München. Tuborg Grøn men det ska vara den danska på flaska, lite lagom immig en sommarkväll med en grillet tømrepølse, snickarkorv på svenska, eller som dom kan heta på tyska, ein Tischlerwurst. Dregel, dregel… Så personligen håller jag inte så hårt på reinheitsgebot som tyskarna gör. Det räcker med att ölen ska smaka sehr gut. Lite extra kuriosa. Polare Englund och jag var i København 1981, och för vidare transport med tåget Hansaexpress till Hamburg Hauptbahnhof behövde vi fylla på vårt vätskeförråd. Vi går in i en ølshop på Istedsgade och jag säger till en handlare som ser ut som Sjökvisten i filmerna om Åsa-Nisse :- ”Godä ti Däb”(Goddag tio Dab) ”Jä do” säger han och hämtar tio flaskor Dab. Jo visst klarar man av det danska språket utan några större problem.
En fotnot. Kondrup är 4:ans meteorolog Peter Kondrup som åsyftas.
Tommy Svensson den 25 juli 2010, den sista dagen på semestern, den så kallade Ågrenssöndagen…
KuriosaPosted by Tommy Svensson Wednesday, June 16 2010 23:02:36TJENARE FOLKET
Mitt i naturen, årgång 1980.
En perisoreus infaustus kontra falus corvus.
Den bara satt där en halvmeter ifrån mej :- Hur blir det nu med det häringa, får ja nôn kôrv eller… Fjällvandringens andra morron i slutet av maj. På natten hade temperaturen varit sju minusgrader men en varm sovsäck gjorde att kylan inte märktes. Jag satt utanför tältet någon kilometer nordväst om Blåhammarfjället och frukosten skulle bestå av te, färdiga knäckebröd med ost å skinka emellan och stekt falukorv. Trangia-köket hade stått på en stund så den teflonklädda stekpannan hade blivit het. Åtta skivor falukorv hade skurits upp. I ögonvrån ser jag att något har landat alldeles bredvid mej, en perisoreus infaustus, en lavskrika, Norrbottens landskapsfågel. Det vet den tydligen inte om, för jag och lavskrikan befann oss i Jämtlands fjällvärld.
:- Hej på dej du, ska dä va en litten kôrvbet, sa jag och delade en skiva falukorv och gav en bit till den gråbruna fågeln, lite mindre än en kaja. Jag visste att den var allätare så jag tänkte att: litte kôrv dör den inte av. Jodå, den satte sej och åt direkt ur handen, en liten polare så här på fjällvandringen. Jag skar upp en liten bit till men den flög iväg lika tyst som den kommit. Korvbiten fick ligga kvar ifall fågeln skulle dyka upp igen. Men nej, det var första och hittills enda gången jag hade äran att mata en lavskrika. När jag hade packat ihop tältet och donat ner allt i ryggsäcken, för att vandra vidare mot Blåhammarfjället, dök min polare upp igen. Den kanske var sugen på en liten vickning till, eller också skulle den tacka för gourmetfrukosten den fick. Tyvärr hade någon glufsat i sej den sista biten av en falus corvus som egentligen var avsedd för en perisoreus infaustus så jag kände mej lite taskig mot min polare, det gjorde faktiskt lite ont i mej.
Ett möte med skogens drottning.
En förmiddag i april. Plötslig brakade det till i skogen. Kameran var skjutklar. Jag stod i snåren och spanade på en glänta 25 meter rakt fram, där skulle ju älgen dyka upp tänkte jag, öronen var som paraboler, lyssnade, ögonen vandrade fram och tillbaka, pulsen steg. En dryg meter framför mej dök älgkon upp. Hon såg mej i samma ögonblick som jag såg henne, älgkon knäade med frambenen, vände runt på en femöring och brakade in i snårskogen igen. DÄ VA JU EN ÄLG… och där stod jag med kameran på magen och kände mej lika skakis som matadoren, han som ska möta Ferdinand varje julafton. Det är vid sådana där tillfällen som det är bra att vara ordentligt nyskiten.
En gryning i slutet på april.
Jag hade suttit i den lilla kojan i ungefär en halvtimme. Klockan var halv tre på natten när den första dök upp. Jag hörde när flera av dom anlände men nattmörkret gjorde att det var svårt att urskilja något. När gryningsljuset kom började dom föreställningen. Ljudet växte till en nästan öronbedövande symfoni. Orrarna hade börjat morgonens konsert. Det var säkert ett femtiotal ville vara med och visa upp sej. Ett ”koklande” och ett ”tsjyshande” bredde ut sej över hela Sjöstadmossen. Med hängande vingar och utbredda stjärtfjädrar utkämpade tupparna ganska våldsamma strider om hönornas gunst, hönorna som hela tiden fanns med i bakgrunden och spanade in sina blivande kavaljerer.
