Fôrshaga Kôrv å motor

Fôrshaga Kôrv å motor

Tommybloggen

Av Tommy Svensson

Tankar i Advent.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Fri, November 30, 2018 12:46:55

TJENARE FOLKET

Tankar i Advent.

Fredag förmiddag. Julduken har hamnat på köksbordet. Fyra adventsljus dekorerade med vitmossa och små instuckna flugsvampar markerar att julen är i antågande, jora, och i övermorgon, söndag, är det första ljuset tänt. Jag vill gärna hålla lite på traditionerna sedan mina barndomsjular.

Jag sitter vid köksfönstret och kikar på talgoxar, blåmesar, pilfinkar och en och annan rödhake som låter sej väl smakas av det Svenssonska ”julbordet” bestående av solrosfrön, nötter och talgbollar. Lyssnar på ”Gläns över sjö och strand”, en som jag tycker, är en riktig stämningshöjare. Två femarmade stakar i fönstret. För säkerhets skull klämmer jag några stilla pilsner ikväll, signerat det tyska bryggeriet DAB. Då har Adventsstämningen infunnit sej

Det var annorlunda för fyrtio år sedan då det bara var en stake i skyltfönstret, då fanns man på dom ”Gula sidorna” under rubriken ”Jourhavande Hingst”. Jorasatt. ”Ring så kommer jag.” Nä nu bar det iväg lite grand...

För femtio år sedan så minns jag hur vi tände ett ljus varje fredag i skolan vid advent och sjöng ”Bered en väg för Herran” och Hos Anna Davidsson eller nåt i den stilen. Nä ”Hosianna Davids Son” ska det ju vara. Nu när nya tider verkar ta över så funderar man på om dessa psalmer sjungs fortfarande. Fan Svensson, har du gått och blivit religiös på gamla dar? Nä, jag är fortfarande en inbiten ateist. Men trots det så värnar jag mer och mer om att våra kristna traditioner ska finnas kvar. Lightvarianten i alla fall.

Som sagt, för att citera Björn Afzelius i hans suveräna ”Två Ljus”, ”Du vet att jag aldrig har trott på nån Gud men ibland går jag in i Hans hus. Så när skymningen faller i morgon så går jag i kyrkan och tänder Två Ljus”. Det kan jag, mycket väl, också göra. Inga problem alls med det.

Och som alltid ska det tjafsas om och kring Lucia, stjärngossar som för tanken till KKK, pepparkaksgubbar som är nedvärderande. Varför inte låta Lucia gå i en heltäckande burka så slipper hon få stearin i håret eller det kan ju vara en han under särken eller en hen eller va fan som helst så får genusputtarna sitt lystmäte. Fan vad jag stör mej på allt fjanteri, sånt här är inte bra för blodtrycket…

Å andra sidan, jag tror aldrig jag hört eller sett en enda invandrare gnälla om Lucia.

”Låt våra kyrkklockor ringa även om de stör”, skriver en präst och som även påstår att det är ”De sekulära vill tysta ringningarna”. Jag tror inte det. Det är den utbredda PK-ismen, som vill tysta kyrkklockorna. Nej, egentligen så vill dom nog inte ha böneutrop från minareter heller, men för att inte argumentera för mycket mot det, så tassar man på tå och så vill dom tysta kyrkklockorna, det är lättare att hantera.

Jag som ateist störs absolut inte av våra kyrkklockor, låt dom ringa. Jag störs inte av böneutrop heller i och med att vi inte har sånt i Forshaga (ännu). Jag bodde, i nästan tio år, ett stenkast från kyrkan i Forshaga och hade inga problem med klockringningen. Inte ens när man sov söndag förmiddag efter nattskiftet…

Folk som flyttar till en plats med störande ljud ska väl inte klaga, oavsett om det är kyrkklockor, en motorbana, skjutfält, motorväg, förskola, flygfält m.m. som låter. Däremot kan man väl förstå dom som klagar på, om dom har bott där i fem, tio år och sen smäller någon upp nåt med störande oväsen.

Jag hörde om störande julmusik i affärer. Jag menar att en del, särskilt klädbutiker riktade till ungdomar, fläskar på så man jämt kan höra vad man tänker, då förstår man att expediterna regerar om man hör ”Jingel Bells”, ”Mer Jul” eller ”Feliz Navidad” för femtioelfte gången i hög volym. Men troligen finns det väl en volymkontroll på ljudanläggningen. Eller är det den politiska korrektheten som kommer in där också?

Jag hörde om en Taxi som blivit beskjuten utanför en förskola ”Flera våldsdåd har skett mot taxibolag i Malmö under hösten. Alla händelserna ser ut att vara riktade mot företaget Ringduvetaxi, som i huvudsak kör skol- och sjukresor. – Vi ser allvarligt på det här och förstår att det kan finnas föräldrar som är oroliga”, säger Carina Tempel, servicedirektör på Malmö stad, rapporterar P4 Malmöhus.

Jag minns när barnen var små och gick i förskolan. Dom satt där och målade med fingerfärg, gjorde pärlhalsband och la pussel. Så var det alltid nån jävel som skulle komma förbi och skjuta utanför. En fin svensk tradition. Trolldeg, färgkritor, ritblock, Browning, Glock och automatkarbiner har ju alltid gått hand i hand på svenska förskolor. Svenskare än sill på midsommar. Jag brukar citera Kristian Luuk i ”På Spåret”. Vart (fan) är vi på väg???

Peter Kadhammar skrev en artikel i Aftonbladet här om dan. ”Släpp in den vite mannen och er värld är snart utplånad. Invånarna som dödade missionären gjorde rätt”. Detta angående den missionär som skulle frälsa infödingarna på den isolerade ön Norra Sentinel i Indiska Oceanen. Den unge missionären vars sista ord tycks ha varit -Jesus älskar er…

En fråga till Peter: Gäller detta, att det är rätt att döda missionärer bara för att dom skriker ”Jesus älskar dig” eller gäller det även dom som skriker ”Gud är störst” på arabiska.

Nu under helgen så möts dom ekonomiska stormakterna i Buenos Aries i Argentina i ett s.k. G 20-möte och nu på söndag är FN:s klimatpanel i Katowice i Polen för att komma överens om att det har blivit nån grad varmare. Jag hoppas att alla mötesdeltagare tar cykel, rodd och segelbåt till dessa möten så kanske utsläppen stannar vid några fjärtar i stället för utsläppen från ett par hundra flygplan. Har man tur får man se Löfven på en cykel från taxin in till möteslokalen. ”Ser ni, nu tar jag ansvar för klimathotet…

I TV4 nyheterna för någon vecka sen- Tre afghanska "ensamkommande" som ska utvisats till Afghanistan. En av dessa var det särskilt synd om då "han var förtvivlad då han skulle skickats till ett land han aldrig varit i." Två frågor - Hade han då varit i Sverige, innan han tog sig hit, han var ju förtvivlad då han skulle skickats till ett land han aldrig varit i, och varför sa han att han var från Afghanistan om han aldrig har varit där förut? Nej här citerar jag Martin Beck ” Det är nåt som inte stämmer, vad är det vi missar.”

Margot Wallström skrev personligen under, att FN:s migrationsavtal inte ska översättas till svenska. Nej dom verkar ha tagit beslutet för att dölja så mycket dom kan. Man behöver inte vara Sherlock för att fatta att det är något man smusslar med. Noll respekt för det svenska folket. Från och med den 10 december verkar det innebära att fattigdom blir ett asylskäl. Afrika har flera hundra miljoner fattiga som står i kö. Vad kommer detta att få för följder?

Löfven kan väl säga till Björklund och Annie - Ni kan komma med vilka krav ni vill, det blir ändå som jag säger, annars går det väl bra att bryta löftet och samarbeta med SD eller riskera nyval och kanske åka ur riksdagen, det är bara att välja. Ha, ha, ha…

Men man behöver inte följa TV-serier längre. Sverige är ju underhållning på högsta nivå. Komik, skojeri, fars, parodi… Nej, det är skrämmande i kubik. Bilderbergarna ser till att Annie kan bete sej och styra den så kallade regeringsbildningen. Nej jag tror att Globalisterna har satt klorna i Sverige. Jag är rädd för det. Reinfeldt gnuggar sina händer…

Ikväll är det trehundra år sedan Stormaktstiden föll med Karl XII ”Thän första Adventus” men nu är ju den Humana Stormakten här med allt vad det innebär med ansvarstagande politiker…

Kyrkklockor och julmusik är störande. Böneutrop och könsstympning ses som demokratiska och humanistiska framsteg. Som sagt, Vart fan är vi på väg???

Tommy Svensson den 30 november 2018. 41 år sedan Tuveraset. Klockan går…







  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post629

Minnen från fornstora dar.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Thu, November 22, 2018 22:15:58

TJENARE FOLKET

Minnen från fornstora dar.

Karl den tôlfte fick ett varningsskott rakt igenom skallen den 30 november 1718. Han förstod nog piken, för han sa upp sej på direkten. Karl XII:s svåger Fredrik, som var gift men Kalles syster Ulrika, tror jag var den som avlossade det dödande skottet.

Enligt uppgift var han med i löpgraven vid Fredrikstens fästning den där höstkvällen för trehundra år sedan. Han tyckte väl att Karl XII hade utarmat landet med alla sina krig. Nä nu jävlar får det vara nog. Han blev sedermera Kung Fredrik I av Sverige i 31 år (1720-1751) och Sveriges stormaktstid och det kungliga enväldet var slut. ”Hattar och Mössor” tog så småningom över styret.

Den Svenssonska utredningen om skottet vid Fredrikstens fästning…

Fredriks faster Charlotta, var mor till den danske kungen Fredrik IV som även var kung över Norge vid den här tiden. Fredrik IV var även kusin till Karl den tôlfte och även till Fredriks fru, Ulrika Eleonora som ju var syster till Kalle Dussin. Jorasatt. Fredrik IV sa till sin kusin Fredrik – ”Ta död på den där djefelen så vi får lugn och ro nån gång”.

Fredrik laddade sin flintlåsrevolver med en kulknapp från Karl XII:s egen uniform och i skydd av mörkret och den övriga artillerielden, sköt han Kungen. Fredriks ställning inom armén gjorde att inte en jävel tordes skvallra. Detta är min teori om skottet vid Fredriksstens fästning för ganska exakt trehundra år sedan. Jora, så gick det till…

Karl XII upphöjd till hjältekonung… Nej jag vet inte det jag. Visserligen var det lite mera tag i Kungarna förr, när dom var med och stred längst fram i fronten för sitt land. Under fälttåget mot Ryssland var Närke-Värmlands regemente ett av dom som kapitulerade mot ryssen och Peter den store vid Poltava 1709.

År 1711 sattes Närke-Värmlands regemente upp på nytt, för att kriga på kontinenten där dom ännu en gång fick bita i gräset när Magnus Stenbocks styrkor kapitulerade sommaren 1713 vid Tönning i nuvarande Tyskland. Fem månader tidigare snubblade Karl XII i Bender.

1716 hade regementet morskat upp sej ännu en gång och var med och invaderade Norge. Men som sagt i november 1718, satte en kula stopp för stormaktstiden. Sverige var utarmat. Svenskarna var krigströtta och slöt fred och fick lämna ifrån sej de erövrade områdena i Baltikum och gamla Pommern.

Lite släkten är värst. Karl XII var som sagt kusin till Fredrik IV. Karl XII:s morsa var syster till Fredriks IV farsa, Kristian V. Kristian V som tidigare var kung av Danmark och var med och slogs i Slaget vid Lund, 1676 mot Karl XII:s farsa, Karl XI. Detta är ett av de blodigaste slag på nordisk mark då runt 9 000 fick sätta livet till denna kyliga decemberdag. Karl XI var ju gift med syster till Kristian V.

Farsa till Karl XI var den numera stendöde Karl X Gustav, det var ju han som tog Tåget över Bält i februari 1658 då Närke-Värmlands regemente var med och fick danskarna på fall vid freden i Roskilde. "Nu du, Broder Fredrik, ska vi talas vid på god svenska” ska Karl den tionde ha sagt. Broder Fredrik var ju den dåvarande danske kungen Fredrik III som var far både till Kristian V och Karl XI:s fru. Hänger ni med.

Ytterligare en kusin till Karl XII var den polske kungen August den Starke. Jorasatt, hans morsa var syster till Karl den tôlftes morsa. Ja nu ä dä bra da Svensson. Ja men lite till… Jo, August blev ju avsatt av sin kusin 1706, men efter att Karl XII torskade i Poltava tog August tillbaka kronan i Polen. August förövrigt, var en potent jävel, det ryktas om att han hade över 350 ungar. Jäklar vilket månadsunderhåll…

Nej nån fredlig lösning på det Stora Nordiska kriget 1700-21, fanns inte för denna dåre. Runt 200 000 svenska soldater fick offra sej under dessa år. Nej det gjorde du bra Fredrik som satte en kula i hans tinning och sen att några grupper hyllar Karl XII på hans dödsdag, ja det förstår jag inte alls. Det är en stormakt han får ärva och tjugo år senare är Sverige ett slaget land. Nej en sån ledare hyllar man väl inte...

Apropå skjuta skallen av statsmän så är det idag 55 år sedan John F Kennedy dog av akut blyförgiftning på order av CIA (tror jag). R.W. är initialerna på han som avlossade det dödande skottet. (tror jag). Fan vad du tror Svensson… Ja jag var ju inte med i Dallas eller Fredrikshald när det begav sej så man får gå på egna funderingar, vem eller vilka som tjänade mest på att få dom ur världen…

1718 levde Segol Jonsson och hans fru Maria på andra sidan Klarälven vid Östra Dejebron. Han slapp att bli värvad av Närke-Värmlands regemente och delta i Karl den tôlftes krig och det är jag tacksam för, för han blev sedermera mormors, farmors, farmors, farfar till skribenten av denna kuriosa. Skribenten heter …

…Tommy Svensson, det är den 22 november 2018.









  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post628

Ronald, Ulf och jag.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, October 30, 2018 22:24:25

TJENARE FOLKET

Ronald, Ulf och jag.

Det hela började sensommaren 1974, på hemväg från Eldfesten i Lindfors, strax utanför Molkom. Turen gick via Karlstad till Forshaga. I polare Gullbrands Opel Kapitän, ”Gröna Faran”, trängs tolv personer där ibland skribenten själv. I bandspelaren sitter en kassett med dansbandet Jigs, där dom river av sin rökarversion av Owe Thörnqvists ”Hjalmar Bergström”. Fan vilket tryck det var när ”alla” skrek med i refrängen.

I november samma år så spelar Jigs på Munkfors klassiska dansställe ”V-Nalen”. Jora vi åkte dit, vi blev så småningom en ”kärntrupp” på fem, sex personer. Några grabbar i orkestern frågade, efter spelningen, om vi hade några öl dom kunde få köpa av oss. Ja vi har fulle skuffen i öl men det bjur vi på, sa Gullbrand. Bertil ”Berra” Gullbrand. En saknad polare.

Någon månad senare var Jigs på anrika ”Hyttan” i Karlstad. Hyttan låg i andra änden på komplexet där CCC ligger idag, Carlstad Conference Center. – Ja men va fan det är ju ni, sa grabbarna i Jigs. På den vägen var det och vi blev polare med bandet. Många turer till olika dansställen blev det, Trollhättan, Flen, Allingsås, Örebro, Hällefors, Flisa i Norge, Ambjörby, Årjäng, Bäckefors och säkert ett trettiotal ställen till.

Midsommar 1976 var vi och Jigs på Sollerön i Dalarna. Dom spelade på Midsommarafton och Midsommardagen, fast på kvällen naturligtvis. Efter spelningen på Midsommarafton kom dom ner till campingen där vi tältade, och klämde någon bira med oss. Jorasatt.

Trumpetaren i bandet Ulf och jag satt i ”djupa samtal” med en varsin öl i näven. Jag kommer ihåg att vi diskuterade bland annat gruppen, Emerson, Lake & Palmer, polare Gullbrands pjuck, blå-flakade (flejk) med silver-flakade stjärnor på och låten ”Sweet Soul Music” från deras LP ”Tio i toppar”. Nja jag är nog lite partisk kanske, men jag tycker dom gör en riktigt bra version på den låten. Ulf berättade att han hade lagt på tre trumpetstämmor på spåret så det skulle låta som ett riktigt storband. – Tre trumpetstämmor vet du Tommy, och med Björns trombon, det blir tryck det serru...

Tre veckor senare den 16 juli 1976 och tolv dagar efter Entebberaiden, spelade Jigs i Cortina, Vinberg utanför Falkenberg. Tyvärr var det lite för långt för oss att åka så vi stod över den spelningen. Men då skapades det historia. Ett annat band skulle spela när Jigs skulle ta sin obligatoriska paus. Sångaren i det bandet hette egentligen Ronald, jora han hette faktiskt så, han undrade vad trumpetare Ulf stoppade in under överläppen. Ronald ville prova. Och enligt rykte så står Ronald bakom scenen och spyr när gruppen kör sin första låt. Han pallade inte för snuset men sen vid andra låten var han med i matchen.

Tryggve, gitarristen i Jigs, berättade att gitarristen i pausbandet drog ner sina byxor och visade röven åt publiken, jodå fullmoonen lyste över Cortina. En riktig klassiker. Vad hette pausbandet då? Jo dom var ett utbyte, i och med att ABBA lanserades i Australien så fick australiensarna åka till Sverige och spela och så blev det så att hårdrockarna AC/DC fick sin första spelning i Sverige när våra gamla polare i Jigs skulle ta igen sej efter att ha dragit ”Min jojo”, ”Mulliga gulliga Ann-Catrin”, ”Robot Romeo” och allt vad dom nu hette. Den dansanta publiken fick uppleva klassiker som ”High Voltage”, ”T.N.T.”, "Rock 'n' Roll Singer” och ”The Jack”.

Jorasatt, där står Angus Young och visar röven åt den svenska 70-tals kvällen, där utsvängda, tajta gabardinbyxor avslöjade PTV, PTH eller en Cameltoe. Jo men, bara för damerna att välja… Platåboots skulle det ju vara, långt hår med polisonger som hette duga var standard, axelvaddskavaj utanpå en skjorta med en rejäl krage. Det doftade Brut, deodoranten som fanns i den gröna sprayburken och som grädde på moset, en elegant porrmustasch där muschen går rakt ner en bit på var sida om munnen, en riktig John Holmsare, den ”store” idolen…

AC/DC:s klassiker ”Highway to hell” kom tre år senare och det var sångaren, Ronald ”Bon” Scotts sista album innan han dog i London den 19 februari 1980. Minsann var det inte en riktig rockstjärnedöd, kvävd av sina egna spyor efter en festhelg som hette duga. Jag tror inte att det var snus han spydde av. Han kanske firade Thomas Wassbergs guld, som tre dagar tidigare hade vunnit med en hundradel före Juha Mieto på 15 km i OS i Lake Placid.

På dagen, 35 år efter Cortinaspelningen, närmare bestämt den 16 juli 2011 och sex dagar innan Utøya blev känt för resten av världen, var det en Tribute till den historiska spelningen med AC/DC och Jigs, i just Cortina-parken. Jigs ställde upp med fem av dom sju medlemmarna som var med, då för 35 år sedan. AC/DC:s repertoar från samma kväll sköttes av ett coverband, Slowrider, som absolut inte gjorde bort sej. Jo visst, undertecknad med sambo och tre av grabbarna var där.

Vi satt vid serveringen i parken och skummade några bärs när det dök upp några bekanta ansikten, Jojje Jönsson och Krister Klasson var där som sej själva. Och så dök Jigs upp, jag går fram till gänget med några fotografier från tiden det begav sej. Trumpetare Ulf får syn på mej och sträcker fram näven och utbrister TOMMY!!! Efter nästan trettio år så var man igenkänd av gänget, det var roligt. Joda, samma näve som höll i en snusdosa, 35 år tidigare och som bjöd Bon Scott på en pris. Jo men, detta är jag lite stolt över faktiskt.

Ulf satte sej ner vid bordet där vi satt. Jag frågade om jag fick bjuda på en öl men han tackade nej. – Vi har precis käkat och då tog jag mej en öl, så det får räcka med den, man måste ju hålla sej nykter när vi ska lira sen, sa han. Helt klart. Vi diskuterade gamla minnen från tiden det begav sej bl.a. om polaren Gullbrand. – Jag kommer ihåg, sa jag, första gången vi var på Jigs, då du rev av ”Vad har du under blusen Rut”. Då trodde jag att du var ”leadsinger” i bandet -Ja den fick jag sjunga, sa Ulf, Jota vägrade… (Jota, John-Olov Thorén, ordinarie sångaren i Jigs).

AC/DC var och är, nog det mest speciella pausband som Jigs hade. Jag kommer ihåg några andra pausband som en annan beskådade under turerna med Jigs. Svenne o Lotta, Jerry Williams, Fred Åkerström med Trio CMB, Janne Önnerud och Kisa Magnusson, Janne Lucas Persson, Mats Rådberg & Rankarna, jag tror jag minns en tjejgrupp från Filippinerna som kallade sej för Tripletts. Som sagt minnet är lite diffust, jag vet inte ens om jag såg dom, trots att jag var uppe på scen, sa polarna. Ja det var i vår ungdoms fagraste vår…

Och tack vare att vi spontant, en eftermiddag i mars 1975, undrade ”Vart har vi Jigs ikväll, ja män dä lugnt, dä ä bara tie mil dit, då åker vi” så finns det idag en värmländsk 40-plussare, som kom till världen drygt nio månader senare. (Nej det är inte min)

I somras så snubblar jag över en dansbandssida på nätet och läser att Ulf hade gått bort två år tidigare. Han avled i april 2016, 64 år gammal. Men va fan...

Och du Ulf, jag misstänker att ryggen framför dej i kön till Sankte Per och musikernas himmel, tillhörde Prince, han gick över floden fyra dagar före dej. Jag misstänker även att Bon Scott kommer ihåg dej och att du har lärt honom hur han ska hantera snusen. Jag tror även att du känner igen polaren Berra som kan dra lite dråpliga händelser så t.o.m. Sankte Per får sej ett gott skratt. Och personligen hoppas jag för egen del att det dröjer många år till innan du sträcker fram näven till mej och säger TOMMY!!!

Vila i frid Ulf.

Tommy Svensson den 30 oktober 2018.





  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post623

Två 150-åringar och tre pensionärer.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, October 16, 2018 12:33:20

TJENARE FOLKET

Två 150-åringar och tre pensionärer.

Grattis på 150-årsdagen säger undertecknad till…….. DAB, Dortmunder Actien Brauerei. Grundat i Dortmund 1868. Den ölen har varit en personlig favorit för mej i 41 år. Bryggd enligt dom Tyska renhetslagarna, nja det låter lite suspekt, men det innebär att endast Korn, Humle, Jäst och Vatten är tillåtet. Och just i år är Burkarna specialgjorda för födelsedagsbarnet. Man kan bli tårögd för mindre.

Grattis på 65-årsdagen säger undertecknad till…….. Bullens Pilsnerkorv. Grundad i Alvesta i Småland 1953, efter ett salmonellautbrott, då ungefär 9 000 sket ner sej och 90 personer dog p.g.a. smittat kött. ”Den här korven i konserven är garanterad salmonellafri” sa man. Jag har haft den som favorit sedan mitten på 70-talet och nån salmonella har jag inte haft. Kan inte påminna mej att jag har skitit ner mej heller sen jag började med Bullens. Receptet liksom utseendet på burken har varit den samma sedan 1953. Och sedan Alvesta Slakteri har skurit ner personalen (!) är det SCAN som har hand om kôrven.

Lite kuriosa om Bullens, den gamle rallyföraren Björn Waldegård hade en specialbyggd hållare vid turboaggregatet på sin rallybil. Hållaren var perfekt dimensionerad för en korvburk innehållande Bullens Pilsnerkorv. Efter en specialsträcka hade burken å kôrven perfekt temperatur vid målgången… Korven innehåller ingen pilsner. Det kommer sej av att den gamle skådisen Erik ”Bullen” Berglund (1887-1963) fick ge namn år en massa produkter signerade Alvesta Slakteri och han var med i de så kallade pilsnerfilmerna som producerades på 30-40 talen. Idag är det bara Pilsnerkorven som har tilltalsnamnet ”Bullens”. Joda han fick väl några kôrvöre i royaltys…

Grattis på 65-årsdagen säger undertecknad till…….. Ahlgrens Skumbilar Grundad i Gävle 1953. Dom har varit en favorit sedan tidigt 60-tal då man fick springa upp till, den för oss Grossbols-bor legendariska, Irmakiosken och köpa dessa i lösvikt för ett öre styck. Efter att Skumbilarna blev ”finska” på 90-talet tillverkas de nu, sedan 2011 av Cloetta.

Dom finns i flera olika konstellationer, sura, lakritsdäck, frukt... Men för min del är det originalet som gäller. Jag har även sett grillbilar, är dom avsedda för förorter eller… I ett samarbete med bröstcancerfonden för snart tio år sen så lanserade Ahlgrens bilar, ”Rosa Rattar” . Vad tyckte feministerna om det??

Grattis på 65-årsdagen säger undertecknad till…….. Coca Cola. Grundat i Atlanta, USA 1886, men lanserad i Sverige 1953 därav 65 åringen. En kall Cola, en favorit sedan mitten av 60-talet. Det finns femtioelva olika sorter av Coca Cola men för mej är det ”The real” som gäller. Den kan även, för min del, vara blandad med en sexa Bacardi Lemon och tre isbitar därtill, mums fillibabba, dregel, dregel.

Det sägs att: Vart än en amerikansk soldat sätter sin fot ska vi ha varit där före och ställt dit en back. Därför fick Coca Cola en stor spridning under det Andra Världskriget. Man ska även känna igen en Colaflaska när det är stupmörkt, därav den välbekanta formen på flaskorna.

Coca Colan har försökt sej på att manövrera ut vår Svenska must under jul och påsken. Men under jul och påsk föredrar jag faktiskt, jul resp. påskmust. För mej är musten oslagbar till jul/påskbordet. Inte ens en DAB, Svensson?? Nä, inte ens en DAB… Men gärna efter maten…

Grattis på 150-årsdagen säger undertecknad till…….. Pater Noster (Fader vår, på latin) Fyren på Hamneskär utanför Tjörn. Byggd 1868, som varit en favorit sedan 1971-72 då jag hörde ”Fyrvaktarens dotter” med Contact för första gången. En låt som jag tycker, är ett jävligt bra, modernt skillingtryck. Pater Noster en 32 meter hög Heidenstammare som jag bara har sett på håll. Med en lysvidd på 20 nautiska mil. (ca 37 km)

Och för undertecknad som är medlem i Svenska Fyrsällskapet så är det viktigt att värna om våra Svenska fyrar och även se till att dom får göra det dom är till för. Att lysa, och att varna sjöfart, söndags och snedseglare att, kom inte för nära, här kan ni gå på grund, samtidigt som fyrarna visar vägen och är som en vän i natten.

Idag för 50 år sedan så ”höjs två svarta nävar mot skyn. Skandalen slår ner i olympiska byn. Societeten sväljer häpet sin whisky sour. Dom har skändat stjärnbaneret med Black Power”. Tommie Smith och John Carlos demonstrerar på prispallen efter 200 metersloppet i Mexico OS 1968.

Och idag om 108 år, 2126, inträffar en total solförmörkelse i Sverige. Den första sedan 1954 så ställ klockradion om ni inte vill missa den. Tyvärr säger SMHI:s långtidsrapport att just då kommer den Baltiska rotblötan att komma in över Götaland och Svealand så det verkar skita sej. Fan åxå…

Tommy Svensson den 16 oktober 2018.







  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post617

Working Class Hero.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sun, October 14, 2018 17:45:32

TJENARE FOLKET

Working Class Hero.

Där satt dom på en provisorisk träbänk, Broström, Berggren, ”Manne”, Molander, ”Peckern”, Thorén, Johan Karlsson, Axel Sandström, Ragnar Stööd, ”Tôpp-Oskar”, Vester och Åslund och några till. Och Torsten Läckström…

För snart hundra år sen satt dom där, utanför Snickeriverkstaden för ett gruppfoto. Snickeriverkstaden, byggnaden är borta sedan 30-35 år. Den stod alldeles till höger när man kommer ner till parkeringen på jobbet, Stora Enso, Fôrshaga.

Jag åker/går förbi där varje gång jag passerat grindarna. Ibland kan jag höra några av dom säga, särskilt när jag ska jobba nattskift –”Jasså, ä dä natta i Kôlgårn, Svenssôn”.-” Ja fy fan”, brukar jag svara.

Kan det vara den Åslund som bodde i min gamla lägenhet, 14 år innan jag flyttade in, eller kan det vara ”Tôpp Oskar” som var gift med ”Tôpp-Selma” en väninna till min Farmor, eller kan det vara gamle Vester, farsa till truckförare John som jag jobbade ihop med i två år på Tetra Pak, innan han gick i pension, eller kan det vara han Torsten Läckström som morsar på mej när jag ska till jobbet…

Torsten Läckström som dog 1926, endast 21 år gammal, sjukdom eller olycka, eller??? Född i Göteborg och hamnade här i Värmland. Han bodde vid sitt frånfälle i Klarafors, den gamla brukslängan som låg strax söder om Östra Allen, mellan Slottet och det gamla kommunförrådet, det som nu används av Forshaga-akademin. Brukslängan Klarafors, som var en, två och en halvplans brukslänga som troligen innehöll tolv lägenheter, revs nångång i början på 60-talet om jag inte har helt fel. Enligt en uppgift så föddes min Morfar i Klarafors när 1900-talet var i sin linda.

Torsten Läckström, föddes 1905 samma år som min Mormor och samma år som Unionsupplösningen med Norge. Han jobbade på Snickeriverkstaden som ingick i Sulfitfabriken som ägdes av Mölnbacka-Trysil. Kanske var det han som var far till den lilla flicka som dog två dagar efter födelsen i september 1924. En liten ängel kom, log och vände om, som det heter. Flickan som hette Gertrud Elvira, kan ha varit uppkallad efter en syster eller en kärlek som dog 1918, och som Torsten har vid sin sida på Grava Kyrkogård.

Torsten fick aldrig riktigt skörda framgångarna som Arbetarrörelsen kämpade till sej, men han var med i vaggan när Arbetarna började vinna lite mark. För mej var han en riktig Working Class Hero. Han har varit helt anonym för mej om jag inte hade snubblat över ett gammalt foto. Han jobbade på Snickeriverkstaden i början på 1920-talet, ett halvt stenkast från där jag jobbar nu men jag känner att han kommer att hälsa på nu när höstdimmornas tid är här.

En tidig fotnot. Snickeriverkstaden användes efter Sulfitens tid som verkstadslokal åt bl.a. ”Holmbergs mekaniska verkstad”. Den revs, vill jag minnas, i mitten på 80-talet.

En vårkväll 1957 går Farsan på vägen vid Klaraforsbyggnaden. Vi bodde då på Slottsvägen vid Södra Ed på andra sidan Slottet. Fabriksgrindarna skulle passeras med en säck ”ärligt” stulen ved från bolaget, jora Farsan agerade en simpel vedtjuv. En vakt hinner i fatt Farsan när han precis ska passera grinden –Jaha vart ska du gå med vedsäcken da, Svensson… Farsan drar en vit… -Jo den ska förman Andersson ha. – Jaha oj da, svarar vakten, jag öppnar åt dej här… Jo da, då var det inga problem. Men detta är väl preskriberat nu…

För 120 år sedan, den 22 mars 1898, inträffade Forshagastrejken då Sulfitens arbetare hade fått nog. 84 timmars arbetsvecka, arbetsmiljö under all kritik och dålig lön… ”Nä nu jävlar räcker det, nu strejkar vi”. Drygt 100 man lämnade arbetet medan kokeriet och torkmaskinen var igång. Förmän och ingenjörer kunde inte hålla igång produktionen utan dom fick bråttom att stänga ner kokare, torkmaskinen, ventiler, pumpar, m.m. Några dagar senare var militären på plats, 33 år före Ådalen. Bolaget ägde ju för det mesta arbetarnas bostäder så vräkningar blev följden. I slutet av april kom strejkbrytare till fabriken men kunde inte klara av arbetet. Det så kallade humankapitalet verkade inte vara värt nånting, när man trodde att vem som helst kunde sköta jobbet. Man höll ut i nästan två månader innan man gick tillbaka till arbetet, några hade fått sparken och blev svartlistade.

Sundsvallsstrejken 1879, Forshagastrejken 1898, Storstrejken 1909, och Ådalsarbetarna 1931, är för mej Svenska Arbetarklassens hjältar, Working Class Heroes. Med i stort sett fredliga medel tog dom tag i det hela och visade att ett drägligt liv för att bygga en välfärd värd namnet var att föredra. John Lennons låt med samma namn är jag lite skeptisk till. Strofen “But first you must learn how to smile as you kill. If you want to be like the folks on the hill. A working class hero is something to be”.

Skotten i Ådalen visade hur långt arbetsgivarna och staten var beredda att gå för att påtvinga arbetarna sin lönesänkningspolitik. Nu sympatiserar jag med vreden som Ådalsarbetarna kände efter skotten, men jag har också sympatierna hos dom, när dom trots allt behöll lugnet när ”arbetarna hade makten” i någon månad innan hjulen började snurra igen.

På ett foto som visar översvämningen i Klarälven den 21 maj 1931 syns Klaraforsbyggnaden. Utanför längan hänger en flagga på halv stång. Samma dag som vårfloden eskalerade begravdes de fem som sköts till döds i Lunde.

Och bredvid där Klarafors en gång stod, står den gamla Almen ännu kvar. Den var med när det begav sej.

Fotona på översvämningen och gänget utanför Snickeriverkstaden finns hos Forshaga Hembygdsförening.

Sverige är ett rikt land, säger en del. Tror dom att den rikedomen kom som en gåva ovanifrån? Det är bara två-tre generationer sen, som Sverige var ett land med statare och barnarbete. Efter sju år i folkskolan var det många som startade yrkeskarriären på bruken, 14-15 år gamla…

De tidigare generationernas umbäranden och slit har långsamt byggt det här landet till dagens nivå. Torsten har en del i detta, mina Föräldrar, mina Mor och Farföräldrar och miljoner andra som varit med att bygga Sverige. Working Class Heroes… Tyvärr så känns det som om vi är den generation som lämnar över ett sämre läge än vad vi fick ärva.

Allt var inte bättre förr men mycket har blivit sämre.

Tommy Svensson den 14 oktober 2018.









  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post616

Valfläsk som luktar fejkon...

KuriosaPosted by Tommy Svensson Fri, September 07, 2018 16:08:46

TJENARE FOLKET

Valfläsk som luktar fejkon…

Vilken skandaldom. När fyra eritreaner gruppvåldtar en utvecklingsstörd kvinna får dom ingen påföljd, inget straff, ingen utvisning för dom anses inte ha förstått att hon var utvecklingsstörd. Slutsatsen måste bli att det är helt okej att gruppvåldta kvinnor som är utvecklingsstörda. Spar er ilska tills skadeståndet till dom fyra ska betalas ut…

I valrörelsen har dom flesta politiker agerat som småbarn i en sandlåda, parodin blir ett faktum. Jag tror inte folk är trötta på politik utan att dom är trötta på tjafsande, pajkastande och fifflande politiker. Jora några, kanske ännu fler, fifflar med våra skattepengar...

Det är bara när dom ertappas, som dom visar "ånger". Det är just vid sådana tillfällen när politiker, som ska föreställa goda exempel, stjäl och bedrar, som man undrar... Stäng av dom för fan. Dra in riksdagsarvodet direkt. Ge dom sparken på grått papper. Låt fallskärmen trassla in sej. Ge dom en månad på sej att betala tillbaka . Koppla in kronofogden sen. Hur svårt kan det vara? Dom har fått folks förtroende och missköter det i stället. Fy Fan. Den gamle socialministerns Gustav Möllers ord bör vara en ed som varje politiker ska svära - ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”.

Att Socialdemokraterna nu vill satsa 5,4 miljarder per år av våra skattepengar på att ge alla barnfamiljer ytterligare en veckas ledighet visar att partiet är på desperat jakt efter röster – och inte tänker på de allra svagaste barnen.

Barn som har blivit av med sin statliga assistans från Försäkringskassan, på grund av, till exempel, att de inte kan andas själv, för andning ses väl inte som grundläggande behov. Matilda behöver en assistent dygnet runt, just för att få hjälp med andningen men det divideras om att hon ska få assistansen indragen. Ekonomiska aspekter… Här saknar jag ord…

Den libanesiska stjärnan Nancy Ajram sjöng på Götaplatsen på Göteborgs kulturkalas, samtidigt som Europride ägde rum i stan. Alla regnbågssmyckningar på scenen tog ned, rapporterade GP. – Vi kan inte tvinga Nancy Ajram att göra ett politiskt statement genom att uppträda på en regnbågsscen, sa Tasso Stafilidis, verksamhetsansvarig på Kulturkalaset.

Europride i Göteborg hade inga problem med att, snabbt plocka ner regnbågsdekoren kring den scen där hon, Nancy Ajram, skulle uppträda. Nancy själv hade inga större problem med detta. Hon sa att hon var kristen. Hon begärde inte att regnbågen skulle tas bort, men för att inte stöta sej med hennes hemland togs regnbågarna ner vid scenen. För när religionen islam, ställs mot allas rätt att älska vem de vill – då vinner religionen. Varför är du så tyst, Schyman…

Undrar om dom hade gjort detsamma om en svensk artist hade gått ut och begärt att regnbågsdekoren skulle tas ner. Antagligen hade den artisten fått sitta i en studio och fått smaka på skämskudden och blivit brunsmetad.

Studio ett från Borlänge: Kommunpolitiker är oroliga för att våldtäkter och misshandel kan gynna SD. I min värld hade det varit bättre om dom var oroliga och bekymrade över själva våldtäkterna och misshandelsfallen istället.

”Trots att, allt fler av de lagar som stiftas i riksdagen egentligen har EU som avsändare, så hörs nästan ingenting om innehållet i EU-politiken i valrörelsen”, skriver SVT.

”Alldeles rätt. Vi behöver en regering som står stark i Europa för att ge oss inflytande över vår egen framtid. Ett viktigt skäl varför SD är så farligt. Ja, gemensamma beslut fattas gemensamt, och är man inte där har man ingenting att säga till om, svårare än så är det inte” svarar Bilderbergaren Carl Bildt.

Nej detta med EU där dom stiftar svenska lagar som sen vår regering och riksdag ”bara klubbar igenom”, gynnar det Sverige eller gynnar det EU? Det såg vi väl bevis på för någon månad sen när Jordbruksministern frågade EU om vi fick använda våra skattepengar att hjälpa våra bönder med bidrag och stöd. Fråga EU om vi får hjälpa våra bönder… Här saknar jag ord igen…

Att SD ens har uppkommit beror på övriga partiers förmåga att blunda för problemen och hoppas att de försvinner av sig själva. När sen ”vanligt folk” blir trötta på vårdkrisen, skolkrisen, poliskrisen, dagliga bilbränder, våldtäkter och skottlossning o.s.v. m.m. etc… söker dom sej en annan lösning. Svårare än så är det inte. Nu säger jag inte att SD är lösningen på det hela.

Lustigt med denna SD-fokusering förresten. Jag antar att SD är jätteglada för allt gratisarbete. Om verkligheten spelar Åkesson i händerna så kanske han har en poäng, och om han gynnas av sanningen, vem gynnas då av lögnen? Över 200 mer eller mindre kända svenskar går ihop och säger "Rösta på vad som helst, men inte på SD". Det är tydligen inga problem för dessa kändisar, att folk röstar på Nordiska Motståndsrörelsen eller Alternativ för Sverige… Kan någon förklara varför vi ska ta kändisars uttalanden om politik på större allvar än vanliga medborgare?

Jag återkommer till Tage Danielsson och hans ”Vart blev ni av ljuva drömmar”. Han kritiserade, redan 1976, regeringen Palme och Socialdemokratin. Strofen ”Var är dom nu, dom som påstod att dom hade alla svar men svek alla oss och valde makten. Dom är kvar”. Det påminner om Vilhelm Mobergs citat. ”Socialdemokraterna är ett idéparti med två idéer – att ta makten och att behålla den”. Jag tycker att både Tage och Vilhelm har träffat rakt på spiken. Jag tror att pionjärerna inom arbetarrörelsen roterar snabbare än högtrycksturbon i sina gravar om dom skådar dagens Socialdemokrati.

Jag gjorde en Valkompass i förra veckan, fick 72 % på ett parti som jag aldrig hört talas om. Gjorde om samma Valkompass i onsdags, fick 76 % på samma parti . Jag la min riksdagsröst på detta parti (förtidsröstade här på Lärcenter i Fôrshaga på onsdagskvällen) fast jag vet att detta parti inte kommer in i riksdagen men ändå kändes det hur rätt som helst. Ja men Tommy, då röstar du ju inte på nån förändring. Nä för jag hittar inget alternativ i de nuvarande partierna i riksdagen.

Nej jag tror att valet till söndan blir en komisk parodi på farsen Sverige. Socialdemokraterna har varit Sveriges största parti i nästan hundra år. På söndag gör dom troligen sitt sämsta val någonsin. Kanske ett annat parti blir störst i Sverige. Kommer SD att få flest röster, vilket mycket väl kan hända, så blir dom överkörda av de andra partierna.

Jag tror inte Löfven köper att Kristersson blir Statsminister och vice versa. Jag tror faktiskt att Annie Lööf avgår med ”segern” och blir Sveriges nästa Statsminister. Sossarna, Moderaterna och de övriga mittenpartierna kompromissar fram det hela. Vänstern och SD röstar emot. En ny Decemberöverenskommelse. Parodin Sverige fortsätter…

Om Löfven får fyra år till vid makten så skulle nog Tage Erlander citera sej själv, ”Göbber å kärringer, huk er i bänkera för nu ladder han ôm”. Vad skulle du säga da Tommy? Trots att jag innerst inne har ett vänsterhjärta så skulle jag citera Ramses den andre. ”Bevare mej väl”. Det sa han innan dom balsamerade honom…

Vem vill du se som statsminister da Tommy? Ja jag skulle gärna vilja ha tillbaka, typ Tage Erlander. Ja men han är ju död. Ja det vet jag väl, men trots att han är död så tror jag ändå att han skulle göra jobbet bättre…

Det smärtar lite grand. Som sagt, innerst inne är jag vänster men Jonas och Stefan, jag lever i verkligheten också, i Sverige idag…

Bildt och Reinfeldt, dom båda Bilderbergarna, tror jag också finns i kulisserna för att se till att Annie Lööf, den Bilderbergs-vänligaste av alla partiledare, blir Sveriges nya Statsminister. Jag tror stenhårt på detta men jag hoppas att jag har fel i kubik…

Ingenting kan stoppa det mångkulturella samhällsexperimentet Sverige. Integrationen fungerar inte och ska heller inte fungera, enligt NWO. Globalisterna håller på att förgöra det gamla Sverige. Nu på söndag har dom ett gyllene tillfälle, medans vi står vid sidan och tittar på, oavsett valresultatet. Vad fan är det som händer...

”Den som röstar bestämmer inget. De som räknar rösterna bestämmer allt”. (Josef Stalin)

Skriver den konspiratoriske…

…Tommy Svensson, det är den 7 september, året är 2018.







  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post604

Är det inte det ena så är det de andra.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, August 08, 2018 13:53:29

TJENARE FOLKET

Är det inte det ena så är det de andra…

Jora i pridetågens tidevarv kan man få höra lite saker som får en att fundera lite grand. Lite swinger och queervarning eller…

– Tur att vädret är bra så vi kan vara ute. – Vi är väl ute i trägårn va, så grannarna blir lite avundsjuka. – Skall vi inte ta ett par snapsar innan vi börjar? – Vad kul att så många kunde komma! – Som jag har längtat, ett helt år sedan sist. – Det här tycker dom är äckligt utomlands. – Ska du verkligen filma det här? – Älskling, kan du hjälpa mig med baguetten? – Jag kommer på en gång. – Så, då har alla kommit. Skål !!!

– Den största brukar vi dra lott om. – Så här lärde min morbror mig att man ska göra. – Det är första gången för mig. Ska det vara så här söligt? *slurp* *slafs*. – Jag verkligen älskar dom lite större & köttigare. – Jag tycker det är fel att köpa, de bästa jag haft har jag ordnat själv. – Men den här är ju bara 7 centimeter, är det ens lagligt. – Ska den vara så här mjuk i konsistensen? – Dom från Turkiet är inte så hårda. – Vrid av den. – Hur ser man vilket kön det är? – Nej, man ska suga, inte bita. *slurp* *slafs*.

– Smakar litet sumpigt men den är ändå hård, röd och grann. – Fan vad det sprutade, jag fick det nästan i ögat. – Ska stjärten vara invikt eller rak? – Vad är det där för ost. – Älskling, har du doppat stjärten i mjukost? – Doppa den i lite smör så blir det godare. – Kan man spara stjärten till sist? *slurp* *slafs*. – Vilken fin röd färg den har. – Det var mycket jobb för en kort stund av njutning. – Det här var kladdigt. – Det här vita smakar inte alls aioli. *slurp* *slafs*.

– Som barn fick jag sitta bredvid och titta på och äta korv i stället. – Det är tillbehören som skapar stämningen. – Fy faan, lukta på mina fingrar. – Min mormor älskade det här slafsandet. *slurp* *slafs*. – Orkar inte pilla så jag tar bara stjärten numera. – Jasså, du tar bara stjärtarna du Åke?– Joda, är de små får man ta två. – Det är ändå bara stjärtarna man vill åt. *slurp* *slafs*.– Det här var riktigt kul, det skulle vi kunna göra oftare än bara en gång om året. Nästa år bjuder vi in grannarna…

Nja, troligen var det bara en vanlig kräftskiva…

Tommy Svensson den 8 augusti 2018.



  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post601

För 45 år sedan.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Fri, June 08, 2018 11:22:28

TJENARE FOLKET

För 45 år sedan.

Lite minnen från en svunnen tid.

Fredagen den 8 juni 1973 stämplade jag in på Tetra Pak i Forshaga för första gången. Dan före, den sjunde, så sa dåvarande platschefen Kaj, till Farsan. – Var är Tommy, skulle inte han börja idag? Farsan som jobbat på Tetra sedan starten, 1969, nämnde detta för mej. Jag hade missförstått det hela och trodde jag skulle börja tisdagen den 12, direkt efter Annandag Pingst men Kaj ville att jag skulle börja redan före Pingsthelgen.

Så den åttonde drog jag på mej en grön overall, anmälde mej till El-basen Rickenbacker, nää, Eriksson hette han och heter även så som pensionär. Jag fick ut en liten verktygslåda med dom ordinarie skruvmejslarna, en polpenna, två skiftnycklar en ”haj” och en lite mindre modell, en hammare, en morakniv, en kombinationstång och en avbitartång. Jora den 17-årige elektrikerpraktikanten Tommy Svensson var redo att ta itu med arbetslivet. Timpengen, praktikantlönen, var 8.90:- Fan, jag jobbade och fick lön.

Regissören Bo Widerberg och hans fru verkade också fira min första arbetsdag. Nio månader och några dagar senare, föddes deras son Johan, jomenvisstfanserru…

Jag firade i alla fall när första lönen kom, drygt 700 kronor. Efter att ha haft en gammal hederlig skivspelare med högtalare i locket så investerades en Garrard skivspelare, en Rank Arena R1020 en 2x20 Watts förstärkare med inbyggd radio och tillhörande 30 watts högtalare, 4 ohm skulle det ju vara också. Jäklar vilket tryck det blev...

Tre LP-skivor investerades också, Deep Purple ”Made in Japan”, Fridens Kilowatt och Rivaler, LP:n hette likadant och Contact ”Hon kom över mon”. Contacts LP finns kvar i min drickback, dom två andra har man nog supit bort eller lånat ut… Ja ja…

Vesst i fesk. Nånstans runt 10 500 instämplingar på samma ställe, har det blivit sedan den 8 juni 1973, med två arbetsgivare, Tetra Pak, 1973-2001 och Stora Enso, 2001 till dags dato. Är det en merit eller misslyckande? Nja, jag har trivts med själva jobbet. Närheten hem från jobbet, var en trygghet när ungarna var små, så det ser jag som ett privilegium. Hände det något så var man hemma på fem minuter. Sen så har det bara blitt så att man blivit kvar av gammal vana. Man vet vad man har…

Om två och ett halvt år inträffar 65-årsdagen, då drar man sej tillbaka oavsett om nån minister säjer att jag ska jobba tills jag blir 75. I helvete heller. Har man gått treskift i dryga 44 år när almanackan visar den 18 januari 2021, så jobbar jag inte en dag till. Sömnen tar stryk och jag anser att det inte är värt att krångla med den biologiska klockan allt för länge till. Slutar gärna tidigare om det skulle komma nån avtalspension eller nåt annat bra erbjudande. En Lottovinst kanske…

Eller hur var den berömda slogan som Sossarna körde med 1958: ”Gärna medalj men först en rejäl pension”. Det var på den tiden när Socialdemokraterna fortfarande var ett arbetarparti. Folkpartiet, det då ledande oppositionspartiet, tillverkade en ”motaffisch” med en karikatyrteckning på Tage Erlander "Gärna medalj men pensionera honom först". Sossarna kontrade med en ny affisch med texten: "Tage Erlander meddelar: Tack för välviljan. Men jag törs nog inte räkna med att kunna regera till år 2008 då Folkpartiets pensionsförslag är genomfört."

Nu dröjde det ”bara” till 1999 då Göran Persson beslöt, med hjälp av en majoritet i riksdagen, däribland Folkpartiet, att det nya pensionssystemet skulle införas. ATP:n skrotades. Det nya systemet omfattade inkomstpension och tilläggspension. Staten övertog då ansvaret för garantipensionen, förtidspensionen och efterlevandepension. Riksdagen beslutade att kompensera statsbudgeten genom att 258 miljarder överfördes från AP-fonderna till statskassan. Beslutet bidrog till att utarma ekonomin i pensionssystemet. Och detta var en s.k. arbetarregering… När kommer dessa pengar tillbaka till AP-fonderna?

Nu mera är vi ju utlämnade till olika fondbolag åt höger å vänster, banker, aktier, fastigheter, räntebärande papper och börser och mer eller mindre nogräknade pensionsbolag som verkar skita i kunderna, d.v.s. pensionärerna, och bara planerar för sin egen vinnings skull. LO och Svenskt Näringsliv äger ju Pensionsbolaget AMF, jag hoppas inte det betyder som Adolfs gamla slogan: Arbeit Macht Frei…

Nej tillbaka till 8 juni 1973. Jag är ägare till en Honda CB 125 K3 med dubbla Keihin-förgasare, färgen är Candy Blue Green. Vietnamkriget rasar. Peter ”Foppa” Forsbergs mamma är i åttonde månaden. Idi Amin håller låda i Uganda. Ego Boy vann Solvallas elitlopp för knappt två veckor sen. Oj oj oj, Ego Boy… Ingemar Olofsson höll i tömmarna. Ego Boy som dog en mystisk död, ganska precis ett år senare, ligger begravd i vinnarcirkeln på Rättvikstravet.

Två och en halv månad senare, den 23 augusti, går Janne Olsson in på Kreditbanken vid Norrmalmstorg och tar fyra anställda som gisslan. Efter fem dagar ger han upp. USA:s president vid den här tiden heter Richard Nixon. Han hade nog en väldigt stor del i att Chiles folkvalde president Salvador Allende störtades i en blodig militärkupp den 11 september.

Apropå dagens skogsbränder så drabbades, i början av juli 73, det militära övningsfältet Örnäs på östra sidan om Nedre Fryken av en rejäl skogsbrand. Jag minns när vi stod på taket på Tetra och såg både rök och flammor, en mil bort. Några av mina jobbarkompisar bl.a. Skoog, Sveder och Boström var med i borgarbrandkåren och bekämpade elden som pågick nästan en vecka.

Orsaken var, så vitt jag kommer ihåg, att det hade kastats skarpa handgranater, där sprängningarna orsakade gnistbildning som startade det hela. Skogsbolaget, Uddeholm hade avrått från övningen. Brandmän från fyra stationer plus ett par hundra militärer var med vid släckningen. Tre kvadratkilometer skog gick upp i rök.

Det är den 15 september, radion, Rank Arenan, står på och spelar musik. Vad som spelas var inte så viktigt, inte just då i alla fall… Plötsligt bryts programmet och en röst meddelar att ”Konung Gustav den sjätte Adolf är död”. Det minnet etsade sej fast. Och precis som vid speciella händelser så vet man vad man gjorde och vart man var. Jag glömmer aldrig vad jag och tre andra sysslade med… Gamle kungen dör för övrigt samma dag som Vickans ”gube” prins Daniel föds.

Dagen efter så hade vi riksdagsval i Sverige. Det blir oavgjort mellan blocken. 175 mandat mot 175. Lotteririksdagen blev ett faktum. Runt 150 ärenden avgjordes genom att tombolan bestämde hur det skulle bli med Sverige. Ja ja, ibland blev det väl vinst ibland blev det nit… Men Palme skötte fortfarande om rodret på Svea Rike. Han har redan tidigare gått på några grynnor så skutan började ta in lite vatten och kompassen fick lite missvisning.

1973, dom utsvängda gabardinbyxornas gyllene år. Visst serru, man skulle väl inte vara sämre, jag hade ett par gröna, men jag kommer även ihåg ett par grå som, mer än ibland, låg bredvid dom gröna… ”Tie a yellow ribbon round the old oak tree” med Tony Orlando och Dawn, är en hit denna sommar. ABBA är fortfarande mest känd som ett företag inom fisk och skaldjurskonserver. ”Blåsningen” och ”Sista natten med gänget” var storfilmer detta år.

Mera brôtterhitt denna sommar är “Hooked on a feeling” med Björn Skifs och Blåblus. “Can’t keep it in” med Cat Stevens. “Clap your hands and stamp your feet” med Bonnie St. Claire & Unit Gloria. “The Free Electric Band” med Albert Hammond. “Mama Loo” med Les Humphries Singers. “Eres Tu” med den spanska gruppen Mocedades. Lite svenska slaktarhitt åxå, ”Aj aj aj” med Schytts, ”Dagny” med Lalla Hansson och ”Så gick det till när farfar var ung” med Yngve Forssells. Jora för tusan, hesheten efter allsången dök upp på en gång.

Annars räcker det med att bara säga ”Ted”. Ted Gärdestads andra LP från våren 1973. Jo det hette så då, LP… Sol vind och vatten, Come give me love, Kaliforniens guld, Jag ska fånga en ängel, Ramanagaram, Oh vilken härlig dag… Nostalgi och tidlöst på en och samma gång. Ted Gärdestad en av de berömda 56:orna. En stor idol faktiskt som jag har haft nöjet att ha sett lajv två gånger.

Sen har jag en speciell låt som jag alltid förknippar med den 8 juni 1973, första dagen på jobbet. Jag har åkt upp i hissen till första våningen. Elverkstan hade sitt förråd på denna våning. Jag kliver ur hissen. Alldeles bredvid hissen finns ett schakt som går från bottenplanet och tre våningar upp. På bottenplanet stannar en lastbil, som ska in och lossa pappersrullar. Från radion i lastbilen hör jag ”I Am An Astronaut” med Ricky Wilde. Och allt sedan den dagen så måste jag sjunga just den strofen när jag kliver ur hissen på våning ett. Gör jag inte det får jag troligen ett krampanfall...

Runt hundra personer som jag började jobba med just denna dag, finns inte längre kvar i livet. Jobbarkompisar som, Steffensen, Nisse ”blixten”, Gösta ”smörjern”, Johnny ”Mulle”, Kalle Redig, Sven-Johan, Evert ”masen”, Håkan i Änga, Erik ”mysko”, ”Bagarn”, ”Sickan”, Bertil ”killan”, Kalle ”kula”, Helmer i Haget, Kalle ”pôtt”, Ivar ”löcka”, Henry ”pampen”, Stig ”jeppe”, Porr-Henning, Lysén, Gillblad, Måård, Filip, Flora, Fredén, Djupfeldt, Jonte, Sippo, Hellgren, Fax, Öster, Landin, Granlund och två stycken ”Nillan” och många andra som man träffade och lärde känna då, passerar revy.

Och naturligtvis Farsan… som jobbade på Tetra från 1969-1995. Gemensamt för dom ovan nämnda är att dom idag är borta och gömda av jorden men inte glömda. Anekdoter och situationer som dyker upp som man kan le åt än idag eller som har lämnat ett bestående minne.

Tetra Pak hade funnits i Forshaga i fyra år när jag började, så många av dom som jobbade där 1973, var gamla sulfit och pappersbruksarbetare från Mölnbacka-Trysils tid. Personer som var allt från glada skitar, riktiga färgklickar till gôbbgrinige typer, snudd på folkilskna.

Många personer har passerat genom dörrarna på Tetra Pak/Stora Enso sen jag började där. Dom flesta minns man klart, några mer diffusa, en del inte alls. Och personer som jag jobbar med idag, där jag kan säga: - Vet du att jag har jobbat ihop med din farfar eller morfar. Det sa 1973 års gubbar till mej när jag började, fan vad gamla dom va, tyckte man. Jo jo, that’s life.

Eller som i vintras då jag nämnde för en grabb, - Vet du att jag har jobbat med din morfars far. Jo men, börjar man bli gammal, eller…

45 år framåt i tiden. 107 år gammal om man får hänga med, Ha ha ha, vadå… vem… Fy fan. Nej det är bättre att leva i nuet och försöka ta vara på tiden och livet så gott det går. Och framtiden? Två och ett halvt år kvar till pension. Gå tillbaka två och ett halvt år, vart är vi då på tidsaxeln? Vintern 2015-16… David Bowie tar ner skylten, likaså ”Lemmy”, basisten i Motörhead. Va, var det inte i går eller förrgår det? Fan vad klockan går…

Men Enso (!) länge jobbar man kvar inom samma väggar. Av 1973 års inventarier finns inte så mycket kvar. Jora, det finns faktiskt några vägguttag som man borrade upp och kopplade in, då det begav sej, och som ännu efter dryga fyrtio år fungerar som dom ska. Och en del märkningar på elcentraler, skyltar som man limmade upp. Minsann, några sitter kvar än. Och apropå väggar, det enda som finns kvar, fysiskt, av gamla elverkstaden där jag började för 45 år sedan är en tegelvägg vid den stora hissen upp till centralförrådet.

Idag stämplar jag in cirka 13:30. För 45 år sedan stämplade jag in 06:44. Och om 45 år, ja då har man nog stämplat ut…

Tre av dom som jobbade på Tetra Pak i Fôrshaga 1973, jobbar kvar. En av dessa är…

…Tommy Svensson, det är den 8 juni 2018.



  • Comments(3)//tommybloggen.cicciwik.se/#post596

Har just skördat...

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, April 04, 2018 16:12:38

TJENARE BJÖRNE

Har just skördat…

Bra Björne, bra… Hämnden är ljuv. Ett övergrepp gör man inte ostraffat. För tankarna lite till Åke Eriksson och hans bajonett i Mannen på taket-Den vedervärdige mannen från Säffle. Även om det brutala sker med dynggrep och tåget, så växte sympatierna med Håkan. Sållade bland poliserna allt eftersom boken lästes, vem det kunde vara och när det kom fram, vem det var, så sa jag ett högt ”Jess...”. Och sedan tystnaden om hur det gick till med Leffe… Och Lenny då, som vet hur det egentligen gick till och som ska skriva om detta, han blir väl ”Fake-newsad”. Nej, Bra Björne, bra… Detta smakade mer… Ha det gött hälsar…

…Tommy Svensson, det är den 4 april 2018.



  • Comments(1)//tommybloggen.cicciwik.se/#post584

Sirius, myten och legenden.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sat, March 31, 2018 01:23:40

TJENARE FOLKET

Sirius, myten och legenden.

Sirius, nu menar jag inte den anrika Uppsalaklubben som spelar sina hemmamatcher, på lika anrika Studenternas IP, utan jag menar Sirius, den starkast lysande stjärnan på natthimlen

Stora Hunden, nu menar jag inte min älskade Bosse, en Bouvier des Flandres, en stor, svart, lurvig Belgisk vallhund som var min kompis och friskvård i drygt tio år från 1998-2008, utan jag menar stjärnbilden Stora Hunden som just, stjärnan Sirius befinner sej i.

Vad är det för speciellt med Sirius da?

Sirius som är synlig från oktober till mars, står rakt i söder på nyårsnatten. Ta sikte på Orion, den mäktiga stjärnbilden på vintern. Följ Orions bälte, även kallad ”De tre vise männen”, i en rak linje nedåt. Den stora stjärnan i den förlängningen är Sirius. Den står inte särskilt högt över horisonten mot söder/sydost och ljusets långa väg genom atmosfären gör att stjärnan ofta verka blinka eller skifta färg. Blinka lilla stjärna där…

Ett säkert vårtecken är att Sirius inte längre syns på natthimlen. Man inser att Sirius blir osynlig på senvåren, då den redan har hunnit gått ner innan det har blivit tillräckligt mörkt. Jordens färd runt Solen gör att stjärnorna intar samma position på himlen ungefär 4 minuter tidigare, för varje dag som går. Lägger man ihop det blir det två timmar per månad. Om Sirius står i söder på nyårsnatten, så passerar den söder ungefär vid 22-tiden i början på februari, och redan runt kl 20 i början på mars och kl 16 i början på april, men då har ju solen inte gått ner än med tanke på att vi då har gått över till Sommartid.

Lite snillen spekulerar. Om du står vänd rakt mot söder på nyårsnatten så har du Sirius i blickfånget. Om Du ser Sirius och det är Nyårsnatt så vet du att du står vänd mot Söder. Om du ser Sirius och du vet att du står vänd rakt mot söder så är det faktiskt Nyårsnatt. Å fan. Happy new year…

Ja det där var väl inte så märkvärdigt. Vad är det som är så speciellt med Sirius da?

Sirius är ungefär dubbelt så stor som vår egen Sol. Åldern uppskattas till ungefär 250 miljoner år, och det beräknas ta ungefär 750 miljoner år innan den har använt all sitt bränsle. Den blir alltså ungefär en miljard år gammal innan den lägger av. Vi kan ju ställa väckarklockan för att se om det stämmer. Solen har ju en livslängd på ca 10 miljarder år.

Sirius befinner sej ”bara” 8,6 ljusår från oss. Det ljuset vi såg i början på mars, lämnade Sirius ungefär när Michael Jackson trillade av pinn. Och i och med Sirius är vit, vår sol är gul, så lyser Sirius 26 gånger starkare än Solen. Ja ja Svännsôn, vart ä dä markvardige da…

Nu kommer det…

Det finns i sydvästra Mali, i västra Afrika, ett folk, kallat Dogoner, som har järnkoll på Sirius. Det har dom haft med sig i legender och nedtecknade historier. En månghundraårig kultur som kunnat ange exakta astronomiska förhållanden om Sirius. Först nu kan detta bekräftas som korrekta uppgifter.

Sirius A, ”Alfa Canis Majoris, som är huvudstjärnan i detta system, har med sej en polare kallad Sirius B. Sirius B, som är en mycket tät dvärgstjärna, något som Dogonfolket känt till, till och med att Sirius B kretsar kring Sirius A och att ett omlopp tar 50 år. Sirius B som inte är synlig med blotta ögat, upptäcktes av astronomer 1862. Man talar också om en Sirius C, något som Dogonfolket också känt till. 1995 konstaterades av astronomer att Sirius C verkligen existerar. En röd dvärgstjärna som ingår i ”Sirius-systemet”. Det finns också en planet som kretsar kring en av solarna!!

Har Dogonerna, som en del förståsigpåare tror, besökts av utomjordingar från Sirius för länge sen eller har dom, som en del andra forskare tror, en teleskopsyn ut över det vanliga, eller var ifrån har dom fått dessa uppgifter som dom har haft i århundraden och som bevisligen är helt korrekta? Frågetecknen är många???????

För mej är mysteriet, hur eventuella utomjordingar från Sirius har kommit på att färdas i 81 400 miljarder kilometer för att pricka lilla Jorden, och sedan ”hem” igen. Nej… Men man vet inte… Slumpen, nja… Har Dogonerna hittat på den här tron på Sirius, och det har slumpat sej så att det är sant eller… Eller som Churchill sa - Det är en gissning insvept i ett mysterium inuti en gåta…

Det sägs att om Sirius skulle explodera som en Supernova skulle även Jorden stryka med, men ni kan vara lugna. Jag tror/vet, att Sirius är för liten för att bli en supernova, så den slutar som sin polare Sirius B, som en kompakt liten vit dvärgstjärna. Och skulle den sluta som supernova och Jorden skulle förintas så vet ni vem ni kan skylla på…

Det är Sirius det, himlens ljusstarkaste stjärna. Den är inte bara Dogonernas stjärna, den dyrkades sägs det, även av Vikingarna, inte dansbandet, utan nu menar jag Hagbard och gänget. Där trodde man att Sirius var självaste Oden som höll koll på Ragnar, Ulf, Gard, Freja, Siv och Tyra och vad dom nu kunde heta. Dessutom är Sirius även Värmlands landskapsstjärna. Jorasatt. Infödingarna i Värmland har tagit Sirius till sej.

Det får plats ungefär 1 miljon Jordklot inuti Solen, och då ska man ha i åtanke att en av de största stjärnorna man känner till i Vintergatan kallas VY Canis Majoris, en röd superjätte och en polare till Sirius i Stora Hunden, den är ungefär EN MILJARD GÅNGER STÖRRE än Solen, nästan 4 900 ljusår bort. Ändå är den inte synlig för blotta ögat, ett litet teleskop behövs. För att få en någorlunda uppfattning om stjärnans storlek så, om man skulle ta ett enda varv runt denna stjärna med en Boeing 747, en jumbojet, skulle det ta cirka 1100 år…

Då känns det rätt bra att här i Fôrshaga, är det fem minuter till Systembolaget och fem minuter till ICA/COOP där det finns kôrv…

Tommy Svensson, Långfredagen, nä nu har det blivit Påskafton den 31 mars 2018. Får väl passa på att önska en Glad Påsk då...







  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post582

Big Bang och Svarta Hål.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Thu, March 15, 2018 22:47:19

TJENARE FOLKET

Big Bang och Svarta Hål.

För lite drygt 13 miljarder år sedan stack Gud Fader ner höger långfinger igenom molnen och sade. ”Någon där nere, dra i mitt finger”. Någon där nere under molnen drog i Guds finger. Big Bang var ett faktum. Jora så gick det till… Med detta vill jag säga att, jag tror inte på Big Bang.

Georges Lemaître, en belgisk präst som samtidigt var astronom, fick inte riktigt ihop skapelsen med vetenskapen så 1927, lanserade han sin teori om Big Bang. Att så måste ju det ha gått till. Hela Universum skapades av och ur, en enda smäll, av en ”ur-atom”, full med energi och därefter utvidgar sej Universum hela tiden.

Två frågor: Vad utvidgar sej då universum i ??? Nånting måste ju då finnas ”utanför”… Och tiden måste väl ha funnits innan Big Bang…

Nej för mej är Universum oändligt, det finns ingen yttre gräns, ingen vägg eller mur… Universum har enligt mej, alltid funnits och kommer alltid att finnas. Att solsystem bildas, utvecklas och så småningom går under, det köper jag. Stjärnor finns idag, som levat i drygt 10 miljarder år. Solen å sin sida har existerat i cirka fem miljarder år och befinner sej mitt i livet.

600 miljoner ton väte omvandlas varje sekund till helium inne i Solens inre. Detta generar stora mängder energi, ett resultat av att varje heliumatom har en något lägre massa än den sammanlagda massan av dom två väteatomer som smälter samman för att bilda den. Denna mellanskillnad vid en fusion omvandlas till energi, allt enligt­ Einsteins berömda formel: E=mc2. Jora för fan. Imponerande eller hur?? Solen, en snäll vätebomb som exploderar 150 miljoner kilometer från oss.

Solen kommer inte att brinna för evigt. Om sisådär 6 miljarder år har den kört slut på sitt bränsle, och slocknar och slutar som en vit dvärg. Också det är en långsam process, men det kommer att betyda slutet för vårt solsystem. Judgment Day. Fan, det är inte undra på att folk stressar…

Stephen Hawking, som gick bort härom dan, (14 mars, 3.14 !!! ) forskade om ”Svarta Hål”. Han var född i Oxford och dog i Cambridge… Bara en sån sak.

Såg för övrigt en notis i en årsbok för ett trettiotal år sedan: ”Svart Hål hittat i Jungfrun” Jo jo… Ju större massa, ju större gravitation, dragningskraft. Tänk på det, alla mulliga damer som vill gå ner i vikt. Och när herrarna blivit gamla så är ju oftast tyngdlagen, jordens dragningskraft starkare än kvinnans dragningskraft… Försök vara lite seriös nu Tommy…

Nej tillbaka till Svarta Hål. Som sagt, Ju större massa ju större gravitation. För att lämna t.ex. Månens gravitation så behövs en hastighet på 2,4 km/sek ungefär, knappt 9 000 km/tim. Att lämna Jorden, runt 11 km/sek eller 40 000 km/tim. Solen, drygt 2 miljoner km/tim, runt 600 km/sek.

En större stjärna som kollapsar blir en Neutronstjärna. Den har klämts ihop så mycket att elektroner och protoner har ”tagit ut varandra ” så att bara neutroner återstår. Att ”fly” från en sådan himlakropp kräver en tredjedel av ljushastigheten. 100 000 km/sek.

Men en stjärna kan även explodera som en Supernova. Ifall massan är tillräckligt stor kollapsar stjärnan till ett Svart Hål. En massiv koncentration av någonting med ett enormt gravitationsfält. För att fly därifrån behöver man överträffa ljushastigheten, därför heter det: Svart Hål. Inte ens ljuset tar sej därifrån.

Svarta Hål fungerar även som galaxernas motorer. Att hålla rotationen i gång. I centrum av galaxerna finns supermassiva Svarta Hål som väger miljoner, miljarder gånger mer än Solen. ”Vårt eget” Svarta hål heter ”Sagittarius A”. Det är ett kompakt massivt Svart Hål i Vintergatans centrum i stjärnbilden Skytten, cirka 26 000 ljusår från jorden. Galaxens mittpunkt har nog glufsat i sej några närliggande himlakroppar. Schlurrrpp. Skulle man hamna i närheten av ett Svart Hål så är det kört. Offret spaghettifieras, jo det heter så, man tänjs ut som en gummisnodd eller spaghetti i en bottenlös kvicksand. Det kan inte va roligt...

Om Solen skulle bli ett Svart Hål skulle den ha en diameter på drygt en halvmil. Om Moder Jord skulle bli ett Svart Hål skulle det ha storleken av en jordnöt ungefär.

Forskarna uppskattar att det finns runt 2 000 miljarder galaxer i Universum. Vår Sol är bara en av flera hundra miljarder stjärnor som bildar vår egen galax, Vintergatan. Tanken svindlar lite grand tycker jag, eller ganska mycket, nej in i helvete mycket egentligen, om vår plats på planeten Jorden i detta ofantliga Universum.

”Jag har upptäckt att även de som menar att allting är förutbestämt och att vi inte kan påverka det som sker, ser sig om innan de går över gatan.”
(Stephen Hawking)

”Det är bra att tiden går, annars hade allting hänt samtidigt”
(Albert Einstein)

Till sist har jag en fundering på kvasarerna. Förståsigpåarna säger att kvasarerna är överaktiva galaxer, med en enorm elektromagnetisk strålning som rör sej otroligt snabbt, bort från oss, långt ut mot Universums yttre gräns. Ljuset drar iväg mot en rödförskjutning. Dopplereffekten säger ju att ljud och ljus ändrar frekvens när man närmar sej ljud eller ljuskällan, eller åker bort från den.

Åker man mot t.ex. en järnvägsövergång med ett tåg så hör man klockorna, ding, ding, ding, ding, åker man förbi dom, bort från dom, så ändras ljudet diing… diing… diing. Ni är med va... Det samma sker med ljuset. Åker man ruggigt snabbt mot ljuskällan blir ljuset blåförskjutet åker man lika snabbt ifrån, blir det rödaktigt, rödförskjutning.

Vad vill du säga med detta da, Tommy? Jo jag tror att kvasarerna är ”vanliga” galaxer som ligger betydligt närmare oss men som håller på att slukas av ett enormt Svart Hål som glufsar i sej stjärnor, nebulosor och himlakroppar som sugs in mot mitten med en sådan fart att ljuset tänjs ut mot rött… Vaj Nått. Nobelpris eller gallimatias…

Svaret på gåtan, Universum, är inlåst i ett kassaskåp med kodlås, men koden är också inlåst i kassaskåpet. Har vi tur är det ett Franz-Jäger… ”Lysande” sa Vanheden om Supernovan. ”Vilken jädra smäll” sa Harry om Big Bang. ”Självklart” sa Sickan om min teori…

Men jag menar, Albert fick visserligen Nobelpris men inte för relativitetsteorin eller formeln E=mc2 och Stephen fick det inte alls och jag har heller inte fått det så man är väl i gott sällskap.

Fotnot: Albert fick Nobelpriset i Fysik 1921, för lagen om den fotoelektriska effekten. En Solcell fungerar enligt den principen.

Vila i frid Albert och Stephen, jag sköter firman här nere på Jorden så länge…

Och allra sist. Leif GW kritiserade de islamistiska nämndemännen. Nu läggs Veckans brott ner av SVT. Händelse eller tanke?

Ja ja, lite sånt måste du ju få med också, Svensson…

Tommy Svensson den 15 mars 2018.





  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post579

Tankar vid min Faders grav.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, March 13, 2018 11:27:48

TJENARE FOLKET

Tankar vid min Faders grav.

Idag är det tio år sedan Du gick bort. Tio år sen… När man går till graven blir det en konstig känsla av allt möjligt, än i dag. Farsan, Farfar och Farmor och två av Farsans bröder har sin sista vila tillsammans. På nåt vis känns det ändå rogivande att gå dit en försommardag, plantera blommor och ”växla några ord” med dom. ”Jo du Farmor, di här blommera köfte vi på Kåppera vi”.” Va säjer du Faschan, ôm di här begoniera å silverekera da, blir dä bra?" Och man hör farsans röst då han svarar - ”Dä blir alla tiders dä pöjker”

(Farmor sa ”köfte”, när det var ”köpte” hon menade)

Strax efter begravningen när allt det praktiska var avklarat, kläder, möbler, lägenhet, m.m. kom det egentliga sorgearbetet. Ibland trodde man att ”allt var bra” tills någon frågade - Tjenare Tommy, läget?? Man förlorade kontrollen, allt bara brast och tårarna kom.

Vid urnnedsättningen fick du med dej några rosor och en liten ask med reparationsdelar till en punktering. En ventil, lite ventilgummin, några lagningslappar, som behövs för att laga ett cykeldäck med. (Lagningslappar heter bötter, på värmländska). Saker som du alltid hade med dej, ifall att. Cykling, dä va ju ditt liv dä se…

Som sommaren 1960 när du och jag, fick punktering på mopeden vid Norsbron strax väster om Vålberg. Vi gick ner till älven och du pumpade upp innerslangen och doppade ner den i vattnet för att se vart det bubblade. ”Här ska ru se, där har vi hôle i schlangen, vet du”. Vilken smart pappa. Jag kommer i håg hur stolt jag var. Pappa han kan han. Detta är ett av mina tidigaste minnen av en älskad Far. Man var ju fyra och ett halvt... Då var det jättebra att du hade med dej en reparationsask med ”bötter å selluschon”.

Din ”gubbkeps” ligger kvar på hatthyllan här hemma. Ett suveränt foto, när du ser så där finurlig ut som du kunde göra, finns på fönsterbrädan bakom ”din stol” här i köket. Katten Elsa, borta sen ett och ett halvt år, är även med på det fotot där hon sitter bakom dej, på ”sin plats”, på just fönsterbrädan.

”Si, efter natten kommer alltid dag och såret läks och sorgen har en ände” skaldade Fröding. Det stämmer inte riktigt för mej. Tiden läker visserligen sår men som jag skrev på ”treårsdagen” efter Ditt frånfälle. ”Sorgen är som ett hav, till att börja med går vågorna höga sen kommer dyningarna. Nån gång blir det helt stilla men dyningarna och vågorna kommer alltid tillbaka”. Så är det allt än idag.

Tommy Svensson den 13 mars 2018.





  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post577

Mitt förhållande till Zarah.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, February 28, 2018 23:31:27

TJENARE FOLKET

Mitt förhållande till Zarah.

Vi skriver sommaren 1988. Ännu skär Järnridån genom Europa från Lübeck till Trieste och ännu omgärdar Berlinmuren den västra delen av den forna huvudstaden. Ända sedan Potsdamer Platz har jag haft Berlinmuren bredvid mej på höger sida. Jag går på den forna Hermann Göring Straße, den som nu heter Ebertstraße, mot den norra änden av gatan där det gamla riksdagshuset ligger.

Bakom muren, på den östra sidan, tornar Brandenburger Tor upp sej. Muren gör en halvcirkel runt den mäktiga porten. Den tar sej också här en lite annorlunda form. Den minskar i höjd från 3,6 meter till ungefär 2,5 meter, samtidigt som den blir lika bred. På den biten av muren händer det att östtyska gränssoldater står och ser väldigt myndiga ut.

Jag fortsätter förbi den oåtkomliga Brandenburger Tor. Här återgår muren till sin ”normala” höjd. Någon meter bakom muren anar jag några silhuetter uppe i ett gränstorn som troligen följer mej med blicken. På andra sidan gatan, väl synligt för de östtyska gränsvakterna, finns femton vita kors uppsatta. Namn, datum, år och bild på människor som försökt fly över muren och som skjutits till döds… Jag förstår inte riktigt…

Det mäktiga gamla riksdagshuset rakt framför mej imponerar rejält. Uppe på taket tycker jag mej se den ryske soldaten från Röda Armén som den 2 maj 1945 hissar den sovjetiska flaggan. Plötsligt hör jag Zarah Leander sjunga live, men vad tusan, är inte hon borta, död sedan sju år tillbaka. Zarahs röst plus historiens vingslag ger mej lite rysningar. Och muren som går bara några meter bakom det gamla riksdagshuset.

Men som alla kriminalare på TV:n brukar säja: ”Det är nånting som inte stämmer”. Kravallstaket vid den södra fasaden på riksdagshuset, typ, hit men inte längre. Zarahs melodi, ”Ich weiß, es wird einmal ein Wunder geschehn”, får plötsligt ett upptempo. Ett par tusen ungdomar (oj da) börjar skrika. Jodå, där står den tyska punkdrottningen Nina Hagen på en scen framför den stora byggnaden. Ingen favorit alls i mina ögon eller öron. Trots att hon just då lät som Zarah Leander.

Jag går tillbaka mot muren och Brandenburger Tor. Viker av på den stora esplanaden, ”Straße des 17 juni” som går från Brandenburger Tor mot Siegessäule. Hundra meter väster om Brandenburger Tor, på den norra sidan om gatan och granne med platsen framför riksdagshuset, finns ett Sovjetiskt minnesmonument från kriget med en hedersvakt av två soldater från Röda Armén. Kontrasten blir ganska så påtaglig när jag hör Nina Hagen skrika ut i högtalarna ”Tjernobyyyyyyyl".

Zarah Leander, född i Karlstad 1907, uppväxt på Kungsgatan vid Domkyrkan. Knappt 70 år senare kommer polare Gullbrand och jag upp till en tjej som bor i dessa kvarter. Jag lånar en skiva av henne, ”Jag kommer upp med den till veckan”. Jora, jag dök upp med skivan, så hände det sej vid den tiden att det ena gav det andra som gav det tredje… Jomenvisstfanserru…

Sen när jag ska gå så frågar hon - Du vill inte låna en skiva till… Ja men det är klart jag vill, sa jag och följer med henne in i vardagsrummet och bara hugger en skiva i backen. ”Svenska sångfavoriter” med… Zarah Leander. – Den blir görbra den… -Ja det är morsans skiva, säjer hon, men den kan du låna, det gör ingenting. Ja ja, tänkte jag, man behöver inte be om ursäkt för att man gillar Zarah Leander. Jodå, jag var upp med skivan veckan efter…

Zarah som var född Hedberg, gifte sej med en Nils Leander. Hennes man i andra giftet hette Vidar Forsell. Han var son till den gamle operasångaren John Forsell som i sin tur var broder till Anna som blev gift med den gamle ärkebiskopen, akademiledamoten och fredspristagaren Nathan Söderblom. En av Nathans och Annas tolv ungar hette Luice, hon gifte sej med värmlänningen Arvid Runestam. Han var biskop i Kallsta stift, där Domkyrkan ligger vid Kungsgatan. Han hade även den rollen när undertecknad kom till världen, bara en sån sak.

Zarah umgicks med dåtidens storfräsare som Ernst Rolf, Karl Gerhard, Gösta Ekman d.ä. 1934 skrev Karl Gerhard en sång för Zarah som retade tyskarna: "Jag står i skuggan av en stövel”. Men enligt Zarah Leander själv så brydde hon sig inte om politik. 1936 flyttade hon till Tyskland och året efter skrev hon kontrakt med UFA, den tyska filmjätten som var helt i nazisternas händer. I Tyskland hette hennes chef i underhållningsbranschen, Joseph Goebbels. Jorasatt.

Många anser nog att Zarah Leander sålde sin själ för berömmelse och pengar. Var hon politiskt naiv och ville sjunga om kärlek och bli rik, eller dagtingade hon med samvetet, visste hon vad som försiggick? Hon sjöng för Nazitysklands höjdare och soldater och spelade i propagandafilmer. Zarah blev Tredje rikets mest firade diva och högst betalda skådespelerska. Men hon vägrade att bli tysk medborgare. Men hur många av dåtidens underhållare, utanför Tyskland, sjöng och smörade inte för ledarna i Tredje riket.

Men jag menar för Sveriges del, halva kungahuset, halva officerskåren, adeln och höjdare inom näringslivet som mer eller mindre öppet stödde Hitlertyskland, innan kriget för Adolf började gå åt helvete. Att hon efter kriget, ensam i stort sett, fick bära hundhuvudet, det är riktigt orättvist tycker jag.

I förbifarten kan nämnas att det dröjde ända till år 2000 innan någon kom på att Clarence von Rosen som var Svenska fotbollsförbundets förste ordförande, var öppet nazist under kriget. Han dog 1955. von Rosens pokal, var ju SM-bucklan till det segrande laget i Fotbollsallsvenskan. Clarences bror, Eric, var ju gift med syster till Hermann Görings första fru, Carin. Jo jo. Plötsligt blev ledamöterna i fotbollsförbundet riktigt skitnödiga. Sen år 2001 heter ju SM-bucklan "Lennart Johanssons pokal".

I över 30 år, från 1939 och till början av 1970-talet bevakades Zarah Leander av Säpo. I april 1943 flyttade hon hem till Sverige och Lönö herrgård på Vikbolandet. Bomberna hade börjat falla över Berlin. Två år senare låg Berlin i ruiner. Hermann Göring Straße var från 1945 namnlös i två år, och sedan 1947 heter gatan Ebertstraße.

En minnesplakett sitter på huset vid Kungsgatan där Zarah växte upp, en sal på Karlstads CCC bär hennes namn och en av båtbussarna är döpt efter henne och kommunfullmäktige ska älta lite till om hon ska få en gata uppkallad sej. Ja ja, det verkar känsligt...

Zarah gick ur tiden sommaren 1981, fast jag tycker att hon lever ännu. Lyssna gärna på "Minnenas fönster", finns på Youtube.

Det är i kväll 32 år sedan Olof Palme blev skjuten till döds. Fast här tycker jag att det är tiden som går, nej det gör den inte, tiden rusar. Fan, 32 år sedan…

Tommy Svensson den 28 februari 2018.









  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post572

Som man sår får man skörda.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, January 31, 2018 21:33:05

TJENARE FOLKET Å BJÖRNE

Som man sår får man skörda.

Tjenare Björne. Jag har just fått hem ett ex av din debutbok, ”Som man sår får man skörda”, köpt genom Bokus på nätet. Gillar Deckargenren ganska skarpt, gillar även böcker som ligger så nära verkligheten, att man får fundera själv om det är sant eller inte, typ Anders Jallais böcker om Anton Modin. Lite konspiratoriska... Palmemordet ligger mej varmt om hjärtat även om det har svalnat lite. Har ett blogginlägg som heter ”En tanke som ser ut som en händelse”.

Nej, jag ser fram emot att sätta ”tänderna” i ”Som man sår får man skörda”. Den är placerad i kön av olästa böcker men den kommer att gå före, den ligger i vinnarhålet så att säja. På nattygsbordet finns just nu en intrigdeckare av Karin Klinga, ”Spionen från Ed”, en story runt Bohuslän och Dalsland som väver ihop både nutid och en mörk dåtid med nazistsympatisörer under Andra Världskriget.

Jag har fattat att du är i travbranschen. Den 14 januari i år var jag med på en andel, gjord på ICA här i Forshaga av han, Harry du vet. En Grand Slam V75, på banan i Östersund gick in. En sjua, fjorton sexor och en hoper femmor. 9 714 kr, per andel. Det satt som en smäck. Vi skickar även en hyllning till din namne med efternamnet Goop som vann Prix d'Amérique nu i helgen. Goop som har sitt stall bara nån mil här i från Forshaga.

Som lite extra kuriosa har jag en händelse strax söder om Sundsvall som jag och min dåvarande flickvän, Ann-Britt, var med om för snart fyrtio år sedan. Vi var på hemväg efter en tur upp till Ådalen. Jag har alltid haft ett intresse för massa och pappersbruk. Mölnbacka-Trysils anläggning här i Forshaga där mina förfäder, i minst tre generationer före mej, jobbade lade grunden till detta. Där skulle jag också jobba när jag blev stor tyckte jag, men bruket lades ner 1969.

Samma år startade Tetra Pak upp sin anläggning i den gamla torkmaskinens lokaler där även blekeriet och sileriet var, när det begav sej. Där började jag 1973 på elverkstaden. Efter lumpen på I 2 i Karlstad började jag på en skärmaskin (en liten rullmaskin ungefär) fram till 1980, då blev jag allt i allo tills mitten på 80-talet då jag blev Quality Control-are ända till 2001. Då kom Stora Enso in i bilden i samma lokaler. Då började jag med truckkörandet på allvar. Körde även truck på Tetra-tiden när jag var ”allt i allo”. På Stora Enso i Forshaga plastar vi kartong som ska bli till mjölk och juicepaket, kartongomslag till miljarders olika maträtter m.m. Fan vad det bar i väg från händelsen söder om Sundsvall.

Jo, vi befinner oss i en Opel Rekord, kan ha varit en 70:a, på E4:an någon kilometer söder om Sundsvall. Det är maj månad, 1978. Normalt så kör jag inte fort med bilen. Samma var det då för fyrtio år sen. Jag ”smög” i 50-60 knyck i höger körfält för jag ville inte missa vägen till Svartviks gamla nedlagda sulfitfabrik. Ann-Britt satt bredvid, hon log och skakade på huvudet (sitt eget nu menar jag).

Jag lägger märke till en röd SAAB 99:a som åker förbi oss och passageraren i den bilen sticker ut en spade genom sidorutan. STOPP POLIS, stod det på den. Jora jag stannade. En civil polis kommer fram till mej. Jag vevar ner rutan, han visar sin polislegitimation och presenterar sej som - Ja det var trafikpolisen i Sundsvall. – Det går ovanligt sakta här, sa han. Ann-Britt sjönk ned i framsätet så långt ner hon kunde, typ, titta inte på mej, det är han som kör. – Ja sa jag, jag ska ner te Svartvik å ja vill inte misse vägen. Polisen hörde min Värmländska och han förstod väl att, det var nog så som jag sa.

– Men för säkerhets skull, sa han, vill jag ta en titt på körkortet också. – Ja det har jag inte med mej, Dä ha ja tvätte sönder när det låg i bröstfecka på e skjorte. – Men jag har ett ID-kort du kan få titte på sa jag. Ann-Britt försvann helt och hållet ned i sätet -Ja ha du, sa polisen. Jag gav honom ID-kortet, han och kollegan gick tillbaka till Saaben. Efter många turer med komradion, fram och tillbaka till olika myndigheter så fick dom det klart för sej, jora han har körkort, han tog det i mars 1974.

– Ja du får allt se till att skaffa dej ett nytt kort så det blir smidigare för både dej och oss, sa han. –Jora, sa jag, dä ska jag göre. – Nej, sa polisen, vi misstänkte rattonykterhet, antingen så kör dom vårdslöst eller också är det överdrivet försiktigt. – Nej, sa jag, ja ä spik nykter. Konstigt nog behövde jag inte blåsa.– Fortsätt femhundra meter så har du vägen till Svartvik till vänster, var det sista polisen sa. Jag tackade för upplysningen - Du å dinne massafabriker, sa Ann-Britt. Träffade faktiskt Ann-Britt i somras på en konstutställning i Deje och givetvis kom detta ämne upp igen. Ja det var lite kuriosa från Sundsvall. OK lite till da...

En kokande Volvo 242:a på Alnöbron, 1998, när jag och mina grabbar var uppe och spanade på HögaKusten bron samtidigt som jag visade dom runt i Lunde, Ådalen. Skvadern spanade man in 1979. En hallspegel inköpt på IKEA Sundsvall 1987, den verkar fungera klanderfritt än idag. Så länge man tycker att man känner igen sej så är det ju bra. Naturligtvis har jag tänt en cigarr med en sedel i trappan i gamla Hotell Knaust samtidigt som jag red upp för trappan med farfars far till Net Hammering. Net Hammering, Lasse Lindbergs gamle kuse, den han vann Kungapokalen med 1986. Lasse Lindberg, Bergsåkerslegenden…

Nja, det där med sedeln och cigarren är väl inte riktigt sant… inte det med farfars far till Net Hammering heller kanske…

Men det söndertvättade körkortet finns kvar i min ägo och har faktiskt en hedersplats här hemma.

Allt var inte bättre förr men mycket är sämre nu.

Ha det gött Björne och Tack så mycket för alla kommentarer jag har fått. Jora, ”Som man sår får man skörda” är placerad som tvåa i kön efter ”Spionen från Ed”, hälsar…

…Tommy Svensson, det är den siste januari i nådens år 2018.





  • Comments(1)//tommybloggen.cicciwik.se/#post566

Sjuk vård.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Mon, January 08, 2018 12:25:23

TJENARE FOLKET

Sjuk vård.

BÖLDPEST PÅ GÅNG, TIO PERSONER DRABBADE AV MÄSSLINGEN...

Det här med mässlingen... är det en generationsfråga? Jag och ”alla” i min ålder (född -56) har ju haft mässlingen som barn. Föräldrarna sa åt oss att gå hem till den/dom som hade mässlingen, bara för att få den. Mässlingen var förr, något alla skulle ha. Men det var som sagt på 60-talet det.

Så är det, och jag tror att jag haft alla ”barnsjukdomar från förr”. Mässlingen, Röda hund, Påssjuka, Kikhosta, Vattenkoppor. Jag vet inte, men jag tycker att det är lite hysteri omkring det hela nu. Nån läkemedelsindustri bakom detta?? VACCINERA ER !!! Pengar att tjäna eller… Eller är sjukdomen mycket aggressivare nu? Nu mera verkar mässlingen vara något i stil med Ebola, om man får tro rubrikerna.

MPR-Vaccination, mot mässling, röda hund och påssjuka infördes 1982. Naturligtvis, inget fel i det.

Men jag tycker att media skräms, typ ”Vargen kommer”. Tänk om det skulle bli riktigt skarpt läge nån gång. En riktig pandemi. Detta att media ständigt gör en höna av en liten, liten fjäder, precis varenda gång någon baskelusk kan vara farlig för ett fåtal, gör att jag knappast går igång, men jag hoppas att jag kommer att vara tillräckligt lyhörd om det skulle inträffa något verkligt katastrofartat nån gång.

Men ta exempelvis svininfluensan, vilken mediecirkus. Det blev en masshysteri av sällan skådat slag. Själv tog jag aldrig vaccinet. Sedan var ju inte vaccinationen obligatorisk. Det var frivilligt att vaccinera sig. Det talar väl sitt tydliga språk att, då var det inte så allvarligt som media ville göra det till. Och jag lever och jag slapp att få Narkolepsi som en följd av detta illa testade vaccin. Skulden till Narkolepsin kan kanske hittas i medias manipulerande och skrämseltaktik för att få sälja sina tidningar.

Diskussionen efteråt när det gäller svininfluensan och dess vaccination liknade den diskussionen som fördes 1999-2000 när det gällde den så kallade millenniebuggen. Efter millennieskiftet så sades det också att det var ju onödigt om hysterin om millenniebuggen inför sekelskiftet, för det hände ju inget. Men faktum är, att det var skriverierna som fick företagen att satsa väldigt mycket pengar på att gå igenom sina datorprogram. IT-snubbarna täljde guld tack vare skrämda och kissnödiga företagare.

Varje år avlider mellan 300 och 700 personer, direkt eller indirekt, av ”vanlig influensa”. Jag menar att, vet man att man är i risksonen, äldre människor, sämre immunförsvar o.s.v. så naturligtvis ska man väl vaccinera sej. Det är bara den här skrämselpropagandan som medierna har för sej nu för tiden som gör att folk skiter ner sej och blir hypokondriker så fort nån, så kallad, larmrapport dyker upp.

Handgranat vid Vårby Gård. Polisen om avlidne 60-åringen: ”Var på fel plats vid fel tillfälle". Jasså var det bara det, ja men då så, inget att oroa sig för. Akta er för fel plats vid fel tillfälle så går det nog bra. Jag funderar på om inte handgranaten var på fel plats vid fel tillfälle…

Rasismen inom ishockeyn. - Han gjorde två mål och en nazist…

Patienten dog, men febern gick ner i alla fall och ormtjusaren mådde pyton…

Idag skulle Elvis Presley ha fyllt 83 år och idag fyller vetenskapsförståsigpåaren, Stephen Hawkins 76 år. Han skiter i ”sin” sjukdom, ALS, så han lever (nå ja) ändå.

Tommy Svensson den 8 januari 2018. Ja, än så länge är det inga större krämpor, och för att vara sjuk idag så måste man ju vara frisk och rik…





  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post561

Visst finns det Tomtar.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, December 26, 2017 22:43:58

TJENARE FOLKET

Visst finns det Tomtar.

”Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.” Jorasatt, å en och annan skiftarbetare…

Men just nu Annandagskvällen, här i Fôrshaga, är inte kölden hård (+4) och ingen snö på taken finns det heller...

Tomten tror jag är nordisk mytologisk gestalt från början, som sen har spritt sig över världen. Sen kidnappade Kristendomen ”vårt” firande, men kunde inte radera det helt, så istället anammade religionen vårt sätt att fira och gjorde om det till sitt, så att dom fick till både Midvinterblotet och Jesu födelse på samma gång. Till Norden kom den kristna julen omkring år 900, och apropå Norden, så var rusdryckerna självklart med från första början. Man talade om att ”dricka Jol”. På både gott och ont.

Att fira ”Jol” handlade om att fira vintersolståndet och att vi skulle gå emot ljusare tider. - ”Och det hände sig vid den tiden” att solen passerade sin lägsta middagshöjd och mörkret var som djupast. Man tittade även i ladugården vilka djur som inte skulle överleva vintern, så man slaktade dem och ställde till med fest. Man tände även ljus så att folk skulle veta att här firades det Jol och alla var välkomna.

Oden, kallades för "Julfader" eller "Julner", han kallades även för ”vandraren” och rörde sig, liksom Fantomen, ofta bland vanligt folk och gick från gård till gård med slitna kläder och en slokhatt. Sedan så var det även så att gårdstomten, som skötte om gården och djuren, honom skulle man ge gröt vid julfirandet så han inte trilskades. Han kunde bli riktigt arg och vred om man inte höll sej väl med honom.

Kanske var det ”Tomten”, Viktor Rydbergs dikt, som börjar just med ”Midvinternattens köld är hård” och även Jenny Nyströms målningar av tomtar som kopplade ihop Gårdstomten med Jultomten.

På Medeltiden i Sverige så inföll Vintersolståndet vid Lucia. (Vi gick över till den Gregorianska kalendern 1753, då vintersolståndet inföll 21-22 dec.) Då trodde man att övernaturliga makter var ute och härjade, därför skulle man hålla sig inne och vaka vid Lucianatten. Vid Lucia skulle man dessutom vara klar med alla förberedelser inför julen annars kunde man drabbas av olycka. Egentligen så handlade det väl om att efter Lucia så kom den kallaste delen av vintern och hade man inte fixat mat och ved o.s.v. så kunde det bli väldigt jobbigt att göra det i meterdjup snö och 15 graders kyla, så som vintrarna var förr…

Jo visst finns det Tomtar. Jag vet att han finns, Ungefär en halvmil bort från mej, bor han. Han har t.o.m. bjudit mej på gröt så att inte jag ska trilskas…

(wermlandstomten.com)

Tommy Svensson den 26 december 2017.






  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post558

Från mej alla...

KuriosaPosted by Tommy Svensson Fri, December 22, 2017 17:03:22

TJENARE FOLKET

Från mej alla…

”Integrationen fungerar inte som den ska. Det gjorde den inte före hösten 2015 heller, men för mig är det uppenbart att vi inte kan ha ett större asylmottagande än vi klarar av att integrera. Sök er till andra länder”, säger finansminister Magdalena Andersson.

Vad menar hon? Åk hem, vi har inte råd med er eller sök asyl i andra länder. Fungerar inte integrationen, har hon blivit rasist eller har bubblan spruckit. Har verkligheten hunnit i kapp henne, verkligheten som inte bryr sej ett dugg om vad politikerna har beslutat. Eller har valfläsket börjat, ett planerat yttrande inför valåret 2018. ”Hyckleri med extra allt”… Eller är det storgrodan som hoppat ur munnen, en förklaring kommer kanske efter att hon har fått sej en uppsträckning av Löfven.

Eller är det ”röstimport”, som regeringarna Reinfeldt och Löfven har sysslat med. Den här importen har i så fall pågått en lång tid och många har vetat om att det är människor som inte efterfrågas på arbetsmarknaden, utan att det är bidraget, och som tack, en röst på partiet som gäller. ”Om vi är snälla och tar emot er kan väl ni rösta på oss”.

Hur vet man att en minister ljuger? Jo, läpparna rör sig. Det hela verkar vara en upprepning av Ulf Kristerssons medicin för att locka tillbaka väljare från SD.

Nej nu ska vi vara snälla, det är snart jul. Nu har jag gnällt hela hösten på invandringen och integrationen och lite metoo och lite Löfven. Ja en måste ju hölle blodtrycket igång och likaså göbbgrinigheten, för som sagt, är man över sextio är det ju ingen rättighet och vare göbbgrinig, det är en skyldighet.

Nej, nu går vi över till Julsånger. Fyra personliga favoriter finns. Alla med religiösa inslag. Nej inte alla, en faller ur ramen. Va fan Tommy, har ”Han” blivit så gammal att han blivit religiös? Nej, dessa har hängt med ända sedan mina barndomsjular. ”Nu tändas tusen juleljus” den sjöng vi i lågstadiet varje lördag i Advent med ett tänt ljus på skolbänken. Det är något visst med den. Jo men då var det skola på lördagarna... "Gläns över sjö och strand” också en mycket fin julsång. Stämningsfull. Och efter några supar är den en perfekt allsångsrökare…

Och för mej, den ultimata Julsången, ”O Helga Natt” men det ska vara Jussi Björlings version och den ska avnjutas vid tolvslaget natt till Julafton med en sexa Bacardi Lemon med Coca cola och tre isbitar inom räckhåll och så måste man ha ett tänt stearinljus bredvid sej. Tradition för mej sedan 1979. Julefriden är total…

Vem var det som föll ur ramen då? Jo ”Jultomten är faktiskt död” av Medborgare Vreeswijk. Den har jag skrattat åt sedan början av 70-talet. Den kom redan 1965, med direktören som ordnar en fest, ät och drick och förtär, så länge er benen bär. Sen flörtar han med Lucian och söker tröst mot hennes runda bröst, barnen dansar små grodorna och räven är kry och rask och far dricker kaffekask. Och tomten är full som ett as, se det var ett riktigt kalas. Där har nog verkligheten överträffat dikten många gånger.

Ett nattskift för cirka tio, tolv år sen. Transportbanan krånglade, den som förflyttar plastade pappersrullar från produktionen ut till färdiglagret. Jag fick kliva ur trucken gång på gång för att köra fram rullarna manuellt, en och en, normalt så går detta automatiskt. Transportbanan går då under namnet, Talibanan. Murphys lag, kan det jävlas så gör det, de. Joda, några ramsor hasplade man väl ur sej och temperaturen steg inne i trucken. Efter att ha klivit ur och i trucken, ett tiotal gånger för att köra fram rullen manuellt, för att sedan lyfta av den från bandet, ställa rullen i rätt rad, kliva ur igen för att göra om proceduren så hör jag en låt på radion som jag sen blev allergisk mot. ”Tänd ett ljus”.

Strofen kom : ”Jag såg en stjärna falla, Det var i natt när alla sov”. Då brann det. –JAG SÔVER FAAN I MEJ INTE, JAG JOBBAR NATTEN FÖR SATAN OCH DEN HÄR FÖRBANNADE BANAN KRÅNGLAR OCH JÄVLAS. OCH FÖR DET ANDRA ÄR DET INTE STJÄRNOR SOM FALLER, DET ÄR METEORER FÖR HÄLLVETTE…

Ja men Tommy, dom försöker ju bara skapa lite julefrid med sången.