När solen steg upp flyttade de flesta av orrarna upp sina positioner till dom tallar som finns lite sporadiskt på mossen men ett tiotal av kombattanterna höll sej kvar på marken utanför kojan. Vid niotiden på morronen hade undertecknad tröttnat både bildligt och bokstavligt på nattens och morgonens uppträdande men man ville ju ändå inte störa dom kvarvarande. Till slut ursäktade jag mej och gick ut. Det hela blev rätt så komiskt när dom såg mej. Uppspelta (!) som dom var, flyttade dom sej bara så mycket att jag kunde komma förbi och fortsatte spelandet som om ingenting hade hänt. Ungefär som om dom skulle ha sagt till varandra : Ja ja, vi får väll flötte litte på ôss, Tommy vill hem å sôve, men vi hôller väl på ett ta te, vi ä ju inte klare än.
Najs Biiwer vid Öna.
Öna, ett smultronställe nere vid älven, Klarälven. Smultronstället har jag känt till sedan mitten av 60-talet. Stället ligger mellan Skived och Östra Deje, en klipphäll som går ut som en liten udde. Det är en augustikväll. Jag satt på klippan och spanade med kikaren efter bäver på den andra sidan älven. Nio gånger utav tio ser man dom. Plötsligt hör jag röster femtio meter nedströms på samma sida älven som jag befinner mej på. Hoppsan, två tjejer i tjugoårsåldern som ska ner till den lilla sandstranden och ta sej ett kvällsdopp. NÄCK. Jodå. Vad gör en 24-årig kille, där han sitter med en kikare och får syn på två nakenbadande tjejer? Jo exakt det samma som drygt 118 % som alla, av det manliga könet, skulle göra naturligtvis. Tar en närmare span på tjejerna genom kikaren. Oj oj oj. Där satt jag på klippan och kände mej lite som fula gubben och fluktaren. Hade tjejerna tittat åt mitt håll så hade dom sett mej direkt, eller kanske, dom såg mej och bjöd på det hela. Ynf. Så visst var bäversafarin lyckad den gången åxå. Om man säger så…
Skogen, en ro för själen.
En tidig morgon i början på mars, gryningen hade kommit. En ensam hackspett bröt tystnaden. Hamrandet ekade vid Sjöstadhöjden, några kilometer öster om Skived. Jag hade med mej min bärbara ryggsäck med inbyggd stol, kamera, kamerastativ, en termos med varmt te och ett överlevnads-kit bestående av en påse kalla varmkorvar. Ja men du, är inte alla ryggsäckar bärbara? Jo i och för sig, men det beror ju på hur många kilo dom väger. Upp till 10-15 kilo är väl OK men väger dom 100 kilo är det inte bärbart, så är det. Men tillbaka till denna underbara morgon i mars 1980.
Jag hade gått några 100-tals meter då jag halkade ned för en liten bergsknalle, landade på ryggen och drog i svanskotan, jodå, några ramsor hasplade man ju ur sej. Vid en glänta i skogen stannade jag, krängde av mej ryggsäcken, fällde ut stolen och riggade stativet med kameran på. Den ena spärren till det ena benet på stativet hade gått sönder när jag ramlade, benet gav vika, kameran träffade mej på kindbenet, jodå, några ramsor hasplade man ju ur sej. Öm i svanskotan och öm i kindbenet skulle jag trösta mej med en kopp varmt te i den femgradiga kylan. Skruvade av korken till termosen, teet var iskallt, det inre av termosen var krossat, jodå, några ramsor hasplade man ju ur sej. Skruvade på locket till termosen och jag hade lätt vunnit OS i termoskastning om den grenen funnits. Packade ihop och tyckte att det där med naturupplevelser, det är blaha blaha det… Så visst kan skogen ge en stilla ro och frid för själen.
Ps. Farsan köpte mej en okrossbar termos efter detta, som ännu efter 30 år fungerar som den ska…
Dessa fem naturupplevelser hände 1980.
Fler saker som inträffade detta år. Tjörnbron blev påseglad och rasade, Oljeplattformen Alexander Kjelland havererade, Berlinmuren fanns, John Lennon mördades, Kärnkraftsomröstningen, Statsministern hette Fälldin, Israelisk hämnd i Libanon, jaså var det 1980 det. Ändå känns det på något vis som om det skulle vara igår… Björn Borg vinner femte raka Wimbledonturneringen, Palme hade sex år kvar i livet, Sovjet hade elva år kvar, TV:n visade ”Vi hade i alla fall tur med vädret” för första gången, Tjernobyl hade inte många hört talas om… Ja, detta var verkligheten för 30 år sedan.