Ursäkta mej Janne Bark, Niklas Strömstedt och Lasse Lindbom (Triad) men sen dess har jag svårt för den låten. Det är till att va långsint dä…

Nej jag hoppas att mina läsare får en Jul av det fridsamma slaget.
Så därför, Från mej alla till Er alla, En riktigt God Jul.

(Det är synd om Tomten och Lucia, dom kommer bara en gång om året…)

Tommy Svensson, dan före dan före dopparedan, 2017.











  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post557

Onneksi olkoon Suomi.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, December 06, 2017 15:24:49

TJENARE FOLKET

Onneksi olkoon Suomi.

Idag fyller vårt östra grannland 100 år och undertecknad sällar sej till Gratulanterna. Onneksi olkoon Suomi. (Grattis Finland). Två tända ljus på fönsterblecket är en tradition när landet firar sin nationaldag den 6 december. Finland som började våldsamt med inbördeskriget 1918, mellan de ”Vita” och de ”Röda”.

De röda utgjordes av den röda vänstern inspirerade av ryska revolutionen och den vita sidan av den finländska borgerligheten som innan den ryska revolutionen ville frigöra sej från Ryssland genom krig. Men när revolutionen kom den 7 november så hade ryssarna fullt upp med sitt eget land så finnarna fick klara sej själva.

Slaget vid Tammerfors i mars-april 1918, blev vändpunkten i det Finska inbördeskriget till de vitas fördel, där Gustav Mannerheim var självaste segerherren. Kriget som stundtals var en slakt, med massavrättningar på dom röda som följd. Jora, även de röda kunde avrätta folk. Totalt dödades runt 35 000 i detta krig varav cirka 30 000 tillhörde den röda sidan, ett grymt krig…

Extra kuriosa, är att en av de vita som stupade i slaget vid Tampere, Tammerfors, hette Olof Palme. Han, Olof Palme, var han släkt med Olof Palme? Jodå, Olof Palme var farbror till Olof Palme…

Många av de röda ledarna flydde till det nya ”förlovade” landet Sovjetunionen där många, ironiskt nog, blev utsatta för Stalins utrensningar. Jo jo…

I samband med andra världskriget, utkämpades två krig mot Sovjetunionen. 1939–1940, i det som jag tycker, det heroiska Vinterkriget då Mannerheim kom tillbaka som Överbefälhavare. Sen 1941–1944, det så kallade fortsättningskriget med Nazityskland som bundsförvant då Mannerheim smickrades av självaste Adolf, samt ett krig mot Nazityskland, ”Lapplandskriget”, vintern 1944–1945 då presidenten i Finland hette Gustav Mannerheim.

I och med freden i Moskva 1944, lyckades Finland undvika en ockupation av ryssarna som satte in huvudstöten mot Nazityskland istället. Bland fredsvillkoren fanns ett krav på att tyskarna skulle fördrivas ut ur Finland. I norra Finland fanns vid den här tiden 210 000 tyska soldater. Att vända vapnen mot sina före detta kompanjoner var nog lite knepigt, där den gamle Hjalmar Siilasvuo, hjälten från Suomisalmi under Vinterkriget, ställde upp 60 000 finnar mot tyskarnas tredubbla styrka. Några större sammandrabbningar blev det aldrig mellan de forna bundsförvanterna, däremot körde tyskarna med den brända jordens taktik vid reträtten mot Nordnorge som ju fortfarande var ockuperat av Adolfs grabbar.

Extra kuriosa är att ryssarna erövrade staden Viborg på Karelska näset under Vinterkriget. Hela befolkningen på dryga 80 000 innevånare evakuerades till Finland. Då ryssarna blev anfallna av tyskarna sommaren 1941 passade finnarna på att återta staden. Ryssarna hade då placerat ut radiominor i staden som kunde frekvensutlösas från Leningrad. Under två månader, dygnet runt, spelade den finska radion den tonrika rökaren, Säkkijärven Polkka som en tonskärm för att störa ut och skydda de finska minröjarna. Det lyckades.

En tidig fotnot: Byn Säkkijärvi heter idag Kondratjevo och ligger i Karelen som innan andra världskriget tillhörde Finland.

Sommaren 1987 åkte undertecknad och dåvarande sambon på en liten utflykt till Suomi. Som extra kuriosa åkte vi över mellan Stockholm till Åbo, med båten Viking Sally. Som extra, extra kuriosa så döptes Viking Sally om till Estonia då året var 1993. Som extra, extra, extra kuriosa så har Estonia (Estland) samma melodi på Nationalsången som Suomi, Finland. Bara texten är annorlunda. Jorasatt… Men tillbaka till sommaren 1987...

Nånstans vid en vägkorsning, i mörkaste Savolax i det Egentliga Finland, dog Volvon, en 245:a, sent på kvällen. Kolen i generatorn hade slitits ut och genererade ingen ström till batteriet. Turligt nog la bilen av vid den enda bebyggelsen som fanns på två mils avstånd, en bondgård vid korsningen. En morfar och hans femårige barnbarn, en grabb, kom ut. – Probleeem ??? sa han… Ja sa jag. Jag tror det är kôla i generatorn sôm ha lagt av, sa jag. Gubben tittade frågande på mej… Aha tänkte jag, - Ruotsi (Sverige) sa jag och pekade på mej. No, sa gubben, Suomi oder Deutsch. Jaha tänkte jag, han pratar bara finska och tyska.

Eftersom min finska sträcker sej till, Ei saa peitää (bör ej övertäckas), kesivoide (handkräm), keskusta (centrum) och Kippis (skål), så började vi konversera på tyska. Jag lyckades få honom att förstå att det var just generatorproblem, kolen som hade slitits ut. Han berättade att han hade varit med i fortsättningskriget och kämpat mot ryssarna tillsammans med tyskar, där hade han lärt sej, som jag tyckte, den hyfsade tyska som han behärskade. Och med min skoltyska och Oktoberfesttyska som jag bättrat på i München året dessförinnan, så kunde vi konversera riktigt bra.

Han ringde en bärgare från Pieksämäki, två mil bort, som kom och lyfte upp bilen och drog med den till en verkstad i samma stad. Jag ville att gubben skulle ta emot 20 mark som tack för hjälpen men han ville inte ha något. Ja men ge tjugan till grabben då så han kan köpa en glass eller nåt, försökte jag förklara, men inte ens det gick.

Bärgaren kunde bara två ord svenska: Joo alltså… men han var av den yngre stammen så han kunde lite engelska. Han placerade Volvon utanför en verkstad som låg nästan vid järnvägstationen så det blev till att sova i bilen. Pieksämäki, en järnvägsknut ala Hallsberg där tågen rullade hela natten men man var väldigt tacksam ändå.

Dom två inne på verkstan kunde ingen svenska alls. Några ”perkele” hörde jag men det är ju finska det. Men dom visste vad de skulle göra. Det hade ju bonden meddelat bärgaren som i sin tur förmedlade verkstan. En snubbe, som var ett sånt där häng som förr var en regel ”att en sån finns på varje verkstad och bensinmack”. Den snubben kunde lite svenska så han var lite av en presstalesman så man fick allting klart för sej och lite till.

Extra kuriosa igen. I dag för 100 år sedan föddes den gamle ärkebiskopen, Olof Sundby. Han som vigde Kungen och Silvia och döpte Vickan. I dag för 21 år sedan dog den gamle ärkebiskopen, Olof Sundby. Han som vigde Kungen och Silvia och döpte Vickan.

Den finska folksjälen, toner i moll, Sauna, Väinö Linna, Kalevala, Humppa, Kärringkånka, M A Numminen, Fänrik Stål, Spjutkastning, Lapin kulta, Paavo Nurmi, Sibelius… Eller sök ”Finsk förfest” på Youtube… Hyvää…

Så till dej, bonden Paavo, barnbarnet Jussi, bärgaren Markku, verkstadskillarna Erkki och Pekka, som dessutom bjöd på frukost och tolken och presstalesmannen Uhro eller vad ni nu kunde heta, så vill jag instämma i en gratulation till er. Onneksi olkoon Suomi. Grattis Finland 100 år.

Tommy Svensson den 6 december 2017.









  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post553

Give Peace a Chance.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, October 10, 2017 19:54:11

TJENARE FOLKET

Give Peace A Chance.

Ett hotell, ett rum, en säng, det är den 25 mars 1969. Den 20 mars gifte dom sej. Det var faktiskt presidentsviten på Amsterdam Hilton Hotel som var reserverad för deras smekmånad. Första upplagan av ”Bed-in for peace”. "Kom till John och Yokos smekmånad. En säng, Amsterdam Hilton Hotel. Reportrarna dök upp, deras tankar var fulla av vad de trodde skulle hända. Där ligger vi visserligen i en säng, men påklädda, med blommor och fred och kärlek runt omkring oss”, enligt Lennon själv.

”Drove from Paris to the Amsterdam Hilton
Talking in our beds for a week
The newspapers said, say what you doing in bed?
I said, were only trying to get us some peace”.

Ur ”The Ballad of John and Yoko”.

Ett hotell, ett rum, en säng, det är den 1 juni 1969. Andra upplagan av ”Bed-in for peace”. I en säng, i rum 1742 på Hotel Queen Elizabeth i Montreal sitter en 28-årig man med långt hår, skägg och runda glasögon. Bredvid honom i sängen finns hans 36-åriga hustru. Båda har vita nattskjortor på sej. Den här gången hade man riggat upp fyra mikrofoner och en fyrkanalig bandspelare.

John Lennon sitter i sängen och lirar gitarr, Yoko Ono sitter bredvid. Tom Smothers hanterar den andra gitarren. En tamburin, ett dussintal som taktfast klappar händer och i kören finns bland andra, LSD-kungen Timothy Leary och minsann, Englands svar på Siw Malmkvist, Petula Clark.

Petula Clark med ett gäng brottarslagers ala 60-talet i bagaget. Downtown, I know a place, I couldn’t live without your love, My Love och den som jag fick en aha-upplevelse till, Don’t sleep in the subway. Ja den ja…

Men tillbaka till rum 1742 den 1 juni 1969. John Lennon drar igång.

”Two, One, two, three, four. Everybody's talking about
Bagism, Shagism, Dragism, Madism, Ragism, Tagism
This-ism, that-ism, is-m, is-m, is-m, sen kommer kören,
All we are saying is give peace a chance
All we are saying is give peace a chance”

Sen tycker han att alla pratar om Ministrar, Biskopar, Bob Dylan, Revolutioner, Gratulationer, Onani, Förenta Nationerna, Syndare, Tommy Cooper, Integrationer, Meditationer, Hare Krishna med mera, men John kommer alltid tillbaka till ”All we are saying is give peace a chance”.

Förresten, onani, är det de man menar med ensamkommande… Skärpning nu Svensson, nu var det Give Peace a Chance vi talade om.

Den 4 juli 1969 kom skivsläppet i Storbritannien och den 7 juli i USA.

Vietnamkriget pågick, Hörrö du Nixon, Ge freden en chans, tyckte John. Tet-offensiven. Hårda strider i Quang Tri provinsen. Massakern i Song My. Slagen vid Dak To och Hamburger Hill. Hue-massakern, jodå FNL:arna kunde dom också. Ho Chi Minh- leden… Namn och platser man hörde talas om under slutet på 60-talet. Ofta rapporterade i Aktuellt av Henry Christensson och Tor Åhman.

Neil Armstrong och Edwin Aldrin landade ju på månen, två veckor efter skivsläppet i USA. Båda dessa astronauter hade flugit stridsplan i Koreakriget i början på 50-talet. Båda dessa herrar plus Richard Nixon hade signerat en platta fäst på månlandarens ben där det stod. ”Här satte människor från planeten Jorden för första gången sin fot på månen. Juli 1969. VI KOM MED FRED FÖR HELA MÄNSKLIGHETEN”. Dubbelmoral och hyckel på absolut högsta nivå (!) tycker jag. Michael Collins hade också signerat plattan men han hycklade inte i alla fall…

Men tillbaka till John Lennon och hans Give Peace a Chance. Detta var hans första hit sedan Beatles splittrades. Två år senare skrev han ytterligare två Anti-krigs låtar, Imagine och Happy Xmas (War Is Over). Ytterligare några Anti-War hits från 60-talet som jag tycker är riktigt bra är Eve of Destruction i Barry McGuires tappning, I-Feel-Like-I'm-Fixin'-to-Die Rag med Country Joe McDonald, Universal Soldier, Glen Campbells version på Buffy Sainte-Maries kanon(oj) låt… och en av de bästa, alla kategorier är John Fogertys suveräna Fortunate Son.

Tre svenska låtar, ja svensk text i alla fall, som är ”Anti War” som är från 60-talet och Vietnamkrigets dagar, Balladen om den blå baskern med Anita Lindblom, text Lasse Berghagen. Det är något visst med den låten tycker jag. I natt jag drömde, Hep Stars version på Cornelis allsångsrökare, och Neger Joe, Johnny Bodes mästerverk. Ett bidrag till ”Make Love Not War-rörelsen”. Nja, försök att vara lite seriös nu Tommy…

En låt som egentligen handlar om det tidiga 80-talets kalla krig är Jan Hammarlunds Jag vill leva i Europa, riktigt bra tycker jag. Pete Seegers klassiker Where have all the flowers gone, att allt går igen, historien upprepar sej, människan har inte lärt sej ett dugg, riktigt bra den med, tycker jag.

Till sist en riktigt mäktig låt om krigets vansinne är Aldrig mera Krig med Tältprojektet, låten skriven av Ulf Dageby och Peter Wahlkvist med Totta Näslunds lika mäktiga röst. En tung låt med Christer Boustedts osynkade saxofonsolo, ibland riktigt häftigt, ibland så där, ibland riktigt opassande, det beror på dagsformen.

Give Peace a Chance.

Flyktingar ska utvisas till Afghanistan idag. Om det är farligt i landet så bör man ju hämta hit alla 34 miljoner som finns i landet, till Sverige. Varför gör man inte det? Humana Stormakten Sverige med socialdemokrater och miljöpartister vid rodret…

Jag läste just i Svenska Dagbladet: ”Dödstalen på Medelhavet sjunker, efter att Italien infört en stramare migrationspolitik”, är det bra eller dåligt?

Jag läste även på SVT Nyheter om ett typiskt svenskt beteende, att ”Vid begravningar i Malmö bär ibland besökarna vapen och skottsäkra västar. Samtliga 230 anställda vid kyrkogårdsförvaltningen i Malmö ska nu lära sig hantera begravningar med beväpnade gäster”. – Det är förskräckligt, kyrkogårdar borde vara fredade områden, säger Sven-Erik Aspeklev, kyrkogårdschef i Malmö.

Jag menar att vid varje begravning är det ju regel att det står ett par, tre tanter med varsin avsågad hagelspruta. Har det inte alltid varit så i Sverige, eller… Å andra sidan har ju varje kyrka har ju ett så kallat vapenhus, varför inte damma av det istället för att tjafsa.

Give Peace a Chance.

Apropå kärlek och en säng, ett litet knepigt dilemma.

En naken heterosexuell man ligger i mitten av en säng. Till höger om honom ligger en naken, ursnygg, villig, heterosexuell kvinna. Till vänster om honom ligger en naken homosexuell man. Vem vänder han ryggen åt…

Nej, jag säger som John Lennon. Ge freden en chans. Fast å andra sidan… Sverige verkar vara ett av få länder som mår bra av krig eller som någon sa ”Det är en jävla tur att det är krig ute i världen så vi får hit lite kompetent folk som kan driva Sverige vidare, annars hade ju troligen Sverige gått under”. Så ”Give Peace a Chance” kanske är väldigt överdrivet.

Tommy Svensson den 10 oktober 2017.







  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post536

Revolutionsåret 1917

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sun, October 08, 2017 23:16:10

TJENARE FOLKET

Revolutionsåret 1917.

Etthundra år sedan. Vi skriver 1917. Året började som sej bör den 1 januari. Det var en måndag.

På den smala idylliska Hospitalsgatan i Västervik springer den femårige Sture Larsson omkring, lyckligt ovetande om händelsen, fjorton år senare som ändar hans liv. I Warszawa föds detta år Franceska Mann, lyckligt ovetande om händelsen, tjugosex år senare som ändar hennes liv.

Slakten på Västfronten fortsätter. Det meningslösa slaget, sensommaren och hösten 1917 vid Passchendaele i Belgien, där britter och tyskar tillsammans förlorar en halv miljon soldater i lervällingen. I juli 1917 blev det sista stora slaget för ryssarna i Första Världskriget, Kerenski-offensiven i västra Ukraina. Den påbörjades, men detta blev för mycket för det ryska folket och knäckte både soldaternas stridsvilja och lojaliteten till tsaren Nikolai II.

– Nä nu jävlar skiter vi i det här och åker hem och gör revolution i stället. Och då kunde man ju helt enkelt inte slåss med andra länder. Oktoberrevolutionen blev ett faktum, Lenin tog över styret av Ryssland, Tsaren avrättades och man började förhandla om en fred med både Tyskland och Österrike-Ungern. Någon månad senare bildades Tjekan, den hemliga polisen, en föregångare till KGB eller FSB som dom kallas idag. Jorasatt. Det kanske fanns några som inte gillade det nya styret och som skulle jagas med blåslampa…

Lenin som ett halvår tidigare passerade Stockholm på väg till S:t Petersburg. Där träffade han bland annat den svenske politikern och diktaren Ture Nerman, han som skrev om att, ”Den vackraste visan om kärleken kom aldrig på pränt. Den begrovs i en massgrav i Flandern med en fattig Parisstudent.” Kanske denna Parisstudent ligger begravd på krigskyrkogården, ”Tyne Cot Cemetery”, där nästan 12 000 soldater, främst britter, ligger begravda. Drygt 8 000 av dessa är helt oidentifierade. Kyrkogården ligger strax söder om den lilla byn Passchendaele i Flandern, byn som i princip blev jämnad med marken när året var 1917.

1917, började den 11-årige Olov Johansson i femte klass och hans 9-åriga kusin Margareta Olsson började i trean. Dom som sedermera blev Pecker-Olle och Greta-Olle med hela Fôrshagas befolkning. Deras 17-årige kusin Henning jobbade redan då på Hôlmen, Klarafors legendariska pappersbruk här i Fôrshaga. Henning var, 1917, ovetande att han, 39 år senare skulle bli Morfar åt skribenten… Jo minsann.

Vi befinner oss i Vincennes strax utanför Paris. Det är den 15 oktober 1917, alltså i dagarna ganska exakt 100 år sedan. En 41 årig kvinna blir skjuten av en exekutionspatrull anklagad för spioneri. Det sägs att hon mötte döden utan ögonbindel och kastade slängkyssar åt sina avrättare. Holländska dansösen Margaretha Zelle showade in i det sista. Hennes artistnamn, Mata Hari.

En annan dansös mötte sitt öde i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau 26 år senare. Den polsk-judiska Franceska Mann, hon som föddes i Warszawa 1917, hade börjat klä av sej. Gaskammaren väntade. Två tyska officerare, SS-majoren Josef Schillinger och sergeant Emmerich stannade i steget. Deras ögon hade fastnat på henne. Hon visste att enda vägen ut därifrån var genom skorstenarna på krematorierna.

Hennes sista show blev när hon förföriskt tog av sej det ena plagget efter det andra. I bara underkläderna tar hon av sej den ena skon och slår in den höga klacken i pannan på sergeanten, grep hans pistol och sköt två skott och dödade major Schillinger. Ett tredje skott träffade Emmerich. Men snart hade dock kommendanten Rudolf Höss återställt ordningen och alla i avklädningsrummet, inklusive dansösen Franceska Mann, sköts ner. Rudolf Höss själv mötte sitt öde med ett rep om halsen den 16 april 1947 alldeles framför krematoriet i Auschwitz-Birkenau.

Lorentz Kaijser var en apotekare i Karlstad. Han öppnade Apoteket Örnen den 1 juli 1865. Dagen efter brann staden och även Apoteket blev lågornas rov. 1889 finansierade han, i egenskap av styrelseledamot i Forshaga Fabriks Aktiebolag, Klarafors pappersbruk i Forshaga, Holmen. 1890 var bruket igång där min Morfar Henning jobbade när almanackan visade 1917, han som var kusin med Pecker-Olle och Greta-Olle. Ett av Lorentz Kaijsers barnbarn hette Östen.

Sollefteå och Katrineholm får stadsrättigheter den 1 januari och kan därefter kalla sej städer. 15 dagar senare börjar det som skall känneteckna året 1917 i Sverige. Bröd och mjölransonering. Statminister Hammarskjöld blir omdöpt till ”Hungerskjöld. Hungerdemonstrationer utbröt lite här och var i Sverige. Den första stora demonstrationen utbröt i april i Västervik där den femårige Sture Larsson och hans föräldrar Alfred och Lina bodde. Kanske var det då som Sture blev medveten om läget i Sverige och Världen.

Hungerdemonstrationerna blev ”vardagsmat”(om uttrycket tillåts) detta år. Inspirerade av den ryska februarirevolutionen. På närmare ett 70-tal orter förekom dom. Seskarö plus Stockholm den 5 juni. blev väl de mest kända. I röda Ådalen demonstrerades det friskt, fjorton år innan skotten föll. ”Ingen besinningslöshet, inga oordnade uppträden, inga våldsamheter! Då ger ni motståndarna vapen i händerna, då vänder ni bort allmänhetens sympati för eder rättfärdiga sak. Låt det inte bli någon ny Sandöhistoria. Sådant är överilning och kan endast skada i stället för att gagna”, skrev Nya Norrland den 28 april 1917.

Här i Värmland demonstrerades det också, bland annat Arvika, Hagfors, Munkfors, Filipstad och även i Karlstad där Östen föddes 31 år tidigare, han som var barnbarn till Lorentz.

Liberalen Nils Eden tog i oktober, över stadsministerposten efter Carl Swartz som i sin tur tog över efter Hjalmar Hammarskjöld i mars detta år. Hjalmar Hammarskjöld var far till Dag som blev FN:s generalsekreterare 1953. Östen blev efter valet 1917 historisk, som en av de första socialdemokratiska ledamöterna som blev med i en regering. Gamle Hjalle, Hjalmar Branting var med på ett hörn åxå.

Läget var kritiskt i Sverige under våren och sommaren 1917.

Han Ture Nerman ni vet, han med ”Den vackraste visan om kärleken”, bildade 1917 tillsammans med Zeth Höglund ett kommunistiskt parti. Säkert inspirerad av Lenin. Dom kallade sej för Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, som efter olika namnbyten 1921, 1967 och 1990, blev bara Vänsterpartiet. Den 14 december 1917 föds den gamle kommunistledaren C H Hermansson. (naturligtvis var han inte gammal när han föddes, troligen var han väldigt ung…)

Karl XII kista öppnades den 18 juli för undersökningar, han var fortfarande död.

Finland kunde efter den ryska revolutionen utropa sej självständigt den 5 december 1917. Finland hade ju tillhört Ryssland ända från Sven Dufvas dagar 1809. Även Estland, Lettland och Litauen blev självständiga året därpå. I november 1939 försökte ju ryssarna ta tillbaka Finland men finnarna ville bevara sin frihet. En eloge från undertecknad till den finska sisun. Att sen finnarna från 1941-1944 krigade på nazitysklands sida är en annan historia. Däremot baltländerna lyckades ryssarna ockupera 1940.

Med livsmedelsbrist i spåren av Första Världskriget, växan­de klassklyftor, högerns motstånd mot allmän och lika rösträtt och den svenska arbetarrörelsens framväxt inspirerade av den ryska februarirevolutionen så tror jag nog att Sverige aldrig varit så nära en revolution som år 1917. 1931 inträffade Ådalskravallerna, en händelse som berört mej väldigt mycket. Personligen tror jag inte att en revolution var nära förestående då, även om det var tuffa tider efter den stora börskraschen 1929.

Ja visst ja. 1917 var ju Sture fem år, han som bodde i Västervik. 1931 var han nitton när han sköts till döds av kommenderad militär i Lunde. Östen, han som var barnbarn till den ännu äldre Lorentz Kaijser, hette Undén i efternamn. Han ingick i Ådalskommissionen som utredde hela händelsen. Han blev sedan svensk utrikesminister från 1945-1962. Östen Undén var till och med tillförordnad statsminister i fem dagar, mellan Per-Albins död den 6 oktober 1946 till den 11 oktober då Tage tog över.

Gamle C H Hermansson träffade jag i Kramfors 1981, på 50-år minnet efter kravallerna. Han och den något yngre, men nu mera stendöde, Lars Werner skrev sina namn i en bok om Ådalshändelserna som jag hade köpt i Lunde. Ett handslag till tack. Är du stolt över det Svensson? Som sagt, jag delade inte deras uppfattning om vad som var socialistiska stater, jag delade inte deras hyllningar av diktatorerna i forna öststater och Nordkorea, jag delade inte deras tal om klasskamp och vad som var kapitalism, dessutom har jag aldrig och kommer aldrig att identifiera mej som kommunist, vilket dom gjorde. Men dom stod för en arbetarvärdering och för en social rättvisa som jag sympatiserade med. Den värderingen, tyckte jag, kom bort från socialdemokratin i början på 70-talet, så därför kan jag nog känna lite stolthet över att ha deras autografer.

Men i mitten, slutet av 80-talet försvann även förtroendet mer och mer för 1917 års parti. En bidragande orsak var även mordet på Olof Palme som tog död även på Sverige som föregångslandet framför alla andra. Mitt förtroende för makthavare och myndigheter fick sej en rejäl knäck. Och när sen Schyman tog över så hade man andra frågor på agendan som inte stämde riktigt med mina intressen.

1969 sa den gamle C H Hermansson -” Kamrater (host). Någon jävla ordning ska det va i ett parti”. Precis så tycker jag också, och inte bara i ett parti, utan alla partier som befinner sej i Riksdagen. Jag tror att den kommande valrörelsen blir väldigt smutsig och skitig. Brist på respekt, en omogenhet, en sandlåda och en pajkastning som gör att man saknar förtroende för väldigt många ledamöter och ministrar.

Sverige behöver vuxna människor som styr landet. Ni har ett gemensamt ansvar för att hantera konsekvenserna. Inse och framförallt, våga erkänna och åtgärda istället för att svamla och käbbla...

Ett mer och mer splittrat Sverige som mår allt sämre och sämre. Skottlossning, våldtäkter, bilbränder, knivskärningar och integration av nyanlända löser man inte med handhjärtan. Landet lagom har försvunnit.

Jag läser om, ”Personal separeras från patienter i ombyggda vårdcentraler - Blir situationen hotfull ska personalen enkelt kunna fly"…

…precis som på min Morfars tid...

En revolution ála 1917, Svensson?? Nej, men etablissemanget hyllade ju Pragvåren 1968 och den så kallade, Arabiska våren, varför inte en Svensk vår…
Oj då, det var känsligt, vi bryter här…

Tommy Svensson den 8 oktober 2017.









  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post534

Nobelpris på grund av skiftarbete...

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, October 03, 2017 20:31:22

TJENARE FOLKET

Nobelpris på grund av skiftarbete…

Ja jippie. Stoppa pressarna, nu har dom kommit på varför man kan vara trött när man jobbar nattskift. Nu har tre forskare fått Nobelpriset i medicin på grund av ”upptäckten om människans biologiska klocka”. -Det var på tiden, säger stress- och sömnprofessorn Torbjörn Åkerstedt. -Dessutom vet vi att skiftarbete är det vanligaste sättet för människan att ställa till trassel för den biologiska klockan. Den biologiska klockan är gjord för att leverera hög ämnesomsättning dagtid och låg ämnesomsättning nattetid. Därför ska man inte arbeta på natten och sova på dagen för det går precis emot biologins idéer, säger Torbjörn. Å fan…

Undertecknad som brottats med den biologiska klockan i dryga 41 år funderar ibland varför tröttheten infinner sej ibland, när den inte ska och varför man ligger vaken ibland när man borde sova. Men nu vet jag, det är bra att dom talar om för mej att egentligen ska man sova på natten och vara vaken på dagen. Ja jäklar i det…

Affärsmännen skyller ibland, och ojar sej, över Jetlag, att dom drabbas av störningar i dygnsrytmen då dom har rest fram och tillbaka över Pölen. Va fan, det drabbas jag av var tionde dygn då mina två nattskift infinner sej, sen ska man vända rätt och bli folk igen.

Enligt Wikipedia är dom typiska symptomen för Jetlag, trötthet, förvirring och yrsel, illamående och orolig mage, huvudvärk, sömnlöshet, heshet, muntorrhet, irritabilitet och irrationalitet. Inte undra på att man är lite göbbgrinig och folkilsken ibland. Förvirringen innebär att man ibland tar man med sig fjärrkontrollen till bion, om filmen är dålig så kan man ju alltid byta, man tar med sej sillen till hemmet för att lägga in den, man ställer sig på en stol för att höja sin IQ, man går in i ett provrum för att byta åsikt, man tror att Fleetwood Mac är en ny hamburgare på McDonalds... Nä ra, så ille är det väl inte, inte ännu i alla fall…

Hur ärra mä magen da Svensson. Jora, pilsner å körv å bröd höller en jäkla ordning på tarmarna. Fjollorna kör med ”tarmsköjning” men när en riktig skiftarbetare ska göra en invärtes höststädning, piffar man upp tre, fyra snickarkörver i gommen och tar några salta brödkringlor och sköljer ner det hela med fem, sex litersejdlar av en utsökt tysköl, hela kostcirkeln med andra ord. Sedan är det bara att vänta cirka tio timmar, då kommer själva renset. Man sätter sej på toa och avlossar ett Riktigt Rejält Svenskt Dyngskôtt. BOOOFFFF… man blir ren ända(!) upp till magsäcken. Jorasatt… En sådan blästring av porslinet håller även doktorn borta.

Nattskiften kan även innebära att humorn blir en trivselfaktor. Skrattanfallen brukar infinna sej runt 03.12 då man skrattar åt nästan vad som helst, t.ex.

-Varför är brandkåren ute på repövning??
-Bra att kunna, när det brinner i knutarna…

Alla barnen läser om styckmordet
utom Assar för han ligger i kassar

- Vet du hur man ser att någon har fått en spark där bak?
- Medarna sticker ut.

-Vad sa Ellen när du friade till henne?
- Att hon skulle fråga sin man först.

Hellre en flaska i handen än en dunk i ryggen.
Var den klockren eller urdålig?

– Vad är det för likhet mellan Liseberg och Viagra?
– Du får vänta en timme för en åktur på 2 minuter!

-Vad får man om man kör upp en ficklampa i röven?
-En analys.

Motsatsen till trädkramare- Lönnmördare.

- Titta vilket litet flygplan!
- Ja, det är nog kapat.

Nja, dom var dåliga, men dom håller när klockan är 03.12 på nattskiftet, jag lovar.

Expertisen säger ju att skiftarbete förkortar livet med ett par år, så jag då som är 61 skulle bara vara 51 om jag gått dagtid istället, eller… Fan då är det ju fjorton år till pensionen. Personligen skulle jag vilja sluta på direkten. Jag har lixom inte tid att jobba. Men varför gör du inte det da?? Tyvärr har man gjort sej beroende av lönen så man får väl hänga i, i drygt tre år till. Nej man har ju vetat om detta, att man har jävlats med den biologiska klockan i drygt 41 år, så därför grämer det mej, varför inte jag lade fram tesen som gav Nobelpriset, innan dessa tre herrar gjorde det, så hade jag fått hela prissumman själv och kunnat sluta på en gång.

Det gäller att få tummen ur åxå Svensson.

Fast Enso lÄNge hAAr jaGG inNte mäRrkkt nåGOt kÅnstIGGt meEd aTt jOBbaa nÄttTer…

Tommy Svensson den 3 oktober 2017. I dag avslutas Oktoberfesten i München (snyft,snyft)







  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post532

Nobelprisveckan har börjat.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, October 03, 2017 12:41:26

TJENARE FOLKET

Nobelprisveckan har börjat.

Jora visst finns det snillen eller…

Typ, hissen har inte gått ända upp…

Bommarna är nere, men tåget kommer inte.
Takluckan läcker lite.
Parabolen är inte uppackad.

Antennen får inte in alla kanaler.
Skorstenen är inte sotad.
Den där har ingen film i kameran.

Där fattas det ett huvud på spiken.
Där saknas det ett helt stall.
Skjuter storkar för att hindra överbefolkningen.

Har en linjal för att se hur länge han sov.
Den där äter soppa med kinesiska pinnar.
Försöker väcka en sovsäck.

Det är bara en flaska i backen.
Stor skithög men ingen häst.
Nånstans saknas det en byfåne.

Det är ingen stjärna i toppen på den granen.
Där har det brunnit i proppskåpet.
Inga ärtor i den ärtsoppan.

Har inte fällt ut landningsstället.
Inga knappar på fjärrkontrollen.
Det är tomt i silon.

Inte den rakaste spiken.
Han bränner sig på en CD-brännare.
Där är hela fårhagen borta

Inga ägg i den omeletten.
Där slirar alla hjulen.
Sålde bilen för att få pengar till bensin.

Inte många ryssar i den U-båten.
Bara en banan i klasen.
Inga större studieskulder.

För stort avstånd mellan målstolparna.
Han har jobbat för mycket med lim.
Tråden är slut i symaskinen.

Jorasatt, där är paraplyet nerfällt.

Tur att du är så smart da Tommy…

Ja en får inte vara dum, då kan en bli truckförare på Stora Enso…

Tommy Svensson den 3 oktober 2017.





  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post529

Veckans recension.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, September 13, 2017 16:27:31

TJENARE FOLKET

Veckans recension.

Nobelpriset i litteratur ska ju meddelas av Den Svenska Akademiens ständiga sekreterare, Sara Danius, om knappt en månad och jag har nyligen läst den relativt okände salvadoranske författaren Caesar de la Rochas senaste roman, "Rosen och spegeln".

Jag kände att jag var tvungen att göra en recension så att Akademien kan göra en utvärdering.

Läs den gärna med en halvskånsk accent för att få den rätta kulturella kritikerkänslan.

”Den föräldralösa flickan i 20-talets latinamerikanska politiska instabilitet, där den gamla samhällsordningen sakta luckras upp, utgör ramen i handlingen. Romanen drivs fram med en existentiell absurditet som innebär dynamiska rörelser i samhällets tidshorisont. En betydelse som läggs vid framtiden i jämförelse med nutiden. Det hela blir en lång tidsorientering där uthållighet värderas till att ordna relationer efter status, driftighet och sparsamhet. Det ger boken en nyanserad bild.

Den jordnära, nästan prosaiska, intrigen i romanen fungerar som en allegori över litteraturhistorien. Exakt så, så speglar den sej i drömmen av olika litterära världar i den realistiska handlingen. Den är ett slags invertering av den tidigare strukturen, en omkastning som fungerar som påvisandet av dubbelperspektivet. Människorna i romanen skapar både subjektiva och objektiva element vilka har ökat sannolikheten för överlevnad som resulterar i en tillfredsställelse, en ekologisk nisch helt enkelt.

De la Rocha jobbar traditionellt med mycket breda definitioner som orienterats mot förståelse, såsom ett system av symboler som skapar ordning och mening. Han för tankarna till dom stora ryska mästarna Pobeda, Tovaritch och Melnik.

En roman med ett starkt patos och med en avskalad känsla som står i bjärt kontrast mot en liten flickas absurda längtan efter en utopisk nystart.

Nobelpriset i litteratur bör gå till den salvadoranske författaren, Caesar de la Rocha för hans roman, Rosen och spegeln, för att han med en poetisk kraft skapar en imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans belägenhet i nutiden.”

Nu är det slut på recensionen.

Är det inte så här kulturförståsigpåarna låter???

Fotnot: Kanske finns det någon salvadoransk författare som heter Caesar de la Rocha, kanske t.o.m. en bok som heter, "Rosen och spegeln", vad vet jag?? Motiveringen ”med en poetisk kraft…" har jag stulit från Svenska Akademiens förklaring, varför den japanske författaren Kesamburo Oe fick 1994 års Nobelpris i litteratur. Med all respekt för Kesamburo Oe. Pobeda, är ett ryskt bilmärke, Tovaritch, betyder ”kamrat” och Melnik är en rysk pilsner som smakar ”Nja, så där”.

Veckans Ordbajseri signerat…

…Tommy Svensson, det är den 13 september 2017.







  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post525

Från en Värmlänning till en annan.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, August 01, 2017 00:12:30

TJENARE FOLKET

Från en Värmlänning till en annan.

En kväll i slutet av november 2003. En fyrbarnsmamma dödades då bilen hon färdades i frontalkrockade med en annan personbil på E18 vid Sörmon väster om Karlstad. I samma bil som kvinnan körde fanns även två av hennes barn, men de klarade sig utan allvarligare skador. I den andre bilen färdades en man. Enligt vakthavande vid Värmlandspolisen misstänktes mannen för rattfylleri. Redan innan olyckan observerade vittnen att fordonet framfördes på ett olämpligt sätt. Han var flera gånger var över på fel sida av vägen och var nära att krocka. Fyrbarnsmannan han inte väja undan, utan kollisionen var ett faktum. Honom tyckte jag fruktansvärt illa om. Jävla idiot…

Men…

Två och ett halvt år senare.

En försommarkväll 2006. En annan bil kör samma väg som fyrbarnsmamman körde. Din livsfarliga färd pågick i några mil. En bilist såg hur du svängde ut från en rastplats och började vingla fram och tillbaka över vägen. Vittnen berättade hur du flera gånger var över på fel sida av vägen och var nära att krocka. Andra bilister som mötte dej var skräckslagna och slog larm till polisen och den sista milen körde du med poliser efter dej. Dom fick stopp på dej bara några kilometer från den plats där fyrbarnsmamman dödades. – Jag har kört från Göteborg, säger du när du klivit ur bilen. Du fick följa med till polisstationen i Karlstad, där det konstaterades att du hade 1,74 promille alkohol i blodet.

Då kom det fram att du hade alkoholproblem. Alkoholism är en ”sjukdom” men att därifrån, sätta sig full i en bil och köra, det är fan ingen sjukdom. Det är ett val man gör. Jävla idiot…

Nångång, strax efter domen, kan ha varit våren 2007, åker jag uppför rulltrappan till Clas Ohlson på Mitt i City i Karlstad. Just när jag kommit upp och rulltrappan planar ut så möter jag dej när du kliver på rulltrappan, på väg ner. Jag känner ju igen dej direkt men du visste ju inte vem jag var, ändå hälsar du på mej med ett lågmält, artigt och ett vardagligt – Hej, hej. Kanske anade jag en skam i dina ögon. Jag besvarar det med ett likadant – Hej, hej. Du åker ner och jag kliver in på Clas Ohlson och känner mej riktigt kluven. Där var han ju, och han sa -Hej hej, till mej. Först! Innan jag hejade. Samtidigt som jag kände en liten avsmak mot dej just då så kände jag mej faktiskt hedrad också. Sven-Erik Magnusson, min store idol från 60-talet hade hälsat på mej…

Nog talat om din rattfylla… Nu hade bilisterna på E18, den där försommarkvällen för elva år sedan, en riktig tur. Olyckan drabbade bara dej och dina nära och kära.

Jag tror det var i mitten på augusti 2006, som den årliga Sandgrundskonserten ägde rum. Dessutom fyllde Sven Ingvars 50 år. Jora, lika gammal (ung) som undertecknad (Berömda 56-or). Du sjöng ”Så många mil, så många år” med sån inlevelse att ögonen blev fuktiga på både dej och mej och säkert tusentals andra som var på udden den kvällen. Jag tror att det var även då på 50-årsjubileet, som gamle trummisen Robin Bailey och gamle basisten Hasse Svensson gjorde ett inhopp.

En suverän version på ”Så många mil” finns på Youtube. Fan, när Micke ”Nord” plockar fram solot ur gitarren i slutet på låten, mer ståpäls går knappast att få. Lyssna även på ”Anita” inspelad vid samma tillfälle på Sliperiet i Borgvik, också helt suverän.

Sven-Erik och Sven Ingvars betydde väldigt mycket för mej. Man är uppväxt med låtarna som ”alla” kunde och kan. Att han sjöng ibland på Värmländska gjorde inte saken sämre. Man blev en stolt Värmlänning. 1995 fyllde min mormor 90 år och min yngste son fyra och båda kunde nynna med i låtarna. – Hör, Ingvars, sa han fyraåringen, när dom spelade ”Vid din sida” på radion.

Det var det som var en styrka med Sven Ingvars, särskilt på Udden, alla åldrar var där. En fin gest från Karlstads kommun att bjuda folket på en gratiskonsert som tack för dom ambassadörer för Karlstad och Värmland som dom trots allt var. Själv besökte jag Sandgrundsudden sju-åtta gånger.

Runt 1964-65 spelade dom i Forshaga Folkets Park. Farsan, brorsan och jag var där. En låt som fastnade då, var ”Jag älskar dej ännu”(Streets of Laredo) Upplysta av röda strålkastare med Ingvar på dragspel och Sven-Erik som sjöng om en kärlek som inte längre är besvarad gick rakt in i hjärtat på en åtta- nioårig Tommy.

Lysvik i mitten på 70-talet, troligen 1976. En raggarkaravan var på väg till Fröken-Fräkenfesten. Karavanen var säkert flera kilometer lång, nä nu tog jag nog i lite grand, men det kändes så. Själv var jag nykter chaufför i en röd Ford Fairline 65:a. Klassiska ölringsdraperier i bakrutan på bilarna, den gröna TT-burken, jo då, mellanölen flödade, dunkar med hembränt gick runt, Värmlänningar som gjorde mera Värmlänningar ute i buskarna, det intelligenta ordförrådet bland folket inskränkte sej till ett- Ôôôôôhhhh… En jobbarkompis hade släktingar från Stockholm med sej till Lysvik. Efteråt sa dom - Berättar vi detta för polarna där hemma är det ingen som tror oss…

Jag vill minnas att festplatsen hette Öjenäs där både Sven Ingvars med en skäggig Sven-Erik och Sten & Stanley uppträdde. Sven-Erik sa att dom skulle damma av en gammal ”stenkaka”, så rev dom av ”Min Gitarr”. Självaste Thore Skogman var med på ett hörn också om jag inte minns allt för galet. Och det var nog då som jag för första gången hörde ”Jag vill vara din Margareta”. Sten & Stanleys flaggskepp. Det är en ”låt” som jag nästan klassar som ”Hör-jag-den-nästa-gång-så-spyr-jag-låt”.

Det var nån gång i början på 70-talet. Jag såg Sven Ingvars på Tempo i Karlstad då dom hade släppt en skiva och signerade den. Det kan ha varit Frödingskivan, men jag är osäker, i så fall var det 1971. Det jag kommer ihåg i alla fall var att dom rev av ”Blue Suede Shoes”. Orsaken var inte att Fröding skrev den utan att det var för att Sven-Erik, 1959, hade blivit korad till Värmlands Rockkung så han var ju tvungen att visa varför. Jäklar vilket ös dom fick till där inne på Tempo. Sen dess har jag själv tyckt att Blue Suede Shoes är en av de bästa klassiska rocklåtarna över huvudtaget. Mycket tack vare Sven-Erik och Sven Ingvars (och naturligtvis Carl Perkins).

Även om det är mera tryck i ”nyinspelningarna” av Sven Ingvars gamla 60-talsrökare så föredrar jag nog originalen. Charmen som finns i dom är svår att återskapa i nyinspelningarna även om det känns att Sven-Erik och Sven Ingvars bjuder på en, som jag tycker, äkta spelglädje trots att han och dom har rivit av t.ex. ”Börja om från början” hundratals gånger. – Det är inte så jäkla lätt att göra Covers på sej själv, som Sven-Erik sa när de fick en grammis 1991 för albumet ”På begäran” som kom 1990. Gamla rökare i ny tappning.

Trots att man hört dom gamla brottarhitten ett par hundra gånger så tröttnar man inte på dem. Dom dyker alltid upp där allsången finns (särskilt här i Värmland). ”Vid din sida”, ”Säj inte nej”, ”Kristina från Vilhelmina”, ”Prästkragen”, ”Önskebrunnen”, ”Jag ringer på fredag” och Gundes rockrökare ”Tôrperrock” går alltid hem och naturligtvis ”Börja om från början”, ”Fröken Fräken” och ”Min gitarr”, låtar man kan utantill vare sej man vill det eller inte.

Nej, jag blev lite tagen när jag fick höra på radion, tidigt på morronen, den 22 mars, att du hade gått bort. Vi har tur här nere på Jorden att låtarna med din röst finns bevarade för en lång framtid. Många favoriter finns men ”Anita”, ”Juninatten” och ”Livet är nu, inte sen” sticker ut lite grann. ”Gå på Dompen” från Frödingskivan och ”Någon att hålla i hand” med SOP:s bröliga saxofonsolo från 1964 är det lite speciellt med också.

Så från en Värmlänning till en annan. Tack Sven-Erik och Sven Ingvars för en imponerande låtskatt. Nostalgi och tidlöst på samma gång…

Tommy Svensson den 31 juli 2017.





  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post515

Melodier som har fastnat.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, July 12, 2017 18:43:04

TJENARE FOLKET

Melodier som har fastnat.

Forshaga, Slättvägen, 53-54 år sedan.

Fotbollsmatchen hade pågått i några minuter. Vi var två fotbollslag, tre i varje lag men bara en målvakt. Han skulle freda sitt mål mot båda lagen. Nångång i första halvan på 60-talet, det kan ha varit 1963-64, så säjer polare Hasse. – Vänta, den här måste vi höre. Matchen stannar av… Ur en radio, ur ett öppet fönster strömmar ”Befälhavaren på Ångermanälven” Leppe Sundevalls rökare om en rektig kähr. Kapten Wikström. ”Mellan timmerbröten lotsa han, alla vädergudar trotsa han”. Minsann ”Sån baddare till befälhavare blir det aldrig mer på Ångermanälven”.

Fotbollsmatchen började igen när ”beten” var slut. Ett minne för livet blev det. När jag hör denna ”beten” så befinner jag mej på granntomten på Slättvägen en sommardag för cirka 53-54 år sedan. Gamle Leppe Sundevall som även lånade ut sin röst till Kung Louie i Djungelboken några år senare. ”Jag kungen är över alla här…”

Engelska Parken, München hösten 1987.

Skummade en litersejdel i Biergarten am Chinesischer Turm i Englischer Garten, en grön oas i München. Den satt som en smäck. Genom parken rinner en liten bäck. På väg tillbaka mot stadskärnan stannar jag till. Vid en stor lind vid bäcken sitter en snubbe. Han hanterar ”Adagio”, Thomas Albinonis mästerverk på sin tvärflöjt. Det lät så fel, den ska ju spelas på Violin, men trots det lät det så jäkla bra med bara en tvärflöjt och linden och en liten porlade bäck. Snubben spelade så att säja för sej själv. Jag ville inte störa genom att ställa mej framför och titta när han spelade. Några gick bara förbi men, likt en fluktare så satte jag mej i gräset en bit bort och bara njöt.

En glasklar höstdag i München, en tvärflöjt, en snubbe med en sliten billig kopia av en Indiana-Joneshatt, en lind, en bäck och Albinonis ”Adagio”, det blev ett minne för livet det…

Folkets Hus Forshaga 1975.

Dansbandet Eldorados från Eskilstuna var på besök. Dom skulle riva av brottarhitten, ”Ra-ta-ta”. Keyboardisten, Gunnar ”Spike” Karlsson instruerar den dansanta publiken i hur man skulle bete sej under låten. Man skulle sätta sej på golvet, handflatorna i golvet bakom sej, lyfta på rumpan och sparka med benen likt en kosack ungefär. Jora för fan, dom drog igång låten. Alla tittade mot Spike. Det hela såg rätt komiskt ut. Jag kastade en blick åt vänster och kollade rakt upp i livmodern på en kvinna som hade en knäkort kjol som hade glidigt upp en bit. Jomenvisstfansörru.

Det fanns tre alternativ, antingen svarta trosor, en rejäl buske eller en svärm med flugor, personligen tror jag nog på det första alternativet. Det hela blev ett minne för livet. Låten fastnade i skallen. Så varje gång den dyker upp så befinner jag mej på golvet i (gamla) Folkets Hus i Forshaga, 19 år gammal. Kvinnan som jag inte vet vem det var, var nog dubbelt så gammal som jag. Hon frestade ynglingen långt mer än vad som var tillåtet, för samtidigt som det var lite pinsamt var det även lite nyfiket… För ännu mer nyfikna så finns låten på Youtube, dock inte med Eldorados. KopieraAntoine - Ra-ta-ta (1970)” Jora, där är den…

Tetra Pak i Forshaga 8 juni 1973.

Åker för första gången hissen upp till första våningen. Elverkstaden där jag började jobba denna dag hade sitt förråd på denna våning. När jag kliver ur hissen på våningsplan ett, så hör jag en låt som sen blev en ”måstelåt”. Jag måste sjunga en stump varje gång jag kliver ur hissen på ”ettan” än idag. ”I am an Astronaut” med Ricky Wilde. Låten har förföljt mej ända sen dess och har blivit ett minne för livet. Jag kan inte få ur denna låt ur huvudet när jag ska upp till centralförrådet t.ex. Men egentligen så gör det ju inte så mycket…

Vet inte var, vet inte när…

…men det måste ha varit runt 1972-73. En liten snutt från ett TV-program där en grupp amerikanska Vietnamveteraner sjunger a cappella, He ain't Heavy, He's my Brother. Dom tog i rejält när dom sjöng och tårarna rann. Den lilla snutten på nån halvminut blev ett minne för livet. Letade upp låten, jora, mina gamla favoriter, The Hollies hade gjort en riktig höjdarversion på låten. Men hade dessa soldater sett Nordvietnameserna som sina bröder så hade kriget inte blivit som det blev.

Lite kuriosa är att Hollies var färdiga med inspelningen den 7 augusti 1969 i Abbey Road Studio. Dagen efter går John, Ringo, Paul och George över övergångstället strax utanför Abbey Road Studio som förevigats på deras album som heter just Abbey Road. En mycket bra version på ”He ain’t heavy” finns på Youtube där brittiska artister framför låten. Typ, USA for Africa, ”We are the World”. Kopiera ”He Ain't Heavy He's My Brother Hillsborough charity single Christmas No1 2012”. Men Hollies version skäms sannerligen inte för sej. Se bara till att gamle Allan Clarke är sångaren. Det ryktas om att låttiteln kom till, då en snubbe såg en liten tjej när hon bar sin lillebror på ryggen och snubben frågade om han inte var tung? –No, He ain't Heavy, He's my Brother…

Frösön, Sommarhagen 1985.

Jag tågluffade Inlandsbanan 1985 och besökte Wilhelm Peterson-Bergers hem ”Sommarhagen” på Frösön. Minnet för livet kommer när jag går ut ur hans hem. En äng, några träd och Storsjöns vatten framför mej. En klassiskt stycke hörs inifrån. ”Intåg i Sommarhagen”. Den satt så perfekt så att, hade inte Peterson-Berger skrivit den 1914 så hade jag gjort det denna sommardag. Jag förstod precis vad han menade med tonerna.

Kil, sommaren 1975.

En låt som verkligen fastnade, både bildligt och bokstavligt är The Boxer, i Simon and Garfunkels mäktiga version. Vi hade ”börjat”. Joda, hm, host host. Låten i bakgrunden är just The Boxer. 1.25 in i låten sjunger dom ”Just a come on from the whores on Seventh Avenue… I do declare” sen börjar skivan at hacka, den har fastnat .”do declare, do declare, do declare, do declare, do declare, do declare… Men va fan, sa jag, äh skit i de, sa hon, så vi fotsatte. Jora. Takten var perfekt.

Nästa gång så satte vi på (!) skivan igen men då hackade inte skivan. Men va fan, sa jag, äh skit i de, sa hon. Hur som helst gick det ju bra ändå… Jo men. Man har hört låten, kanske hundra gånger senare och ”I do declare” passerar ganska ofta ”obemärkt”. Men skulle Spotify eller USB-minnet få tuppjuck och fastna och hacka på, I do declare, do declare, do declare… så naturligtvis kommer detta minne tillbaka, vart man var och vad man gjorde... Jassåru Tommy, Jorasatt…

Deje försommaren 1974.

En mycket tät morrondimma blandas med röken från Sulfatfabriken och pappersbruket. Klockan är runt halv tre. Jag är på väg hem till Forshaga. På grund av sikten vågar jag inte köra min gamla SAAB V4 i mer än 30 kilometer i timman. I kassettbandspelaren river Rockfolket av Cadillac med Åke Larséns röst som låter som ”femmans sandpapper”. Det hela känns som om, nu kommer något att hända. Vid norra infarten till Tjusbol, mitt i vägen, står en råbock alldeles stilla. Det tar nån sekund för mej att fatta vad jag ser, dels genom tröttheten och dels den täta dimman. Jag får stopp på bilen cirka fyra meter från rådjuret som fortfarande står helt stilla.

Råbocken får ögonkontakt med mej, förövrigt rör det sej inte ur fläcken. I säkert tjugo sekunder händer ingenting, vi tittar på varann. Åke Larsén kommer in på refrängen ”yeah, yeah, yeah, yeah, Cadillac, woaw, woaw, woaw, woaw Cadillac…” Pianoklinket mellan Åkes sång gör det hela nästan overkligt. Ett helt stilla rådjur, ett svagt morronljus och täta dimslöjor. En Tavla helt enkelt, en akvarell i svart, grått och vitt som verkligheten bjöd på och en "rå och brutal" Åke Larsén i öronen, en konstig kombo som gick hem. När rådjuret efter nån halvminut långsamt gick av vägen och ”Cadillac” tog slut så fick jag åter ett minne för livet. Cadillac med Rockfolket, ett rådjur och morrondimma låter inte riktigt som poesi men man blev nästan religiös på kuppen.

Frånö-Lunde 10 maj 1981.

En mäktig manifestation. 50-årsminnet efter Ådalen 31. Svensson och cirka 2 000 till, går med i det första av fem, sex tåg från Frånö till Lunde denna strålande majdag. Vid den berömda Strömnäsbacken (se bilden på min logga) så river musikkåren, längst fram i ledet, av Internationalen. Ståpälsen var total just i det ögonblicket. Bredvid mej i tåget går Edvin. Han var 17 år 1931, då han gick med i tåget som blev beskjutet för att dom protesterade mot lägre löner och strejkbryteri. 50 år senare berättade han i princip hela storyn för mej och de två andra som gick bredvid honom på hans vänstra sida. Naturligtvis avslutades hela manifestationen i Lunde med Internationalen. Total ståpäls ännu en gång. Det blev ett minne för livet det.

Internationalen har man ju hört både efter och innan denna manifestation, men just på väg till, och framme i Lunde var den självklar. Internationalen idag, har den spelat ut sin roll i Sverige? Partipampar med nån miljon i årsinkomst som står och sjunger ”Upp trälar ut i alla stater som HUNGERN bojor lagt uppå”, det är nästan osmakligt. Men den passar verkligen åt våra glömda välfärdsbyggare, dom 230 000 fattigpensionärer som hungern bojor lagt uppå. Som någon gammal affisch från fornstora dar (1957): ”Gärna medalj men först en rejäl pension”. Vad heter det idag? Ta från de fattiga och ge åt de rika… Folkhems-tanken har blivit Folkhem-stanken…

Solidaritet används mest när man ska ge sin egen maktlystnad ett tillfälligt sken av gemenskap. (Jens Hage)

Nä nu blev det lite politik i alla fall av ”Melodier som har fastnat” . ”Det är lika bra att sluta drömma det går åt helvete i alla fall”.

Blandar man Fanta med Hembränt, så smakar det Fan ta me Hembränt...

Tommy Svensson den 12 juli 2017.











  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post510

67, 67, var har du tagit vägen nu?

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, July 04, 2017 12:09:32

TJENARE FOLKET

67, 67, var har du tagit vägen nu?

1967, fan vad tiden går, 50 år sedan. 11 bast fyllde jag i januari i detta nådens år. Vad hände då? Högertrafikomläggning, Biafrakriget, Sexdagarskriget, Bror Rexed chef för Socialstyrelsen börjar med Du-reformen, Militärkupp i Grekland, Papadopulus tar makten, Första hjärttransplantationen sker i Sydafrika, Den första flygturen med stridsplanet Viggen äger rum, Beatles ger ut ”Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band” , ”Teskedsgumman”, är årets adventskalender.

Brottarhit från detta år var (som jag tycker då) The Lion Sleeps Tonight med Hounds, All You Need Is Love, Beatles åff kåååårs, San Francisco med Scott McKenzie, Mot okänt land med Hep Stars, Den lagom halvbluesiga Ode to Billy Joe, i Bobbie Gentries tappning, The Letter med The Box Tops, Den mäktiga A wither shade of pale med Procul Harum, Den lika mäktiga Excerpt from A Teenage Opera med Keith West, och den helt suveräna, både textmässigt och melodiskt, Båtlåt med Robban Broberg.

Svälten i Biafra kommer man ihåg. Biafra var en provins i sydöstra Nigeria och förklarade sej självständigt den 30 maj (vi är fortfarande på året 1967) Nigerianerna blev arga och kriget var ett faktum. Kriget höll på i tre år innan Biafra gav upp. Följderna blev prototypen för svältkatastrofer. ”Läkare utan gränser” bildades tack vare eller på grund av Biafrakriget. ”Biafrabarnen”. Skämten om dessa haglade.

Ni som är känsliga bör hoppa över detta stycke.

Vilken låt låg etta på ”Biafratoppen”? ”No milk today” med Herman’s Hermits. Vad är det för skillnad på en pingpong boll och en Biafran? Tolv gram. Vad står det på en hiss i Biafra? Max tio kilo eller femtio personer. Vad kallar man en EAN-kod i Biafra? Ett klassfoto. Hur får man in femtio Biafraner i en folkvagn? Man kastar in en smörgås. Hur får man ut dom då? Man sätter på fläkten. Nä nu får det vara bra med skämten. Man får väl hålla med om att dom inte hade passerat censuren idag, inte på långa vägar. Men man får skämta om blondiner och norrmän, men inte om biafraner, judar, araber, somalier…

Ni som är känsliga kan börja läsa igen.

Vietnamkriget höll på. En annan brottarhit detta år var "Country Joe" McDonalds version på I-Feel-Like-I'm-Fixin'-To-Die Rag, en riktig proteströkare mot detta krig. Protester i Sverige med FNL:are som rök ihop med polis började på allvar detta år. Cornelis Vreeswijks inslag i Anti-War-rörelsen är allsångernas allsång, ”Inatt jag drömde”. Versionen med Hep Stars kom i januari detta år. Inspelningen med Cornelis och Ann-Louise Hanson är dock från 1964.

Sexdagarskriget mellan Israel, å ena sidan och Egypten, Jordanien och Syrien på den andra. Israelerna visade prov på en fruktansvärd effektiv taktik då dom ockuperade Västbanken, Gaza-remsan, Golanhöjderna och Sinai-halvön på sex dagar. Detta gav ju det ostabila området som kallas för Mellanöstern ett ännu mer ostabilare läge. Israel som jag ser det, en ockupationsmakt som hela tiden provocerar med sina bosättningar. Det är, som jag anser, det största hindret till fred mellan Israel och Palestinierna.

I Filmens värld da?? Brottarrullen ”Under ditt Parasoll” med Sven Ingvars spelades in detta år och hade premiär i januari året där på. Joda jag har allt sett den. En kultrulle som man helst bör se ensam med en skämskudde inom räckhåll. Men ändå, den innehåller för mej, några riktiga nostalgilåtar med grabbarna. Årets Åsa-Nisse var ju ”Åsa-Nisse i agentform”, lite skämskuddevarning här också, men på nåt vis, ändå lite idyll så som landet var en gång och den sista filmen med alla de tre skådespelarna, John Elfström som Åsa-Nisse, Arthur Rolén som Klabbarparn och Gustav Lövås som handlaren och sillstryparen, Sjökvesten. Och jag skäms faktiskt inte (värst mycket) när jag ser en gammal svartvit svensk komedi med typ Thor Modeen, Julia Caesar, John Botvid, Nils Poppe och det gamla gardet…

”Got a fire in the cockpit” Roger Chaffees ord inifrån Apollo 1, den 27 januari. Den andre astronauten Edward White försöker att nödöppna luckan inifrån men misslyckas. På någon minut hade kapseln rökfyllts. Det var troligen en kortslutning som startade branden under en simulerad start-test medan raketen stod kvar på plattan LC 34 vid Cape Kennedy. Branden och röken tog livet av de tre astronauterna Roger Chaffee, Edward White och Virgil Grissom. Tre månader senare omkom den ryske kosmonauten Vladimir­ Komarov på Sojus 1. Han omkom under nedfärden i april 1967, då fallskärmslinorna på hans farkost trasslade in sig i varandra. Ja lite svinn fick man nog räkna med i kapplöpningen, först till månen.

Sportåret 1967. Friidrott låg mej varmt om hjärtat på hela 60-70-och 80-talet. Och visst minns man ju våra svenska hjältar. Bo ”Skackan” Forsander, 110 m häcklöparen som även ibland löpte 100 meter slätt. Tio SM-guld på specialdistansen. Bosse Althoff ”Mellerudsexpressen”, vilken löpare, behärskade dom tre sprintgrenarna, åtta SM-guld. Bengt Persson, 3 000 meter hinder, sju raka SM-guld. Vid sista vattengraven kom rycket, fan man blir tårögd än idag. Gamle Birger Asplund som detta år vann SM i slägga för fjortonde gången i rad. Han vann även året därpå åxå. Lars Olof Höök i längd med sju raka SM-guld. Det var han som hoppade direkt efter Bob Beamon när han satte världsrekord med 8,90 i sitt första hopp i OS i Mexico City året efter. Höök drämde till med 7,66. Ja det är faan inte så lätt. Han kom på fjortonde plats.

Sven–Olof ”Esso”Larsson och Bengt Nåjde långskubbarna, kulstötaren Erik ”Myggan” Uddebom, höjdhöppern, Kenneth Lundmark, Karin Wallgren med 24 guld på sprintsidan, Forshagas egen Margareta Bergqvist med fem raka SM-guld i höjd. Medeldistansarna Ulf Högberg och Ove som hette bara Berg i efternamn. Det är ju namn man kommer ihåg från tiden det begav sej. Själv satte jag mina personbästa i friidrott tre år senare. 1,45 i höjd, 3,15 i längd och 11,4 på 60 meter, dä ni. Odopad och utan att tjäna en endaste krona på det hela. Jag kommer inte en i närheten av dessa rekord idag, fyrtiosju år äldre och fyrtiosju kilo tyngre…

Personligen så levde man enligt principen, bara ställa ut skorna så ordnar det sej. Sommarlovet mellan femman och sexan tillbringade vi (Farsan, Morsan, Brorsan och jag) någon vecka på Hagöns camping i Halmstad och någon vecka på Råå camping strax söder om Helsingborg. Värmlänningarna hade ju ”S-märkta” bilar, Örebroarna ”T”, Hallänningar hade ju ”N” och Helsingborgarna ”M” o.s.v. Det var lite kul det, tyckte man då, att spana nummerplåtar. Det hela ändrades årsskiftet 72-73 då vi fick dom nuvarande typ BFX 415, som var regnumret på min första bil, en grå SAAB V4, årsmodell 68.

Klassikern förr, när folk skulle på semestern, var ju packningen på taket på bilarna. En presenning som skyddade tält och annat mot väder och vind och en ”bläckfisk” som höll fast det hela. Ibland fladdrade presenningen ganska så friskt, då hade man roligt. Ett grönt fotogenkök att laga maten på. Hade man ett gasoldrivet Primus campingkök, då var det status. En burk med sjömansbiff och ett paket med flingmos, det ger en härlig Deja vu det. En luftmadrass att både sova och flyta på skulle det vara. – Jag trodde du tog med pumpen, var åxå en klassiker. En badboll var ju åxå standard. Liksom badmintonracket, nät och fjäderbollar.

Helgröna ryggåstält och dom lite mer lyxiga, dom gula ryggåstälten med blått tak. Det var dom som blev klassiska, så kallade suptält i mitten på 70-talet. Eller för att lyxa till det ännu mer, dom blågula tälten med innertält och en liten förgård där man kunde ställa upp det hopfällbara campingbordet med dom fyra stolarna som bestod av ett krysstag och en tygbit att sitta på. Det var grejer det. Träningsoveraller att sova i var ju obligatoriskt likaså en transistorradio.

I transistorn fanns ju ”Det ska vi fira”, ”Sveriges Bilradio” med CG Hammarlund som alltid hälsade lyssnarna välkomna med sitt ”Hejsan hejsan” och Svensktoppen med artister som Östen Warnerbring, Gunnar Wiklund, Anna-Lena Löfgren, Lill-Babs, Siw Malmkvist, Hootenanny Singers, Sven-Ingvars, Towa Carson, Gitte Henning, Mona Wessman, Nina Lizell och Claes Göran Hederström... blev man mossig nu eller bara nostalgisk?

Detta var ett Sverige som jag saknar lite idag. Som sagt, var har du tagit vägen nu? Somliga tycker att Sverige är temperamentslöst, fegt och tråkigt. Andra föredrar lugnet, att man inte brusar upp. Själv föredrar jag lugnet. Att brusa upp tar så mycket energi men ibland måste man reagera. Hos mej märks det på mina ”Tyckt och tänkt”- inlägg som blivit fler dom senaste åren. Men gör du något konkret da Tommy för att få tillbaka tryggheten och lugnet i Sverige? Att sitta bakom en skärm och gnälla är väl inget konkret. Dina Barn och Barnbarn ska ju leva med det nya Sverige. Och själv blir du, en s.k. Folkpensionär om drygt tre år.

Ja vad har jag för lösning på det hela? Personligen så finns det inte något parti som imponerar på mej, säger en gammal Vänsterpartist. Ett parti som jag knappt känner igen alls. Sjöstedt pratar ju ibland om välfärdsfrågor men, nej… Åkesson och jag har ju det gemensamt att vi båda är kritiska till islam men, nej… Löfven saknar jag förtroende för helt och hållet. Fridolin, ha ha ha ha… Björklund, NATO-anhängare, nej… Lööf, nej, Kinberg Batra, nej… Busch Thor, nej. Och Schyman med genusdebatterna. Idag vill jag identifiera mej som en morot, imorron vill jag identifiera mej som en höna (Hen på engelska) till helgen vill jag vara en… Ja ja…

Nej man har väl nästan gett upp, det är väl det politikerna och myndigheter vill, att man ska vara apatisk, alla väntar på att skithuset ska explodera, orka bry sej… Nej man uttrycker åsikter bara, så länge vi har yttrandefrihet i Sverige så går det ju an. Jag tror valet 2018 blir en katastrof för Sverige oavsett vem som vinner. Vinner Löfven eller AKB eller Lööf för den delen, så fortsätter parodin. Åkesson blir överkörd av dom andra om SD får flest röster i valet. Kaos… Jag är rädd för att allt är försent. Men samtidigt har jag en förmåga att se komiken och showen i det hela. Farsen och komedin, Löfven & Co… Skrattanfallen duggar tätt samtidigt som det är skrämmande, riktigt skrämmande…

Tommy Svensson the Fourth of July 2017.











  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post507

Från en Fôrshaging till en annan...

KuriosaPosted by Tommy Svensson Mon, June 26, 2017 14:58:33

TJENARE FOLKET

Från en Fôrshaging till en annan…

Nu får Gud Fader bädda pinnsoffan för nu får han finfrämmat. Om Du mot all förmodan, inte skulle komma in så gör ett par snabba dragningar och vips, så är Sankte Per långt upp på läktaren. Pärleporten står öppen.

Nisse Nilsson, Dubbel-Nisse är död.

Så här skrev jag i ett blogginlägg för drygt åtta år sedan, kallat ”Vad man har gemensamt med kändisar”.

”Det började 1965-66 någon gång när jag var nere på gamla Ängevi (idrottsplatsen i Forshaga) då jag, på allmänhetens åkning åkte skridskor på samma is som bland andra storheterna, Sven Tumba, Uffe Sterner, Rolle Stoltz och Nisse Nilsson, hade spelat ishockey på. Det var stort. Nisse Nilsson, min störste idrottsidol alla kategorier. Han kombinerade sportslighet, elegans med glimten i ögat, på ett sätt som jag tycker och tror att så är grundtanken med all idrott. Och att man har sett honom ”live in action” också, det är man tacksam för. Och tänk när Nisse kom fram till mej på Ängevi under en skolidrottstävling någon gång i slutet på 60-talet. Han prata med mej och han kände mej och visste vilka mina föräldrar var. Det var riktig stort, jag växte flera meter.”

Jag minns en gång i början på 70-talet, en s.k. veteranmatch på Ängevi mellan Forshaga och Grums. Vid första nedsläpp skulle Nisse teka, tittar upp på tekaren från Grums och utbrister - Men tjenare, det är ju du, och rätar på ryggen och klappar om honom. Publiken och domaren började skratta. Speaker var ingen mindre än Jan Pära Jonte Persson.

En stund senare kommer Nisse loss i en av sina berömda soloraider. Har bara målvakten kvar och lurar bort honom, öppet mål och i tolv fall av tio (jora) så sitter pucken i nätmaskorna. Men i detta fall så gliiiider pucken nån centimeter utanför målvaktens högra stolpe. Och medan Grumsarna tar pucken och förbereder ett anfall så går Nisse ner på knä vid Grumskassen och gör korstecknet mot målburen. Grumsmålisen åker fram till Nisse och klappar honom på axeln med plockhandsken och menar, typ. Såja såja. Det blir allt bra ska du se… Publiken skrattade och applåderade.

Några minuter återstår av matchen. Nisse ska ut på isen vid ett byte, då han säger till sina medspelare och delar av publiken - Nä nu går jag ut och avgör detta. Och det gjorde han…

En annan gång så hade du kommit fri med en målvakt tre gånger och gjort mål på samtliga tre tillfällen med samma fint. Du åker fram till målvakten och klappar om honom och säjer - Dä ä bäst vi skärper ôss nu ifall det är nôn söm titter på…

För några år sedan träffade jag dej vid Cåpa-kiosken, f.d. spelbutiken här i Fôrshaga. Jag och några polare står strax utanför när du kommer och går in på Cåpa. Du hejar på dom andra och när du passerar mej, klappar du mej på magen och säjer - Å här har vi Globen. - Hörrö du ru… svarar jag. Väl inne på Cåpa så står jag och fyller i tipskupongen när jag känner en klapp på axeln och jag vänder mej om och du säjer - Lycka till da, Tommy. Fan, trots att jag hade träffat och talat med dej flera gånger och trots att man snart skulle fylla sextio så kände jag mej som den gången i slutet på 60-talet när jag växte flera meter, nu när du gav mej en klapp på axeln och önska mej lycka till med tipset. (Tipset gav, trots Nisses lyckönskning det vanliga, sju rätt)

Det var din storhet Nisse, ödmjuk ut i fingerspetsarna, bjuda på dej själv utan att vara för mer än nån annan. Som sagt, du kombinera sportslighet, elegans med glimten i ögat.

Du får hälsa din bror Eskil som jag hade äran att jobba ihop med på Tetra Pak från slutet av 70-talet till mitten av 90-talet. Han var lika mycket Människa som du…

Vila i frid Nisse.

Tommy Svensson den 26 juni 2017.







  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post503

Också hjältar blir gamla...

KuriosaPosted by Tommy Svensson Mon, June 12, 2017 18:23:33

TJENARE FOLKET

Också hjältar blir gamla…

Jag minns nångång i slutet av mars 1965. 9-årige Tommy och min 4-årige lillebror hade sett på TV, en raketuppskjutning från Cape Kennedy med Arne Thoréns smattrande röst. Gemini III skulle upp i rymden med astronauterna John Young och Virgil Grissom. Naturligtvis skulle man ju leka att man var dessa två astronauter instängda i en kapsel.

Två rättvända och två uppochnedvända köksstolar, och vips så hade man byggt Gemini III. Köksspisen hemma hade ju knappar och vreden, jo men, där hade man ju även instrumentpanelen klar. Brorsan och jag hade väl kommit ut en bit ovanför atmosfären och skulle påbörja det första varvet runt jorden när det plötsligt osade bränt. Ett vitt blommigt spislock hade skiftat färg till brunt. Rökutvecklingen var rätt så kraftig. Morsan kom in i köket och plockade ner oss på jorden igen men brorsan och jag hade fått nya hjältar.

John Young blev efter detta min rymdhjälte nummer ett. Det kunde ju vara John Glenn, Alan Shepard eller Juri Gagarin men jag tyckte John Young såg hårdast och coolast ut. Jorasatt, tre varv runt jorden på knappt fem timmar, gjorde han och Virgil Grissom med Gemini III.

Nästa gång som John Young skulle upp i rymden var i juli 1966, tillsammans med Michael Collins som gjorde sin första rymdfärd. En Titanraket sköt upp dom båda astronauterna i Gemini X (Tio). 90 minuter tidigare hade en s.k. Agenaraket skjutits upp. Den skulle Young och Collins fånga in. Jora, 80 mil över Jorden kopplade dom ihop Geminikapseln med Agenaraketen. Dom fick även tag på en ”död” Agenaraket som hade använts tillsammans med Gemini VIII (8).

Det jag inte riktigt kunde smälta var att det var Collins som fick göra sammankopplingen mellan de båda farkosterna. Han fick ”gå ut” och fixa det hela. Fan, det skulle ju vara hårdingen Young som skulle greja detta, tyckte jag då…

Både Young och Collins fick ju dra i väg till månen. Collins var ju den som fick sitta ensam kvar i Apollo 11 medans Neil Armstrong och Edwin Aldrin landade på månen. Young var ju med på resan före, i maj 1969 med Apollo 10, då han blev lämnad ensam i moderskeppet medan Thomas Stafford och Eugene Cernan testade månlandaren. Stafford och Cernan flög med månlandaren och spanade in en eventuell landningsplats åt efterföljaren Apollo 11.

15 000 meter över månytan kopplar Stafford och Cernan bort landningsmodulen. Då börjar plötsligt månlandarmodulen (Snoopy) att rotera runt sin egen axel och Cernan konstaterade att det här går åt helvete. En spak i fel läge gör att kommunikationen mellan datorena i månlandaren och Houston inte fungerar men Stafford och Cernan får till slut hejd på det hela och återvänder upp till moderskeppet(Charlie Brown) och Young som suttit ensam i åtta timmar, 60 mil över månens yta.

Med 39 897 km/h drar Apollo 10 tillbaka mot Jorden. Apollo 10-besättningen är också de människor som har rest längst hemifrån, 408 950 kilometer från sina familjer. En av dom var hårdingen John Young.

Neil Armstrong, Edwin Aldrin från Apollo 11. Charles Conrad, Alan Bean från Apollo 12. Alan Shephard, Edgar Mitchell från Apollo 14, David Scott och James Irvin från Apollo 15 hade gått på månen innan min idol från rymdfärderna, den coole John Young skulle landa på månen tillsammans med Charles Duke. Detta skedde i april 1972 med Apollo 16.

I lite drygt tre dygn satt Thomas ”Ken” Mattingly ensam i moderskeppet ”Casper” medan Young och Duke vandrade omkring och t.o.m. åkte bil på månen. Jorasatt en hopfällbar sak som drevs fram med hjälp av batterier. Nån hederlig ”Gasstation” typ Caltex fanns ju inte on the Moon. Drygt 93 kilo månsten tog dom med sej tillbaka till Jorden och som lite tröst för Thomas Mattingly fick han göra en rymdpromenad på tillbakaresan.

Nästa uppdrag för den stenhårde John Young var när han och Robert Crippen gjorde premiärturen med den första rymdfärjan ”Columbia” den 12 april 1981, på dagen 20 år efter Gagarins rymdfärd. Naturligtvis var Young befälhavare ombord. Efter drygt 54 timmar från starten vid Kennedy Space Center och 36 varv runt Jorden landade ”Columbia” på Edwards Air Force Base i Kalifornien.

Drygt två år senare gör den 53-årige John Young sin sjätte och sista rymdfärd, återigen med rymdfärjan ”Columbia”. Han kritiserade NASA under utredningen av Challengerkatastrofen den 28 januari 1986 och blev därefter placerad på inre tjänst. Han pensionerade sej 2004. Trots sitt efternamn Young, blir även hjältar gamla. Han är idag 86 år.

Men…

Månlandningarna, är dom en bluff ???

Sedan Apollo 11 landade på månen 1969 har ytterligare fem besättningar följt efter. Sammanlagt har tolv människor gått på månen. Apollo-programmet blev en historisk milstolpe och ett av 1900-talets största tekniska och mänskliga framsteg. Månprogrammet blev en enorm framgång för USA, både tekniskt och PR-mässigt.

Det amerikanska månprogrammet har varit omdiskuterat och ifrågasatt. Många menar att president Kennedys löfte om att landa en människa på månen inom tio år var orimligt och ouppnåeligt. Det fanns helt enkelt inga tekniska möjligheter att klara ett så avancerat företag på så kort tid. Och varför återvände USA aldrig till månen? Sakta men säkert började frågorna komma. Om hela grunden för Apollo-programmet var orimlig och de tekniska resurserna att genomföra det inte fanns, hur kom det sig då att man ändå hade lyckats landa på månen?

Det finns dom som menar att allt bara har varit en stor bluff. Att vi alla lurats att tro att människan landat på månen medan allt vi sett på TV:n i själva verket varit inspelat i en studio i Nevadaöknen, kanske Area 51. Ingen Apollo-farkost eller astronaut landade någonsin på månen utan cirkulerade runt jorden under en dryg vecka för att sedan inför TV-kameror och tidningar landa i Stilla havet. Teorierna om den stora månbluffen har fått ett stort genomslag runt om i världen.

Vad tycker dom 750 000 personer som var inblandade i Apollo-programmet och dom tolv astronauter som landat på månen om det påståendet? Är dom belagda med munkavle, är det någon av dessa som skulle kunna hålla käften, eller kanske pladdra lite extra…

Vad tror du själv da Tommy?? Personligen så tror jag till 99 procent att min rymdidol från 60 och 70-talet, John Young, och elva andra har gått på månen. Trots att USA har kommit med så många otroliga bluffhistorier så t.o.m. Gamla Sovjet, Nazityskland och Nordkorea skulle varit mäkta imponerade och trots, att jag kan vara lite konspiratorisk lagd så tror jag faktiskt att månlandningarna ägt rum.

Fotnot: Eugene Cernan och Harrison "Jack" Schmitt var dom sista/senaste som landade på månen. Apollo 17 förde dom dit tillsammans med Ronald Ewans.

Tommy Svensson den 12 juni 2017.









  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post502

Göra som dom brukar.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Mon, February 06, 2017 17:55:56

TJENARE FOLKET

Göra som dom brukar.

Trump får råd av sin föregångare:

Trump : – But it’s only a temporary ban.

Obama :– You can’t ban muslims.

Trump :– Well what should i do??

Obama : – Just do what US-president usually does.

Trump : - What’s that??

Obama : - Bomb them…

Som sagt, samma kålsupare. Obama övertog fyra krig av sin föregångare George W Bush och som den fredspristagare han är och var lämnar han över sju krig till Trumpen. Som sagt, någon bör hålla käften…

Idag är det Samernas Nationaldag. Ett uppriktigt Grattis från undertecknad. Ingen som säjer att dom är rasister när dom vill värna om sitt folk och sin kultur…

Tommy Svensson den 6 februari 2017.





  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post486

Dansbandsdags.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, January 24, 2017 15:40:47

TJENARE FOLKET

Dansbandsdags.

Välkomna till Dansbandsdags. Löfvenz heter det nya dansbandet som suttit på dansbandstronen i snart två och ett halvt år. Deras nya album ”Finns det någon som förstår” har nyligen släppts och innehåller några covers som vi känner igen. Men först lite om sättningen i bandet. Man har inte någon direkt leadsinger, för alla vill göra sina röster hörda. Men vi börjar med Han Eliasson, klavertrampare. Han Ygeman, halar positiv, men allt eftersom tiden gått har det blivit mera negativ. Kapellmästaren själv, Han Löfven, heavy metall-bas,(den var nästan bra den). Gustav Frigolit slår på stora trumman ibland och Organ Johansson, luta, det är med andra ord inte riktigt rakt. Han måste stödja sej på nån. (Nja, lite krystat kanske)

Låterna på albumet då? ”Finns det någon som förstår” . Det verkar som om Löfvenz inte anammat själva låtarna, utan bara gått på låtens titel

”Du gav bara löften”

”Gråt inga tårar”.

”Ingenting är längre som förut”

”Alla har glömt”

”Det finns ingenting att hämta”

”Luring”

”Kallat vad du vill”

”Vänta dej ingenting”

”Tomma löften, tomma ord”

”Aj aj aj”

”Vem kan man lita på”

”Trubbel”

”Guldet blev till sand”

”Saker jag borde gjort”

”Säj inte nej säj kanske”

”Högt i det blå”

”Det tror jag inte på”

”Är det konstigt att man längtar bort nån gång”

”Pessimistkonsulten” (Det är lika bra att sluta drömma det går åt helvete i alla fall)

”Hva gør vi nu lille du”

”Highway to hell”

Jo men, här kommer en liten story om varje melodi.

Första spåret ”Du gav bara löften” En dansbandsrökare från 1975 signerad Curt-Görans, Vikingarna och Jigs, en given hit med Löfvenz

”Gråt inga tårar”. Thorleifs klassiker från 1974, spelades in allra först av dansbandet Pippis… jora, en given hit med Löfvenz

”Ingenting är längre som förut”. Anders Fugelstads inlägg i miljödebatten från 1970, en given hit med Löfvenz

”Alla har glömt” Towa Carsons melodifestivalare från 1967, en given hit med Löfvenz

”Det finns ingenting att hämta” Anna-Lena Löfgrens brottarhit från samma år, en given hit med Löfvenz

”Luring” Stefan Demerts visa som påstår att ingen är trovärdig. Den är från 1970, en given hit med Löfvenz

”Kallat vad du vill” Family Fours gamla dänga från 1973, en given hit med Löfvenz

”Vänta dej ingenting” Lasse Stefanz hästjazzinfluerade sak från förra året, en given hit med Löfvenz

”Tomma löften, tomma ord” återigen en Lasse Stefanzrökare, denna gång från 2008, en given hit med Löfvenz

”Aj aj aj” Dansbandsrökarnas dansbandsrökare i Schytts tappning från 1973, en given hit med Löfvenz

”Vem kan man lita på” Hoola Bandoolas gamla progghit från 1972, en given hit med Löfvenz

”Trubbel” Olle Adolphson suveräna visa från 1961, en given hit med Löfvenz

”Guldet blev till sand” Björn å Bennys klassiker från ”Kristina från Duvemåla anno 1995, en given hit med Löfvenz

”Saker jag borde gjort”, ”Säj inte nej säj kanske”, ”Högt i det blå”, ”Det tror jag inte på”. Fyra Sven-Ingvarslåtar som blir givna hits med Löfvenz

”Är det konstigt att man längtar bort nån gång” Lena Anderssons genombrottslåt från 1971, en given hit med Löfvenz

”Pessimistkonsulten” (Det är lika bra att sluta drömma det går åt helvete i alla fall) Ronny Eriksson tolkning om tron på framtiden från 1986, Palmemordets år, en given hit med Löfvenz

”Hva gør vi nu lille du” Kim Larsens och Gasolins mästerverk tillverkad i nådens år 1975, en given hit med Löfvenz

”Highway to hell” Jo men sista låten på albumet, då brakar det loss. AC/DC:s hårdrocksklassiker från 1979, en avlutning som heter duga men samtidigt är det lite skrämmande vart vi är på väg men den blir en given hit med Löfvenz.

Sammanfattningsvis så tycker jag nog att Löfvenz har lyckats rätt bra med sitt låtval. Det är väl ungefär vad man hade kunnat vänta sej. Jo men, dessa låtar finns, som sagt med på det nya albumet ”Finns det någon som förstår”.

Som sagt. Det verkar som om Löfvenz inte anammat själva låtarna, utan bara gått på låtens titel.

Som en kontrast till Löfvenz så huserade Tage(s) på 60-talet. (Den tyckte jag själv var ganska bra, eller…)

Tommy Svensson den 24 januari 2017.





  • Comments(1)//tommybloggen.cicciwik.se/#post482

Min Gitarr.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Thu, January 12, 2017 17:25:46

TJENARE FOLKET

Min Gitarr.

Jora, det är allt Min Gitarr på loggan till min blogg.

Det hela började 1961 med att jag hörde Sven Ingvars brôtterhit, ”Te dans mä Karlstadstösera”. Två minuter in i låten sjunger Sven-Erik Magnussôn ”Dä ropar bort i skogen, dä svarar med ett skratt- O ho ho ho ho ho ho ho. Sen kommer Ingvar Kallsôns brutala gitarriff då han härmar skrattet på sin gitarr. 5-årige Tommy var hur imponerad som helst.

Två år senare ”slogs” Ingvars gitarriff av ett 40 sekunders gitarrsolo. Trio me Bumbas gitarrist Bertil Lindblom, när han river av solot i ”Spel-Olles gånglåt”. Ett riktigt grymt gitarrsolo för en 7-åring. Trots att Bosse Winberg, The Spotnicks och Hank Marvin, The Shadows rev av gitarriff, gitarrsolon och gitarrlåtar på löpande band i början/mitten på 60-talet var det inte något som gick upp mot Bertil Lindbloms solo. Och med en badmintonracket framför spegeln, så var man ju Bertil Lindblom, jo men…

Nån gång i mitten på 60-talet fick jag min första gitarr. Brorsan och jag fick varsin ”Beatles-gitarr”, en plastgitarr med porträtt av fyra grabbar på. Ett snöre från gitarren till en papplåda fick ju den akustiska gitarren att bli elektrisk. Ett hopprep tejpad på en sopborste och vips, så hade man en mikrofon. ”She lavvs jo, jä jä jä…” Det enda som saknades var frillan.

Det dröjde till början av 70-talet innan man fick klart för sej att det fanns ackord som man kunde ta för att få nån form av melodi i gitarren. Gunnar i Körka hade en gitarrkurs nån gång 1971 där lärde jag mej några gångbara ackord. G, C, D7, Em och Am. Jag minns att jag bland annat kunde lira, just Min Gitarr, ja ganska så hyfsat i alla fall. Det var ungefär då som man upptäckte att det fanns andra riff och solon än Bertil Lindbloms.

Layla i Derek and the Dominos tappning, ett riff som heter duga. Satisfaction, Up around the bend, Purple Haze, Daytripper, Paranoid, till och med introt på Min Gitarr och Jag vill resa bort, med Sven Ingvars traggla man sej igenom och naturligtvis gitarriffernas gitarriff, Smoke on the Water. Alltihop på en, max två strängar.

Men du Bertil… För mej är det nostalgi på högsta nivå när jag hör solot på Spel-Olles gånglåt. Sommaren 1963 var jag på Skutberget, badplatsen utanför Karlstad. I en svartvit Opel hördes låten. När du töjer strängen Bertil, och river av solot, skruvas volymen upp ytterligare. Solot hörs över hela parkeringen. Raggarna i Opeln kom i extas och nästan ”rockin their ass off”. Det var Rock’n Roll det. Sjuårige Tommy var jätteimpad.

1975-76 gjorde jag lumpen på I 2 i Karlstad. Våra logement bestod av ett tjugotal rum med två enkelsängar i varje, ett bord, två stolar och två garderober. Två lumparkompisar, vi kan kalla dom för Bengt och Kjell för det heter dom, och 118 Svensson satt i ett av rummen och lira gitarr, nu snackar vi typ Fender och Gibson, elgitarrer. Kjell hade hängt av sej sin gitarr för att gå på toa. Jag lånade den och briljerade med klassikern, Smoke on the Water, jodå den kunde man, fast på en sträng. Pling pling pling, pling pling plingpling…

Bengt smålog lite åt mej, tog sin gitarr och vilade den på sitt högra knä. Skruvade upp volymen, tryckte in knappen på Fuzzboxen och drog av det ruggigaste riffet på Smoke on the Water som jag dittills hade hört. WHOAH WHOAH WHOAH, WHOAH WHOAH WHOAHWHOAH, WHOAH WHOAH WHOAH, WHOAHWHOAH!!!!!!! Han lägger ifrån sej gitarren. Några sekunder senare så blir dörröppningen fylld av bassar och där sitter jag med Kjells gitarr. – Men va faan Svänssôn, inte vesste jag att du va en sån jävel på gitarr, säger Nilsson från Sunne. Jo men, sa jag och log lite med ena mungipan. I några sekunder lät jag dom tro det i alla fall.- Nej, sa jag, det var allt Bengt som lirade.

Kjell kom tillbaka och hängde på sej guran. Han och Bengt, minns jag, gjorde en suverän version på ”Sylvia”, Focus gamla gitarrökare från 1973. Jan Akkerman, gitarristen i den holländska gruppen hade varit riktigt stolt över hur Bengt och Kjell hanterade deras låt, det är jag övertygad om.

Sommaren 1978 kom så det stora genombrottet. Jag och polare Ulf hamnade på Waterloo, pubben i Fôrshaga. Där sitter Janne Karlsson ”Kônstnärn” och lirar lite Cornelis på sin gitarr. Några pilsner och en gitarr, en jättetrevlig kombo. Fan, tänkte jag, om jag skulle börja lira lite gitarr jag också, jag kan ju fem ackord, det hade ju Gunnar i Körka lärt mej.

Brorsan och hans polare, Togge och Johan, hade ett litet garageband i källaren hemma. Där lånade jag en gitarr och den första låten som jag spelade sedan 1971 var ”Birmingham”, Björn Afzelius och Hoola Bandoolas treackordare, en lämplig start för Svensson.

Men jag måste ju ha en egen gitarr också så jag stegade iväg till Gustavssons Musikhandel i Karlstad. En nylonsträngad Landola drog till sej uppmärksamheten. Nja, här skulle det granskas noga och kritiskt. Jag plockade ner den, upp med högerbenet på en stol. Man skulle ju se ut som att man har varit med ett tag. Tog ett ”G”, drinng, ett ”C”, drinnng och ett ”D7”, drinnnng, joda, det lät ju inte så tokigt.

Jag hängde tillbaka Landolan och plockade ner en stålsträngad Bjärton. Medan jag stod där och ”drinnngade” på gitarren kommer en snubbe in och tar ner Landolan som jag just hade testat. Ur den gitarren plockar han fram Beatlesklassikern ”Let it be” på ett sånt sätt att till och med George Harrison själv hade varit grymt imponerad. Bredvid stod amatören. Det är ju för fan så du ska lira Svensson…

Gitarren är skapad av Fan. Den lockar till spel men jävlas när man försöker spela” Citatet är myntat av Olle Adolphson. Det citatet stämde på mej i det ögonblicket. Snubben hängde tillbaka Landolan. Jag väntade lite tills han var utom synhåll. Tog ner Landolan, Bravo! Excellente! Magnifico! Splendido! Den ska jag ha! Minsann, 465 kronor kostade den, två gröna plektrum fick jag på köpet.

Min Landola fick vara med på några äventyr. Den var med på nyårsnatten 1978-79 då vi hade gårdsmusik på ”gettot” i Forshaga i den 32-gradiga kylan. Den var med på ovan nämnda Waterloo ett otal gånger. Den var med på en nattlig spelning på torget i Forshaga inför en allsångssugen publik. Den var med vid 4-tiden en tidig sommarmorgon i Ransäter 1981, då jag och en norsk kvinna i 70-årsåldern stämde upp i Gyllne Morgon, Halleluja ära vare Gud i höjd...

Den har varit med på ett bröllop där undertecknad sjöng ”Igelkottaskinnet” där ”Gubben och Gumman” byttes ut till Sören och Kerstin till bröllopsgästernas förtjusning. Den var med en glasklar afton, hösten 1980, vid sjön Rämmen mellan Ludvika och Borlänge när bara jag och gitarren hanterade ”Tiggarn från Luossa” så bra (jora) att vi, gitarren och jag, fick applåder från folket i en stuga på andra sidan viken.

Landolan fick sin sista spelning den 9 augusti 1995 då den underhöll skiftlaget på jobbet vid en utflykt till Götlins Brygga i inre hamnen i Karlstad. Det hela blev lite pinsamt när två trubadurer underhöll på bryggan bredvid. Jag frågade om jag skulle ge mej för att inte störa dom. Nej, sa föreståndaren, vi är konkurrenter så spela på du. En stor stark fick jag som gage. Tydligen hade jag en trallvänligare repertoar än vad dom hade för det samlades mer folk hos oss. Nu lät du allt lite skrytig Svensson. Ja men det var sant. En sträng brast så med fem strängar upplevde Landolan sin sista låt . ”Brevet från kolonin” avslutade karriären för Landolan på McDonalds i Åhlénshuset då ytterligare en sträng gick.

Repertoaren har varit allt från Trettifyran, kaxiga myror, slagsmål på Tegelbacken, några Gärdestadare, lite Taube, lite Cornelis, lite Dan Andersson, Bengt Sändhs och Finn Zetterholms något ekivoka visor till Sven-Ingvarsrökare, dom som folk kan, vare sej dom vill eller inte. Gaget, vid så kallade bokade spelningar, har varit några öl och en ring Falukorv. Det blir mer Tjosan Hejsan då tycker jag. Man behöver inte skämmas så om man kommer av sej eller spelar fel, och det händer ju.

Numera är det hela historia. Landolan som betedde sej så suveränt i en snubbes händer när jag upptäckte den vid Gustavssons Musikhandel för snart 39 år sedan har en hedersplats här hemma. Liksom en hockeylegendars tröja finns den numera upphängd i taket.

En liten spricka i lådan gjorde att gitarren hade mist sin forna klang.

1996 köpte jag en ny gitarr, en HG, men den är inge trevlig att spela på så intresset har avtagit betydligt på ”äldre dar”. Det är faktiskt ”HG:n” som är på loggan.

Musik bör finnas i varje hem utom i grannlägenheten. Tur att man bor i villa…

Tommy Svensson den 12 januari 2017.





  • Comments(1)//tommybloggen.cicciwik.se/#post481

Schwoooooschhh...

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sat, December 31, 2016 16:41:57

TJENARE FOLKET

Schwoooooschhh…

Tiden går inte tiden rusar, men ändå ska man hinna med att fira Nyår också innan 2017 är slut. Snart är det ju 2026, 2032, 2048, fan vad klockan går...

Men alla ni där ute i Cybern: Ha ett Gott Nytt År på Er.

Tommy Svensson Nyårsafton 2016.





  • Comments(3)//tommybloggen.cicciwik.se/#post477

Nu är glada hjulen slut...

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, December 27, 2016 11:35:41

TJENARE FOLKET

Nu är glada hjulen slut…

Jorasatt. Vi börjar med en liten hjulvisa.

”Nu ha vi hjul här i vårt hus,
hjulen är bytta, hopp tra-la-la-la!
Sommardäck ”å”, vinterdäck på, Helan den gå.
Granen står så grön och grann i stugan,
grannen nedanför drar över frugan.
Tra-la-la, tra-la-la-la-la, tra-la-la-la-la, tra-la-la-la!”

Jora, det hjäller å ha rätt hjulinställning annars så kan det hända att barnen sitter å hjulmuttrar så att säja. Många som inte är nöjda brukar hjöra ett hjulbyte. Man åker till Coop i Hjulsta eller till Jula i Skara och hör om man inte har ett hjullager som är fyllt med hjulbyten. Man bör ju ha två framhjul och två hjulbak. En så kallad hjulgrupp. Man kan ju palla upp bilen på en hjulbock så den kommer upp lite. Går inte det så kan man ringa Hjulparet, Håkan Hjulholt eller HjuLotta Engberg. Hjälper inte det får man kanske ta till en hjulbön. Sommardäcken förvarar man sedan i en hjulsäck.

Se till att hjulen har rätt tryck, inte det som kallas hjuldekor, utan att hjulen pallar även när det svänger på raksträckorna, så kallade svänghjul.

Man får hoppas att det inte slår över. Man får ett så kallat hjulspel, typ Kalle Ankas, Arapapaparapapaparia… Kallas även hjulknäck. Hjulupphängningen gör far då han dekorerar granen med kulor och glitter.

Hjulen kan vara en dyr historia också men vem har koll på Tomtens ekonomi? Jo det har BissNissen.

Tomtarna kan leva farligt åxå. På en jaktlicens som var utfärdad på poliskontoret i Skövde, stod det: ”Härmed erhåller Per-Erik Arvidsson jakträtt på tomten”.

En drink att fresta munhålan med är ”Hjulångaren”. En hjulsnaps som består av hemkört, så kallad hjulbult, som man toppar med hjulmust. Det blir ett härligt hjulspinn på gomseglet. Då kan det bli dags för årets hjulnummer då mor frestar med årets hjulbak och självaste far, utklädd till hjulbocken, tar fram hjulkorven och ber mor, som på tyska kallas hjulmutter, att sära på hjulskinkorna då det är dags för själva hjulruschen, innan hjulfriden lägrar sej, över far i alla fall… För swingerklubbar som har hjulöppet finns hju den bekanta ”FyrHjulsDriften”. Där kan det vara bra om damerna är hjulbenta. För att inte sprida diverse åkommor bör man använda gummihjul.

– Hade du en stressig jul? – Ja, den tog musten ur mig.

En biverkning kan vara att mor får sej en lite kraftigare hjulklapp, en hjuling, så hon börjar se hjulstjärnor. Hjulänglarna är långt borta. Hjulspåren går inte att dölja. Hon önskar kanske att det fanns en reservhjul eller åtminstone hjälp, typ en stödhjul. Tyvärr hamnar nog många kvinnor och barn i ett ekorrhjul. Tusentals barn ringer BRIS på grund av föräldrarnas hjulinställning. Ja detta med hjulen har sina sidor, hjulsidor…

Nej jag hoppas att alla som läser detta har fått en lugn och fridfull jul. Ofta minns man tillbaka på jularna från förr då ”alla” var samlade kring julbordet, en lyckohjul så att säja, men varje år så är det så, att det är någon som fattas vid ett julbord nånstans, någon som var med förra året. Tidens tand kan vara grym ibland.

Apropå tragedier och mirakler vid juletider så var det, idag för 25 år sedan, som Gottröra hamnade på kartan.

Tommy Svensson den 27 december 2016.





  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post476

För tio år sedan.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, December 07, 2016 10:23:23

TJENARE FOLKET

För tio år sedan.

För tio år sedan skrev jag mitt första blogginlägg. Denna text sitter även upptejpad vid den aktuella platsen. Joda, den sitter kvar än, tio år senare. Här kommer den texten i repris. Håll till godo.

TJENARE FOLKET

Här kommer lite kuriosa.

Prolog.

Platsen är i en kulvert som finns under Tetra Paks gamla råpapperslager i Forshaga.

Det är strax efter frukost en kulen dag i slutet på november. Året är 1973. Norrmalmstorgsdramat fick sin upplösning i augusti samma år. Gamle Kungen, Gustav VI Adolf hade varit död i två månader. Olof Palme har tolv år och tre månader kvar att leva.

Tre män i gröna overaller står just då nere i kulverten. Alla tre är anställda på Tetra Pak och jobbar på elverkstaden. Den äldste av dom, den då 44-årige Nisse Carlsson mera känd under sitt smeknamn ”Nisse blixten”, vars bror Rune var en av maskinförarna på beläggare 21, som senare på StoraEnso-tiden döptes om till beläggare 923, berättar för dom båda andra om tiden på gamla Mölnbacka-Trysil.

” Här ä pompera sôm pompe ôpp massan te silerie….”

Den av ålder näst yngsta (eller näst äldsta) den då 26-årige skiftelektikern Per-Erik ”Peo” Olsson, vars svärfar var en framstående allsvensk ishockeyspelare i Forshaga IF på 1940-talet, ser då något som glimmar i ett avkapat rör i ett hål i väggen intill. Han sträcker in handen i röret, karvar bort gammal pappersmassa och får tag i:

ETT MUNSTYCKE TILL EN SKÄRBRÄNNARE.

Där kunde historien varit slut om inte ”Peo” tillade:

”TÄNK OM VI HADE FÅTT MED EN HAND OCKSÅ”

Just i det ögonblicket skrattade vi alla tre åt det men den yngste av dom tre, den då 17-årige praktikanten, Tommy Svensson, vars mormors far var med i den stora strejken på Forshaga sulfitfabrik den 22 mars 1898 då t.o.m. militär var utkommenderad, 33 år före Ådalen, gick och tänkte på det där: Tänk om det hade varit en hand som höll i munstycket, som satt på en arm, som satt på en kropp, som var en reparatör, som hade trillat i och drunknat i ett massakar eller nånting ditåt. Detta stannade kvar i det undermedvetna men poppade upp då och då.

Vad blev kontentan av det hela då?

Jo gott folk. Jag vet inte hur många lik jag har dragit fram ur detta hål i alla mina drömmar och mardrömmar.

Tommy Svensson Forshaga i december 2006.

Här slutade den texten.

Epilog.

Pumparna finns kvar än idag, även hålet i väggen. Pumparna stannade för gott långfredagsmorgon den 4 april 1969. Nisse ”blixten” Carlsson avled 2001, Per-Erik ”Peo” Olsson är numera pensionär och jag, Tommy Svensson jobbar kvar som truckförare.

Hålet i väggen har en diameter på cirka 30 centimeter. I detta hål finns ett rör avkapat jäms med väggen. Röret är anpassat till hålet i väggen, men så bra då att inte röret var större… Troligen gick det mäld, flytande pappersmassa i detta rör. Än idag 43 år senare, ger detta hål i väggen lite obehagliga rysningar p.g.a. några riktigt ruskiga mardrömmar som jag har haft om döda personer man har hittat i detta hål. Ibland har drömmarna varit riktigt komiska också. Nu var det något år sedan detta hål i väggen dök upp i en dröm… Jag har faktiskt sparat lite pappersmassa som jag hittade där, men skärbrännarmunstycket vet jag inte alls vart det tog vägen.