Jo en sak till, Blomman, är det någon som kommer ihåg honom? Han hade en brôtterhitt med sin egen ”Dom borde tjacka spikskor å listigt dra iväg”. Vad är det med de då? Jo han uppträdde en sommarkväll för precis 30 år sen. Jo men, å visst var det i Forshaga Folkets Park.
Tommy Svensson den 16 juni 2010.
Tyckt&TänktPosted by Tommy Svensson Sunday, June 06 2010 21:15:40TJENARE FOLKET
Den blomstertid nu kommer.
Försommargrönska, skolavslutning, sommarlovet står för dörren. Uppklädda elever, föräldrar och lärare som går in i en kyrka. Där inne sjungs kanske Idas sommarvisa men framför allt skolavslutningarnas klassiker, Israel Kolmodins psalm ”Den blomstertid nu kommer”. Men denna tradition verkar snart vara ett minne blott i vissa kommuner. Diskrimineringsombudsmannen (DO) som skärpte lagen för något år sedan, säger att: Elever som är icke kristna eller tillhör en annan religion, får inte känna sig kränkta eller uteslutna från ceremonin i kyrkan. Det kristna huset, där man sjunger psalmen som några stör sej på, för att där ingår orden om Guds godhets rikedom.
Undertecknad som är en inbiten ateist har inga problem alls, med att gå till kyrkan på en skolavslutning och jag sjunger mer än gärna med i ”Den blomstertid nu kommer” trots att man sjunger om ”Guds godhets rikedom”, men känner jag mej kränkt? Absolut inte. Jag tycker att denna tradition med skolavslutning i kyrkan ska leva, eller är det kanske nostalgin som flödar för att minnas barndomens skolavslutningar och sommarlov.
Några kanske tycker, det där är ju mossigt och vi lever ju i mångkulturens tidevarv, men man behöver inte vara Sverigedemokrat för att vilja värna om våra svenska traditioner. För jag menar, dom som anländer till Sverige måste acceptera att vi har en annan religion, en annan kultur och andra värderingar som vi vill slå vakt om. Vi ska inte ge efter på våra traditioner för att tillmötesgå andra som har andra kulturer eller religioner, det måste dom finna sej i. Om elever och föräldrar vet med sej att dom kommer att bli kränkta av att gå i kyrkan och höra om ”Guds godhets rikedom” måste det väl gå att lösa från fall till fall. Fast det är ju klart, jag skulle ju absolut inte gå in i en moské och sjunga om Allah Akbar och jag tror stämningen skulle försvinna helt om lucia skulle dyka upp med ljuskronan ikädd en burka…
Tommy Svensson den 6 juni, Sveriges nationaldag. Året är 2010.
KuriosaPosted by Tommy Svensson Friday, June 04 2010 00:35:04TJENARE FOLKET
Erik Johansson och Vickan.
Erik Johanssons huvud skiljdes med ett hugg från resten av kroppen och Vickan är hans barnbarns barnbarn barnbarns barnbarn barnbarns barnbarn barnbarns barn. Oj oj. Det här får vi utveckla. Erik Johansson var farsa till Gustav Eriksson som sedermera blev Gustav Vasa och Vickan är Victoria Ingrid Alice Desirée, kronprinsessa av Sverige, som efter den 19 juni går till avel för att bibehålla den arvsrätt till Sveriges tron som Gustav Vasa införde. Jo men. Nu är inte Victoria ättling till Gustav Vasa i rakt nedstigande led (svärdslinjen) utan vi har ju haft både Vasaätten och Pfalziska ätten. Även Holstein-gottorp var med på ett hörn innan Bernadötterna tog hand om det hela. Men på någon vänster har ättlingar till Gustav Vasa gift in sej tillbaka till Sveriges kungahus.
Erik Johansson blev ett huvud kortare i samband med Stockholms blodbad den 8 november 1520. Hans femte barn, som döptes till Gustav, var 24 år när farsan blev av med skallen. Tre år senare valdes Gustav till kung av Sverige. Efter det valet har som sagt kungakronan gått i arv. Det är väl egentligen bara Adolf Fredrik (Holstein-gottorp) och Karl XIV Johan (Bernadotte) som har blivit valda efter det. Men farsan till Gustaf III, Adolf Fredrik, hade en morfars mormors farfar som var just den dära gubben som åkte Vasaloppet redan vintern 1520-1521, så det var ju nästan legitimt att välja honom. Syrran till Kalle dussin (Karl den tolfte), Ulrika Eleonora, kunde inte fixa till några arvingar. Kalle dussin som fick ett titthål genom skallen i Fredrikshald (Halden) 1718, hade ju heller inga ungar. Ulrika Eleonora som då tog över, var för övrigt den senaste regerande drottningen på Sveriges tron. (1718-1720) Hon lämnade 1720 över rodret till sin gubbe som då blev Fredrik I, men som sagt dom fick inga ätteläggar. Då fick man ragga upp Adolf Fredrik, som tog över när Fredrik I mulade 1751. Hänger ni mä!