Tommy Svensson, det är den 7 december 2016. 75 år sedan Pearl Harbor-attacken.





  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post471

Ein Warsteiner über Berlin.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Mon, November 21, 2016 19:49:22

TJENARE FOLKET

Ein Warsteiner über Berlin.

Klockan var strax efter nitton. Lufthansas plan, ”Flajt” LH 2432, en Airbus A 319 taxade ut från Franz-Josef Strauss Flughafen i den regniga septemberkvällen. Året är 2016. Airbusen, accelererade på startbanan. Molnen utanför kabinfönstret blev till grädde. Den tyske piloten litade helt och fullt på sin radar. Sikten var noll. Efter tio minuter befann vi oss ovan molnen. Bayern låg gömt under molntäcket. Trots att jag har hört talats om en stad ovan molnen, såg jag ingen. Den, en och en halv timme långa färden mellan München och Göteborg skulle bli en av de mest märkliga upplevelser jag varit med om.

En häftig solnedgång kunde man skåda genom dom vänstra fönstren, men det var på den högra sidan, där jag satt, som det hände. En halvtimme senare öppnar sej molntäcket. Snett framför mej, nere till höger breder en riktigt stor stad ut sej. Berlin. Mycket mäktigt. Miljoner ljuspunkter lyser upp den mörka septemberkvällen. En Stewardess, flygvärdinna, frågar mej - Etwas zu trinken, något att dricka. – Ja, säjer jag –Haben sie Bier? – Ja natürlich, svarar hon och serverar mej en 33:a Warsteiner. Jag häller upp hälften av ölen i ett plastglas.

Berlin ligger där nere, 11 500 meter under mej. Jag tar en klunk av ölen, jäddrar va gött dä va så jag svepte den i ett drag. Jag hällde upp resten av flaskan i glaset och såg ut och ner över Berlin. Men något hade ändrats, det är något som inte stämmer. Ljusen har ändrat läge. Vad var det i denna ölen?? Jag lutar mej närmare fönstret. Långt där nere ser jag silhuetten av ett flygplan som flyger in mot Berlin, därefter ytterligare två plan, nej fem, nej nio, nej dom är ännu fler. Vad fan är detta??

Det hela såg ut som en hel flotta med brittiska Lancaster på väg att bomba Berlin. Jag skrattade lite för mej själv tills jag insåg att, visst tusan är det de. Det hela bekräftades av krevaderna på marken. Jag blev alldeles iskall.

Berlin bombas mitt framför mina ögon. Ett femtiotals Lancaster släpper sina bomber. Stackars jäklar, tänkte jag, som är instängda i bostäderna som läggs i ruiner utan chans att ta sej ut. Är det Berlin 1943, som jag ser från 11 500 meters höjd?? Vad är det som händer?? Är det verklighet? Jag släpper blicken för ett tag. Fäster blicken på Warsteinern i glaset, sveper hälften och blinkar hårt några gånger, vakna nu Tommy, du drömmer.

Jag, tittar ut igen. Jo da, Berlin brinner norr om de centrala delarna. Jag urskiljer ett av planen, det verkar ha blivit träffat av tyskt luftvärn. Jag följer planet ända tills det kraschar någonstans i sydöstra Berlin. Stackars jäklar, tänkte jag, som är instängda i ett störtande flygplan utan chans att ta sej ut.

Men va fan är detta. Planet jag sitter i är ju nutid men en dryg mil rakt ner är det kanske 1943 och brinnande krig. Och där sitter jag tryggt i Lufthansas Airbus med en öl inom räckhåll. Jag tar det sista ur glaset och ställer ner det på den fällbara brickan framför mej. Tittar ut igen genom fönstret och hajar till. Där nere, snett bakom mej, ligger Berlin Anno 2016. Bombplanen, krevaderna, bränderna är borta.

Vad var detta för något jag hade upplevt. Fel på ölen? En hallucination? Eller en tidsresa på dom sju, åtta minuter som jag spanade på Berlin från ovan. Kanske septemberraiden 1943. En tidsresa 73 år tillbaka i tiden...

En septemberkväll 1993 satt jag på en bänk vid S-Bahnhof Adlershof i Berlin. Jag skulle med nästa pendeltåg till Ostkreutz för att där byta pendeltåg till Bahnhof Zoo för vidare färd med nattåget till München. Vid en ”Imbiss”, ett gatukök, i anslutning till stationen hade jag köpt ein Bier und ein Bockwurst. Jorasatt. Det var trettio minuter innan tåget skulle gå. Ölen och korven hade landat mjukt och lyckligt i magen på mej. Jag kände att jag var på väg in i drömmarnas värld.

På bänken bakom mej, dom stod med ryggarna mot varandra, hörde jag lite avlägset att två herrar slog sej ner och började prata lite lågmält. Det lät som engelsmän. En av dom, hörde jag, hette Richard den andre verkade heta Frank. Dom talade om någon Ralph Lawson som var försvunnen, ”was missing”. Jaha, han ja, tänkte jag och nickade till.

Jag vaknade med ett ryck när jag kände en klapp på axeln och någon sa -Are you going with this train??– Jess, sa jag rent reflexmässigt och såg att pendeltåget redan stod på stationen. - Oh Thank you, sa jag och vände mej om. Men där satt ingen. Inte ens i närheten fanns det någon. Vem hade klappat mej på axeln och undrat om jag skulle med tåget. Någon hade i alla fall gjort det. Tack vare det hann jag med nattåget till München.

Denna händelse kom tillbaka i minnet då jag såg den sista skymten av Berlin i septemberkvällen från 11 500 meters höjd. Men Ralph Lawson, det ringde en klocka faktiskt, namnet hade flimrat förbi tidigare någonstans, var det inte någon historisk person eller nåt... Varför skulle dom prata om honom??

Det var nu det började klarna lite grand. Sensommaren 2010 sitter jag och tittar på Viasat History på ett minnesprogram om Royal Air Force Bomber från Runnymede Memorial någon mil sydväst om Heathrow, den stora flygplatsen i London. Över 20 000 namn finns förevigade för eftervärlden. 20 000 stupade män och kvinnor, alla med anknytning till Air Force of the British Empire under det Andra Världskriget. Namnen var och är inristade på dom otaliga stenplattor som finns vid detta minnesmonument. Kameramannen fokuserade bland annat på detta namn, Ralph Lawson.

Det var där jag hade sett namnet. En stupad med anknytning till Royal Air Force. Hade han kompisar som hette Richard och Frank, namnen på herrarna vid bänken i Adlershof?? Nu började pulsen och nyfikenheten öka rejält. Med en timme kvar till Landvetter och ytterligare fyra timmar hem till Forshaga och datorn och nätet kände jag ivern ta överhand.

Väl hemma, halv tre på natten kopplar jag upp datorn och söker på Ralph Lawson, RAF. Efter en stunds letande hittar jag vad jag söker. En rysning for genom kroppen när jag läser i en av dom högra kolumnerna ”Crashed at Adlershof, Berlin, Germany”. Rysningen ökar när jag läser namnen, Richard och Frank som var med på samma plan. Adlershof ligger i sydöstra Berlin ! Det var ju där planet som jag såg, kraschade !! Ölen jag drack vid stationen var ein Warsteiner !!! Ståpälsen var total !!!!

Tänk om… Kunde det ha varit… dom som var med i kraschen och någon av dom som väckte mej vid bänken på S-Banhof Adlershof i sydöstra Berlin i september 1993, femtio år efter kraschen. Mystiken tätnar ytterligare när jag läser att sex av besättningsmännen är ”Missing-belivied killed”. Men ändå kan jag ha märkt deras närvaro, femtio år senare…

September 1943, då 316 bombplan av modellen Avro Lancaster for mot Berlin i den mörka höstnatten. 22 av dessa plan kom inte tillbaka till England. 133 bombflygare omkom i den raiden. Däribland den tjugoårige skytten Ralph Lawson, piloten Richard French och navigatören Frank Lewis. Även andrepiloten Selby, bombfällaren Fraser och skytten Lindsay was ”Missing-belivied killed”. Dom var med på detta plan, JA 854 från Skvadron 7, RAF Oakington, Cambridgeshire som kraschade i sydöstra Berlin. Det såg jag ju själv med egna ögon. Ännu fler strök med i Berlin den kvällen och natten.

Uppgiften för besättningen i planet var att fälla sina 14 stycken 450-kilosbomber över fabriker och bostäder i Charlottenburg och Moabit, områden som ligger strax norr om de centrala delarna i Berlin. Det hade dom gjort, när dom troligen blev träffade av tyskt luftvärn strax efter midnatt den 4 september 1943.

En tidig Fotnot: En sjunde man, skytten Thighe var med på planet. Troligen räddade han sej genom att hoppa fallskärm, eller om han överlevde krashen. Tillfångatagen av tyskarna, men han överlevde kriget.

Vi går tillbaka lite… Hur vet du att det var just sensommaren 2010 som du kikade på detta program om ”RAF Bomber”? Jo jag hade börjat lasta bilar vid utlastningen på jobbet den sommaren. Utav en tysk chaufför som hette Manfred hade jag fått två öl som ”tack för hjälpen med lastningen”. En av dessa båda pilsner sitter jag och skummar, medan jag ser programmet.

Någon vecka senare omkommer Manfred, klämd mellan sin egen lastbil och en framförvarande trailer någonstans i Västergötland. Några veckor senare kommer Manfreds lastbil tillbaka till Stora Enso Forshaga för att lasta rullar, ny chaufför och lastbilshytten lite inklämd i den vänstra fronten. Fan vad konstigt det kändes. Men det är ju så, The show must go on…

En av tomburkarna har en hedersplats här hos mej. Den andra hamnade i återvinningen.

Vad var det för ölsort du fick av Manfred då?? Det var två Warsteiner...

Jodå, man har väl klämt några Warsteiner i sina dagar, men dessa tre Warsteiner, en på en bänk i Adlershof i sydöstra Berlin, 1993, en här i huset på Lingonstigen i Fôrshaga, 2010 och ein Warsteiner über Berlin, 2016, det blev minnen för livet det.

Tommy Svensson, det är den 21 november 2016.







  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post470

Berättelser från de sju haven.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, November 09, 2016 18:30:14

TJENARE FOLKET

Berättelser från de sju haven.

”Vi slörade för fyra famnars hals. Var morron slog vi knäck på slöbords vals. När vakten hyvat tott, signalera han: Tvi blås! Då kapade vi slusken och lät pajsarn gå i krås. Passaden pina tvärs när vi slog kos, slöfocken sprang så vi fick kajka nos. Stora bramsingen låg slak, vi drog späck och prygla bak. Det var kärva bud för gossarna som slogs och tog ett glas. Det var ännu kärvare för dom som inte fick nåt glas”

Texten är ur den helt suveräna ”Balladen om Eugen Cork” av mästaren Povel Ramel. Bara för att komma i fas med sjömanslivet.

En gång när förra seklet var gammalt träffade jag på en gammal sailor vid bryggan i Fjällbacka. Han som är porträtterad på den berömda tavlan ”Fiskargubben” såg ut som en lite skolpojke i jämförelse med denne sjöbjörn. Jora, den där, han kunde nog ha varit Jungman på Noaks Ark han, tänkte jag och han tände sin pipa drog igång. – Aj våss bårn baj de sajd åvv de sii…

– Du skulle vart mä när vi gick mellan Belgien och England under kriget. Utkiken på lastfartyget skrek till kapten. - En fientlig U-båt siktad. Kapten sa till mej. - Hämta en kagge rom och den röda skjortan. Utkiken skrek igen. – Nej, fel av mej. Det är två fientliga U-båtar. Kapten sa till mej. - Nej ta två kaggar rom och den röda skjortan. Kaggarna med rom förstod jag ju, det ger ju mod i barm, men jag frågade varför jag skulle hämta den röda skjortan. - Det är bara för att fienden inte ska se om jag är skadad, om jag blöder. – Aha, sa jag. Utkiken skrek igen. – Det är tre slagskepp också. – Jaha, sa kapten. – Då är det lika bra att du tar med dom bruna byxorna…

Har man slagit yxan i båten får man ro som fan.

– En annan gång så var vi i Karibiska havet. Syd om Key-West gick vi in i en cyklon så båten kantrade och började ta in vatten så vi var tvungna att hoppa i vattnet, men så var det ju fullt med hajar i vattnet så jag var tvungen att klättra upp i ett träd. – Men det finns väl inga träd i Karibiska havet heller, sa jag.- Nej det vet väl jag också, sa sjöbjörnen, men vad fan skulle jag göra.

– Sen var vi i Röda Havet också, vi skulle till Antwerpen med smör och fågelskrämmor. – Jaha, sa jag, mellan vilka hamnar gick ni då? – Jo vi gick mellan Hull och Antwerpen. – Men, sa jag, va hade ni i Röda Havet å göra då? Eeh... jo… jag sa det till kapten också, va fan har vi här i Röda Havet å göra…

Ja som en riktig sailor så borde man ha koll på alla bord som finns ombord. Babord till exempel är vänster på skeppet och en röd lanterna bör finnas där. Och Styrbord da? Ja enligt uteslutningsmetoden är styrbord höger och grön lanterna. Uppe på bryggan på de moderna fartygen finns ju ett manöverbord. Ramlar nån snubbe ner i vattnet från bryggan heter det ju man över bord. Står ett bord på däck så borde det vara ett hjulbord, och utan mitt tangentbord hade ni inte kunnat läsa om detta.

Sjömanslivet består ju av knopar också. Den berömda Pålsteken, först en ögla sen in med tampen i öglan, ut igen med tampen, under repet, in med tampen i del lilla öglan. Klart. Har man en bräda att surra fast båten i så fungerar ju Planksteken ypperligt och för alla Söndagsseglare finns ju den välkända Söndagssteken men den kan ta nån timma att få till. Favoritknopen i Mexico är den välkända Azteken.

En sextant är inte uppblåsbar…

Dubbelt Halvslag, i princip två spegelvända öglor att lägga runt pollaren. Durkslag, den knopen behövs för att binda fast durken på båten. För den ovane skepparen som vill förtöja sin lilla eka rekommenderas ett Enkelt Folkslag som ofta brukar utmynna i en rejäl hårdknut när man ska lossa den. Stannar man i 24 timmar är ett Dubbelt Tolvslag att föredra.

Om barometern faller är den troligen dåligt uppsatt.

Mistluren ekade över havet. Fyren högt där uppe på udden varnade oss för klipporna samtidigt som den visade vägen. Strax till vänster om fyren anade vi Albatrossmonumentet, rest 1992 till minne av de sjömän som aldrig kom hem igen. Vi gick upp i vind mot Falklandsöarna och med hjälp av havsströmmen Falkland Current satte vi kurs mot Buenos Aries. Vi hade just rundat Kap Horn nere vid den femtiosjätte parallellen. Över hundra fartyg har förlist i dessa vatten där Atlanten och Stilla Havet möts.

Vi kom till Buenos Aries på kvällen och sökte upp den legendariska krogen. I gallerfönstret såg jag hur Södra Korset brann och tillsammans med Fritiof Andersson drack vi en skål för Ernst Georg Johansson från Uddevalla. Krogen hette Ultra Mar. Joda. Jag satt bredvid Jungman Jansson i Yokohama när han tog sin sup och glömde sin Stina för ett ögonblick. Jag har seglat med Brandelius över Gamla Nordsjön. Jag var med när vi räddade Charlie Barr när han hade blivit instängd i en ångpanna på lastfartyget ”Bermudas” i hamnen i Bordeaux, you see.

Jag hälsade på Frederick Fleet, utkiken. Några timmar senare såg han isberget, isberget som rev upp sidan på Titanic då eldarna såg Atlantens kalla vatten forsa in. Frederick Fleet överlevde katastrofen. Jag var en av de nio som räddades av Gubben Stranne, kvällen då hans son gick under tillsamman med briggen Blue Bird av Hull. Jag var med då dottern till en fyrvaktare drunknade. Fyrvaktaren på Hamneskärs fyr, och visst hörde jag kyrkklockorna i Dyrö, hur dom ringde för Fyrvaktarens dotter. Jag var med på ångaren som mötte den finska fullriggaren ”Taifun” i en monsun på den Indiska Oceanen, you know.

Det var jag som stod på däck, utan pengar efter en sväng i Havanna, med Karibiens passadvind kring pannan. Jag kände även matrosen som var med på "Clara", briggen från Mönsterås, som på Atlanten fick en snöstorm ifrån nord då både kaptenen, styrman och däcklasten försvann i havet. Jag gjorde honnör för Amiralen och Lorden, Horatio Nelson när han med sina flaggor förkunnade att ”England förväntar sig att var man gör sin plikt” vid Kap Trafalgar på Spaniens sydvästkust den 21 oktober 1805. Sex svenskar var med i besättningen på Lord Nelsons flaggskepp, HMS Victory.

Höststormen rasade i den stjärnklara natten. Fullmånen var ovanligt stor. Godahoppsudden låg inbäddad i nån konstig dimma. Ett svårt sargat skepp i Regalskeppet Vasas kaliber lösgjorde sej ur dimman och kränger kraftigt i den höga sjön. Vad tusan bara en man ombord. Det tog ytterligare några sekunder innan jag fattade vad jag såg. Jag hade mött Kapten Willem van der Decken när han gjorde ett av sina otaliga försök att komma runt udden med sitt skepp ”Den Flygande Holländaren”.

I mitt tidigare liv så mötte jag både Henrik Sjöfararen, Vasco da Gama, Ferdinand Magellan, samtliga portugiser, italienarna Amerigo Vespucci och Christoffer Columbus och engelsmannen James Cook. Grabbar som ville utforska. Vad finns det bortom horisonten?? Dom såg till att Jorden blev rund, men det hade Jordklotet vetat om i miljarder år. Till och med vikingen och islänningen Leif Eriksson har man fått en skymt av. Med en graderad träskiva och en vanlig träpinne så kunde vikingarna hitta riktningen även när solen hade sjunkit långt under horisonten, det var fan i mej grabbar det.

(Avståndet till horisonten över öppet vatten, när man står vid en strandkant, är cirka 5 km)

En flicka i varje hamn, det ingick i sjömanslivet. Mary Strand på cigarrsjappet Tigerbrand minsann, där har man levt i sus och dus. Juanita på Ancora Bar i Barcelona. Amsterdam-Marie, det var en natt det… Jungfrun på Jungfrusund, jodå, sen var hon inte jungfru längre. Flickan i Havanna, där man fick hennes röda ros. Maria Maruschka från Petrograd på Reval American Bar, jora, din bild sätter cirkulation i mitt kött. Hycklaren Evert Taube, när han förtäljer att ”mången flicka har jag närmare beskådat ” för att lite senare hoppas att Linnea, hans flicka, varit trogen. Jo jo.

Jag har en förkärlek för dikt och verklighet som utspelat sej på de sju haven, särskilt fullriggarnas och de stora ångfartygens tid då matroserna fick hålla reda på alla segel, allt från Flying jib till Röjlar och Mesan. Då var det inte till att stå och klia sej i hôvet. Och eldarna som fick mata dom ständigt hungriga ångpannorna med kol som lämparen, trimmern inne i kolboxen hade fixat fram. Gamla kämpar som höll igång dåtidens handel. Rolling home, rolling home across the see…

Till sist så mötte jag Karl Oskar och Kristina på briggen ”Charlotta af Karlshamn” på väg över Atlanten till Amerika. På flykt från missväxt och religiöst förtryck… Det hade visserligen varit fred i Sverige i 40 år när dom gav sej iväg för att söka lyckan västerut. Hjältarna, som jag ser det, stannade kvar, kämpade och sådde dom frön som sedan blev välfärdslandet Sverige.

Idag flyr människor över Medelhavet i överfyllda gummibåtar. Varför ordnas det inte med sjösäkra fartyg? Färjor, typ Viking och Silja Lines flotta, istället för räddningsfartyg. Lägg till i hamnen i Tripoli, hämta flyktingarna, blås smugglarna på dom dyra biljettpriserna, fördela flyktingarna över EU, låt dom fattigaste länderna i EU ta hand om de flesta emigranterna och som sagt, skicka med Löfven och Reinfeldt, dom kan tala om och visa dessa länder att det är ren vinst att ta emot dessa flyktingar. Vad är problemet???

Ja men visa lite humanitet också Svensson, inte bara fjanta runt med ”vinst med flyktingarna”. Då undrar jag, när visar världens ledare humanitet?? Tydligen så accepterar ”vi” att flyktingarna får betala skjortan och lite till för en spännande tur över Medelhavet. Dom dör som flugor, förra veckan var det ett par hundra som strök med, ja lite svinn får man räkna med, det är helt okej… Smugglarna täljer guld, också helt okej…

Det ska tydligen vara så här. Vad är det som pågår egentligen?? Man ska nog inte förstå allt. Fast man kan ju inte låta bli att undra…

Nej, tillbaka när sjöfarten var handel med varor och inte handel med människor. Fast visst var det väl handel med människor då åxå. Styrman Jansson hade väl en flicka i varje hamn…

Och skulle du vara på sjön, till exempel Ålandsfärjan, så är det inte bra att spy i lovart då vågorna går höga. Ålrajt, jo nåå, jo sii…

Tommy Svensson den 9 november 2016. För 27 år sedan föll Berlinmuren, var det inte i förrgår det???











  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post468

September 1972, September 2016.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, October 25, 2016 13:18:47

TJENARE FOLKET

September 1972, September 2016.

Det är måndagen den 25 september, klockan var strax före halv sju på kvällen. Året är 1972. Jag och Olov, på varsin Honda 125:a, hade varit hos Peter i Deje och lånat en batteriladdare. Olov har laddaren på bensintanken på sin Honda. Peter hänger med oss en bit med sin Honda. Vi åker över gamla Dejebron vid ”Gråten”, Dejefabriken, in på vägen som går genom området. Gamla 62:an.

På raksträckan förbi sodapannan öser jag på med Hondan och kör om Peter som saktar ner. Jag har fortfarande bra fart när jag svänger upp mot bron över järnvägen. I kurvan uppfattar jag några grabbar med en lådbil. Uppe på bron där ser jag, alldeles försent, ett par fabriksgrindar, vägen är avstängd strax efter bron. Kraschen är ett faktum. Jag brakar rätt in i grindarna med cirka 50 km i timman.

Det är söndagen den 18 september klockan är strax före halv sex på kvällen. Året är 2016. Jag och Cicci, sambon, är ute med hunden Doris. Vi hade varit ute vid Lustnäs. Förr ett timmerskilje i storleksordningen, jättestort, numera en övergiven plats. Byggnaderna är borta, vegetationen har tagit överhanden. Där har verk gått i vila. Vi går tillbaka över älven till den västra sidan, till Risäter, en av Dejes södra förstäder. Vi följer en grusväg och går norrut ett par hundra meter.

Vägen, som verkar vara en, typ skogsbilväg, ämnad för en sån yrkestrafik, viker av åt vänster. Vi följer den och kommer ut på en lite större väg. Den verkar även ha fortsatt söderut men där har naturen tagit tillbaka makten ganska så rejält också. Kantad av träd, marken är täckt av mossa och flera års lager av höstlöv. Vi går in en bit på den mossbeväxta marken för att sen gena över järnvägen som går strax bredvid. Jag tittar ner på mossan och sparkar till lite. Det är något under den som ger mej en riktig rysning. Asfalt!! Det är gamla 62:an!!

Visst var det gamla 62:an. För ganska precis 44 år sedan blåste jag förbi här med Hondan i kanske 80 knyck. Jag kikade längs den gamla vägen in bland träden, längre bort anade jag kurvan där grabbarna stod med lådbilen, den svaga högerkurvan upp mot bron över järnvägen. Järnvägsbron är borta sedan ett trettiotal år. Små betongstolpar som en gång i tiden bar vägräcken kantade den numera mossbelagda vägen. Träd som hade fallit ner och låg tvärsöver. Uppe vid det norra brofästet finns ett räcke, rakt över vägen. Ungefär där räcket är nu upptäckte jag, alldeles försent, grindarna för 44 år sedan.

Upplevelsen med asfalten under mossan blev en riktig ståpälsare. Förra gången jag befann mej på denna vägen var just då, för 44 år sedan.

Grabbarna med lådbilen bör väl vara ”gubbar”, runt 55 idag. Tidens tand fungerar ju på det sättet.

Fotnot : Gamla 62an gick förr genom fabriksområdet. Runt 1970 så byggde man den ”nya” 62:an som gick på den andra sidan fabriken. Den ”nya” 62:an blev sedan den gamla 62:an när man byggde den nya och nuvarande 62:an i början på 90-talet.

Ibland gråter jag bara för att tiden går (Marit Bergman)

Tommy Svensson den 25 oktober 2016.





  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post463

Inte Mount Everest, men nästan.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Thu, October 20, 2016 11:43:57

TJENARE FOLKET

Inte Mount Everest, men nästan.

Jag har alltid varit fascinerad av mäktiga bergstoppar som är i ensamt majestät. Googla på Matterhorn, K2, Uranostind så fattar ni vad jag begriper.

1985, 29 år gammal, var jag iväg på en expedition till en imponerande bergstopp som jag hade fått nys om sex år tidigare, då jag såg den I.R.L, d.v.s. live för första gången. Då tänkte jag, dit upp ska jag.

Efter några vandringar vid Trolltindane i Norge och Blåhammarfjället i Sverige så hade man skaffat sej lite vana. En Camp Trails, en 110 liters ryggsäck, tältet ett klassiskt Haglöfs Tarfala, en Caravan Carry Combi sovsäck, ett liggunderlag och ett Trangia stormkök, lite lagomt buckligt så det syns att man varit med ett tag, utgjorde grundstommen i utrustningen då. Men nu skulle jag bestiga en bergstopp så då behövde man tänka i lite andra banor. Jag satt hemma och planerade expeditionen. Jag funderade på sherpas, rep och syrgastuber, stegjärn, clips och selar.

Vilken utrustning, framför allt skor, skulle jag ta med mej. Jag visste ju att vandringen dit och framför allt klättringen uppför kunde bli strapatsrik. Jag hade mina Lundhags Luffarkängor med stålgelänk och rejäl gummisula för bästa grepp. Skulle dom duga? Eller krävdes det ett par Nepal Cube GTX. Vad behövde jag ta med? Mat, hur lång tid skulle det ta? Frystorkat för fem dagar eller… Väderprognosen… Hårt väder nere vid basläget eller lugnt.

Äsch, tänkte jag, det är bara amatörer som använder sej av sherpas, rep och syrgastuber, stegjärn, clips och selar. Fjolla med sånt där, nej en ”riktig kähr” klarar väl av sånt själv…

Så var jag då på väg. En övernattning krävdes innan jag kom fram till Basläger 1. Vid baslägret fanns tyskar, holländare och belgare. Personligen tyckte jag att dom såg väldigt malplacerade ut ”Vad gör dom här”. Dom såg ut som vilka ”bladdy tourists” som helst. Nej här gällde det att se ut som en professionell bergsbestigare för att imponera.

En Haglöfs trapperhatt med en ormvråksfjäder i, markerade erfarenheten. Vidare en Bliab, en tioliters ryggsäck, Jora, mina Lundhags Luffarkängor skulle med på ytterligare en expedition. Väderprognosen lovade vackert väder både vid Basläger 2 och uppe vid toppen. Utan sherpas, rep och syrgastuber, stegjärn, clips och selar tänkte jag att jag gör en första attack vid elva tiden på förmiddan.

Lämnade Basläger 1 och träffade direkt på fyra svenskar, två herrar och två damer runt 65-70 år. Dom såg nog min Haglöfshatt, vildmarkskjortan i flanell och mina Luffarkängor. Dom var klädda i kläder som om dom skulle med på en PRO-resa till Ullared eller nåt i den stilen .– Tjenare, nu ska jag göra en attack mot toppen utan sherpas, rep och syrgastuber, stegjärn, clips och selar, sa jag och lät lite ”kährig”. Jaha sa en av damerna, vi kommer precis därifrå vi…

Men va fan, tänkte jag och fortsatte attacken mot toppen. South East Ridge, Sydostkammen, den leden har några före mej tagit så den är beprövad. Håller vädret i sej ska det nog gå bra, jag hade ju en vecka semester så jag kände ingen stress heller. Ett skrattande läte bakom några stenar fick mej att stanna upp. Var det utländska bärplockare eller… Nej det var ripor, troligen var det mej dom såg och var imponerade av eller också ville dom göra narr av mej.

Jag kom fram till Basläger 2. Perfekt att slå läger vid och fylla på depåerna. Jag såg den berömda siluetten av toppen. Från läger 2 har man också en fin blick över hur leden går. Basläger 2 utgjordes av ett träbord med tillhörande träbänkar. Inga höghöjdssherpas eller syrgastuber fanns. Nej dom är nog vid Basläger 3 dom. En Coca Cola och ett korvpaket behövdes för att forssera fram till nästa Basläger. Vädret var fortfarande stabilt.

På vägen upp mot basläger 3 mötte jag fyra bergsbestigare på väg ned utan sherpas, rep och syrgastuber, stegjärn, clips och selar. Dessutom hade en av bergsklättrarna Fjällrävenbyxor på sej.- Hej hej, sa jag mitt i steget. –Hello, svarade han med Fjällrävenbyxorna. Dom verkade vara britter. Jodå, en brittisk expedition och dessutom hade dom varit uppe på toppen, det tar sej tänkte jag. Det sista Baslägret dök upp. Basläger 3. Det lägret bestod av en enkel träbänk. Va fan, inga sherpas och syrgastuber här heller.

Ett par i 60-års åldern satt på bänken. Kläderna på den expeditionen var även där ”PRO-resa till Ullared”. Och inga rep, stegjärn, clips eller selar såg jag till - Jo vi har varit uppe på toppen, sa damen. Aha svenskar, - Det är en fin utsikt därifrån. – Jodå, fortsatte hon, där uppe på toppen förlovade vi oss 1958. Båda fick något saligt i blicken. Jag besvarade deras blickar med ett leende. – Ja men vad härligt med en liten nostalgitur, sa jag. Jag sa hej då till paret.–Nej nu ska jag ta mej upp jag också.

Med energin från korvarna jag smockade i mej vid Basläger 2 så började slutforsseringen mot toppen. Kroppen kändes fortfarande fräsch och det enda jag var orolig för var att jag hade klätt mig för varmt när jag lämnade Base Camp Three. Solen värmer. En fluga surrar förbi, en älgfluga. Jag, försökte så gott jag kunde att inte se ut som en älg eller ett rådjur. Tydligen gick den på min fint, min kamouflering, för den fastnade inte på mej.

Väderomslagen är snabba, ibland skiner solen ibland går den i moln. En fransk expedition, en göbbe och hans käring, är på väg mot toppen i samma stund. I bakhuvudet finns tanken på K2 i Pakistan, det 8 611 meter höga berget, det mest fruktade berget i världen, men man får känslan av att detta kan vara något lättare trots avsaknad av sherpas. Men det kan gå snett, det saknas rep och clips, laviner kommer och går, visserligen är det sommar och barmark nu, men bara tanken på laviner gör att man får intrycket av att man även kämpar mot klockan. Sen så ska man ju ner åxå...

Så äntligen… Vid 13.30 tiden nån gång i mitten på juli 1985 hade jag nått mina drömmars mål. Jag stod på toppen av Städjan, i nordvästra Dalarna, 1131 meter över havet. Jag hade nått toppen utan sherpas, rep och syrgastuber, stegjärn, clips eller selar.

Uppe på toppen, som är väldigt stenig efter århundraden av frostsprängningar, fanns ytterligare bergsbestigare, allt från ”PRO-folk från Ullared”, fjällvandrare med Fjällrävenkläder och barnfamiljer till en riktig trapper med en Haglöfshatt med ormvråksfjäder, vildmarkskjorta i flanell och Lundhags Luffarkängor. Några höghöjdsherpas såg jag inte till men jag har sett några på TV:n i alla fall…

Fotnot. Basläger 1 var och är ett café ”Vid foten av fjället” som det heter i visan.

Jag har alltid varit fascinerad av mäktiga bergstoppar som är i ensamt majestät. Googla på Städjan så fattar ni vad jag begriper.

Tommy Svensson den 20 oktober 2016.







  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post459

Själarnas boning.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Mon, October 17, 2016 20:43:20

TJENARE FOLKET

Själarnas boning.

På en vägg, nere i en mörklagd kulvert under Stora Ensos fabrik i Forshaga står det skrivet: Bli inte rädd om du skulle känna en hand på din axel. Här kan man ibland känna vibrationer, energier, från Själarnas Boning.

Den aktuella kulverten är byggd runt första halvan på 50-talet. När texten skrevs har jag inte en aning om. Några meter från väggen med texten, just där den aktuella kulverten viker av åt höger, passerar ett rör förbi. Röret, som sen försvinner in i en kulvertvägg verkar vara kopplat till avloppsnätet. Sen verkar det som om hela härligheten gick rakt ut i älven. Ett klistrat A4-ark som påtalar att röret även innehöll ”bakvatten” från den stora torkmaskinen som var i drift mellan 1958-1969. A4-arket är signerat ”MT”, Mölnbacka-Trysil.

Den 8 juni 1973 började jag jobba som praktikant på elverkstaden på dåvarande Tetra Pak. Ett av de roligaste jobben på verkstaden var när jag fick märka upp vart pumpar, vägguttag, fläktar m.m. var säkrade, vart proppskåp, strömbrytare och elcentraler fanns. Många timmar gick åt till sökning i olika utrymmen, i trånga passager, i mörka mellanrum mellan innertak och yttertak där en ficklampa var enda ljuskällan och naturligtvis otaliga kulvertar som finns kvar från Mölnbacka-Trysils tid. Tetra Pak övertog ju fabrikslokalerna 1969 och Stora Enso tog över 2001.

Kulvertarna byggdes för att gömma rören som transporterade lut, vatten, tryckluft, avlopp, mäld som är flytande pappersmassa, m.m. och även 240-kvadrats matarkablar som dessförinnan gick ovan jord.

Vad menas då med texten på väggen: Bli inte rädd om du skulle känna en hand på din axel. Här kan man ibland känna vibrationer, energier, från Själarnas Boning. Kanske är det vilsna själar som går igen. Kanske gengångare från gamla Sulfitens tid. Tydligen är det ändå vänliga själar. Troligen är att den som skrivit texten har känt av att han inte var ensam nere i kulverten. Att någon, någonting annat fanns bredvid.

Det var nästan nollgradigt ute och helt vindstilla. Det är en månfri natt i början på oktober. Året är 2016. Mellan klämplattorna i gripklon på trucken sitter en inställningsrulle på dryga ett och ett halvt ton. Jag ska köra upp den från lagret till en av beläggningsmaskinerna, 23:an. För att komma till 23:an med rullen måste man köra på utsidan av fabriken.

Första tecknet på att någonting var annorlunda var kondensröken från kvävetanken som står till vänster om porten ut från lagret. Att det blir kondensrök när temperaturen kryper ner mot nollan är inget konstigt alls, det är fullt normalt. Röken ligger som ett tunt täcke över marken, som kolsyreis på en rockkonsert. Det som är konstigt är att röken bildar en tratt, en virvel som verkar sugas ned i marken. Jag hajar till när jag ser virveln snett uppifrån då jag passerade med trucken. Vad fan var detta???

Jag kör upp och lämnar rullen vid avrullet vid 23:an. Åker tillbaka ner mot lagret, passerar tre containrar för löspappersskräp och får syn på virveln som nu vuxit till sej till en mindre tromb, cirka en och femtio hög och med en skarp spets mot marken. Jag fick ett infall att köra rakt mot virveln med trucken för att se om den klarar en påkörning och sen återuppstår. Sagt och gjort. Precis när jag kommer fram till virveln och nuddar den med gripklon så rör sej båda dom högra klämplattorna på klon, ungefär som om jag skulle ha kört på något. Men vad tusan, det var ju bara rök, eller…

Jag kör fram ett par meter och kliver ur trucken och kollar. Nej, ingenting stod i vägen, inget synbart. Virveln med kondensröken från kvävetanken är borta. Röken ligger som vanligt lågt över backen… En lite olustig känsla kommer över mej. Vad var det som fick klämplattorna på gripklon att röra sej??? Jag står kvar nån minut strax bakom trucken. Virveln kommer inte tillbaka. Är allt som normalt?? Det känns så, fast ändå inte.

Jag sätter mej i trucken, lossar handbromsen och ska precis köra iväg. Jag kastar en blick i backkameran. Expresståget rusar genom kroppen. Håren på armarna ställer sej rakt upp. En människa står alldeles bakom trucken. Backspegeln visar ingenting. Jag vänder mej om men ser heller ingenting. Backkameran registrerar en man som stirrar rakt emot trucken. Jag vänder mej om igen. Nej, ingenting. En blick i backkameran … Han är borta!!! Jag kör fram ytterligare några meter, kliver ur trucken. Vad var det som backkameran såg, som inte jag såg??

Vart tog han vägen?? Gick han upp i rök, eller ner i marken… Plötsligt är jag 43 år tillbaka i tanken. Blodet frös till is när jag får det klart för mej. Jag står rakt över kulverten, kulverten med texten. Här kan man ibland känna vibrationer, energier, från Själarnas Boning.

Skulle jag våga utforska detta? Törs jag gå ner i kulverten mitt i natten, en höstnatt, gengångarnas och de vilsna själarnas tid. För kulverten existerar inte dag eller natt, sommar eller höst, den är lika mörklagd ändå. Äh va fan, mej skrämmer ingen tänkte jag. Jodå, men med blandade känslor går jag ner i kulverten.

Den är upplyst, jag viker av åt höger, jag fortsätter ett trettiotal meter. Nu kommer jag till den mörka delen, ficklampan slås på. Ett tjugotal meter med bara en ficklampa som ljuskälla. Det är här som ensamheten känns påtaglig. Det piper till i telefonen, den är utanför räckvidden. Kliver över det gamla röret, viker av åt höger igen, fem meter längre in är väggen, väggen med texten, och minsann, texten är kvar men den blir lite skrämmande i skenet från ficklampan. Bli inte rädd om du skulle känna en hand på din axel. Här kan man ibland känna vibrationer, energier, från Själarnas Boning.

Plötsligt slocknar ficklampan, jag befinner mej i ett totalt mörker samtidigt som jag känner en hand på min axel och en andedräkt som inte är av denna värld. Någon, någonting fanns alldeles bredvid mej i mörkret.

Jag ville skrika rakt ut av skräcken och rädslan men samtidigt tänkte jag på texten . Bli inte rädd om du skulle känna en hand på din axel. Behåll lugnet Tommy... Det var inte lätt det med en puls på 300. Handen tvingar mej tillbaka några meter. Här nånstans måste ju röret vara tänker jag då handen på axeln trycker ner mej tills jag hamnar på knä. Vad är det frågan om??? Handen tar tag i min skalle och trycker den varsamt men bestämt mot något kallt. Huvudet vrids så att högra örat kommer mot det kalla godset. Det måste vara röret…

Jag anar ljuset från den upplysta delen av kulverten tjugo meter längre bort. Anade jag inte en skugga också alldeles bredvid mej eller var det inbillning?? Samtidigt som jag har väggens budskap i minnet ”Bli inte rädd…” Handen släpper taget. Jag har örat mot ett gammalt 220-millimeters gjutjärnsrör. Vad hade jag gett mej in på? Varför skulle jag ner hit? Jävla virvel. Jävla kulvert.

Sen övergår saker och ting mitt förstånd. En bekant signal hörs, allas vår tidmätare från förr. Ångvisslan på ångcentralen. Håller jag på att bli galen. Vad är det som händer? Röster börjar höras, vart kommer dom ifrån?? Röret?? Men va i… Tyska?? Dampfpfeife…Dampfheizungsanlage…Hallo Schwede es ist ja früstuck… Män va har du på smörrgåsa… jaharu, dä ä kavvijar... Å vart faan ä Kallsônn da… Han skulle iväg å drite… Har du kaffe kvar i tärrmosa, kan en få en kôpp… Sven, tar du märrä Birger å Boström sen ätter frukôst så vi kan kôpple ihop di där jävvla röra inna meddan… Men va tusan, pratas det värmländska också??

Dampfpfeife und Dampfheizungsanlage… Javisst så heter det på tyska. Ångvisslan och ångcentralen

En manlig Krösamaja drog igång.

-I går va småpåven ôpp te sal igen. Han ställde sej ve det där bordet som han bruker och sökte ögonkontakt mä Britta. Ho vet direkt va dä ä frågan öm. Han vill ha sej ett… Han går iväg, ett par minuter senare så går ho efter. Jag tror di går ôpp te ett litet rum ôpp på vinn. Jorasatt där smörjer han kråset. En kvart senare kommer ho ner. Ragnar, han skratte litte å så sa han te’ ha. - Jasså du, ha du fått knullt nô nyss da, ha ha ha… Britta, titte bare rakt fram när ho geck förbi, sträcke på nacken å sa - Sånt säjer en inte, sånt gör en…

Krösamajan fortsatte…

…Kommer ni ihôg Kalle da, när han skulle vise inschenjörn te salsmästern. Han drog iväg mä inschenjörn förbi pappersmaskinera å rullmaskinera, öppför trappa in på sal och så geck han fram te Ester å klappe henne på axla å sa te inschenjörn - Den här, ho har e stor e ho. Kalle springer i väg å inschenjörn å Ester titter på varann. Ester går iväg mä bestämde steg, nerför trappa, leter öpp och får syn på Kalle å går fram å flätter ten så dä sjonger ömmet… Ja henne tordes en inte säje nôe te för då small dä direkt… Jo dä ä ett rejällt fruntimmer dä…

Vad är det som jag lyssnar på egentligen?? Lite mustigt skvaller?? Då slår det mej. Låg inte järnarbetarnas matsal rakt ovanför här på femtio och sextiotalet och var det inte tyskar här som var med och byggde den nya ångcentralen i början på 50-talet, Jovisst var det så.

Minsann: Här kan man ibland känna vibrationer, energier, från Själarnas Boning. Är det de jag upplever nu genom att lyssna i ett rör…?

Det blir helt tyst. Nä inte riktigt… Ett ansträngt, ehh...ehh... hörs, sen en rejäl plums. Javisst ja, Kallsônn skulle ju lägga en kabel, sjösätta brungäddan, göra en äkta touchdown, strypa en neger, flå en ekorre… Schwooooooschhhh, en vattenkaskad passerade genom röret. Jorasatt, han spolade efter sej också. Det sista jag hör är Kallsônn när han säjer- Ja där går det faan inte å gå in på ett ta, hö hö hö...

Jag hoppar till rejält när en ljuskägla träffar väggen rakt framför mej innan jag fattar att det är ljuset från ficklampan som går ingång av sej själv. Tydligen är det slut på föreställningen för denna gång.

Nästa gång som jag ser något onormalt med kondensröken vid kvävetanken så springer jag ner till den mörklagda kulverten, lägger örat mot det gamla röret. Då behöver jag ingen hand som vägvisare… Släck ficklampan bara. Bli inte rädd om du skulle känna en hand på din axel. Här kan man ibland känna vibrationer, energier, från Själarnas Boning. Nej, nästa gång blir jag inte rädd.

Nu väntar jag bara tills nästa föreställning. Det kanske kommer fler storys från tiden det begav sej. Det beror alldeles på när ”Ibland” inträffar…

Fotnot 1. Sven, Birger och Boström som nämndes, jobbade jag ihop med på Tetratiden. Numera gömda av jorden men inte glömda. Även om jag inte jobbade ihop med honom så jag vet nog vem Kallsônn var också… Dom var med när ångcentralen byggdes i början på 50-talet.

Fotnot 2 . Episoderna med Ester och Kalle, småpåven, Britta och Ragnar ska ha hänt på Hôlmen, gamla pappersbruket, någon gång i slutet på 40-talet, tidigt 50-tal. Britta, Ragnar, Ester och Kalle hette däremot något helt annat. Småpåven hette inte Ernst.

Tommy Svensson den 17 oktober 2016.









  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post457

Jag mötte Lassie.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Fri, April 01, 2016 17:31:12

TJENARE FOLKET

Jag mötte Lassie.

Jora för tusan. Att köra en "Lassie" betyder att en kompis brorsas fästmös morsa har sett en kändis, gärna en B-kändis. Ju mer B-kändis desto bättre men även storfräsare i kändisvärlden duger gott.

Here we go…

Min farbrors yngste sons äldste kusins far, satt en gång bredvid Thore Skogman på flyget mellan Arlanda och Karlstad. Thore och min farbrors yngste sons äldste kusins far, blev därefter lite utav polare, resten av livet.

En gammal klasskamrats brorsa, har klämt en pilsner ihop med sonen till Egon Kjerrman.

Min farbrors yngste sons äldste kusin, har hälsat på en snubbe som är tremänning till Tage Erlanders barnbarn.

En gammal jobbarkompis har klivit in på en bajamaja direkt efter Sune Mangs. Det luktade ”riktigt hemtrevligt” därinne sa han. Det tror jag inte…

Min farbrors yngste sons äldste kusin och brorsan till en klasskamrat, har stått utanför en dörr till en lägenhet i Majorna som tillhörde Sonya Hedenbratt. Dom tänkte busringa och sedan dra iväg, men det gjorde dom inte.

Två meter bredvid min farbrors yngste sons äldste kusin, står en gubbe som får en snorgegga på skon, då gamle Gunde gör en ”bonnfräs” då han åker förbi under en rullskidstävling på Sandgrundsudden för drygt trettio år sedan. En bonnfräs är när man håller för ena näsborren med ett finger och blåser ut snoret ur den andra näsborren. Undrar om gubben tvättade av skon efteråt eller om han såg det som en trofé…

En kompis till en gammal jobbarkompis hade sett filmaren Jan Lindblad på stan. När han sen på nästa kalas skulle ”leka” Jan Lindblad så fick en konservöppnare agera filmkamera. När han vevade på veven, ”Kameran går” så fastnade öppnaren i hans kind. Några stygn blev resultatet.

Min farbrors yngste sons äldste kusin, har stått framför Anna-Lotta Larsson i kön på posten i Forshaga

Min farbrors yngste sons äldste kusin, hjälpte upp mormor till Lill-Babs barnbarn, då hon satt på ett trappsteg i kyrkan i Ransäter.

En gammal jobbarkompis äldste son, har stått vid en pissoar, bredvid Aftonbladets Jan-Olov Andersson och pinkat naturligtvis.

Min farbrors yngste sons äldste kusins sambo, har sjungit på samma scen där The Beatles uppträdde fyrtiofem år tidigare.

Mina ungars farbrors storebror, satt i en bar på ett hotell i London. I stolen till höger om honom satt Rod Stewart, kvällen innan. Det berättade bartendern för han som satt på den stolen då mina ungars farbrors storebror satt bredvid.

Min farbrors yngste sons äldste kusin, köpte en korv i bröd. När han står bredvid korvkiosken och käkar så kommer LO-s gamle ordförande, Gunnar Nilsson och köper en kokt med mos i samma kôrvbur.

Min äldste kusins son, var i badhuset och hade sett HAJK-generalen i bara mässingen. När min äldste kusins son kom hem sa han - Mamma, mamma, jag har sett snoppen på Bengt Alster.

Min farbrors yngste sons äldste kusin, får hejda sej vid en dörr till en affär för att inte krocka med Birgitta som kommer ut från affären. Jaha. Birgitta är storasyster till han som är morfar till ätteläggarna Estelle, Oscar, Leonore och Nicolas.

En gammal jobbarkompis gjorde lumpen ihop med Berndt Friberg, han som var programledare för ”Vi i femman” i många år.

Min farbrors yngste sons äldste kusin och hans dåvarande flickvän har suttit barnvakt åt sönerna till Sture och Britta-Kajsa, den äldste av dom blev sedermera, försvarsministern Sten Tolgfors.

Min farbrors yngste sons äldste kusins lillebror, har lirat elbas på samma scen där Jimi Hendrix lirade elgitarr, tretton år tidigare.

Min farsas äldste son har stått i kö för att köpa glass. Längst fram, två personer framför honom stod den gamle VPK-ledaren Lars Werner och köpte en mjukglass.

Min farbrors yngste sons äldste kusin, har skummat en pilsner. Två bord längre bort sitter sonen till Franz-Josefs Strauss pappa och, jodå, han skummade en pilsner han också.

Vi avslutar med några tyngre Lassie.

Min farbrors yngste sons äldste kusins mors före detta svärmor, hade en sjal som tillhört Jules Sylvans mormor.

En klasskamrats brorsas klasskamrat, har varit på samma kalas som moster till Eva-Britt Strandbergs son.

Min jobbarkompis yngre bror, har samma efternamn som Göran Persson.

Min farbrors yngste sons äldste kusin, har åkt i en bil som legat alldeles bakom en Ford Mustang som en gång i tiden ägdes av Anna-Lena Löfgren.

Min farbrors yngste sons äldste kusin, har knackat Olof Palme på axeln och bett honom att flytta på sej med orden ”Ursäkta mej”. ”Javisst” svarade Palme. Palme stod i vägen för att min farbrors yngste sons äldste kusin skulle ta ett fotografi. När min farbrors yngste sons äldste kusin tar bilden står Olof Palme alldeles bakom. Palme var således inte motivet.

Och vem fan är ”Min farbrors yngste sons äldste kusin” da???

Jo det är allt…

...Tommy Svensson dä. Idag är det den 1 april 2016 och allt är sant.







  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post448

Från 1956 till 2086.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, February 23, 2016 14:22:02

TJENARE FOLKET

Från 1956 till 2086.

1956. 0 Bast. Det var då det började, mitt liv. För 60 år sedan. Som lite onödigt vetande fyllde FN:s förste Generalsekreterare, den norske norrmannen fra Norge, Tryggve Lie 60, detta år. Men då året var 1956 så hette Generalsekreteraren Dag Hammarskjöld, minsann den svenske svensken från Jönköping. Själv minns jag inte ett smack av detta år trots att jag var med i 348 dagar av detta år. Trots att jag och en massa andra berömda 56:or föddes detta år så var det ju lite elände under året. Lite oroligt i Mellanöstern, nähää… Jorasatt. Suezkrisen, gamle Nasser i Egypten. Han förstatliga Suezkanalen han. Britterna, fransoserna och israelerna blev griniga. Ungernrevolten, då blev ryssarna griniga.

På 50-talet hette Sveriges värste brottsling Tumba-Tarzan. Han gjorde inbrott i sommarstugor och vid ett tillfälle när han mötte en polis som skulle gripa honom så sköt han med en pistol, rakt upp i luften. Nuförtiden tycker Jerzy Sarnecki, att det är ”pojkstreck” att skjuta med automatvapen rakt mot polisstationer. Ja ja, det är nya tider nu, som dom sa i ”Hedebyborna”.

1966. 10 Bast. Rekordvinter. Eller som dom säjer i Finland: Paljon lunta, eikä taskulamppua. (Mycket snö och ingen ficklampa). Kallt som bara den, till och med snögubbarna som man hade byggt, frös och ville in i stugvärmen. Årets krig, Vietnamkriget åffkååårs. Kôrs i krösamoset, höll dom fred på sej i Mellanöstern… Årets skandal, Per Oscarsson klär av sej i Hylands Hörna på annandag jul. En tittarstorm bryter ut, moralkärringar av båda könen sätter glöggen i vrångstupen. En brottarhit från detta år var ”Very Last Day” med Hollies och i fall det är nån som undrar så vann Gjermund Eggen femmilen i Holmenkollen.

Som sagt, rekordvinter. ”Köpingens snösväng” allas vår Carl Erik Andersson plogade upp rejäla snöhögar på den klassiska ”Rundel” på Slättvägen. Snöhögen täckte hela långsidan, runt tjugofem meter och den var runt tre meter hög och lika bred. Perfekt att göra fort och snögrottor i. Jag minns att vi grävde en gång som gick nästan efter hela långsidan och sen gångar rakt upp och stora kojor lite här och var i snöhögen. Det var på den tiden som SMHI kunde göra vintrar. Nu är det mest häfta eller dreta. 20 grader kallt eller snöblask…

1976. 20 bast. Bassarna Nilsson och Svensson gick en solig vårdag i april, över Stora Torget i Karlstad på väg till EPA för att intaga en lunch bestående av Falukorv och Mos. Två tjejer hejdar oss på torget och ville ställa några frågor om homosexuallitet. Hur två svenska militärer ställde sej till detta. – Hur är er syn på homosexuallitet, hur ser ni till exempel på lesbiska tjejer? - På bio, och det såg ju lite trevligt ut, svara 118 Svensson. Tydligen var det fel svar. Nilsson skrattade i varje fall. Jag ljög ju inte för dom. Ett och ett halvt år tidigare hade den danska storfilmen, ”I Tyrens tegn” gått upp på bion Royal som då låg på Drottninggatan. En ”romantisk komedi”, med Ole Søltoft i huvudrollen, Den såg jag ihop med Fröken Jansson. Jassåru Tommy. Jorasatt, sånt hade man spanat in på vita duken.

Thorbjörn Fälldin tog över rodret till Moder Svea detta år. Svensson, Nilsson, 429 Johansson och runt 40 andra slafsbassar muckade. Vi tillhörde den fruktade specialstyrkan: Assistentplutonen, I jämförelse med den elittruppen är ju Spetsnaz och Delta Force rena söndagsskolan. Det var vi som lärde upp det israeliska specialkommandot som gjorde raiden i Entebbe detta år. Nja, nu tog jag nog i lite grand.

Årets krig var inbördeskriget i Libanon, druser, shia, sunni, kristna miliser, Hizbollah, PLO… Israel, Syrien och Irak var väl med på ett hörn åxå. Är det inte bekant på nåt vis… Transportarbetarbasen, Hans ”Hoffa” Ericson gav ”Fackpampen” ett ansikte eller ska vi säga mage, där han stoltserar vid en poolkant på Kanarieöarna samtidigt som LO bojkottade resor till Spanien. Jo minsann, dom kunde redan då.

Det hände några gånger att jag satt vid Klarälven under några ljumna kvällar, klämde en stilla pilsner, lyssnade på fågelsången och porlet från älven, där bara vattnet flöt fram. Livskvallite.

1986. 30 bast. Palme stämplade ut från jordelivet. Akut blyförgiftning lyder den inofficiella termen. Utredningen under de första åren med Holmer vid rodret, var bara ett spel för gallerierna, tror jag. Varför finns det hemligstämplade protokoll angående Palmemordet? Eller anser myndigheterna att det är tjänstefel att jaga rätt på mördare med hänsyn till rikets säkerhet. Personligen tror jag att partiet och familjen döljer något som inte tål dagens ljus.

Är det någorlunda tag i en regering så häver den alla hemliga papper och låter Martin Beck, Gunvald Larsson, Irene Huss, Kurt Wallander och andra storfräsare inom polisen ta hand om det hela. Men jag tror inte Sverige är moget att ta reda på vad som egentligen hände den där kalla februarikvällen för 30 år sedan. Troligen skulle nog folk bli förvånade i en kvart, sen återgår allt till det ”normala” igen.

Men du, Martin Beck, Gunvald Larsson, Irene Huss, Kurt Wallander är ju fiktiva, påhittade figurer. Ja men det gör väl ingen skillnad. Holmer var väl lika konstgjord han.

Mera elände. Tjernobyl 950 Becerell, Challanger-katastrofen, Refaat El-Sayed även kallad Piller-Raffe, Årets krig var Sovjet som härjade i Afghanistan och Iran som slogs mot Irak.

Trevligare saker var att jag besökte Oktoberfesten i München för första gången detta år. ”Ein Prosit der Gemütlichkeit”. Trinken, hinken, pinken. Och det hände några gånger att jag satt vid Klarälven under några ljumna kvällar, klämde en stilla pilsner, lyssnade på fågelsången och porlet från älven där vattnet flyter fram. Livskvallite.

1996. 40 Bast. Göran Kropp blir den förste svensken att bestiga Mount Everest och den första att göra det utan syrgas. Han kom till Himalaya efter att ha cyklat från Stockholm. Svensson besteg Venusberget utan syrgas efter att ha cyklat hem från jobbet. Jora för tusan… Göran Persson tog över efter Ingvar och Herr Svartenbrandt haffade man på Teneriffa efter ett bankrån i Linköping. Ja, jag säjer då det.

Det första klonade djuret, fåret Dolly ser dagens ljus. Kungen fyllde 50. Inget årets krig?? Joda det är klart som korvspad att det pågår ett sånt. Jeltsin en av de större clownerna som världen har skådat gjorde livet surt för Tjetjenerna, men det kriget tog slut detta år. Andra halvleken av detta krig började 1999. Småtjafs som vanligt i Gazaremsan och Västbanken och Talibanerna intog Kabul.

Det hände några gånger att jag satt vid Klarälven under några ljumna kvällar, klämde en stilla pilsner, lyssnade på fågelsången och porlet från älven där vattnet flyter fram. Livskvallite.

2006. 50 Bast. Årets krig. USA: s krig mot terrorismen i Afghanistan och i Irak. Saddam dinglade i galgen dan före nyårsafton detta år. Kriget mellan Israel och Hizbollah. Darfurkonflikten…

Reinfeldten tog över efter Persson. Ja ja, pest eller kolera… Fuglesang for upp i rymden. Svensson åkte till Deje. Ostindiefararen Götheborg anlände till Kina. Själv åkte jag med färjan från Helsingborg till Helsingör. En Annan avgår som FN:s Generalsekreterare och en annan tar över samtidigt som en annan fortsätter med truckkörandet. Schumacher avslutar sin Formel 1 karriär, själv kör jag Volvo detta år. I december detta år skriver jag mitt första blogginlägg. Fan vad klockan går…

Ändå måste man relaxa nån gång och sitta vid Klarälven nån ljummen kväll, klämma en stilla pilsner, lyssna på fågelsång och porlet från älven där vattnet flyter fram. Det är livskvallite det.

2016. 60 Bast. Normal avföring. Liberalernas ungdomsförbund i Stockholm vill göra det lagligt med incest och nekrofili om personen själv gett sitt tillstånd. Miljöpartister i Mörbylånga ordnade en regndans som skulle ge Öland mera regn. Sverige 2016… Å nej då, jag inte det minsta förvånad. För mycket hojtarolja och jazztobak kanske.

Årets krig… Kaoset i Mellanöstern fortsätter att driva miljoner människor på flykt. De flesta är internflyktingar eller lever under svåra förhållanden i grannländerna. Men i takt med att krigen inte tar slut och de internationella hjälporganisationerna går på knäna så kommer flyktingströmmarna till Europa att fortsätta. För 15 år sedan ansågs talibanerna vara de värsta terroristerna som världen skådat. För 10 år sedan var det Al-Qaidas filial i Irak, som gjorde livet surt för alla otrogna. Idag är det IS och Boko Haram och Al-Shabab som tolkar koranen rätt. Dom har lyckats rätt bra, USA och FN i kriget mot terrorismen...

”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.”( George Orwell ”1984”) Det låter som Mellanösterns valspråk eller…

Det är vid sådana tillfällen som det inte känns helt fel att sitta vid Klarälven en ljummen kväll, klämma en stilla pilsner, lyssna på fågelsång och höra porlet från älven där vattnet flyter fram och att kunna känna friheten av att slippa få en bomb i skallen.

Som Kenneth Gärdestad diktade ”Det finns tid till Försoning innan dagen är förbi. För jag tror, jag tror på friheten jag lever i”. Men tyvärr Kenneth, nån Försoning tror jag inte på. Hela Mellanöstern och Nordafrika är i praktiken kaos och våra politiker och journalister sprudlade av glädje åt den Arabiska våren och hur araberna äntligen skulle få demokrati och frihet m.m. Men inte fan blev det bättre. Kaoset verkar sprida sej över hela Europa, konflikterna stoppar inte för att miljoner människor är på flykt.

2026. 70 Bast. Efter fem år som pensionär. Nästan en kvarts miljon svenska pensionärer lever under EU:s fattigdomsgräns. Många gamla har bara några tusenlappar kvar när hyran är betald. Jorasatt, man måste väl även betala för en stressad hemtjänst som ändå inte har tid. Man får köa till en äldrevård där det aldrig finns plats. Man måste flytta för att nästa generation och flyktingarna ­behöver våra bostäder.

Spelar väl ingen roll heller, man har väl ändå inte råd att bo kvar. Det finns inte pengar så det räcker till alla och innerst inne vet vi väl det. Det är väl därför som vi skrattar åt det orangea kuvertet. Så länge dagens pensionssystem finns kvar ­kommer pensionsfattigdomen att bestå. Det låter ju väldigt upplyftande. Foten i kläm?? Jajamensan…

Jag hoppas att jag kan sitta vid Klarälven under någon ljummen kväll, klämma en stilla pilsner, lyssna på fågelsång och höra porlet från älven när inte blod, utan bara vatten flyter fram.

2036. 80 Bast. Hört på dagis. - Va, har du en mamma och en pappa?? - Det har inte vi. Vi har en pappa och en pappa vi. Det finns fem perioder i livet, Barndomen, Ungdomen, Medelåldern, ”Vad pigg du ser ut” och ”Ja, nu ä dä inte möe tess mään”. Man hoppas väl att man hör till kategorin ”Vad pigg du ser ut” i alla fall.

2046. 90 Bast. Hört på Lintjärn. – Tar du det? Svensson på trean har skitit ner sej. – Okej. In på rummet kommer Ngogo, en två meters inkvoterad, HBTQ-flykting från Uganda. – Aha Svensson baja blöja, Ngogo fixa, vet du. Efter bytet och en ”behandling” behöver man inte ta i när man ska fylla blöjan nästa gång. Skärpning nu Svensson, det där var väl för fan inte roligt. Nej det tycker inte jag heller men jag är rädd för att ”kvoteringsutvecklingen” går åt det hållet.

Att anmäla till Lex Sarah och Lex Maria fungerar väl inte alls. Lex Sarah och Lex Maria är väl egentligen bara två papperskorgar. Standardsvar på anmälningarna är: Jo, vi ska se över våra rutiner – Jo, vi ska tillsätta en utredning – Jo, vi ska informera/har informerat, berörd personal... Jodå, det har vi hört förut.

Det är då man kan sitta vid älven och fundera på vad den heter och har man tur finns det nån bofink inspelad på nåt USB-minne att lyssna på och nån gammal ölkapsyl att lukta på

2056. 100 Bast. Ja må han leva uti hundrade år. Nu har klimatförändringarna flyttat Klarälven så den går strax utanför fönstren vid Lintjärn samtidigt som man lyssnar på nån personlig assistent som bjuder på hallonsaft. Har man en jäkla tur så slipper man att få en bomb i skallen. Hört vid Konsum - Allah Akbar.

2066 110 Bast. Man kan ju alltid lyssna på porlet från avloppsstammarna, dårfinkar, knäppgökar och hönshjärnor finns väl kvar som kvittrar. Skallen är väl bombad, full av morfin så man inte ska kunna känna hur dåligt man mår.

”Jag råder dig att leva så länge som möjligt, bara för att reta dom som betalar din pension. Det är det enda nöje du har kvar” (Voltaire)

2086. 130 Bast. Fan. Hänger du med då Svensson? Det är klart att jag gör. Finns det nåt tyskt bryggeri som går för fullt så är det väl ingen vits med att lämna in.

Tommy Svensson 60 år. Enligt svensk statistik ”peakade” jag för 21 år sedan, det känns gött å veta. Idag är det den 23 februari, året är 2016.



  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post444

Hunkar och Milfer, Göbber å Kärringer.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, January 13, 2016 15:00:31

TJENARE FOLKET

Hunkar och Milfer, Göbber å Kärringer.

I nedanstående inlägg förekommer lite smått ekivoka berättelser, så vi varnar känsliga personer att blunda medan dom läser.

Vart ska vi börja? Jo en förklaring för dom oinvigda. ”Milf”, Inglish for Maddher aj lajk to Fakk. Även ”Gilf” förekommer, Inglish for Granny (mormor/farmor) aj like to Fakk. Och med all respekt för dom kvinnor som frivilligt eller ofrivilligt inte blivit mammor, så räknas väl även en del av dom ändå som Milfer när dom passerat de 40.

Jo men. Snart passerar man en gräns till. 60 bast. 56:orna blir 60 i år. Vi lärde oss livets mysterier genom att studera James Fjongs romantiska förehavanden och genom att lyssna på Johnny Bodes mästerverk, ”Neger Joe” fick man detaljerna klart för sej. Vi 56:or som tog bilkörkortet 74-75 fick ju MC-kortet på köpet. Behörigheten togs bort 1 januari 1976. 56:orna var åxå den sista årskullen som blev tonåringar på 60-talet, popens gyllene decennium, bara det levde/lever man länge på. 56:orna fick även uppleva den klassiska mellanölen i två, tre år.

Tyvärr så har några lämnat tåget i förtid. Må dom vila i frid och så länge minnena finns så lever dom kvar inom oss.

Och vi som är kvar, Hunkarna och Milferna blir vi Göbber å Kärringer, eller... Är det fortfarande krut i bössan eller har blåröken tagit över? Som snubben som gick till doktorn och frågade: – Jo, doktorn, när jag var ung så var den stenhård. Men sen när jag blev lite äldre kunde jag böja den en smula. Och nu kan jag faktiskt böja den en hel del, betyder det att jag blivit starkare?

Jorasatt, så kan det kanske vara, man blir nog starkare med åren...

Kanske Jordens dragningskraft blir starkare än kvinnans. Eller som han som gick till doktorn och sa, - Jag vill att du sänker min sexualdrift, den är alldeles för hög. – Jaha, sa doktorn, hur gammal är du?. - Jag är 93, sa gubben. - Jaha du, sa doktorn, det här med sexualdriften, är det inte något som har stigit dej åt huvudet? – Jo, sade gubben, det är därför jag vill att du sänker den…

Förr var det vin, kvinnor och sång nu mer får man vara glad om man har normal avföring, var det någon filosof som yttrade. Apropå det: Alla barnen lägger pussel utom Abel, han lägger en kabel. Ja ja, kiss å bajs-åldern går aldrig ur. Eller för att citera Tage, en gammal jobbarkompis, han sa inte ”Vin kvinnor och sång”. – På värmländska hetter dä ”Bult, luder å skrôl”

Ålandsbåtarna brukar ju vara träffpunkten mellan Hunkar, Milfar, Gubbar och Gilfar och, jo da, även kärringar av båda könen brukar också vara med på båtarna. – Har du sett hur di bär sej åt. Va, å nä titt på di där da. Å titt va di vräker i sej maten. Å hör va utäcke di ä i mun. Men ha du sett va di super. Oj oj oj va di fjanter sej för varann, uschiannemej…

Och apropå bär sej åt, följande episod utspelade sej en gång när seklet var ungt.

En nyskild 45-åring var på resa med Birkabåten och jobbarkompisarna. Han kom i konversation med ett par. Bystiga Bettan, en Milf i 50-årsåldern och hennes gubbe som nog var 20 år äldre. Konversationen halkade in på det erotiska planet efter dom obligatoriska drinkarna som släpper både spänning och hämning. Jorasatt. Gubben frågade 45-åringen om han inte kunde följa med till hytten, jag måste ha en handduksviftare sa han. Jodå sagt och gjort, dom tre gick in i hytten. Gubben och bystiga Bettan tog av sej och hoppade i säng. 45-åringen hade fått i uppdrag att svalka av gubben genom att vifta med handduken så att gubben kunde klara av att ge Bettan ett besök i den sjunde himlen.

Efter en kvart var gubben frustrerad. Bettan låg och tittade sej runt om kring, typ, är han inte färdig snart. Hon föreslog att gubben och 45-åringen skulle byta plats. Det dröjde inte länge förrän andningen blev häftigare hos donnan. Hon och 45-åringen hade fått in en rytm som stämde till 100 procent. Gubben viftade med handduken. Bystiga Bettan öppnade munnen, ögonen vände sej ut och in, ett utdraget Aaaaaahhhhhh… hördes över hela våningsplan tre på Ålandsfärjan. Efter några minuter hade båda landat. Han tittade upp mot gubben där gubben stod lite myndigt, bredbent med handduken i handen. Gubben log lite hånfullt med ena mungipan och sa - Jo men grabben nu fattar du va. Hoppas att du har lärt dej nu. Det är ju för fan så du ska vifta med handduken…

Året efter hade 45-åringen blivit 46 (å fan). En ny Ålandstur med Birka och jobbarkompisarna.

Han hamnade bredvid en lite äldre kvinna i baren. Gilfen, mulliga Majsan. Hon såg riktigt skaplig ut, trots att hon sa att hon firade sin 65-årsdag. Pension minsann. Hon såg bättre och bättre ut allt eftersom drinkarna verkade. Jo men, den där donnan har passerat krematoriet, nej klimakteriet heter det, och är naturligtvis ”skottsäker”, tänkte han. De började småmysa lite med pussar och kel. Plötsligt frågade hon om han hade testat en Sportmans-dubbel? – Vad är det för något i den drinken? frågade han. – Nej, svarade hon lite förföriskt, det är ingen drink, det är en Mor och Dotter-trekant. Oj oj oj, tänkte han. Jävelberg, här var det Ynf å Häsch å Isch. Detta verkade vara hans turnatt, nu skulle drömmen bli verklig.

Eftersom mulliga Majsan såg ärtig ut för sin ålder så tänkte han att dottern, som bör vara i hans egen ålder, det är nog Milfernas Milf det. Dom svepte det sista av drinken och gick ner två våningar till hennes hytt. Hon stack in kortet i låset, det kvittrade till, jorå dörren låstes upp. Han kände att han darrade svagt i kroppen. Majsan klev sakta över tröskeln och sa lite lågmält – Hallå, är du vaken mamma…

Från 0 till 118 på en och en halv sekund. Jo minsann, en sån är man ägare till. Vad är det då?? En Audi Quattro Concept, eller en Lamborghini, kanske en Lotus Esprite, en Kawasaki 1100?? Ja inte är det en Volvo Amazon 56:a med B-16 motor. Nej det är Badrumsvågen och dyr var den inte heller. Grundträningen började redan på 70-talet med mellanölet fram till 1 juli 1977. Sen tog starkölet över. På 80-talet stoltserade man med T-shirten ”Öl byggde denna vackra kropp”. 90-talet flöt på bara (!) liksom 2000-talet. Nja, Hunken har kanske plufsat till sej lite grand. Det kan vara lite svårt att jobba mot naturlagarna.

Jag delar faktiskt födelsedag och år med Sharon Mitchell, apropå Milfer och Gilfer. Och vem är det då? Ja det kan ni väl googla på. Känsliga läsare bör blunda medan dom läser. Eller kikar…

Jo, ännu en berömd 56:a som är född i januari är Lejonet Elsa från romanen Born Free av Joy Adamson. Katten här hemma heter just Elsa efter lejonet. Jorasatt...

Som en kommentar till ovanstående inlägg:

Jag drar mej till minnes en händelse på perrongen vid Kils Hauptbahnhof för cirka 10 år sen. Jag hade skjutsat sambons pojkar till tåget, dom skulle vidare till Göteborg. Jag sa hej då och vinkade av dom. Jag började gå medans tåget stod kvar på spåret. En kvinna drog till sej blickar. Hennes blonda hår var utslaget över hennes storblommiga klänning. Hon gick cirka tio meter framför mej. Jag såg inte hennes ansikte men bakifrån(!) var det ögongodis. Två herrar fastnade i steget upp till vagnen. Jag såg vart deras blickar hamnade. Jag kunde inte hålla mej utan kommenterade –Jora, dä ä väl fullt tillåtet å titte. –Ehh j-jo vesst ärrä dä, sa han som hade ena foten på trappsteget och båda händerna på handtagen upp till dörren.

Visst är det fullt tillåtet att titta. Tyvärr finns det, jag vill inte kalla dom grisar eller svin med respekt för våra fyrbenta husdjur, men det finns ju varelser som inte respekterar detta med att, se men inte röra. Som tror att flickor, tjejer, kvinnor, milfar och gilfar är var mans egendom, det är bara att ta för sej. Personligen vill jag likställa en våldtäkt med mord. Livet är i behåll men det kan ändå vara förstört för all framtid.

Tommy Svensson den 13 januari 2016.











  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post439

Knackelibang på dörren.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Thu, December 31, 2015 13:13:29

TJENARE FOLKET

Knackelibang på dörren.

-Vem där?
-2016.
-Kommer du redan?
-Ja-a. Det är dags nu.

Schwoooooschhh…
-Vad var det??
-Det var dom första femton åren på det nya millenniet.

Fan vad tiden går. Alldeles för fort. Hinner man med eller bara finner man sej i detta att tiden har bråttom.

Även om bloggandet varit på lågfart under hösten så kommer jag igen nästa år. Ja men det låter ju länge till det. Ja men 2016 är bara några timmar bort.

Jag vill i alla fall hinna med att önska mina läsare : Ett Riktigt Gott Nytt År!

Tommy Svensson den 31 december 2015.









  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post437

Sommarlov.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, June 23, 2015 10:42:57

TJENARE FOLKET

Sommarlov.

Joråsatt. Bloggen tar lite ledigt i Sommar men jag säjer som Terminatorn - I’ll Be Back. Ha er så gött och så får vi hoppas att det Svenska Sommarvädret visar sej från sin bästa sida. Nån grillkväll ska det väl kunna bli. Tänk på att år 2011 var Midsommarafton den 24:e juni, 2010 var Midsommarafton den 25:e, så än är det inte försent med en sup å e sillrômpe. Och håll ut, om sex månader vänder det igen och går mot ljusare tider.

Tommy Svensson den 23 juni 2015.



  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post431

För Kung och Fosterland.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Mon, May 04, 2015 17:55:42

TJENARE FOLKET

För Kung och Fosterland.

”När man dansa med sin vän, sjöng man sången om Duvan, Den Vita Duvan. Det var den låten som gick hem, vi skriver sommarn 75. Då Brezjnev träffa Gerald Ford och värmen slog rekord, då var det mitt i sommarn.” Minsann. Texten är från en gammal dansbandsrökare med Schytts och heter just ”Sommarn 75”, skriven av Torgny Söderberg.

Snart fyrtio år sen man ryckte in i lumpen, fan fyrtio år sen… Det låter nästan som man var med i Beredskapen, Någonstans i Sverige under Andra Världskriget. Eller också, jora, det var på den tiden di sköt mä pilbåger och kasta spjut på varann.

Den 14 juli 1975 ryckte 118 Svensson in på Kungliga Värmlands Regemente, Infanteriregemente Två i Karlstad, med andra ord, I2. Det tolfte kompaniet krävde sina mannar. Det var inte bara jag, och 429 Johansson som ryckte in den dagen utan vi var väl en hundra man som skulle lära oss att försvara Kung och Fosterland, fördelade på Hdr.plut och Ass.plut d.v.s. Handräckningspluton och Assistentpluton. Eller hur Bosse…

Första dagen skulle vi få kläder, persedlar. En av oss som ryckte in sa till förrådspersonalen angående storleken på kalsongerna: - Jag har storlek 5, kan även ha storlek 6. Var på snubben som lämnade ut kläderna sa riktigt modemedvetet: - Tre par kalsonger, passar dvärg till häst. Jo jo.

118 Svensson tillhörde Assistentplutonen. Det var Bassar som hade hand om ungdomar som skulle in och mönstra. Samtliga män som var svenska medborgare, några undantag fanns, skulle in på mönstring för att sen göra värnplikten. Cirka 12 000, sjutton och artonåringar passerade dörrarna vid Inskrivningscentralen Bergslagen, ICB, som då låg på Östra Torgatan 15. Det var allt från narkomaner och alkoholister till Lundsbergs-elever och Jehovas Vittnen, (som om dom skulle vara nåt bättre).

Vi bodde, eller rättare sagt, logementet var i en av de tre barackerna som fanns vid södra änden av Norra Fältet, inte så långt från där Polisen har sina lokaler idag. Mönstringen pågick i två dagar, och varje dag utom fredagar var det två grupper med cirka 35-40 grabbar i varje. Första dagen innehöll teori och medicinska tester, andra dagen utvärderingar och eventuella omprov. Så det var lite fôlk å hölle reda på. Övernattningen av dom som mönstrade skedde i de övriga två barackerna. Dom som mönstrade kallades officiellt av oss för ”DP”, ”Dom Prövande”. Inofficiellt da? Nja, där har jag väl tystnadsplikt…

Jag drar mej till minnes ett utryck som blev en klassiker bland oss på Inskrivningen 1975-76. ”Frukostbussen” åkte från barackerna 07:15 till ICB med en kantin med varm choklad och Kronans Släta Pansarbullar, en stadig frukost till dom som mönstrade. Med bussen åkte alltid några Ass-plutare som skulle börja 07:30 men Nilsson från Takene låg och sov i Barackerna när någon kvarvarande väckte honom vid Åtta tiden :- Fan Nisse, klockan är Åtta, du skulle ju börja Halvåtta!! :- Det är lugnt, svara Nilsson, Jag har cykel… Det blev som ett bevingat ord för oss om vi var sena nån gång. ”Det är lugnt Jag har cykel”.

”Då Brezjnev träffa Gerald Ford och värmen slog rekord, då var det mitt i sommarn”, hette det i låten. Den 8 augusti detta år, 1975, var den varmaste dagen på 200 år på vissa håll. Just den dagen hade Ass.plut en nätt liten utflykt med Kronans Terränggående Pansarcykel med full packning. En sträcka på cirka 3 mil från I2 till Örnäs, det militära övningsfältet mellan Fryksta och Nilsby vid Nedre Fryken. Temperaturen uppmättes inofficiellt till 38 grader i Bofasterud utanför Hynboholm, officiellt låg den på 36 grader i skuggan. 55 grader i solväggen. Jora, varmare än kôrv. Det var så varmt att när vi kom fram till Örnäs fick vi göra upp eld för att få lite svalka.

Kontrasten kom en vecka senare när vi stod i ett absolut hällregn på Norra Fältet och Furir Blomqvist ”körde” med oss. ”Lägg Gevär. I remmen Gevär. Skyldra Gevär. Ta inte så allvarligt på detta pöjker, låtsas som det regnar. Lägg Gevär…” Blötare än disktrasor sken vi upp i leenden och jag vet att jag tänkte, Det är nog inte så illa ändå med detta. Det finns alltid dom som har det värre. Fyra månader tidigare började inbördeskriget i Libanon och Västtyska ambassaden i Stockholm ockuperades och tre och en halv månad tidigare slutade Vietnamkriget.

Svensk mark som varit förskonat från strider sedan augusti 1809, då slagen vid Sävar och Ratan ägde rum. Sävar och Ratan, mellan Umeå och Skellefteå. Av Kronans Käcka Gossar låg drygt 400 kvar på slagfälten, ryssarnas förluster uppgick till 750 man. Freden med Ryssland slöts i september, då Sverige visserligen förlorade Finland. Men slaget vid Sävar och Ratan, som vinns Af De Svenske, betydde att den ryske Tsaren Alexander I, inte kunde göra anspråk på territoriet norr om Kalix älv. Gränsen mellan Sverige och Finland hamnar mitt i Torne älv. På så sätt räddades Kiruna och malmfälten kvar i Svea Rike i detta som var det senaste slaget på svensk mark. Förhoppningsvis även det sista.

”Då Brezjnev träffa Gerald Ford”. Europeiska samarbets- och säkerhetskonferensen samlade höjdare från Europas alla länder, samt Kanada och USA. Minsann Öst och Väst möttes i Helsingfors i juli 1975. Ett samarbets- och säkerhetsavtal som undertecknades av samtliga ledare. Politiska storfräsare som Olof Palme, Josip Bros Tito, Helmut Schmidt, Erich Honecker, Uhro Kekkonen, Valery Giscard-d’Estaing. Harold Wilson, Bruno Kreisky, Ärkebiskop Makarios, Aldo Moro, Gustav Husak, Edward Gierek och några till och som sagt, Leonid Brezjnev och Gerald Ford. Namn som man kommer ihåg när det begav sej. Gubbar som skulle hålla ordning på Freden och säkerheten i Europa.

Men var inte läget i Europa stabilare då 1975, då Öst var Öst och Väst var Väst. Nu menar jag inte att jag tyckte det var Okej att folk levde i diktaturer på andra sidan Järnridån. Men läget var stabilare med Supermakterna Sovjet och USA som höll i trådarna. En Terrorbalans som kunde liknas vid två skorpioner: Dom är kapabla att döda varann men med risk för eget liv. Eller också var säkerhetsläget stabilt, då sommarn 75, bara för att dom visste att JAG skulle in i det militära… Nja, det kanske var lite övertro på sej själv dä.

Allmänna värnplikten är ju avskaffad sedan fem år tillbaka. Och som jag skrivit tidigare. Idag finns det ju f.d. syrier, eritreaner, serber, somalier, irakier, libaneser m.m. som har blivit svenska medborgare och som säkerligen har stridsvana. Skulle inte det funka då, att försvara den ”nya” Kungen och det nya Fosterlandet. Vilka stöder ”dom” om det skulle hetta till. Eller hamnar ”dom” i fängelset några månader för värnpliktsvägran, det gjorde ”svenskarna” när dom vägrade militärtjänstgöring. Hur kan vi begära att vi ska ha allmän värnplikt med alla desertörer som blivit svenska medborgare. Nej det är nog tur att den Allmänna värnplikten är skrotad i mångkulturens tidevarv.

Men behöver vi nåt Svenskt försvar idag? Svängdörren är öppen, vem som helst kan kamouflera ett militärt angrepp medan vi står och tittar på. Har vi inte bättre koll på in och utpassagen över Sveriges gränser så vad spelar då ett försvar av Sverige för roll. Förresten, Sveriges försvar är så nedbantat så skulle det hetta till så får vi nog söka på Blocket efter kanoner, ärtsoppa och AK 5:or.

Det konstiga är att alla länder kallar sin krigsmakt, försvar. Om alla bara ville försvara, då behövs det väl ingen militär. Nu är det väl så också att som det så fint heter: De krigar aldrig, utan dom försvarar sina intressen. Och dom som inte försvarar sina intressen utan krigar ändå, dom kommer att få fred när dom älskar sina barn mer än vad dom hatar varandra.

Än så länge flyger Den Vita Duvan över Sverige. I några länder flyger den lågt, i en del länder är den vingklippt och i vissa länder har den saknat häckningsplatser i många år.

I dagarna är det 70 år sedan Andra Världskriget slutade i Europa. Än har delar av mänskligheten inte lärt sej nånting. Kommer vi att få fortsätta leva i fred i Sverige som vi gjort i 200 år. Det vill jag och troligen de allra flesta som bor här.

Fotnot: ”Den Vita Duvan”, en Svensktoppsrökare från våren och sommaren 1975, musik av Lasse Holm med text av Alf Robertson, sjöngs av Mats Rådberg. Leonid Brezjnev och Gerald Ford tror jag inte sjöng om några Vita Duvor. Nä dom var Sovjets resp. USA:s ledare vid den tiden då 118 Svensson ryckte in på I2, sommaren 75, den sommaren då värmen slog rekord.

Tommy Svensson den 4 maj 2015.





  • Comments(3)//tommybloggen.cicciwik.se/#post426

Sanning eller saga eller både och.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Fri, May 01, 2015 17:24:41

TJENARE FOLKET.

Sanning eller saga eller både och.

Några platser som figurerar i Storyn.

Djupe Hôle: Är beläget strax nedströms Forshaga kanal och som namnet antyder, en djup håla på botten av Klarälven.
Udden: Forshaga, Platsen mot forsen där kokeriet och pannhuset stod en gång när Sulfiten gick
Ätterösera: Bronsåldersgravar på Skottaberget, snitslad väg från Sisugården.
Hallstamossen: Bakom bostället Lövåsen. En kilometer sydväst om Forshaga Hembygdsgård.
Brötera: Torpet finns i Hallstamossen på tjugofem meters djup. Det har min gamle polare, Holger i Hôle, berättat. Sanning eller saga???

För att göra en kort historia lång…

Solen hade ännu inte gått upp men gryningsljuset hade vaknat så smått. Jag stod och tankade trucken. Knappt två timmar kvar av nattskiftet. Dieselpumpen surrade. Jag hade vänt mej om och tittade mot Hôlmen, Klarafors och Mölnbacka-Trysils gamla pappersbruk där Mor och Far, Morfar, Morfars far, Mormors far och Tusen andra har haft sin arbetsplats. Jag kände ett vemod och även historiens vingslag där nu, det gamla bruket låg tyst och mörkt. Endast några utelampor lyste.

Tjugofem meter snett framför mej, på ”min” sida älven, finns ingången till ett gammalt skyddsrum och tillika en kulvert. Jag drar mej till minnes att vid ingången, där satt legenden Sigge Skoog ibland och njöt av solen. Rakt nedanför ingången kommer en tunnel fram som transporterar vatten, Klarälvsvatten. Jag hajar till lite grand när jag ser att det sitter någon vid mynningen på tunneln, men det var inte Sigge Skoog.

– Hallå där, säjer jag, vad gör du här? – Ja-a du, säger en riktigt väderbiten gubbe i en sliten storväst, regnbyxor, storstövlar och en sydväst på huvudet. – Jag har hand öm tunneln här, ser till att den fungerar och att vattnet rinner som det ska. – Säjer du det, svarar jag. Har du varit här länge da för jag har inte sett dej här förut, sa jag. – Du, sa han, här har jag vart sen 1890 då tunnel blev te. – Nä nu sköjjer du att, sa jag. Visserligen såg han ut som han skulle ha kunnat vara med på den tiden men, nja, det var väl ändå att ta i. – Joru, sa han. Har du stönner (en stund över) så ska jag berätte för dej. – Egentligen inte, sa jag, men det här får jag ju ta mej tid te. Trucken var fulltankad, jag slog av pumpen. Ett sånt tillfälle kan och vill man ju inte missa.

”- Jo du förstår. Min Urfader, Melker på Brötera, blev Tempelriddere på gammeldagera. Di säjer att Tempelridderna vaktar Förbundsarken och den Heliga Graal och andra helige reliker men jag och bror min blev degraderade när vi var små så vi fick vakte tunnlera här under gamle fabriken istället, när Sulfiten drog igång. En Tempelriddere bör ju vare bortöt en 200 år innan han får i uppdrag å vakte något speciellt. Joda, det var sex stycken vattentunnler här, när det begav sej. Vi hade tre var. I dag är det bare tre tunnler kvar och sen bror min, Oskar på Brötera, dog så har jag ensam hand öm tunnlera och vakter dom och ser te så att vattnet rinner söm dä ska”.

– Varför blev ni degraderade da? frågade jag. Jo när vi va små så sa min bror, Oskar: - Ska vi gå bakom utedasset å smyge på mormor när ho driter. Dä gjorde vi, men faschan kom på öss. – Och ni ska bli Tempelriddare, sa han. Mormor hette Maja på Môsen. Föresten Bajamajan är öppkallad efter mormor. Hon var gift med Dyng-Johan. De bodde i Svängen te höger öm Kasabäcken vid Hallstamôsen. Jora, så därför fick vi vakte tunnlera här istället. Det va lite bättre det tyckte jag, för hur det är, så är alle ättlinger te Melker på Brötera experter på vatten å översvämninger. – Men du ska vete, sa han, när jag feck reda på vad söm egentligen finns här på Udden så kommer jag aldrig att lämne denna plassen”.

”-Jo i våra släkt har vi inge efternamn utan vi feck smeknamn allihop. Den äldste ongen i varje generation hette alltid namnet och ”på Brötera”, vi kom ju där ifrå. Själv heter jag Holger, förr hette jag Skavgalts-Holger för jag stal en gris en gång men sen 1890, när jag börje å vakte tunnel här, så kaller di mej Holger i Hôle ".

”-Våran lellebror, han hette Erland han. Han dog utav Blåsoten. Först blev han blå i ansiktet, sen dog han. Dä va 1872 dä. Han ligger begravd på Kolerakörrgårn på Lustnäs. Du förstår, han va kvinnfôlkstokig också, en riktig häradsbetäckere så di kalle honom för Sädes-Erland”.

”-Vesst sörrö, den förste rejäle prövninga var översvämninga i maj 1916, mitt under dä förste världskrige. Då hade älva stege med 10 meter över dä normale. Då feck ja in allt möjligt i tunnlera, timmer av alle de slag, sågtimmer, massatimmer å fruntimmer. Dä tog mej fjorton dar å få bort all bröte. Då va dä rejält mä vatten i älva. Utav misstag kom dä in en tysk U-båt i Klarälva, ända öpp te Djupe Hôle. Där bärje di U-båten, å gjorde en Sulfitkokere utav den, jo men. Å i Hjortmyra trodde di att dä hade komme in en massa mini U-båter men dä va Môllsôrkera (Mullvader) söm hade gjort sej snörkler i form av vanlige sugrör söm sôrkera hade hette i källern hos Hilmer Bryggern ”.

”-I Maj 1931 var det nästan like dant. Vattne gick in på Hôlmen så di fick ringe efter läns-man, å i Hjortmyra feck di gädder i rôttfällera. 1957 va dä en höstflod söm hette duga. En och en halv miljon stocker låg buntade i älva nôrr öm Fôrshaga och höll på å slite sej. Om inte jag hade stängt dammluckera vid tunnlera och lagt på 30 kilometer stålvajer på buntera, jora dä va 16 millimeters stålvajer, å bundit fast döm i tallera efter älva så hade det gått käpprätt öt skogen. Jomen dä va 75 man på länsa å fyra Lusten-båter söm slet dygnet runt”.

”- En annan gång va när vi skulle få bukt mä Storbröten i Brattfallet nörr öm Ekshärad. Dä va i maj 1930. Då hade vi Storsläppet i Halgån. Flere tusen timmerstocker gav sej i väg men di fastne i Brattfallet. Storbröten va 300 meter lang. Di hade glömt å släppe på vattnet. Vilka knôvveldôtter, vecka amatörer. Joda, då va jag där och släppte på vattnet i Halgåa och med hjälp av femti vanlige göbber å femti dynamitgöbber feck vi loss Storbröten, dä var hur mycket stocker söm helst, å litte te. Dä blev mitt siste utomlandsjobb dä”.

”- Men 1947, va dä så törrt i älva så en kunde gå över te Hôlmen utta å bli blöt öm föttera. Men jag minns sömmern 1714 ja, då va älva så smal att ho bare hade en enda strand, så litte vatten va dä. Dä enda livsteckne va en dö abbörre. Jorasatt. Året före, 1713, skulle vi ner till Älvsann ve Hjortmyra o grille kôrv. Jo men, Falukôrven hade gått te. Då va dä ännu värre törka i älva, dä va då söm älva va så törr att när vi hade fått fyr på brasa så spred det sej te bötten på älva å där börje det å brinne i all bröte söm fanns där. Dä va 300 år sen dä. Jo minsann, dä va då sôm Älva Brann". Holger i Hôle, han var med han när det begav sej.

– Ska du höre öm hur allt börje med Melker på Brötera? – Ja gärne, sa jag.

Han började ”- Min urfader, Melker på Brötera förstår du, hade gått å lagt sej och sömne ungefär där Djupe Hôle är nu. Melker på Brötera hade byggt sej en kôje, han sov ganska tungt för när han vakne hade det frusit på. Rejält med is hade det blivit. Men va i all världen. Jo du, Inlandsisen hade kommit. Isen täckte inte bara kôja utan hele nôrre Europa och han visste att den här isen är nog väldigt tjock, så han började karva i backen med sin hemmagjorda flintakniv men han stötte på urberget efter ett tag. Han kom ner ungefär sju meter innan han gav upp. Jorasatt, dä va så Djupe Hôle kom te”.

”-Han börje å karve sej uppåt istället, ja det tog väl några dar och några veckor innan han såg dagens ljus. Jodå, 2 500 meter Inlandsis täckte honom. Så han kröp ner igen och tog en rejäl stock från kôja och öpp tebaka på Inlandsisen med stocken och tog och karve ur den så han skulle få till nån fôrm av båt, men träet var hårt, det var av ek. Men båten blev sina modiga Tio Alnar lång och En Aln och en Tvärhand bred, ungefär”.

”-Melker satte sej tillrätta i den urhôlkade trästammen. Bark och kåda från träet i kôja och en gammel självdöd mammut fick agera föda. Melker på Brötera hade varit med om några istider så han visste att, förr eller senare kommer den att smälte. Så ungefär för 10 000 år sen började isen att röre på sej. Smältvattnet bar iväg med Melker på Brötera och hans båt. Han var stjärntydere också, så han hade tagit sikte på stjärnbilden Orion och speciellt Orions bälte. Det blev bra driv på båten söderöver”.

”-När han hade åkt i några veckor såg han land för förste gången. En kulle, en ö, stack upp och på den stod det ett rekorderligt fruntimmer och vinkade. – Hallå skrek han, ska du åka med. Hon förstod inte språket men hon fattade ändå. Han tog henne ombord i den urhôlkade trädstammen. –Tjenare, Melker på Brötera, sa han. – Olga från Volga, svara hon. Men Melker hade aldrig hört tales om Volga så han hade noll koll på vart han var”.

”-Ytterligare några veckor gick. Barkbitarna, mammuten och kådan började ta slut. Vattnet blev med ens mörkare men den urhôlkade trädstammen med Melker på Brötera och Olga från Volga drevs framôt av smältvattnet från Inlandsisen. Vattnet blev helt kôlsvart, natten gjorde väl sitt till också. Vi döper det här till Svarta Havet sa Melker. Det tyckte Olga var en bra idé”.

”En bit söder om Svarta Havet fick dom landkänning, en rejäl grundstötning. Bredvid dom hade en annan båt strandat, en göbbe, hans käring och sex yngre förmågor med litte höns och några getter. – Men tjenare, vass ärrä med dej da, sa Melker. Göbben fattade ingenting. Jaha tänkte Melker, en kanske ska presentera sej. Han sträckte fram näven. –Tjenare , Melker på Brötera. Göbben besvarade handslaget och sa :- Noak”.

– Jaha du, sa jag till Holger i Hôle, Du tror att det var Inlandsisen som täckte nôrre Europa som orsakade Syndafloden. – Helt klart, sa han. Så mycket vatten som var fast i den Isen och som ville iväg nånstans när klimate blev varmere. Klart att Syndafloden berodde på Inlandsisen. – Ja kanske det, svarade jag. – Vad hände med Melker, Olga och båten sen da, sa jag. –Jodu, sa han, ”Melker och Olga stanne kvar ett bra tag och blev polare med Noak och hans käring. Melker blev en riktig expert på översvämningar ska jag säje dej. Dä gick i arv dä, det här med expert på vatten och översvämninger”.

”-Jo men, ongera te Melker på Brötera och Olga från Volga, August på Brôtera, Stor-Märta och Elof i Gropa drog sej tebaka te Fôrshaga för 2 500 år sen då Stor-Vänern geck upp ända te Grôssbolsberget. De hade med sej båten som Melker hade haft, plus att de hade gjort två båter te, så de fick en varsin. De bosätte sej vid Brötera, där Melker hade bott vid nôrre änden på Hallstamôsen. Tôrpet överlevde både Inlandsisen och Stor-Vänern. Dä va rejält byggt serru, jora, han kunne att han, Melker. Det tôrpet har gått i arv i många generationer”.

”-Brötera, där alle generationer bott i flere tusen år är borte sen 280 år tebaka, så Willy Nordström, Tryggve Larssôn, Arne Boström och Allan Johanssôn visste inte öm Tôrpet när de gjorde Tôrpinventeringa på 1980-talet. När Fimbulvintern kom i metten på 1600-talet, så blev det kallare i dag än ute. Nolavär (nordanvind) å kallt å surt i tjuge år, dä ä inte roligt. Dä var så kallt så att det enda som var kvar utomhus var vädret. Di va tvungen å ha vantera på sej när di skulle tvätte händerna, så kallt va dä. Jora. I nästan hundra år stod tôrpet på tjälen. Men 1734 blev dä en riktigt varm sömmer, då tinade det rejält och tôrpet sjönk ner i Hallstamôsen. På tjugefem meters djup finns tôrpet idag, precis söm dä såg ut när dä begav sej. Då feck släckta flötte te Gamla Mor på Môsen. Ho söm var min mormors mor, Britta på Môsen, ho va gift mä Konrad i Rôgen”.

-Men jag menar, sa jag, du bör väl vara ett par hundra år.”- Joda, sa han, jag är väl en 330 år. Jag va jämngammel mä Karl den tôlfte, men den sköt di ju innan han hade levt färdigt. Moschan hette Hilma på Môsen och faschan hette Rudölf på Brötera. Han va kusin te laxfeskern Peter. Det finns ju en sten ve Hembygdsgårn där det står ” Här levde i slutet av 1500-talet, bonden och laxfiskaren Peter. Stamfader för Lagerlöfska släkten.” Men Melker på Brötera är ju själva Urfadern för döm. Di kaller ju Hembygdsgårn för Bråtarne, dä ä ju en försvenskning utav dä Värmländske, Brötera”.

”-Jora, orsaken te att vi blir så gamle i mi släkt var att Urfadern Melker, träffe ju Noak. Noaks farfar va ju den gamle göbben Methusalem, han ble ju 969 år han. Men Melker på Brötera va ju hur gammel söm helst, han hade ju överlevt flere Istider han. Melker kände på sej när Istiden börje så han geck i dvala då. Vesst serru. Men Melker och Noak, di drack vin en kväll, vin söm Noak hade gjort själv. Noak blev full och pladdre öm ett recept söm Methusalem hade på en dryck söm gjorde att han blev så gammel. Melker hette recepte i Arken. Han greje i ordning en brygd söm alle vi ättlinger feck en klonk av när vi föddes, så varenda en utav öss ha blivit sådär en 350-400 år öm inga sjukdomer och olycker drabbe öss”.

Holger frågade -Känner du Otto Stålhandske? – Nej, men jag har hört tales ömmen, sa jag.” – Jo han va en jävel på å gräve dike. En sömmerdag, jag kommer inte ihåg om dä va 1929 eller 1930 så skulle han dike ur litte utav Hallstamôsen. Hallstamôsen var ju en del av Stor-Vänern när det begav sej. På 80 centimeters djup stötte han på, di där båtera söm August på Brôtera, Stor-Märta och Elof i Gropa hade med sej för 2 500 år sen. Och en utav di båtera var ju Melkers båt, den som han gick på grund mä öppe på Ararat tesammans mä Noaks Ark. Men Tôrpet, Brötera, ligger betydligt djupare, langt ner i môsen”.

”-Föresten, sa Holger i Hôle, vesste du att Melker var en utav di Tre Vise Männen som var med när Jesus föddes. – Säjer du dä, sa jag och tyckte att, nu bär det iväg riktigt ordentligt. – Jora, sa han, dom andra två hette ju Kasper och Baltsar. Caspar, Melchior och Balthasar heter di ju egentligen enligt den kristne läran. Melker va ju stjärntydere också, så han sa te Kasper och Baltsar när di såg e stor stjärne, att där ha dä nog hänt nånting, så dit går vi. Dä va så di hette fram te Jesus. Men sen i början på 1000-talet, kom Melker tebaka till Fôrshaga med Tempelriddera å Pilgrimmera. Pilgrimsleden går ju förbi Löved å Ätterösera. Melker börje då å kalle Orions bälte för ” Di Tre Vise Männen” Dä uttrycket, dä setter ju kvar än”.

– Ja men käre nön, sa jag, han måste ju ha vart görgammel.” – Jodå han blev så gammel att di va tvungen å skjuten te slut. Dä gjorde di förresten på berget där som Ätterösera finns, det är därför berget heter Skottaberget”.

– Va, sa jag, ligger Melker på Brötera begravd i en utav högera ve Ätterösera? Och var han en av de Tre Vise Männen? Nja det har jag väl svårt att tro. Men man vet ju aldrig, inga vittnen finns ju kvar, eller… För som det står skrivet om Ätterösera. ”Tyst står högen vid sjöastrand som männen reste över honom, en bragdrik kämpe. Men borta äro männen som kunna tälja om hans färder över haven och hans mandomsrön i fjärran land.” Det skulle mycket väl vara Melker på Brötera som det handlar om.

”-Men söm sagt, sa Holger i Hôle, dä inte faschan vesste när han sa te öss att vi skulle vakte tunnlera, va att den här Udden, den ruver på en riktig hemlighet, en riktig relik från forna dar”.

Nu blev jag bli riktigt nyfiken.

”-Nä du, sa Holger, Melker på Brötera ligger inte ve Ätterösera. Di skjöten där bare. Jag trodde själv att han låg öppe ve Ätterösera ända fram te 1890”. – Men vet du vart han är begravd da, sa jag, för högera vid Ätterösera är ju från bronsåldern, så där en 1000 år före Kristi födelse, å då levde ju Melker på Brötera säjer du.

”-Jo du, sa Holger i Hôle. Melker ligger allt begraven här på Udden. – Va, sa jag. – Jorasatt, tänk dej det. En utav de Tre Vise Männen ligger här på Udden mot fôrsen. De andre två, Kasper och Baltsar ligger ju i Domkörka i Köln. – Men, sa jag, jag ha ju sett sarkofagen i Domkörka i Köln och det står skrivet att det är de Tre Vise Männen som ligger i den. – Jo, sa Holger, Melker hade inte levt färdigt när Kasper o Baltsar dog, så di hette en annan döing iställe, bare för att dä skulle bli tre. Först frakte di kvarlevera te Konstantinopel å sen te Milano. Sen röve di bort kvarlevera te Köln, men fôlket i Milano säjer att kvarlevera fortfarande finns kvar i Milano. Dä blev liksöm inga ordning på’t. Dä blev så rotigt tyckte Melker så han drog tebaka te Fôrshaga istället”.