Vilka är Gustav Vasas kopplingar till dom tre historiskt mest kända av Sveriges konungar då, Gustav II Adolf, Karl XII och Gustav III. Jo, Gustav II Adolf hade en farfar som hette Gustav Vasa. Farsan till han som dog av tre skott i dimman i Lützen var ju en av Gustav Vasas söner, Karl IX. Karl IX står ju staty i Kallsta som han grundade 1584. Gustav II Adolf blev i sin tur farsa till vår kanske mest berömda drottning, Kristina. Med henne dog den direkta linjen av Vasaätten ut på Sveriges tron när hon abdikerade 1654 (hon dog 1689).
Karl den tôlfte da? Han var ju av den Pfalziska ätten men fick ändå lite DNA från Vasa. Farfar till Karl XII var Karl X Gustav. Karl X Gustav tog över efter Kristina och var den förste kungen i Sverige av Pfalziska ätten, det var han som anordnade tåget över Bält.(numer går tågen i en tunnel under Stora Bält). Karl X Gustav hade en mamma som var syster till Gustav II Adolf. Ja jäklar du. En syrra till Karl X Gustav, Christina Magdalena av Pfalz-Zweibrücken, blev stammoder till en hel hoper med kungar och furstar och en massa andra som blev insyltade i, i stort sett alla Europeiska kungahus. Gustav III var ju som sagt son till Adolf Fredrik som hade några gener från Gustav Vasa. Gustav III son blev Gustav IV Adolf som avsattes i en kupp 1809. Efter Gustav IV Adolf blev brorsan till Gustav III kung, han hette Karl XIII och med honom dog den grenen av Holstein-gottorp ut från tronen. Men den dära Gustav IV Adolf var farmors far till Victoria. Där kommer Vasas koppling till Bernadötterna in i bilden.
Karl XIV Johan, som från början hette Jean Baptiste Bernadotte, blev 1818 kung av Sverige (och Norge) sen Karl XIII kolat vippen. Victoria blev sedermera gift med V-Gurra, Gustav V. Hon var tyska och dessutom en avlägsen släkting till Gustav Vasa. Det gillade Oskar II, V-Gurras farsa och Karl XIV Johans sonson. Lite extra kuriosa: Prins August, en yngre bror till Oskar II, var lite klent begåvad, inte den vassaste kniven i lådan, det var inte skottat ända fram, där hade det brunnit i proppskåpet om man säger så, motorn gick bara på tre cylindrar, alla druvor fanns inte i klasen, han hade hela solcellen i skuggan, bilen var låst men rutan var nere, hissen hade med andra ord inte gått ända upp. August skulle inviga ett tåg vars lok bar hans namn. Efter invigningstalet kommenterade någon: Att den där, han är ju dummare än tåget. Känns uttrycket igen? Det ska enligt uppgift komma där ifrån.
Men tillbaka till ordningen. Victoria som var gift med Gustav V är ju farfars farmor till sin namne som nu ska gifta sej med den stora kärleken eller om det är den kära storleken, Daniel, som efter den 19:de har den stora pressen på sej att ”avlossa bössan på riktigt”. Men tänk om det är blårök i den Ockelboska pipan och arvingarna uteblir, aj aj aj. Arvingar som har snirklat sej fram genom den svenska historien från Gustav Vasas tid, han som införde arvsrätten till den svenska tronen. Men ska jag vara ärlig bryr jag mej inte alls om det blir blårök eller små prinsar och prinsessor, men för deras skull så, okej da.
Men jag undrar egentligen hur Hans Majestät Konungen tänker, när ätten Bernadotte byts ut till Westling i det rakt nedstigande ledet, det som kallas svärdslinjen. ”Men jag har ju fixat till en grabb som kunde fortsätta med oss Bernadötter i det rakt nedstigande ledet, men det är väl så i dagens läge att jag måste gilla det faktum att Olle Westling (farsa till Daniel) kanske får en sonson som en vacker dag blir kung av Sverige medans min eventuella sonson bara blir en prins. Rent teoretiskt blir det ju vi Bernadötter som blir ingifta i den släkten. Ja jag säger då det. För Sverige ur tiden”.
Tommy Svensson, en ättling till Annika Svensdotter i Olsäter. Hon var ett år gammal, 1718, när Karl XII dog av korsdrag, d.v.s. kulan gick rakt igenom skallen. Dagens datum har hunnit bli den 4 juni. Om två dagar är det Sveriges nationaldag som vi firar till minne av att Gustav Vasa utsågs till kung just denna dag för 487 år sen. Tänk va tia går…