”-Jo men. Här på Udden fanns det en ättehög, ”Vester om elfven vid Skifveds laxfors”, innan di börje planere fabriken. Stenbumlingera plocke di bort när di skulle bygge fabriken och mure in döm i tunnlera men själve krypta ä kvar. Att dä va här söm Melker på Brötera ligger begravd kände jag direkt så fort ja kom in i tunnlera. Kryptan där Melker ligger, är 18 fot under backen, så från den metterste tunnel finns en hemlig gång söm bare en Tempelriddere kan ta sej in i och i grund och bötten ä jag ju en”.

”-Jo du. För tusen år sen så begravde di Melker på Brötera på nästan samme plats som han vakne efter den senaste istiden. Jag vakter inte bara tunnlera utan även Urfadern min, Melker på Brötera, tillika Pilgrim och Tempelriddere och dessutom, var han en av de Tre Vise Männen”.

Jag frågade Holger i Hôle -Är det nån mer som känner till dej? ”-Ja förr var det de, fram te 1940-talet. Då hörde jag att di på Sulfiten sa: - Men va faan, lever han än den där gamle göbben. Då börje jag å dra mej tebaka för gött te tunnlera. Dä va väl översvämninga 1959, söm va mitt siste store scenframträdande. Då feck ja ta å rense undan verke söm hade flöte iväg från såga på Dejefôrs. Numera är jag bare ute ungefär var tjugonde år och koller läget. Jo dä stämmer dä, 1995 va ja ute en sväng å då va dä högt vatten söm jag feck styre öpp så inte dä skulle bli en rejäl översvämning”.

”-Men det finns några till som jag har prate med. En göbbe som hette Erik Fernow, den träffe jag runt 1775 öppe ve Ätterösera faktiskt. Det var han söm berätte för mej öm gravröset här på Udden. Sen har jag träffe en söm heter Sigge, han brukade sitta här ovanför tunneln, goe sömmerdagar, men det är nog en 40 år sen. Dä va förrförre gangen jag va ute dä”. – Aha, sa jag, du måste mene Sigge Skoog. – Ja just han. – Jo honom kände jag väl, sa jag, men han är borta sen fem år tillbaka.

– Men du Holger, sa jag, jag skriver lite Blogg, kan jag skriva om detta du har berättat för mej? Dä ä nog ingen som tror mej, men ändå. – Jora det går väl för sej, sa han, men jag vill inte ha nåt rännande här vid tunnlarna, det viler trots allt en förbannelse över dessa. – Jasså du, sa jag.- Du förstår, alla di som byggde dessa tunnler i slutet på 1800-talet, di är döe nu… Jo dä ä att så dä”.

Och Melker på Brötera vill nog också ha lugn och ro i sin gravkammare…

”-Nej, 1983, när di börje mä lösflôttninga ble dä bedrövligt. Timmerstocker kom in i tunnlera rätt va det var å dä var inte roligt, men sen 1991 ä dä betydligt lugnare när di gav sej helt mä flôttninga. En fordrer inte så mycket arbete nu för tiden, Du vet, te å mä gamle Tempelriddere börjer å känne utav krämpera. Dä är litte underminerat här på Udden också, så jag hôppes att di inte bygger nånting där. Å egentligen är ju detta en gravplats. Nej nu måste jag tebaka in i tunnel igen. Kanske vi ses öm tjuge år”. – Dä vet man aldrig, sa jag. Holger i Hôle försvann in i tunneln. Jag tänkte till... Tjugo år framåt. Jag är 79 år då när 2035 års vårflod forsar förbi Udden där Melker på Brötera har sin sista vila och där hans ättling Holger i Hôle håller till. Han som kollar till både kryptan, tunnlarna och vattnet.

Numer är Udden utan bebyggelse sedan dom rev pannhuset och det gamla kokeriet. Ättehögen är borta. Stenbumlingarna kanske finns i tunnelväggarna, kanske några användes till kanalbygget. Klarälvens vatten har inte tid att stanna till vid Udden. Kretsloppet måste fungera. Hade det inte regnat hade Jorden torkat ut och om inte vattnet hade dunstat hade det blivit översvämning. Minsann, en form av en evighetsmaskin. Nu vet jag ju att vädergudarna kan jävlas riktigt ordentligt med människan ibland. Torka och översvämningar förekommer ofta. Är det en obalans i det ekologiska systemet? ”Häfta eller Dreta” som det heter på värmländska.

Troligen är det Melker på Bröteras båt som finns att beskåda på Värmlands Museum. Tack vare att Otto Stålhandske grävde ett krondike på Hallstamossen den där sommardagen för 85 år sen så fick Melkers båt se dagens ljus efter 2 500 år i Hallstamossens torv. Ätterösera är värt ett besök. Ta med lite ved, litte kôrv, kanske en stilla pilsner. Där Stor-Vänerns vågor slog in mot Skottabergets västsida för 3 000 år sedan. Gå ytterligare 7 000 år tillbaka i tanken. Istäcket över dej är 2 500 meter tjockt. Vilka som har legat begravda vid de två rösena, ja kanske det är några ättlingar till Melker på Brötera…

Det blev en lång historia detta. Är ni kvar kära läsare, kan jag tala om att allt detta, det är inte riktigt sant men mycket av detta är faktiskt sanning också. Viket som är vilket överlåter jag till läsaren, själv att avgöra.

Fotnot: Tre tunnlar finns kvar av dom sex ursprungliga. Dom har haft olika vattenförsörjningar till industrierna på Udden, från drift av en kvarn och drift av turbiner till kylvatten, vatten till Ångcentralen och vattenverk.

Ett postumt TACK till legendaren och Forshagakännaren Albert Jansson, vars bok ”Sanning och Saga” blev en idéspruta till denna berättelse.

Tommy Svensson den 1 maj 2015.



















  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post423

En 110-årig vålnad.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, April 01, 2015 22:57:55

TJENARE FOLKET

En 110-årig vålnad.

Nattskift. Klockan är runt halv fyra. Det är det senaste utav dom cirka 2 200 nattskiften jag har jobbat vid Tetra Pak/ Stora Enso. Jag är ute med trucken och ska slänga några skrotrullar i containern som står vid stängslet mot den öppna ytan där kokeriet och panncentralen låg en gång ”När Sulfiten geck”. Lite längre bort finns ju Forsen, Kanalen och Kraftstationen. Mot björkarna vid älven syns det brandgula ljuset av något som fladdrar. Först såg det ut som en sån där ”saftblandare” som vägverket har på sina bilar. Vad gör en sån ute mitt i natten, tänkte jag. När jag rundar det södra hörnet vid skärsalen ser jag att det är eldsflammor. Vad fan, brinner det? Jag kliver ur trucken.

Jo da, nog är det eldsflammor men jag fattar inte vad det är som brinner. Dessutom fem meter upp i luften. Har det blivit en kortslutning i kraftledningen som går parallellt med kanalen? Nej. Eller är det en koronaurladdning i ledningen? Men det brukar inte bli flammor av det, utan det lyser mer som ett blåaktigt ljus. Och inte kommer flammorna från Kraftstationen heller. Nej detta är närmare mej men det finns ju inget där som kan brinna, ingen byggnad eller träd. Flammorna ökar i styrka. Jag anar svagt en fabriksvissla. Larmet går. Men va tusan, visslan har inte ljudigt på fyrtiosex år och dessutom är den ju fysiskt borta sen tjugo år.

Ska jag ringa 112 och meddela att det brinner fem meter upp i luften i ingenting synbart. Då ifrågasätter dom nog min nykterhet och dessutom, halv fyra på natten. Men jag ser ju vad jag ser. Röster börjar höras i mörkret. Nu går mina sinnen på högvarv. Branden tilltar. Slamret av hinkar hörs utan att jag ser nånting. Vad är det som händer? Ett gällt skrik skär igenom natten : SIMON !!!!

Skriket ger mej verkligen obehagskänslor. Jag fattar inte nånting. Jag ser ingen som ropar. Jag bara hör det. Jag ser bara elden och synen blir riktigt skrämmande. Det är någon som springer fram och tillbaka, i något som ser ut som en brinnande lokal men han verkar vara fångad utan möjlighet att komma därifrån. Till slut är han borta, uppslukad av lågorna. Liemannen har skördat ännu ett offer. Elden slocknar, rösterna tystnar, slamret från hinkarna upphör, allt blir som vanligt. Endast Forsen och det monotona ljudet av maskiner och fläktar hörs.

Nog för det händer underliga saker ibland på nattskiften. Jag har mött själar som var med när Glasbruket, Såga, Mattfabriken, Sulfiten och Hôlmen, Pappersbruket geck. Själar som inte fått sinnesro utan går igen. Jo då, det händer titt som tätt. Men en eldsvåda tyckte jag nog tog priset. En eldsvåda, ungefär där panncentralen låg en gång. Jag rullade tillbaka tiden i minnet. …och före panncentralen låg den gamla panncentralen på samma plats och före det så låg ju flishuset där nånstans, flishuset till Klarafors sulfitfabrik. Ja visst tusan, var det inte någon eldsvåda där och nån som brann inne. Jo men det har jag läst nånstans. Simon Nilsson hette han som omkom i lågorna när flishuset brann 1905, för 110 år sedan.

Jag står kvar en bra stund vid stängslet vid containern och funderar på vad det var jag hade upplevt. En eldsvåda för 110 år sedan… Var det detta jag hade sett? Tanken svindlade. 1905, då jobbade Mormors far och Morfars far på Klarafors. Fan, dom var ju med då när flishuset brann. Kanske var dom med och langade hinkar med vatten till brandsprutan? Kanske såg dom samma hemska syn som jag gjorde.

Forsen i Klara älv. Trots att älven är reglerad brusar Forsen fortfarande som den gjorde 1905. Det var det året som dom båda sulfitfabrikerna Klarafors och Forshaga, tillsammans, producerade drygt 20 500 ton pappersmassa och Klarafors pappersbruk, Holmen, levererade 6 000 ton papper. Det var det året som Albert Einstein presenterade sin Relativitetsteori, det var det året som Unionsupplösningen med Norge skedde och det var det året som min Mormor föddes.

Nej plikten kallar, tänkte jag. Jag vänder mej om. Något får mej att spärra upp ögonen. En mörk gestalt står två meter framför mej. Jag uppfattar ett insjunket ansikte och en tom glasartad blick. Han höjer armen och pekar på något bakom mej. Några sekunder senare är han borta. Men va i … Vad var detta?? Rakt bakom mej låg Klarafors gamla flishus en gång i tiden. Blodet frös till is, ögonen tårades av rysningen när jag förstod vem det var. Jag hade mött Simon Nilsson…

Fotnot: Eldsvådan 1905, när Simon Nilsson brann inne i flishuset står nämnt i Albert Janssons bok ”Lära-Leka”, men jag såg det lajv 110 år senare. Joda det var den 25 september 1905 som Johan Simon Nilsson brann inne i gamla flishuset på Klarafors sulfitfabrik. En månad och tre dagar innan han skulle fylla 17 år...

Tommy Svensson den 1 april 2015. Jo da, trots dagens datum är storyn sann. Nja, lite saltat och pepprat kanske det är…









  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post419

Molnförmörkelse.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sat, March 21, 2015 15:25:32

TJENARE FOLKET

Molnförmörkelse.

Såg ni Solförmörkelsen igår? Det gjorde jag. Den började vid 18:19. Elva timmar och fyrtiotvå minuter senare var den slut, närmare bestämt 06:03 i môrse. Den var total i åtta timmar. Kôlsvart. Då var det inte Månen som förmörkade Solen utan hela Jordklotet. Komma här och fjolla med en liten sketen Måne. Jorasatt. Det var som mörkast vid 23:45. Då tog jag mej en HyllningsPilsner för just då inträffade även Vårdagjämningen. Det är att göra två flugor på smällen eller vad det heter.

Det som var lite dretnödigt igår var ju vädret. Just nu, sol från klarblå himmel, igår va dä môle (molnigt). Och tyvärr, tisdagen den 21 juni 2039, nästa gång det blir en lika häftig Solförmörkelse ska det regna enligt SMHI:s extra långtidsprognos. Då kommer den Baltiska rotblötan. Ett sånt elände. Och vems fel är detta då? Jo det är bögarnas fel. Nej, man kan inte skylla allt på dom. Är det Löfvens fel da? Nej det har inte han tid med, han har fullt sjå med araber och skottlossningar. Eller är det miljöminister Romsons fel? Hon är väl ändå chef över klimatet och väderleken. Nja, hon har väl fullt upp med vikande opinionssiffror och illamåendet över att kärnkraften är med och levererar el till de svenska industrierna och hushållen. Nej, jag tror det är EU som ligger bakom molnförmörkelsen, dom kan man alltid skylla på när det är något som jävlas.

En riktig Solförmörkelse inträffar när Månen passerar framför Solen. Är det tvärtom så att Jordklotet passerar mellan Solen och Månen har vi en Månförmörkelse. Skulle Solen passera mellan Månen och Jorden så ligger vi lite risigt till, då har det troligen blivit nåt vajsing med solsystemet. Dä ä en jäkla tur att Jorden, Månen och Solen vill rotera, som dom gör med oss runt Vintergatan, annars hade varken bögarna, Löfven, Romson eller EU behövt bry sej över huvudtaget. Kanske det hade varit bättre? Nej jag tror inte det. Det ska väl va nåt att gnälla på ibland, man måste ju hålla blodtrycket igång. Nej det är bra att Solsystemet fungerar som det ska så man kan klämma nån pilsner ibland och på köpet, om vädret tillåter, får vi se en och annan Sol och Månförmörkelse när Jorden, Månen och Solen är på det humöret.

Tommy Svensson den 21 mars 2015.





  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post416

The Spring is on the Road.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sun, March 15, 2015 16:17:26

TJENARE FOLKET

The Spring is on the Road.

The Spring is on the Road eller, Våren är på väg. – Det är hemskt vad allt är dyrt nu för tiden. – Ja-a, nu har solen gått upp också. Jo men, ljuset är på väg tillbaka. Några dagar kvar till Vårdagjämningen. Dä känns gött. Och minsann, vårtecknen strömmar in. Lite kända och okända djur börjar röra på sej.

Nu är det färdigsovat för Igelkottar och Grävlingar. Saven stiger hos Snusk-hummern som också vaknar till liv när våren är i antågande. Mans-grisen, Fyll-hunden och Fylle-svinet är väl vakna året runt, ja det finns väl några Året-runt-snusk-humrar åxå.

Bar-lejonen flyttar ut från sitt vinteride. Rests-katten kommer som ett brev på posten så här i vårtider. Damm-råttorna syns när vårsolen tittar in genom fönsterrutan. Sol-katten dyker upp lite här och var. Träpl-ankan tittar fram nu vid snösmältningen, likaså Cement-suggorna. En och annan Jubel-åsna finns det alltid, oavsett årstid.

Den otrevliga Task-mörten, Näbb-gäddan, Soppa-torsken, Lip-sillen och den nästan helt utrotade Fem-öringen börjar leka nu i mars i våra vattendrag. Det gör dom strax innan Slommen å Snôrgärsen går till. Fisk-bullen som redan lekt färdigt, nappar gärna på deg. Fisk-pinnen nappar inte alls, den har sin största fiende i Såg-fisken. En Sjö-tång kan även nypa av en Fisk-pinne på mitten, rätt av så där bara om det vill sej illa. Tv-ålen är hal, den är verkligen svårfångad. Ny-valen skulle ju leka nu i vår, den 22 mars närmare bestämt, men han blev kon-fisk-erad. Ja Gäddrar i de. Däremot Hack-körven, den leker året runt, liksom de mera ljusskygga Narkotika-hajarna och Svartabörs-hajen.

Står man vid en skogstjärn strax efter islossningen en vårkväll kan man höra Ålefeskarns vals. Nej det är inte Nikolai Gedda som sjunger. Det är Ton-fisken som stämmer upp. Han Håvar in massor av Stimpengar på detta.

Även Spindlarna kommer fram med vårvärmen. Jodå, det är bara att leta på nätet. Rider man barbacka på en älg så är man ju en Älg-studsare. Och det mest perfekta djuret måste ju vara Klock-ren.

BUUÄÄÄÄPP, BUUÄÄÄÄPP, BUUÄÄÄÄPP. Vid myren hör man den vårpilske Storgrodan (grodus bollus biggus) som förföriskt håller på att locka till sej lite brudar. En riktig ”hunk” med andra ord. Jo men, nu jävlar ska det bli grodyngel. Den lockar inte bara till sej grodbrudar utan även andra kärlekskranka grodhanar. Nej, det är inte fråga om HBT-grodor, utan mindre grodgrabbar, som åker snålskjuts på Storgrodans kväkande. I och med grodbrudarna är fler än Storgrodan så blir det alltid några brudar över till grod-bratsen. Jo men, det har dom lärt sej, BUUÄÄÄÄPP, BUUÄÄÄÄPP, BUUÄÄÄÄPP betyder att romantiken flödar i vårkvällen.

Myrorna vaknar till i stacken när vårsolen värmer. Där har myrdrottningen övervintrat och börjar lägga sina ägg. Samhället indelas i arbetare, hanar och drottningen, det finns även någon impotent myrhane, den så kallade myrsloken.

Bonden börjar nu vårbruket med att så utsädet. Får han ut det får han EU-bidrag, får han in det får han barnbidrag. Annars är ju vårbruket i full gång med att plantera ett nytt genmodifierat hel-vete. Det är nya direktiv från EU. Det ger nya möjligheter för att få klöver i plånboken, råg i ryggen, säd i brallan och kli i röva. Nya trender är den proteinrika baljväxten, Linser, Den hämmas lite av den påflugna Lins-lusen som gärna dyker upp och vill vara med. Att borra hål i ärtor och sen titta rakt igenom dom, Kikärtor, är ju åxå lite trendigt.

Beach-15 är ett säkert vårtecken. – Oh, nu måste jag träna så jag kommer i baddräkten/bikinin/badbyxorna. Va fan det finns väl alltid en storlek större att köpa. För jag menar, en riktig flôtpôse drar också blickarna till sej på stranden. Nja, en riktig ”kär” han bantar inte, han sätter sej å driter när han känner sej lite däst.

Den första, som är ett riktigt vårtecken, är alltid glädjande att se, sen kvetter dä. Jag talar om Husflugan (irriteus flögus), Spyflugan, (flögus kräkus. Pukefly ån inglisch) och Bromsarna (tvärnitum bitus). En husfluga är könsmogen efter 36 timmar, det känner dom vårbrunstiga flughanarna. Snacka om pedofiler. Vad ska man göra, fängsla dom eller, jag har hört att man kan binda flugor men jag tror att det inte riktigt är detsamma. Det kanske har med flugfiske att göra. Jo då, där tar man ett flugspö, en lina, och små krokar och agnar med små härliga bajspluppar. Dom brukar dra till sej flugor så det tror jag dom nappar på. Eller har jag missförstått detta med flugfiske…

-Hovmästarn. Jag kan inte äta min soppa.
-Jaså, är det en fluga i den?
-Nej, jag har ingen sked.

-Hovmästarn. Det är en surfingbräda i min soppa.
-Ja, det är den nya flugan.

Ett riktigt Vårtecken är ju Vårfloden. En del säjer att det beror på snösmältningen. Jag funderar på om det inte beror på att skidsäsongen går mot sitt slut. Jag talar om ”After Ski”. Ölen flödar i Trysil, Branäs, Sälen, Åre och andra skidmetropoler. Ölen gör sej påmind och vill ut. Trycket på avloppen och reningsverken ökar lavinartat (!). Klarälven stiger med en halvmeter efter en lyckad After Ski. Fortum vädrar morgonluft då kraftverksdammarna fylls på. ”Gul el” blir ett begrepp.

Ta vara på Våren, om lite drygt tre månader vänder det igen.

Tommy Svensson den 15 mars 2015.



  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post415

Mina möten med Världens ledare.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sun, March 08, 2015 16:33:19

TJENARE FOLKET

Mina möten med Världens ledare.

Tio minuter tidigare hade Statsminister Olof Palme och hans företrädare Tage Erlander lämnat Kanslihuset vid Mynttorget. Det är en solig sommardag i Stockholm, året är 1970. Det är året innan striden om Almarna i Kungsträdgården och två år efter att Sveriges Riksdag infört mervärdesskatt på varor, den så kallade momsen. Olof och Tage har gått över Riksbron och kommit in på Drottninggatan och ska just vika av in på Jakobsgatan. Plötsligt hejdar dom sej i steget, något får dem att rygga tillbaka.

Nu kommer ett gäng demonstranter, FNL:are, och skanderar: ”Palme och Geijer, Nixons lakejer”. Är det därför dom hejdar sej i steget, och ryggar tillbaka? Nej det är det inte. Nu kommer den då, 23-årige Christer Pettersson och vevar med en bajonett. Är det därför dom hejdar sej i steget, och ryggar tillbaka? Nej, inte det heller. Nu kommer Stockholms Tårtbrigad med två riktigt kladdiga gräddtårtor för att gegga in i fejset på de båda statsmännen. Är det därför dom hejdar sej i steget, och ryggar tillbaka? Nej det är det heller inte. Detta är någonting helt annat.

Tio minuter tidigare hade en Far och hans två söner lämnat T-centralen och uppgången vid Åhléns. Det är en solig sommardag i Stockholm, året är 1970. Det är året innan Riksdagen flyttar till Sergels Torg och två år efter Kårhusockupationen. Dom är på väg på Jakobsgatan och ska just svänga in på Drottninggatan. Den äldste av sönerna har en Jojo, en sån där hederlig Kalmartrissa och har just fått in en härlig looping med spinn. Plötsligt dyker två herrar upp och rundar hörnet Drottninggatan, Jakobsgatan, dom hejdar sej i steget, och ryggar tillbaka. Två decimeter från Olofs haka befinner sej Jojon i en härlig looping med spinn.

Oj jäklar, det var nära, men det gick ju bra. Några sekunder senare frågar Farsan sina båda söner: - Såg ni vecka dä där va? – Jo det såg vi, säger dom båda sönerna i kör :- Dä va ju Palme å Erlander. Jojo (!), det var mitt första möte med Olof Palme och mitt enda möte med Tage Erlander.

Ännu en sommar i Stockholm. Åtta år senare. Vi skriver juli 1978. Det är två månader innan Ronnie Peterson kraschar på Monza-banan och två månader efter det att den tidigare premiärministern i Italien, Aldo Moro, hittas skjuten i Rom, i skuffen på en bil. Jag befinner mej på den östra trottoaren på ovan nämnda Riksbro, på väg från Helgeandsholmen och Gamla Stan.

Rakt emot mej springer en snubbe baklänges. Jag flyttar på mej för att lämna fri väg åt honom. Han får syn på mej samtidigt som han snubblar till. Två, tre vacklande steg senare ramlar han omkull och blir liggandes på rygg med en proffsig kamera på magen. Jag hejdar mej i steget, joda, det gjorde ju Palme och Erlander åtta år tidigare. Biter ihop lite grand för att inte skratta och är på väg att ge honom en hjälpande hand men han tar sej upp för egen maskin. Tre herrar som fotografen skulle få bra bilder på kommer ifatt honom :- Hur gick det här då? säger en bekant röst till fotografen. :-Jo tack, det är okej, svarar han. Dåvarande Statsminister Thorbjörn Fälldin och två för mej obekanta snubbar var tydligen fotografens mål. Undrar om han brände av några kort i fallet?? Kanske blev jag med på någon bild.

Jora för tusan, jag har allt stött på några av våra ledare.

Och nu mina möten med några historiska ledare. Dom var där, jag var där.

En glasklar höstdag i slutet på september. Den mäktiga Freiheitsglocke, Frihetsklockan, i Rathaus Schöneberg i Västberlin ringde in tolvslaget mitt på dan. Året är 1987. Det är ett år och sju månader sedan skotten föll på Sveavägen och om två år och sex veckor öppnas Berlinmuren. Jag står på John F Kennedy-platz alldeles framför Rådhuset. Trots att det är så gott som folktomt ser jag honom inte, men jag hör hans slutord.

“All free men, wherever they may live, are citizens of Berlin, and, therefore, as a free man, I take pride in the words: ICH BIN EIN BERLINER!”

Jorasatt. John F Kennedys berömda tal vid Rådhuset den 26 juni 1963, fem månader innan skotten på Dealey Plaza i Dallas. Observerade ni på vad han sa, jo ”All free MEN”. Skulle han inte ha sagt ”All free PEOPLE”. Vad säger Schyman, Kakan och alla feminister, regnbågar och henare? Illa det John, att glömma hälften av mänskligheten. Och om man beställer ”Ein Berliner” på ett café i Tyskland får man en sorts syltmunk. Kanske var det en sån som John F Kennedy, identifierade sej med… John F Kennedy, med dom kända initialerna “JFK”.

John F Kennedy, vad gjorde han som var så bra så han var värd en gravplats med en evig låga på en hedersplats på Arlingtonkyrkogården i Washington. Var det bara ordbajseriet? Misslyckandet vid Grisbukten april 1961, han förde världen på randen till ett kärnvapenkrig vid Kubakrisen oktober 1962, han utökade antalet soldater i Vietnam 1963. Otrohetsaffärer… Är det värt ett sånt hedersbetyg?? Om CIA eller nån annan federation låg bakom mordet kan jag förstå att det är en falsk hyllning från myndigheterna för att ”lura” folket. Här vilar vår hjälte.

Det är en riktigt mild eftermiddag. Vi skriver den fredagen den 30 januari. Jag står framför ett bekant nummer. Nej det är inte Fäbodjäntan jag pratar om utan Number 10, Downing Street i London. Året är 1981. Samma helg har såpan Dallas premiär i Sverige, apropå John F Kennedy. Och apropå mord och John så har det gått knappt två månader efter mordet på John Lennon.

Två myndiga vakter står utanför dörren. Det är nu det märkliga händer. Dörren till ”Number Ten” öppnas. Vakterna reagerar med att nicka diskret åt varandra. Några sekunder senare anar jag en skugga på väggen bakom dörren men skuggan kommer inte från nån av vakterna. Det ser ut som en hatt och något som ser ut som horn från en råbock eller nått. Expresståget rusar genom kroppen när jag ser vad det är. Skuggan av en hand som gör V-tecknet.

Jag ryser ännu mer när jag förstår att det är Winston Churchills skugga som blir synlig på väggen vid dörren till Number Ten, Downing Street. Men Sir Winston själv är inte synlig. Är det bara jag som ser skuggan? En engelsk turist börjar prata högljutt. – Hello. Does anybody see the Shadows on the wall by the door. Alla utom jag tittar förvånande på honom. - It is the Victory sign, it must be Sir Winston. Hello Mr. Churchill, skriker engelsmannen. Han haffas direkt av vakterna och förs bort av polis. Rysningen blir total, jag ser ju också skuggan.

Det hela lugnar ner sej men skuggan är kvar. Jag tar mod till mej och går fram till en av vakterna och säjer lågmält - Excuse me, but I also see the Shadow of the Victory sign by the door. - I know, säger vakten lite förtroligt - I think Sir Winstons Spirit visit us today. Today is it 16 years since he buried. And you know, Today is it exactly 48 years since Adolf Hitler became the Leader, Der Führer, of Germany. Jag kände en doft av cigarr som spred sej över området samtidigt som håren på armarna stod rakt upp.

Sir Winston Churchill, kanske känd under sina initialer ” WC” (Nja), håller altjämnt ett vakande öga över Old England. Det har jag sett med egna ögon…

Kön ringlade sej långsamt fram. Det är en varm julidag. Året är 1990. Om ett år kommer Sovjetunionen att falla sönder. Två år tidigare började KU sina förhör och sitt ältande i Ebbe Carlsson-affären. I trettiofem minuter har jag tagit myrsteg men nu har kön svängt och går rakt mot ingången. Platsen är Röda Torget i Moskva. Jag går upp för de första trapporna och höjer blicken strax ovanför dörrarna. Där står det skrivet med ryska bokstäver LENIN. Precis när jag är på väg in i mausoleet höjer jag blicken ytterligare. Va i… Där uppe på mausoleet stod han. Josef Stalin. Jag blev alldeles iskall. Jovisst var det han, jag vände mej om. Där paraderade vinterklädda soldater. Vad var detta? Jag ville backa tillbaka men vakten vid dörren till mausoleet vinka mej ” Vperjod”, Framåt.

Inne i mausoleet viker kön av till vänster. Den 16-gradiga luften plus den döde Lenin i sin glaskista plus en konstig vision av Josef Stalin gav mej lite kalla kårar. Förbi den balsamerade kroppen passerar tysta människor. Endast fotstegen hörs men jag tycker mej höra svagt ett tal som kommer utifrån. Alldeles när jag lämnar Leninmausoleet hör jag starkt, nånting om Lenin och ”Pobeda”, Seger. Och sen en jublande folkmassa. Jublet som kommer från Röda Torget tystnar när jag kommer ut i solljuset. Jovisst var det Stalins röst och hans tal den 7 november 1941 som satt kvar i väggarna. På Stalins grav bakom mausoleet låg det faktiskt en ensam röd ros.

7 november 1941. Tyskarna och fronten var tre mil från Moskva. Tyska förtrupper hade siktat Kremls tinnar och torn. Ryska regeringen hade flyttat till Kubysjev. Den stora paraddagen, 7 november, revolutionens årsdag. ”Jodå den genomför vi”. Stalin hade inte lämnat Moskva. Miljoner ryssar stärktes av detta. Stridsvagnar och soldater som paraderade på Röda Torget begav sej sedan direkt till fronten, tre mil bort.

Kriget tar en vändnig en månad senare. Kanske var det för att Stalin ingöt mod och styrka hos Röda Armén den där novemberdagen 1941 genom att stanna kvar i Moskva.

Tyskarna slås tillbaka från Moskva, samtidigt som Japan anfaller Pearl Harbor. Sovjet får då en mäktig bundsförvant mot axelmakterna, USA. I februari 1943 vinner ryssarna vid Stalingrad. 6 april 1943 låg ett utkast i Berlin om hur Adolfs grabbar skulle invadera Sverige. Pansarslaget vid Kursk i juli 1943 som ryssarna vinner, gör att Hitler behöver mer soldater till östfronten. Anfallet mot Sverige blir inte aktuellt. Miljoner ryssar tvålar till dom tyska trupperna på vägen mot Berlin. Miljoner ryska soldater stupar på vägen dit. Ryska soldater som indirekt, utan att veta om det, räddade Sverige från att, troligen, invaderas av Hitlertyskland. Vi fick bevara vår frihet tack vare dessa ryska soldater. Så ser jag det i alla fall. Därför la undertecknad ned en Röd Nejlika på Den Okände Soldatens Grav vid Kremlmuren i juli 1990.

Vinterkriget 1939-40, där finnarna lämnades ensamma för att slåss mot Stalins Sovjet. Jag hoppas och tror att den ryske okände soldaten inte hämtades från dessa slagfält, då är jag helt fel ute. Att sen Gustav Mannerheim, Finlands ÖB under Vinterkriget, var smickrad av Hitler är en annan historia.

Tro nu inte att jag har Stalin som idol. Värre tyrann har väl sällan skådats. Stalins filosofi var ju: Är du av annan sort, har du en annan tro eller en annan politisk uppfattning skall du bort, förtryckas eller likvideras. Detta körde ju även Adolf med. Tyvärr är det alldeles för många ledare och länder på vår Jord som kör med samma filosofi än idag. 51 miljoner människor på flykt är väl bevis nog.

Det var mina möten med några historiska ledare. Dom var där, jag var där. Kanske inte riktigt samtidigt…

Idag går det 91:a Vasaloppet. Ett tips till dom som ställer upp. Det gäller att ha bra före, annars kommer man efter. Och apropå Vasaloppet, Gustav Vasa styrde väl det som då var Sverige med nästan samma filosofi som Stalin styrde Sovjet…

”Politikens värsta fiende är Verkligheten”. (Olof Palme)

”Göbber å Kärringer, huk er i bänkera för nu ladder han ôm. (Tage Erlander)

”Kvigorna hemma på gårn behöver ingen föräldrautbildning”. (Thorbjörn Fälldin)

”Min bror Bob vill inte vara med i regeringen. Han lovade pappa att leva hederligt”. (John F Kennedy)

”En del människor byter parti för sin övertygelses skull. Andra byter övertygelse för sitt partis skull”. (Winston Churchill)

”Den som röstar bestämmer inget. De som räknar rösterna bestämmer allt”. (Josef Stalin)

”Alla vill att yxan ska gå men ingen vill hålla i skaftet”. (Gustav Vasa).

Tommy Svensson den Internationella Kvinnodagen den 8 mars 2015.









  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post413

Släktforskningens A och O.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sun, January 04, 2015 18:59:53

TJENARE FOLKET

Släktforskningens A och O.

Idag är det många som söker sina rötter. Finns det något kungligt eller adligt bland mina förfäder eller är det bara torpare, pigor och drängar, kanske någon gammal tjuv som stal en gris för 200 år sen eller till och med någon mördare. I Kyrkböcker som sträcker sej till slutet på 1600-talet kan man få reda på sånt.

Sen så ska man ju hålla reda på olika släktskap, mostrar, kusiner, vekling, brylling, ättling, tuting, tvilling, tremänning o.s.v. Här kommer en förteckning över vad som menas med olika släktskap.

Kusin: Syskonbarn.
Syssling : Kusinbarn även kallad Tremänning.
Brylling : Är tremänningars barn kallas även Fyrmänning.
Snyting : En förkyld treåring vars mor är syster till en kusins farbror.
Skärning : En bryllings yngre bror som flyttat till Finland.
Tvilling : Två kopior av samma person vars mor är dotter till sin far.

Grävling : En farbrors syster, vars son kör en Abelco xc135D. En grävmaskin med den turboladdade Cumminsmotorn på 4,5 liter. Jora för fan.
Pudding : En kusins dotter som uppnått 25-års-åldern, som man inte sett på 15 år.
Dregling : En farbror till en kusin som spanat in ovan nämnda Pudding.
Töling : (Värmländska) En moster vars systers yngre brors fru gärna pratar om och kring sej själv. Att jämföra med ”Tjatmoster” ,”Töl-lägg”.
Lyssning : Har man TVÅ öron och EN mun så betyder det väl att man ska lyssna mer än man pratar.

Odling : En yngre kusins farfar vars brorson har ett jordbruk på Västgötaslätten.
Gödsling : Fader till ovan nämnda Odling.
Joddling : En äldre kusins yngre son vars svärfar är Österrikare eller är det tuffare tider är han Österfattigare.
Avföring : En kusins morbrors faster som pratar skit om övriga släkten
Hyvling : En morbrors bror som jobbar på sågen.
Vinkling : En äldre syssling till en morbror som har fått ryggskott.

Veling : En mosters äldre brors farbrors farfar som sitter på hemmet.
Förädling : En yngre farbrors kusins brylling som blivit greve eller grevinna.
Grumling : En suddig figur i periferin som man är osäker på släktskapet.
Krympling : En HALV-bror till farfars sons kusin.
Smuggling : En kusin som olagligt tas in i landet.
Mygling : Ett kusinbarn till en farbror som sen hamnar i bil, fastighets eller hästhandlar branschen eller på ett statligt verk.
Trassling : Lite komplicerade eller avlägsna släktrelationer rent generellt.

Kuling : En morbror till farmors yngste son som hamnat i blåsväder.
Abdikering : En släkting som säger upp bekantskapen.
Idissling : En fasters äldsta kusin som ältar en sak om och om igen. Kör samma tugg alltså.
Trilling : Kusinbarn som ofta står på öronen och ramlar och slår sej. Plåster på armbåge och knän.
Enäggstrilling : Tre kopior på samma människa. Oftast samma fader och samma moder.
Oäkting : En kusin som har olika far men inte samma mor.
Krigföring : Svärmor.

Förveckling : Min Farmors äldste sons lillebrors äldsta syster vars yngste sons äldste kusin har skrivit detta.

Goding : Tommy Svensson den 4 januari 2015.

God fortsättning på Er.







  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post410

Vintips med Gert Ove.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Mon, November 17, 2014 22:02:57

TJENARE FOLKET

Vintips med Gert Ove.

Efter många år av öldrickande har jag återfått ett intresse för vin. Inte för att dricka det utan för att dela med mej av mina erfarenheter av de viner som man har läppjat på. Detta hände två år innan jag ryckte in och gjorde militärtjänsten på Kungliga Värmlands Regemente. Med andra ord, I 2, i Karlstad. Det kom sig av de utsökta viner man hade råd med i ungdomens dar. Vad var det dom hette då? Jo, Villafranca och Beyaz. Dom känns obehagligt bekanta på något vis. Ungefär lika ångestfullt som en Lars Norén-pjäs.

Doften på Villafrancan. Minsann, anade man inte en rik nyans av terpentin blandat med andra kryddiga kemikalier och en härlig jästarom med en genant karaktär av avlopp som får fart på hissen som går mellan magsäcken och munhålan. Hade vinet varit israeliskt har man förstått varför det är så trångt vid Klagomuren.

Förväntningarna innan, medan vinet dekanterades, blev det nästan en erotisk ”toush” på. Kan ha varit Bengt Sändh som sjöng en visa som gav förfesten en speciell prägel. ”Ingen fuktad torva med en flaska Koskenkorva, om tjejer skall grejas skall dom mejas med Beyaz", "Rida rida ranka med en flaska Villafranca".

Som sagt, förväntningarna var stora efter att ha avnjutit en rumstempererad, det vill säga en fesjummen, 37:a Villafranca. Priset på Systembolaget var drygt en femma. Vinet passade bäst till en burk Ravioli eller nåt annat lättspytt. En toppning av Villafrancan skedde med en klunk av det Turkiska vinet Beyaz. Beyaz med en bouquet (bokèe) av en tydlig symaskinsoljig karaktär uppbackat med känslan av sur disktrasa med en nyanserad knorr av ett rejält rävgift. Jodå, när 70-talet var ungt så minns jag också hur förväntningarna uteblev. En så kallad ”feedback” dök upp när man fixade till en ”Le Grande Vomage” av ovanstående drycker.

Mitt vindrickande upphörde tvärt efter att erhållit detta rus eller om man så vill, varit lite på örat, lite mosig, lite på lyset, lite bladig, rund under fötterna, lite i hatten, på pickalurven, lite blaskig, tankad, slirig, klapp kanon, dyngrak, kort sagt, bra i röva. Jodå, man spydde som en högtryckstvätt och fick det i näsan, bakvägen, med en saftig baksmälla som grädde på moset. Munhåleupplevelsen dagen efter, gav en pikant smak av överjästa vinbär, skatbo och blöt tidning. Som en knaprig finish anade man en överdimensionerat framtoning av sura jordgubbar med en strävhet som hade en prägel av ”femmans” sandpapper. En krispig eftersmak med mycken beska. Kort sagt, en nära-döden-upplevelse.

Joda. Le Cardinal, Tirnave, Vino tinto, Green Pearl och Aurora är gamla bekanta ”throw-ups”. Aurora är väl det man minns bäst trots att jag aldrig har upplevt en munhåleupplevelse med detta vin. Doften är en genomträngande spänstig arom av gammal fuktig skosula med en syrlig tillsats av tåbira och en fin balans av gamla blöta trasmattor. Ett perfekt vin att grunda med för att lägga upp en Capricciosa vid dikeskanten. Det blev ofta effektfulla fläckar av Aurora. Det syntes ett halvår efteråt vart folk hade spytt, även om det var utomhus. Kir får man heller inte glömma. Jag har många minnen av polare som gjort små söta vomeringar i en härlig violett nyans.

Diamant. Där kom en goding till. Och Marinella, mycket procent för pengarna. Ett starkvin som även det var en ”throw-upare”. Smaklökarna får sej en riktig körare så att kräkreflexerna aktiveras. En liten finess är att tungspetsen gör en halv Mollbergare. Mateus Rose, en klassiker i den mousserande genren. Många tyckte nog att det gick fortare att komma fram till själva ruset med en Mateus Rose, bubblorna hjälpte nog till en del. Käkarna gick liksom på tomgång, vilket låter mer som intagande av amfetamin snarare än rosévin. Sådana fyllor är nog lättsamma, men man får betala kopparslagaren dyrt dagen efter.

Csardas, Traminer, Parador, Dessertvin och Algerie. Har du lagt en pizza efter att ha inmundiga dessa drycker, då är de godkända. Jorasatt.

Mmmm... Sug på minnet. Den lite torrsöta bubblande smaken. En munhåleupplevelse som är stor och komplex med en ton av gammalt fiskrens och suddgummin, en fruktsyra som får gomseglet att önska sej nån annanstans och med ett litet kryddigt avslut av katrinplommon som får toastolen att inta högsta beredskap. Och som Grand Finale, själva Spyan. Den bekanta känslan av hur det vänder sig i magen, sedan det söta vinet blandat sej med magsaftens bitterhet. Aaaahh…

Usch, man mår illa bara av (s)tanken. En 37:a Villafranca och en klunk av en byxvarm Beyaz som undertecknad fick i sej (och ur sej) i Deje nån gång i februari 1973. Efter det så har jag avstått helt, från allt vad viner heter. Allt från Argentinskt Mendozavin till äkta Fransk Bordeaux, för att citera Evert Taube.

Att det ska vara sånt verbalt akrobatiskt ordbajseri när man ska beskriva ett vin när det ändå bare är yrsla folk vill åt.

Fotnot. Vem är Gert Ove da?? Jo, jag heter inte bara Tommy…

Tommy Svensson den 17 november 2014. Det återstår 44 dagar av året.









  • Comments(3)//tommybloggen.cicciwik.se/#post402

Tio fakta.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sat, September 27, 2014 15:20:07

TJENARE FOLKET

Tio fakta.

1. Du kan inte tvätta dina ögon med tvål

2. Du kan inte räkna dina hårstrån.

3. Du kan inte andas genom näsan när du sträcker ut tungan

4. Du testade nummer tre just nu.

6. Medan du gjorde det, insåg du att det var fullt möjligt, men att du såg ut som en hund.

7. Du ler just nu eftersom du gick på det.

8. Du hoppade över nummer 5.

9. Nu tittade du efter om det fanns nån nummer 5.

Ja ja…

Sitter du fortfarande med tungan ute???

10. I natt är det tjugo år sen Estonia gick under. Om tjugo år är skribenten 78 år.

Det är inte klokt vad klockan går...

Tommy Svensson den 27 september 2014.









  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post398

24 timmar.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, September 23, 2014 16:05:38

TJENARE FOLKET

24 timmar.

Utanför sovrumsfönstret finns den mörka och lite kyliga septembernatten. Jag ligger vaken. Kan inte sova trots att jag känner mej ganska så trött. Klockan visar 02:44. Om drygt två timmar går mobilens väckning igång. Den önskar mej ”God Morgon” med att spela ”Don’t worry be happy”. Nattens ljud är folk och fä som snusar och småsnarkar i huset. Det blandas med radion i köket som står på svagt. Nattradion spelar: You're The First, The Last, My Everything med Barry White. Enda tanken som finns i huvudet är att ”Försök att sova nu Tommy. Du ska upp om två timmar”. Plötsligt kommer en annan tanke. Indien befinner sej fyra och en halv timme före oss. Där bör klockan vara 07:14. ”Just nu sitter tio miljoner indier och skiter, med andra ord, driter môran”. Skrattanfallet var ett faktum och gick inte att stoppa.

Jora, det är ju så att vid vilken tidpunkt som helst i Sverige så är det alltid några på vår Jord som ”driter môran”. Vi har ju inrättat ett system på att dygnet ska vara 24 timmar. Vilken tur att inte Jordklotet jäklas med oss, att vilja snurra fortare ibland eller ”Nä nu tar jag och saktar ner lite” Nej, Moder Jord roterar stabilt, lugnt och fint.

Från det att Solen står i zenit en dag, till zenit dagen efter, så tar det 24 timmar och 0.002 sekunder för Jorden att rotera ett varv. Ganska så stabilt alltså. I förhållande till stjärnorna roterar jorden runt sin axel på 23 timmar 56 minuter och 4,09054 sekunder. Det beror på att jorden hinner röra sig en liten bit runt solen medan den snurrar ett varv runt sin axel. Det är därför som höstens, vinterns och våren stjärnbilder inte är dom samma. Fatter ni ??. Men hur vet Jordklotet att det ska snurra ett varv på 24 timmar då? Det är ju ingen som har talat om det för Jorden.

Nej, här fick människan anpassa sin biologiska klocka efter Jordens rotation. Att dygnet ska indelas i 24 timmar härstammar från dom gamla babylonierna. Tolv var ett viktigt tal i det gamla Babylonien. Man delade in dygnet i tolv ljusa och tolv mörka timmar. Men det innebar ju att timmarna var olika långa beroende på årstid. Men år 150 f.Kr. tänkte, den numera stendöde grekiske astronomen Hipparchos, till om tideräkningen så att varje timme skulle vara lika lång. Det är således dom gamla Babylonierna som vi ska skylla på om inte dygnets timmar räcker till.

Men hur kom tidszonerna till da?? Året är 1876. Kanadensaren Sandford Fleming kom försent till tåget en gång. Då fick han idén till tids­zonerna. Regionerna i Kanada hade själva bestämt tiden i sina områden, det orsakade stor förvirring. Sandford Flemings lösning på problemet var att dela in jorden i 24 tidszoner. Han presenterade idén för Kanadas general­guvernör, som sände förslaget vidare till världens regeringar. (Kanada har idag 5 tidszoner).

Starkast stöd fick Fleming av den ryske Tsaren, som hade väldiga problem med olika tider i sitt stora rike.(Ryssland har idag 10 tidszoner) Fleming kallade till en internationell konferens i Venedig 1881, men deltagarna lyckades inte komma överens, dom kanske inte kom i tid heller. Tre år senare, vid ett möte i Washington, godkändes Flemings förslag av 25 nationer. Sam­tidigt beslöt man att tidszonerna inte skulle vara ”fasta” utan kunde an­­passas för olika länder. Alla regeringar införde inte tids­zonerna på en gång. Noll-meri­dianen, som tiden beräknas ifrån, gick och går ju genom Greenwich strax öster om London. Naturligtvis skulle det tjafsas lite grand och några länder accepterade inte detta. Men till slut segrade förnuftet över känslorna, och samtliga länder anslöt sej sen till avtalet.

Sverige var tidigt med i leken om en gemensam tidszon för gamla Svedala. Före 1879 hade vi olika tider eller tidszoner i Sverige. Solen fick ju styra klockan genom soluren. Det skiljer i soltid, så mycket som 45 minuter mellan östra och västra Sverige, Strömstad - Haparanda. Skillnaden mellan Stockholm och Göteborg var och är 24 min. Västra Stambanan, Järnvägen mellan Stockholm och Göteborg, stod färdig hösten 1862. Första tåget avgick från Stockholm klockan 8:54 på morgonen den 3 november med en massa höjdare och naturligtvis med Kung Karl XV i spetsen. Sent på kvällen dagen efter kom man fram till Göteborg. Då var det väl inte så noga att Göteborg låg 24 minuter efter Stockholmstid. Men sen ställde det till problem med tågtidtabellerna.

Nu för tiden så verkar det inte vara några problem alls med dom här 24 minuterna. 24 minuter försent hit och dit är ju vardagsmat idag med tåg och tågtider…

Den 1 januari 1879, infördes gemensam tid i hela Sverige. Naturligtvis var det tjafs även där om vilken tid som skulle användas som normaltid i Sverige. Både Stockholm och Göteborg hävdade att deras lokala tid skulle bli den gemensamma tiden. Slutligen enades man om att Svensk normaltid skulle följa meridianen ungefär mitt emellan Stockholm och Göteborg. Svensk normaltid räknas från vår meridian 15º ost. Tranås, Motala, Nora och Leksand bl.a. ligger väldigt nära 15:de longituden så där är klockan ”exakt svensk tid”. Fôrshaga är sex minuter senare enligt den exakta soltiden. Något att skylla på om man skulle komma försent till något möte eller nåt.

Om man är ute på en liten nätt Nordpolsexpedition, behöver man inte bry sej om allt detta med tidszoner. På Nordpolen är alla riktningar söderut, där sammanstrålar meridianerna. Samtidigt går ju den internationella datumgränsen till Nordpolen. I teorin innebär ju det att det alltid bör vara midnatt där. Det stämmer inte riktigt i praktiken. Från vårdagjämningen till höstdagjämningen som, som en händelse inträffar i dag, är det ju sex månader dagsljus. Efter en 32 timmar lång romantisk solnedgång som börjar just idag, kommer en skymning som varar i sex veckor, därefter följer tre månaders totalt mörker, Polarnatten, sen kommer en sex veckor lång gryning innan solen åter går upp. Även den romantiska soluppgången tar 32 timmar.

Nordpolen befinner sig ju på ett ständigt istäckt hav men bland annat den svenske isbrytaren ”Oden” har knäckt istäcket vid Nordpolen och besökt 90 grader nord ett antal gånger. Men bara 4 079 meter från själva nordpolen finns fast mark. Om man vill stå på botten rakt under vill säga. Ryssarna, åffkåååårs, har placerat en flagga på bôtten rakt under nordpolen…

Motsvarande gäller för Sydpolen men där är det ju som alla vet fast mark under fötterna. Där strålar ju också meridianerna samman tillsammans med datumgränsen. Där finns även Amundsen-Scott Basen men denna forskningsstation tillämpar nyzeeländsk tid. Där ”driter di môran” när klocka ä runt 20:00 i Fôrshaga. Sånt kan va bra å vete…

Tommy Svensson Höstdagjämningen den 23 september anno 2014.











  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post397

Fôrshagaklassikern.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, September 17, 2014 22:00:50

TJENARE FOLKET

Fôrshagaklassikern.

Lidingöloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Vasaloppet ingår ju i den ”Svenska klassikern”. Vad ingår i ”Forshagaklassikern” da??? Sprungit 60 meter på Ängevi på skolidrottstävlingen. Cyklat runt Östra Deje och tillbaka på ”drajven” dom hade början på 70-talet. Tagit ett dôpp i älva ve Lisasann. Åkt elljusbana på skidor ve Slätta. I så fall har jag gjort Fôrshagaklassikern. Ja i alla fall under förra årtusendet

Eller är det att man ska ha varit i gasen i Forshaga-parken och dansat till Trio me Bumba en myggrik kväll i nån gång i mitten på 70-talet när sångaren Tommy Wener höll på att gå upp i atomer innan han fick tag på myggspray. Jodå man har badat i den klassiska fontänen ”Far och Sôn” på torget i Forshaga. Man vet att någon har skjutit en hagelsvärm högt uppe på väggen där Foto-Göran nu har sin affär. Minsann, märkena är kvar. Man minns även att ”Stockhôlms-Lisa” jobbade på Fribergs konditori i samma byggnad när almanackan visade 60-tal. På 70-talet huserade Ullas Mode Shop i samma lokaler. Jo men, det ingår lite grand i Forshagaklassikern.

Harrys med Sune Skogh, Nils Erlands med Caroline, Stigs-Värmlandspôjkera är brottarband från första hälften av 70-talet som man t.o.m. har dansat till i Forshaga Folkets Hus. Man kommer ihåg att vaktmästaren på just Folkets Hus hette Wellermo (reservation för stavningen). Man har sett och morsat på skådespelaren Nisse Hallberg vid Fôrsbergskiosken. Det ingår i klassikern när 60-tal blev 70-tal. Det var stort när han var i byn. Nils Hallberg besökte ofta sin syster som bodde i kvarteret ”Korea” om jag inte minns fel.

Eller när en immig PV 62:a gungade fram och tillbaka vid parkeringen som fanns mellan gamla Apotekshuset och nuvarande COOP. Att veta vem som var ägaren till PV:n ingår i den högre divisionen av Forshagaklassikern. Tilläggas ska, att ägaren lämnade jordelivet för lite drygt trettio år sen. Vid denna parkering stod även en telefonkiosk som fick påhälsning av åskan nån gång sommaren 1973. Kiosken skiftade från rödmålad till kolsvart på nån sekund. Vid marken där ledningen hade gått ”two feet under” in i kiosken, var det som om någon hade kört med jordfräs. Vilken jädra smäll…

Att ha klämt nåra bärs i slutet på 70-talet uppe på berget där Betels gamla sommarhem stod en gång, ingår i klassikern. Trappan till stället är ju kvar än idag. I närheten finns ju sen snart 30 år tillbaka, vattentornet. Vi som var med kommer väl ihåg ljusslingan som fanns på vattentornet när dom byggde det. Att vattentornet numera ser ut som ett UFO om kvällen tycker jag är riktigt effektfullt. Liksom att känna doften av 60 och 70-talet, i form av hönseriet som fanns strax söder om Forshagas Folkets park, det ingår också i klassikern.

Man har även gått över den östra bågen på Skivedsbron men det rekommenderas absolut inte säger undertecknad som var dumdristig nån gång sommaren 1974, på hemväg från Logdansen vid Hembygdsgården. Det äventyret ingår inte i Forshagaklassikern tycker jag då, även om några ser det som Forshagaklassikernas klassiker. Apropå Logdanserna så har man gjort en baklängesvolt över räcket på baksidan om logen och ramlat rakt ner i onödigt många brännässlor. Det rekommenderas heller inte och det ingår heller inte i klassikern. Ja, kanske lite grand da.

En gång var det inbrott i den klassiska Skivedskiosken. Snubben som gjorde det blev ertappad av en legendar med nypor som inte var av denna värld. Och apropå brännässlor blev snubben dragen i brännässlorna vid kiosken av legendaren med nyporna. Ett straff som heter duga. Att veta vad denna legendar hette, som gick ur tiden för drygt tio år sen, ingår också i den högre divisionen av klassikern. I alla fall hade han samma förnamn som herrarna Oscarsson, Myrberg och Morberg. Hans smeknamn da? En ledtråd. Ek, inte han Anders (1943-1986) utan mer Tjuren Ferdinand. Vin kan åxå va en ledtråd. Snubben da. Noll Koll.

Och när man ändå är inne på logdanser och Skived. Sensommaren 1974, på hemväg från dansen, lite rund under fötterna, regnet börjar tillta, så har man övernattat i en sandlåda. Sådana sandlådor ni vet som finns i branta backar. Sandlådan var av trä med ett lock som skydd för nederbörden och den stod vid Solgatan på Enåsen. Tipset om att på detta sätt skydda sej mot regnet fick jag av ingen mindre än Seriefiguren 91:an Karlsson. Joda. Nja tveksamt om det ingår i klassikern. Det fungerade i alla fall, jag var mest blöt inombords. Brottarband från Logdanserna var Leif Norbergs, Hermanz, John Eltons och Country Family. Det är några av dom som man kommer ihåg från tiden när det begav sej.

Joda, man har stått och pinkat i pissoaren bakom bortre läktaren på gamla Ängevi bredvid legender som Kalle å Gunnar, Per-Fingal, Folke Rudkvist, Stig i Boa, Petrus Larsson för att nämna några. Det var väl en riktig klassiker. En egen ölsejdel på gamla puben Waterloo drack man ihop till i början på 80-talet. En klassiker som cirka ett trettiotal gjorde. Tyvärr försvann sejdeln spårlöst nån gång något år senare. Puts väck. En annan klassiker som man upplevt är ”Börjes finger”. Dom som upplevt detta vet vad jag talar om. Samma finger satt på en hand som har tryckt Hans Majestät Konungens hand. Jodå bara en sån sak. Det är ju nästan hedrande.

Svarta Damen hördes man talas om, bara det är en klassiker. Hon befann sej på kyrkogården höstkvällar och höstnätter men man såg henne aldrig. Kanske mest beroende på att man inte besökte ”körrgårn” vid den tidpunkten. Vid Åsmyra, där ”alla” har åkt cykelcross, en riktig Forshagaklassiker, låg ju SMU:s sommarhem som tyvärr förföll mer och mer ju längre tiden gick. Ovanför ingången kommer jag ihåg att någon hade målat med vit färg ”LEVE ÖDET”. Det var lite läskigt det för en tolvåring. Golfbanor i betong fanns vid sommarhemmet och än i dag finns det några kvar i vegetationen bortom den öppna platsen där sommarhemmet stod en gång.

Upphovsmannen, han som gav namnet till Petruskorset och Petruskiosken hette Petrus Eriksson. Att känna till det ingår nästan i klassikern. Han hade en affär i samma hus som Petruskiosken finns. 1972 köpte jag ett fårskinn till dynan på min Honda 125:a i Bäcklunds skinnaffär som fanns där Petrus Eriksson hade affären på 30 och 40-talet. Lite extra kuriosa är att min älskade vovve, Bosse, en Bouvier des Flandres, slog sitt eget personliga rekord med att gluffsa i sej en glasstrut, en Magnum Cone. Från första tuggan, tills han slickade sej om nosen för att visa att glassen var uppäten, tog det elva sekunder. Rekordet sattes en varm dag i augusti år 2000 vid just Petruskiosken.

Att ha suttit på matinén på Stenbion och visslat i biobiljetten när filmen började. Att ha sett en snubbe som cykla på en enhjuling utanför Hotel Fröding. Minsann var inte akrobaterna i Malmstenstruppen i Forshaga. Malmstenstruppen ett begrepp i Forshaga Folkets Park under många år och att ha sett Pecker-Olle halsa en pilsner på ett par sekunder ingick i 60-talets Forshagaklassiker.

Man kommer ihåg snubben som körde 33 mil en eftermiddag, kväll och natt nån gång i slutet på 70-talet. Bara i Forshaga. Rutten gick från Gulf, nuvarande OKQ8, upp för Storgatan, in på Esplanaden som då hade en refug i mitten, rundade refugen vid gamla station, nuvarande Systembolaget, ut på Storgatan igen, upp till Shell, där han vände, ner för Storgatan igen rakt ner mot Gulf, vände där och gjorde om turen. Men varför köra så och varför 33 mil. Det gällde en vadslagning. 33 mil var ju sträckan Forshaga – Stockholm. – Det ska jag köre bare i Fôrshaga, sa han och det gjorde han. Om detta är en Fôrshagaklassiker, därom tvista de lärde…

Jorasatt. Troligen är man ”Made in Fôrshaga”. Mina barn är det i alla fall. Närproducerat ligger ju i tiden. Grundskolan, ettan till nian, gick man i Forshaga. Första kyssen, jorasatt, och första ”gången”, jaha ja där ser man, också i Fôrshaga. Jobbet har man haft i Fôrshaga i 41 år. Merit eller misslyckande? Nja, jag har trivts med själva jobbet. Närheten hem från jobbet var en trygghet när ungarna var små, så det ser jag som ett privilegium. Där min Mors och Mormors och Morfars vagga stått, där Far och Farmor och Farfar gått, där t.o.m. min Mormors Farmors Mormors Morfars Far, Nils Larssons vagga stod 1681, där stod även min vagga. För mej är det verkligen klassisk mark. Så varje steg jag tar i Fôrshaga, blir för mej Strövtåg i Hembygden.

Att ha trampat sönder en drivbänk då man skulle palla äpplen hos Leif Madsen på Slättvägen. Leif Madsen blev jättearg och jag blev jätteliten. Att ha försökt stjäla en färgad lampa i Forshaga Folkets Park när almanackan visade 1975. En enda lampa syns ju inte om man tar, tänkte jag och skruvade ur, men alla lampor i Rhododendronbusken slocknade. Hoppsan. Jora, nån vakt observerade det hela. Man kunde hålla sej för skratt. Att ha legat ”bra i rava”, skapligt full, bakom Forshaga Folkets Hus i ett cementrör hösten 1974 och vänt ut och in på sej medan folket tittade på. ”Kolla Svenssôn. Jävlar va dålig han ä. Kommer dä mera tror ni? Ja kolla, där kom dä en pizza te, ha ha ha…” Så roligt tyckte inte jag att det var. Att ha tittat efter tjejer och brakat med cykel, rätt i en vägbom som varnade för vägarbeten på Grossbolsgatan. Tjejerna skrattade. Jag förstod inte alls deras humor. Troligen kom jag med en dålig bortförklaring också. Jora det ingick i Svenssons klassiker som jag gjorde under det förra århundradet.

Detta är mina personliga Fôrshagaklassiker som jag har gjort. Dä finns fôll nôa te. Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det menas att den finns inte, fast bara lite. Folk i allmänhet dom tänker förstås att det som hände i Fôrshaga verkligen har hänt. Så att dom inser att det som hände i Fôrshaga inte kan hända i Råde. Och eftersom det inte hände där, det hade varit mycket mindre sannolikt, med tanke på att det var här det hände. För att plagiera Tage Danielssons suveräna ”Om sannolikhet”.

Fôrshagaklassikern i dag da Tommy, 2014. Ja det skulle väl va att klara av att belasta Forshaga kommuns avloppsnät ett par gånger om dan. Jora det får man vara glad för.

Fotnot: Råde, mellan Moss och Sarpsborg är Forshagas norska vänort.

Tommy Svensson Fôrshaga den 17 september 2014.





  • Comments(4)//tommybloggen.cicciwik.se/#post395

Matematikens magiska tal.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, July 23, 2014 23:46:03

TJENARE FOLKET

Matematikens magiska tal.

Nu jäklar gott folk ska ni få en Svenssonsk lektion om hur det här med matematikens magiska tal hänger ihop. Självaste Dan Brown med sina symboler och da Vinci-koder är rena söndagsskolan. Redan dom gamla grekerna och babylonierna kände till vetenskapen om magiska tal. ”-Pappa, vad är det som har klibbat igen i matteboken mellan sidan 15 och 16. –Nä, där har du fel min gosse, sidan 15 sitter alltid till höger och vänder man på det bladet så följs det av sidan 16, så dom kan inte klibba hop. Men sidan 16 och 17 kan klibba ihop. -Ja det är dom jag menar. -Ja, troligen är det väl Pythagoras Sats…

Mysterierna tätnar. Hur har Pythagoras Sats hamnat i matteboka da, han har ju varit stendöd i 2 500 år.

En delning av en sträcka (AB = p + q), är att kvadraten på den större delen (AC = q) är lika med rektangeln av den mindre delen (CB = p) och hela sträckan (AB = p + q), med andra ord, hela sträckan (p + q) förhåller sig till den större delen (q) som den större delen (q) till den mindre delen (p). Detta kallas det Gyllene Snittet och följer man den enkla beskrivningen här ovan så har man den perfekta Korvskivan.

I verkligheten är alkoholen ganska ofta ett problem men inom kemin och fysiken är ju alkohol en lösning.

En gubbe bor på den 20 våningen. Varje dag tar han hissen ner men när han ska hem igen så tar han hissen till den 10 våningen och får gå de resterande 10 våningarna. Varför? Hur löser vi den ekvationen? Jo man ställer upp följande formel. (20-10) – 19^x(p + z) = (x + a) +90 (2a+2b) (x^l )= xy - (xz)+l. I och med att hissen är rektangulär får man ta hänsyn till att alla fyra hörnen har 90 gradiga vinklar där omkretsen, O = 2a+2b. Svaret på formeln blir, som ni redan räknat ut, 116. Dold i integralen finns även algebra-lösningen, ”pall”. Vad kommer vi fram till da. Jo att gubben är en dvärg på 116 cm och når bara upp till den 10:de knappen i hissen. Han behöver således en pall för att stå på, för att nå upp till den 20:de knappen

Ekvationen som bevisar att Ett plus Ett är lika med Ett. I teorin fungerar det inte men väl i praktiken. För att lösa det hela så tar man liknelsen om Åsnan mellan två hötappar. Man tar en hötapp och ytterligare en hötapp, flyttar den ena hötappen till den andra hötappen och vips har man En hötapp. Visserligen lite större men lik förbannat endast En hötapp. En plus En är lika med En.

I nedanstående taluppsättning finns det magiska talet 34 dolt. Lägger man ihop varje vågrät rad blir det 34, varje lodrät rad, åxå 34, dom båda diagonalerna, jodå det blir 34, de fyra talen i mitten 10, 11, 6, 7 är lika med 34, talen i varje hörn 16, 13, 4, 1 och även de fyra talen i varje hörn ex. 9, 6, 4, 15 blir åxå 34. Dessutom de fyra talen som finns i mitten på kanternas motstående sidor 5, 9, 8, 12 resp, 3, 2, 14, 15 blir även dom 34. Däremot dom fyra talen till vänster i mitten 5, 10, 9, 6, blir bara 30. Medan de fyra talen till höger i mitten 11, 8, 7, 12, blir 38. Hur förklarar du de då Svensson?

16......3……2…..13
5……10….11……8
9……. 6……7….. 12
4……15…..14…..1

Jodå. Här får den djävulusiska gåtan sin lösning. 11, 8, 7, 12, blir ju 38. För att få talet 34 måste man ta bort 4 från 38. Dom fyra evangelisterna, nej det är att göra det enkelt för sej. Dessutom kan man inte ta bort dom. Om man minskar talet 11 med 7 och talet 12 med 8 så får man ju fyra. Nja så enkelt är det heller inte, dessutom blir det ju sammanlagt åtta. Nej den magiska taluppsättningen som återfinns i tysken Albrecht Dürers kopparstick Melancholia från 1514, året som dessutom finns i dom två mittersta kolumnerna längst ner, innehåller ett dolt budskap.

Minskar man de båda större talen med varandra får man ju ett och likaså, minska de två mindre talen med varandra så får man åxå ett. Ett och ett är ju som bekant två. Siffran tolv ingår ju i de fyra talen. Det går ju tolv månader på året. Vi fick ju fram siffran två och apropå månader och månar. Vilken planet har två månar. Jo Mars. Mars innehåller fyra bokstäver, även på Latin. Mars är dessutom den fjärde planeten från Solen. Nu kommer ju siffran fyra fram. Jorasatt.

Men vi har ju siffrorna 11, 7,och 8 kvar. Mars roterar, ett varv runt Solen på ungefär 23 månader. 11 plus talet 12 som är med i kvadraten blir ju 23. Juli som ju är en hyllning till Julius Caesar är ju den sjunde månaden och när detta skrivs befinner vi oss i juli. Och idag är det ju den 23 juli… Åttan da. Jo åtta delat med två (Mars månar) är ju fyra, Ja lite halvkrystat får det väl lov att vara. Men det var ju talet fyra som det skulle minskas med, fyra som skulle bort. Mars ligger ju bortom Jorden. Jo men sörru. (38 - 4 = 34). Har Dan Brown mött sin överman i tolkningar av symboler och tal, eller….

Nu till den ännu mer djävulusiska lösningen på dom fyra talen, 5, 10, 9, 6, som bara blir 30. Om vi tar namnet Samuelsson som innehåller 10 bokstäver och tar och multiplicerar det med 3 så får vi 30. Jaha men var kom ”trean” ifrån? Jo namnet Åke innehåller tre bokstäver. Under min grundskoletid på Centralskolan i Forshaga i slutet på 60-talet och början på 70-talet var Åke Samuelsson bossen för den legendariska OBS-klassen. Och vart höll dom till? Jo, Sal 34. Känns talet igen?? Dan Brown, släng dej i väggen. Sal 34, välbekant för alla 50-talister i Fôrshaga.

Dessutom en extra lösning på gåtan. Olle Adolphson var 30 år när låten som han skrev den svenska texten till, gick in på Svensktoppen. Vad heter låten da?? Håll i er nu. Den heter TRETTIFYRAN. Känner ni rysningen.

Idag är det den 23 juli 2014. Det är den 204:de dagen på året under ett normalår. Adderar man talen i den magiska taluppsättningen får man talet 136. 204 minus 136 är lika med 68. 30 plus 38 blir även det 68. 68 dividerat med 2 (Mars månar), det magiska talet 34 dyker upp. STÅPÄLSEN ÄR TOTAL.

Tommy Svensson, som sagt. Idag är det den 23 juli 2014.













  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post388

Grattis goe onger!

KuriosaPosted by Tommy Svensson Mon, July 21, 2014 14:15:03

TJENARE FOLKET

Grattis goe onger!

Min yngste grabb Robbin gifte sej i lördags med sin älskade Emeli. Vad passar bättre än Viktor Sunds och Oskar Merikantos fina visa om kärlek och giftermål.

Där björkarna susa sin milda sommarsång,
och ängen av rosor blommar.
Skall vårt strålande brudefölje en gång
draga fram i den ljuvliga sommar.

Där barndomstidens minnen sväva ljust omkring,
och drömmarna på barndomsstigar vandra.
Där skola vi i sommar växla tro och ring
och lova att älska varandra.

Där björkarna susa, där skola vi bland dem
svära trohet och kärlek åt varandra.
Där skola vi sen bygga vår unga lyckas hem
och göra livet ljuvligt för varandra.

Grattis goe onger säger

En stolt far och svärfar, den 21 juli 2014.



  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post382

Utan Anna hade livet inte existerat.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sat, July 05, 2014 11:39:14

TJENARE FOLKET

Utan Anna hade livet inte existerat.

– Ska du bli mä ut å mjölke koa? Pigan Anna frågade den 13-årige Lars. Lars var äldste sonen till Anders Antonsson och hans hustru Kajsa Larsdotter på gården Baggebråten i norra Segerstad, någon mil väster om Karlstad. – Ja det kan jag väl göre, svarade han. – Dä ä bra dä, sa Anna, du kan ta mjölkespannen där. Lars och Anna gick ut till det lilla fähuset som var hopbyggt med stallet, ladan och logen. Gårdens enda ko skulle mjölkas i den kalla februarikvällen. Året är 1828.

Den 41-åriga Anna hade passerat bäst-före-datum många år tidigare, tandlös, stripigt hår under det solkiga hucklet. Inte så mycket till hull. Ingen karl hade tittat åt henne, än mindre rört vid henne. Hon skötte sina sysslor på gården där djuren i fähuset var hennes enda riktiga vänner. Hon hade gått från gård till gård de sista tio åren. Mellan pigjobben hade fattighuset i Segerstad varit hennes hem. Men tack vare hennes infall denna februarikväll för 186 år sen så betydde det att generationer fick uppleva det som kallas livet.

Mjölkningen hade avslutats. En skvätt av den spenvarma mjölken hade hällts upp i en liten skål. Jo visst, laggårdskatten skulle ha sin belöning för alla sorkar och möss som han hade som huvuduppgift att hålla efter. – Jo du Lars, du har vuxit lite grand på sista tiden, rösten har förändrats på dej. Jag vet nog vad sånt betyder ja, sa Anna och fick något speciellt i blicken. Lars kände en darrig känsla i kroppen trots att inte Anna såg ut som hans dröm. Dessutom var hon ju 28 år äldre, och föga upphetsande.

– Kom med här så ska du få en upplevelse, den första i ditt liv. Hon lade sej tillrätta på höloftet knäppte upp både sej och Lars och instruerade honom i livets mysterier. Enligt Magnus Uggla tar det fyra sekunder. Det kanske det gjorde även för Lars i denna kalla februarikväll då året var 1828. Ett halvår senare gick Anna med en mage som inte kunde döljas längre. Ett foster, en pojke hade börjat sparka. Det hela uppdagades av hussbonn på Baggebråten. Anna fick sparken direkt med sin ofödde son. Fattighuset tog emot henne på nytt. På hösten 1828 födde hon sonen. Hans namn blev Sven. Efternamnet blev Larsson efter sin far, Lars son.

Något år senare började hon som piga på en annan gård. Sven fick följa med. Hussbonn på den gården visste att Anna mjölkade både kor och 13-åriga pojkar, så hon hölls ganska så kort. Tre år förflöt på gården. Annas krafter tröt allt mer och mer. Hon gick ur tiden 1834 och ägde knappt kläderna på kroppen. Hela hennes 47-åriga liv var kantat av fattigdom. Sven som då var fem och ett halvt, fick flytta tillbaka till fattighuset där han bodde som fattighjon i elva år. Vi skriver nu 1844. Sven har fyllt femton år. Redo att lämna fattighuset och känna på vuxenlivet.

Han började sin yrkeskarriär som dräng på olika gårdar runt omkring Segerstad. Han tar därefter värvning som fältjägare vid Trossnäs och får sitt knektnamn Sven Seger, han var ju från Segerstad. Kanske att Sven var stationerad vid Trossnäs den 2 juni 1865 då byråkratins kvarnar malde väldigt långsamt och prestigen gick före sunda förnuftet. En brand hade utbrutit hos bagare Eriksson på Skepparegatan i Karlstad och branden hade spridit sej till andra byggnader. Landshövding Carl Ekström bad Borgmästare Waldenström att rekvirera hjälp från fältjägarna vid Trossnäs. Borgmästaren skickade en kurir till tjänstgörande chefen på förläggningen. Den militära chefen godtog inte rekvisitionen. – Den ska vara undertecknad av Landshövdingen.

Kuriren återvände de 19 kilometrarna till Karlstad. Letade upp Landshövdingen och fick en underskrift och återvände till Trossnäs. Under tiden brann Karlstad. Kanske var det detta som fick Landshövding Ekström att falla i gråt och be högre makter om hjälp, medan Biskopen i stiftet, Anton Niklas Sundberg, kanske utbrast :-” Förbannade knektaslasar. Här djeflar anamma hjälper inga böner. Vi får ta saken i egna händer och hjälpa till med brandsprutan”. Det hette ju enligt Gustaf Fröding angående Stadsbranden i Karlstad att ”Landshövdingen grät och bad, medan Biskopen svor och släckte.”

Vid ett-tiden på natten kommer så ” Di gröne” fältjägarna fram till den, i stort sett totalförstörda staden. Av 248 hus hade endast sju stycken klarat sej från lågornas rov. Runt 5 000 innevånare blev hemlösa.

Vår Sven bodde nu vid Åsundatorp i södra Segerstad. Han hade gift sej med Stina Persdotter. Tre barn föddes i torpet, Anna, troligen en hyllning till hans mor, Karl och Johan. Karl som föddes två år innan Stadsbranden i Karlstad blev i sin tur far till Axel, året är då 1902. Axel blev sedermera min Farfar. Jorasatt. I dagens snack om pedofiler så är jag trots allt otroligt tacksam för att Anna gjorde som hon gjorde den där februarikvällen för 186 år sen. Kanske gick det till så som jag skrivit, kanske skedde det på ett annat sätt. Inga vittnen finns kvar. Till 99 % säkerhet blev den då 13-årige Lars, min farfars farfars far. Och till 100 % säkerhet blev den trasiga pigan, den då 41-åriga Anna Svensdotter, min farfars farfars mor

Fotnot 1: Baggebråten finns inte kvar, endast en öppen plats vittnar om bostället där mina förfäder, på en skör tråd, såg till att liv fördes vidare till kommande generationer.

Fotnot 2: I korsningen Östra Torggatan-Drottninggatan vid ”SmartEyes” finns en minnesplatta på väggen. ”Här började branden den 2 juni 1865”.

Utan Anna hade livet inte existerat för mej. I och med att Anna bestämde sig för att hennes enda son skulle heta Sven, troligen efter hennes far, hon hette ju Svensdotter, så fick ju Svens två söner, däribland Karl heta Svensson. Undrar om Anna hade en tanke på att fem, sex, sju och även åtta generationer senare så finns det kanske ett hundratal som för, just hennes sons namn vidare genom efternamnet. En av dom sitter och plitar ner dessa rader, han heter

Tommy Svensson, idag är det den 5 juli, året är 2014.







  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post380

Morfar har berättat.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sun, June 01, 2014 21:31:23

TJENARE FOLKET

Morfar har berättat.

Morfar fyllde på vatten i tråget inunder, som jag har för mej att det var ett halvt gammalt bildäck. - Vev på du Tommy, sa Morfar till mej, och jag drog runt slipstenen. - Den ska rotere jämnt å fint, fortsatte han. Morfar tog upp sin Morakniv, spottade på knivbladet och satte det mot den blöta roterande stenen. Efter nån minut vände han på knivbadet så den andra sidan fick sej en duvning också. – Jämnt å fint vet du. Han vände på knivbladet några gånger till. – Nu ska vi täste ôm den ä nô vass, sa han och han satte kniven mot översidan av sin underarm och rakade bort några hårstrån. – Jora, dä dôger, sa han. Och jag tyckte, den där kniven är ju vassare än ett rakblad. Morfar han kunde slipe kniver han. - Dä där gjorde du bra Tommy, du vet hur en slipsten ska dras du. Och där stod jag och var två och en halv meter lång.

När förra seklet var 180 dagar gammalt så föddes min Morfar, Henning, någonstans på ”Bruket” i Forshaga. Och som ”alla” på den tiden började han jobba på fabriken i unga år. Troligen började Morfar jobba då han var tretton år gammal när han slutade den då obligatoriska sexåriga skolan, för ungefär hundra år sedan. Han finns med på ett foto från 1920, av jobbarna på Mölnbacka-Trysils pappersbruk i Forshaga, ”Hôlmen”. Där jobbade han skift i cirka femtio år. På det fotot finns även Morfars far och Mormors far med. Strax efter det Andra Världskriget blev han dessutom månskensbonde då han och Mormor med sex ungar flyttade till Sundstad. Tvärs över älven från mej sett.

-Så här ska en inte göre egentligen, sa Morfar och högg ”huvudet” av en huggorm med en spade, alldeles bakom boningshuset i Sundstad. – Di gör nötta di. Di hôller ätter môllsôrken, men dä springer så möe onger här, sa han, så dä like bra. Han la dom två delarna av huggormen på en myrstack och jag tror att aktiviteten i myrstacken gick från noll till hundra på nån sekund bara. ”Ongera” var min bror och mina kusiner. Ja, okej da, jag räknades väl dit jag också.

En gång var Morfar ute i en eka på Blysjön för att dra några abborrar. Han var ensam i båten. Mörka moln närmade sej. Minsann, åskan mullrade på. Det är bäst att ro i land, tänkte han, men han hinner inte så långt. Blixten går ner i en ledningsstolpe på en bergsknalle ett femtiotal meter från honom. På andra sidan ekan, ett tiotal meter från Morfar sköt en vattenpelare på ett par meter, upp i samma stund. Blixten hade i princip omringat honom - Då va ja litten, sa Morfar. Apropå åska så berättade min Mormor, Lisa, om en klotblixt som kommit ut från eluttaget vid fönstret och for rakt över rummet. Sekunden innan hade hon flyttat sej från stolen framför eluttaget. Någon hade sagt till henne, - Sett inte ve ett uttag när åska går, en vet aldrig va sôm händer. Ja lite flyt ska man väl ha ibland.

Morfars traktor var (troligen) en Bolinder-Munktell T 24/25 utan hytt. Att åka med på ett hölass efter traktorn, eller att sitta framför Morfar på traktorn och vara med och styra, blev ju barndomsminnen som heter duga. Sen skulle ju höet upp på höskullen. Man stod med en högaffel i nävarna, 8-9 år gammal, och tog några stygga tag, då man var en av dom som tog emot höet uppe på lon. Jäklar vad ”kärig” man va. Som belöning skulle man ju hoppa i höet sen. Lite sticksit och dant men det ingick ju det åxå.

Morfar berättade om en höstkväll då något märkligt hände. Han är ute med häst och kärra. Vägen är smal, det får bara plats ett ”fordon” på vägen. Plötsligt går hästen åt sidan, ut på väggrenen så långt åt sidan som möjligt. Morfar försöker att få tillbaka hästen på vägen igen men hästen rör sej inte en meter. I mörkret hör Morfar att ett annat ekipage, en häst med kärra närmar sej. Men det som är konstigt, han ser varken häst eller kärra, än mindre någon kusk. Ekipaget passerar hörbart men helt osynligt nån meter från Morfar. Ännu konstigare var att när dom hade passerat så går Morfars häst ut på vägen igen och fortsätter sin lunk. Morfar begriper ingenting. Hade hästen reagerat på någonting övernaturligt, eller… Frågan fick aldrig något svar.

Sundstad sommaren 1970. Morfars sista sommar. Man var fjorton år gammal. Min Morbrors gamla moppe, en tvåväxlad Monark med ILO-motor. Av någon anledning var man tvungen att packa på förgasaren innan man kunde starta den med kicken. Jodå ännu en klassiker, att smygåka moppe innan man fyllt femton hos Mormor och Morfar. Hur många har inte gjort det? Moppen gick nog fort ändå trots att den inte var preparerad med ett hack i kanna, polerad förgasare och ställbart munstycke.

Morfar och Mormors hund, en gråhund, som lystrade till namnet Jojo kommer jag ihåg lite grand som en jättesnäll, ganska rultig kakhund som gick omkring på gården. Nån gång i mitten på 60-talet så hade en annan gråhund tagit över reviret, Ping. Han bodde i en hundkoja och hade en löplina som han sprang i. I och med att Ping inte sprang lös på gården så trodde man att, den hunden är ju folkilsken men när han nån gång fick gå lös var han också hur go som helst. Lite komiskt blev det när han ylade ikapp med tåget när det tutade på andra sidan älven. Min hund Bosse, hade samma idéer när ”Glassbilen” kom, världens ylande men ”Hemglassbilens” signal reagerade han inte på.

Tre kor, en häst, en kalvkätte, några grisar och en hoper höns fanns i ”laggårn” hos Mormor och Morfar. Jag har inga direkta minnen av hästen och kossorna, där en av kossorna hade en hatt enligt Mormor. Dyngstan bakom utedasset, kommer jag ihåg när man jobbade med dynggrepen och leta mask när vi skulle till älven och meta. Däremot hönsen, ”tippera”, kommer jag mycket väl ihåg. Mormor och jag var ute i hönshuset och hämtade ägg och tippera var verkligen frigående. Ibland kom dom in i boningshuset då fick Mormor schasa ut dom.

Ett riktigt sommarminne från mina barndomssomrar hos Mormor och Morfar är när jag, Mormor, Morsan och Brorsan, Mostrar och Kusiner, går ner mot en liten dunge, halvvägs mellan Sundstad och älven, som ju för oss Forshagabor är den bekanta Klarälven. Juli månad 1968. Sommarlov. Solen skiner. Blå himmel. Vita lätta sommarmoln. Vi går över en sommaräng med blåklint, tjärblomster och käringtand. Timotej, prästkragar, smörblommor och rödklöver. Klassiska höhässjor på åkern bredvid. Humlorna surrar. Lars Magnussons kossor råmar. Vi stannar till vid dungen, lätt skugga och en svag vind som fläktar. En Moster till mej hittar några smultron och trär upp dom på ett strå och min äldsta Moster stämmer upp i ”Ute blåser sommarvind”. Mer sommar kan det fan i mej inte bli. Inte ens regissören Olle Hellbom kunde få till en sån sommarkänsla som jag kände just då. En sommaräng, en dröm, en verklighet, en bit av vårt svenska arv. Man kan bli tårögd för mindre.

Det kan vara vinter också. Morfar med en sparkstötting gick igenom isen på Klarälven. Morfar klarade sej men sparken försvann. Idag är Morfar borta, gömd av jorden. Rester av sparken kanske finns kvar på botten eller kanske den är helt konserverad av bottenslammet.

Den 9 april 1940 gick tyskarna in i Norge. Produktionen stoppades tillfälligt vid Sulfiten och pappersbruket där Morfar jobbade. Han blev inkallad. Ett tag var han stationerad vid Krigsflygfält 16 vid Brattforsheden, beredd att försvara Sverige och sin familj. Samtidigt var det säkert en tuff tid för alla Mormödrar, och Farmödrar också för den delen, att få hemmet att gå runt.

Nej, en rejäl Hommage till Mormor och Morfar som var två av miljoner svenskar, som fick slita hårt för att kommande generationer skulle få det bättre.

Tommy Svensson den 1 juni 2014.



  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post374

En guidad tur med andra ögon

KuriosaPosted by Tommy Svensson Fri, May 23, 2014 20:11:15

TJENARE FOLKET

En guidad tur med andra ögon.

Tjugo meter över tältet dundrade långtradarna förbi. Det dånade till lite extra när dom passerade skarven till själva bron, Sandöbron. Jag hade slagit upp tältet på Lundevarvs lilla camping vid Sandöbrons södra brofäste. Första natten i tältet stördes jag lite av den tunga trafiken högt över Ångermanälven. Andra natten kändes det mer hemtamt.

Vi skriver sommaren 1978. Ett drygt halvår tidigare hade jag läst och blivit helt fast i boken ”Skotten i Ådalen”, skriven av Bertil Dahlgren (tror jag). Nu var jag i Lunde och skulle med egna ögon se platsen och ta reda på så mycket som möjligt om denna händelse då svensk militär skjuter rakt in i ett demonstrationståg och dödar fem personer och skadar lika många. Demonstrationen var mot lönesänkningar och strejkbryteri.

Första dagen går jag runt i det backiga samhället och försökte föreställa mej hur det såg ut då Tullgatan i Lunde blev dödens väg den 14 maj 1931. Tullgatan går från Westerlunds Konditori vid Sandöbrons södra fäste, ner till ett färjeläge. Sandöbron fanns inte då, 1931. Från Westerlunds Konditori går även Stuvarevägen, men den vägen går rakt ner mot ”Stuvarevillan”. Stuvarevillan, det var där strejkbrytarna var huserade. Det var ju strejkbrytarna som militären skulle skydda. Det var den vägen som de flesta militärer trodde att, ”Här kommer dom”.

Tullgatan är cirka fyrahundra meter lång. Folkets Hus och några bostadshus ligger på den norra sidan. På södra sidan finns ett öppet fält ner mot det gamla varvsområdet. Vid en dubbelbjörk börjar Tullgatan kröka av mot höger. Efter björken finns det bostadshus på båda sidor om den trånga vägen ner mot färjeläget. Där slutar Tullgatan. Framme vid färjeläget går en mindre väg förbi ”Ingenjörsvillan” och en tillhörande jordkällare med ett plåttak, samtidigt som vägen smalnar av ytterligare. Sen går vägen vidare utefter ett plank. Planket var nog runt sjuttiofem meter långt. Innanför, vid bortre änden av planket fanns ju Stuvarevillan. Vid Stuvarevillan kommer vägen ut på Stuvarevägen. Det var den rutten som demonstationståget troligen skulle ta.

Planket som omgärdade det gamla varvsområdet, finns inte längre kvar. Där låg nu en stor byggnad, en varvsindustri där man reparerade båtar. Färjeläget strax norr varvsbyggnaden var inte riktigt sej likt från tiden då det begav sej. Mellan färjeläget och varvsområdet fanns ju Ingenjörsvillan. Ingenjörsvillan och källartaket fanns kvar.

Andra dagen blev en upplevelse av stora mått. Jag gick ner till Tullgatan och stannade vid dubbelbjörken. Några meter från dubbelbjörken, på andra sidan Tullgatan finns en meterhög stenmur. Där ser jag en lite äldre herre med gråsprängt hår. Han verkar vara i 70-årsåldern. Det verkade som han funderade på något. Han stod länge och tittade på vägen alldeles vid stenmuren. Jag visste att precis där, sköts en av demonstranterna till döds.

Han tittar upp och får syn på mej. – Hej, säjer jag – Hej hej, svarar han. – Det är fint väder idag, säjer han. Jag kan väl inte annat än att hålla med. – Joda, dä ä varnnt å gôtt, säjer jag. – Är du värmlänning, frågar han. Jag kan väl inte annat än att hålla med igen. – Jora dä hörsch vôll kanske, svarar jag. – Själv är jag från Hälsingland sa han . – Jaha. – Det är första gången jag är här sen skotten föll. – Va, var du med då? sa jag och blev riktigt förvånad. – Jo, det kan man väl säja. Vill du ha en guidad tur?

Det vart ju Bingo direkt. En guidad tur. Från en som var med. Det var ju bara så perfekt som det kunde bli. ”-Jo förstår du, här vid dubbelbjörken stod en ryttarpatrull”. Det visste jag ju redan, men det kunde jag ju inte säja. ”-Här gjorde ryttarna en chock, en framryckning mot demonstranterna. Musikkåren som var med i tåget strax bakom fanborgen hade gått av vägen lite längre upp i backen, cirka trettio meter från patrullen. Där stannade dom. Vad jag kommer ihåg så fortsatte dom att spela. Mellanrummet som blir mellan fanborgen och resten av tåget, fylls snabbt av demonstranter. Några går eller småspringer förbi fanborgen. Sen är jag lite skymd men jag förstår att en av ryttarna faller av sin häst, troligen för att hästen stegrar sig i mötet med fanborgen”.

Han fortsatte. ”-Ryttarpatrullen lyckas ju inte stoppa demonstranterna så ryttarna backade ner till färjeläget med sina skrämda hästar. Det är ungefär här som det börjas med stenkastning från några demonstranter. Där och då upphörde demonstrationen från att vara fredlig och övergick till att vara ett upplopp. Det är även då jag hör några pistolskott. Två av demonstranterna såras.

Vi gick ner mot färjeläget. ”-Här nere vid färjeläget fanns en eldpostering, tio infanterister med Mausergevär. Vid en utbuktning i planket cirka sjuttiofem meter härifrån fanns en kulspruta och i andra änden av planket, vid Stuvarevillan, ytterligare en. På vägen utanför Stuvarevillan stod också en ryttarpatrull. På källartaket som du ser där bortom Ingenjörsvillan, där hade vi ett kulsprutegevär”. Vi ?? tänkte jag. Han fortsatte. ”-Strax bortom källartaket där verkstadsbyggnaden är nu, var ett rutstaket, sen började ju planket där ett tjugotal militärer var grupperade. Precis där planket började, där låg jag på post med min Mauser”.

Jag blev alldeles iskall.

”-Blev du förvånad nu” frågade han. Jag bara stammade, nu minns jag inte vad, för att citera Olle Adolphson. Detta var ju inte vad jag hade väntat mej. ”-Vill du att jag ska fortsätta berätta så får du en bild av förloppet med andra ögon” sa han. Jag försökte samla mej. Här stod jag tydligen bredvid en av de soldater som kanske avlossade dödande skott mot svenska arbetare.

”-Vi trodde att demonstranterna skulle gå rakt mot strejkbrytarförläggningen men när dom valde Tullgatan istället för Stuvarevägen blev det jävligt nervöst hos oss. Vi hade ju mest resurser vid Stuvarevillan. Valet av väg som tåget gjorde visade på att dom inte valde direktkontakt med strejkbrytarna. Där jag befann mej så såg jag tåget, från det dom kommit in på Tullgatan ända fram till dubbelbjörken. Från björken till mej är det ungefär hundra meter, fågelvägen. Sen skymmer två hus sikten för mej. Efter husen så ser jag de sista tjugo metrarna av Tullgatan innan den mynnar ut på plan vid färjeläget. Soldaterna vid kulsprutan på källartaket skymmer även sikten mot färjeläget lite grand”.

”-Jo förstår du, när vi hör pistolskotten och ser ryttarna kommit tillbaka ner på färjeläget, då förstod vi att ryttarpatrullen inte hade kunnat stoppa demonstranterna. Kapten Mesterton springer förbi där jag satt. Han stannar vid ett staket vid Ingenjörsvillan, där han möter ryttarpatrullens befäl, löjtnant Beckman. Beckman ropar till Mesterton - Här finns ingen återvändo... Mesterton vänder sej mot dom demonstranter som han ser och ropar ”Halt, i lagens namn stanna annars skjutes här skarpt”. Samtidigt ser jag att dom första demonstranterna har kommit fram bakom ett hus. Dom har nu cirka tjugo meter kvar till planen vid färjeläget. Jag hör Mesterton ropa en gång till”.

”-Mer demonstranter kommer fram. Några hukar sej ner. Du ska veta att jag var ruskigt nervös, ändå befann jag mej kanske trettio meter från färjeläget. Där låg ju tio infanterister med mausergevär. Alla gevären var laddade med två lösa skott och tre skarpa så förhoppningen var att kunna skrämma tåget till att stanna. Kulsprutorna kunde bara laddas med skarpa skott och fick bara avfyras på ett speciellt kommando.”.

”-Kapten Mesterton inser att tiden krymper väldigt fort. Vi hade fått order att sikta framför demonstranterna och om några sekunder är det alldeles försent att skjuta framför dom. Mesterton tar några kliv från staketet vid Ingenjörsvillan och vänder sej om och tittar på soldaterna vid färjeläget. ELD”.

”-Då brakar det loss. Här ifrån färjeläget skjuts det upp mot Tullgatan. Det är ju tio som skjuter härifrån men dom första tjugo skotten är ju lösplugg, sen avlossas de skarpa skotten. Soldaterna sköt helt vilt omkring sig. Det är ju här som tre av demonstranterna dör och två skadas av gevärselden. Tre-fyra tusen personer tränger på uppifrån Tullgatan. Vägen sluttar hela tiden. Folk fattar inte vad som händer längst fram.”

Jag är fortfarande lite omtumlad av den oväntade vändningen. Han fortsätter berätta. ”-Under tiden springer kapten Mesterton förbi mej igen, åt andra hållet, och ber om förstärkning. En furir tar kulsprutan, den som står vid utbuktningen vid planket. Tre skarpa skott går av. Kanske är det något av de skotten som dödar flickan uppe på gräsplan, granne med Folkets Hus. Precis när furiren springer förbi mej med kulsprutan hör vi en ”Eldupphörsignal”. Det är en trumpetare i musikkåren som får vapnen att tystna. På en kort stund, kanske nån minut bara, hade allting gått åt helvete. Jag har pratat med några av dessa som sköt från färjeläget, dom sa att detta var fruktansvärt dels att vänta så länge på eldordern, stenarna haglade över oss. Sen att se folk som stupade… Hur många skarpa skott som avlossades här ifrån färjeläget vet jag inte. Det fanns ju trettio totalt.”

Jag tog mod till mej och frågade - Avlossade du några skott? – Vad vill du jag ska svara på det, sa han. – Du ska veta, sa han, ”Vi var mellan 20-21 år, befälselever, stamanställda korpraler, furirer, vi tillhörde ett skolkompani. Vi hade ingen utbildning på att hantera en uppjagad folkmassa. Det var nog många av oss som var blöta i byxorna när tre-fyra tusen marscherade mot oss. Befälen var heller inte skolade att ta upprorsmakarna på rätt sätt. Och så som varvsområdet i Lunde såg ut kunde det bara bli en tragedi. Skarpa skott mellan husen. Rena vansinnet att ta dit militär överhuvudtaget. Skyttevärnet som jag låg i var en del av vägen vid planket som demonstranterna troligen skulle gå på. Så, så sett är jag glad att tåget stoppades innan dom kommit till mej”.

”-Sen fanns det säkert befäl och andra som tyckte att vi skötte det hela perfekt. Du vet det var många som avskydde kommunister eller ”sågverksindianer”, som många befäl sa. Några som sköt trodde säkert att magasinet bara innehöll lösa skott. Så hade det sagts av en del befäl när gevären delats ut bara nån timme innan demonstrationståget dök upp. Men alla Mausergevär, som jag fattade det, var laddade med två lösa och tre skarpa skott”.

”-Före Lunde var jag helt ointresserad av politik. Jag tog värvning för att få en sysselsättning, ett jobb, dom växte ju inte på trän på trettiotalet. Under beredskapen var jag stationerad i Tornedalen, där träffade jag på kapten Mesterton. Jag tror att han då hade blivit befordrad till major. Vi nickade bara åt varandra. Vi hade båda varit med om något som ändrade våra liv. Sen finns det säkert soldater som var med i Lunde som skulle kunna skjuta skarpt igen om order gavs. Min politiska syn idag, är att samhället inte ska förändras genom våldsaktioner. Jag tror det kallas demokrati, det där med att påverka vårt samhälle genom val. Har du en annan syn på det hela?” sa han - Nej, sa jag.

”- Har du gjort rekryten, frågade han - Ja, sa jag, jag var på I 2 i Karlstad. – Då vet du att lyda order. – Ja, sa jag. – Aha, sa han sen, Värmlands regemente. Visste du att regementschefen från 1935 till 1939 hette Thord Evers. – Jaha, nej det hade jag inte en aning om, sa jag. – Han var vår regementschef på I 21 den 14 maj 1931. Innan vi åkte till Lunde hade Thord Evers sagt till Mesterton, ” Inget nytt Seskarö.”

Trots allt tackade jag honom för den guidade turen. Vi stod på den plats där kapten Mesterton kommenderade eld för lite drygt 47 år sen. Där stod jag med mina sympatier för dom döda och sårade och fick en uppfattning om hur en ung svensk soldat kände sej då han vände sitt vapen mot sina egna landsmän. En milstolpe i Sveriges historia.

"- Vi sköt för att vi fick order. Samtidigt var många rädda för hela situationen. Folkmassan som kommer emot oss. Nervösa till tusen. Innan Tullgatan svänger ner mot färjeläget gick den nästan parallellt med planket där jag var. Jo, avslutade han, jag tömde magasinet, två lösa och tre skarpa skott. Jag sköt mot demonstranterna. Troligen träffade jag. Två personer föll, en dog, en sårades. Det var alldeles vid stenmuren några meter från dubbelbjörken”.

Jaha du Tommy. Är det en ny ”hittepå-historia” det här eller är det sant. Visst är det sant alltihop. Ådalen 31. Fem arbetare skjuts till döds, fem såras. Militären kom från I 21 och T 3 i Sollefteå. Befäl för den 60 man starka truppen var kapten Nils Mesterton. Demonstrationen var en protest mot lönesänkningar och strejkbryteri samt höjda vedpriser. Man sympatiserade med Marmaverkens arbetare där lönesänkningen ledde till en långvarig strejk.

Fotnot: ” Inget nytt Seskarö”. 1917 ägde hungerkravaller rum på Seskarö utanför Haparanda. Där övermannades några av soldaterna och blev av med sina vapen. Det skulle ju inte få upprepas igen.

Nej, det är inte sant att jag har talat med en av soldaterna som sköt i Lunde. Men med denna berättelse ville jag försöka få en bild av hur ett sådant möte kunde bli. Hur en av dom som avlossade skotten i Ådalen resonerade...

Att jag tältade på Lundevarvs camping och gick runt i Lunde några dagar, sommaren 1978 är däremot sant.

Rent faktamässigt stämmer berättelsen ganska väl med verkligheten.

Idag finns det troligen inte någon kvar i livet, som var med i 1931 års demonstrationståg. Detsamma gäller nog för soldaterna. Tidens tand fungerar på det sättet. Dom skapade som sagt en milstolpe i Sveriges historia.

Ådalen 31. Ett skotthål som blöder och det skotthålet kommer aldrig att läka hos mej. Men va fan Tommy, folk dör som flugor varje dag i sammandrabbningar. Strejkande, demonstranter som protesterar skjuts ner av poliser eller militärer runt omkring på denna Jord och konstigt nog reagerar jag nästan med en axelryckning, ett ”Jaha”. Varför Ådalen har berört mej så mycket, har jag svårt att förklara. Det krävs nog 500 A-fyra ark…

Tommy Svensson den 22 maj 2014. Igår för 83 år sedan begravdes dom fem som stupade denna Kristi Himmelsfärdsdag den 14 maj 1931. Ja, ja nu är det bra da…







  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post370

OS mä Putin.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, February 04, 2014 20:33:57

TJENARE FOLKET

OS mä Putin.

Heja Sverige friskt humör, susen hänger utanför.

Till fredan invigs de XXII (22:a) olympiska vinterspelen i Sotji vid Svarta Havet. Sverige marscherar in med regnbågsmönstrade dräkter. I stället för den svenska flaggan har man regnbågsflaggan. Vi måste visa Ryssland att vi stöder HBTQ-folket. Babsan bär fanan vid invigningen. Hela truppen har naturligtvis målat naglarna och för säkerhets skull har dom de officiella OS-Vantarna på sej, där varje ”finger” är i OS-ringarnas färger. Blått, rött, grönt, gult och svart. Och skulle Sverige vinna nån guldmedalj så spela inte ”Du gamla du fria”, och inte heller ”Det är bögarnas fel”. Riv istället av gaylåtarnas gaylåt, ”Go West”, Village Peoples brôtterhitt från 1978, allt för att reta Putin och hans antigayvänner.

Men ska man inte protestera mot deras antigaylagar mot minderåriga då? Sverige gör affärer och skänker bistånd till länder som har grova fängelsestraff och t.o.m. dödsstraff för HBTQ-folk. Men hörs det protester från Gardell, Levengood och gänget, mot Sverige som är med och ”föder” dessa länder. Nej det gör det inte. Ska man inte vara konsekvent?

Sex mil från själva Sotji ligger Krasnaja Poljana där längdskidåkarna, backhopparna, bob och rodelåkarna och det alpina gänget ska hålla till. För 150 år sedan slogs ryssarna mot det tjerkessiska folket just på denna plats. Joda, det ligger nog tusentals lik under fötterna på skidåkarna. Att det tjerkessiska folket offrade sitt blod, sina svettdroppar och sina tårar just här, där Northug, Hellner, Charlotte Kalla med flera ska hasa lagg på nederbörden, ja det stör väl lite grand. Nu ville tjerkesserna hedra sina döda förfäder, 150 år senare. Då arrangerar Ryssland tidernas mest påkostade idrottsfest, ovanpå deras gravar. Ä dä ingen höffs på Putin?

Som vanligt i OS-sammanhang så förekommer nog pengar under bordet till IOK-medlemmarna. Putin är nog inte sämre än andra makthavare. Samma kålsupare och mutkolvar finns överallt. Joda, pengar styr detta som kallas OS. Om åtta år är det Fotbolls VM i Qatar. Jo jo, dom kan åxå betala. 300 miljarder svenska kronor beräknas OS i Sotji kosta, varav en stor del försvunnit i ”svarta hål”. Ja man måste väl smöra byggherrarna som ska ha privata kåkar och mutor åt höger och vänster för att få anordna spektaklet. Synd bara på alla byggjobbare som verkar bli lurade på sin lön. Kanske att terrorister har mutat några obetalda byggjobbare och murat in lite bomber i OS-arenorna. Terroristerna har väl åxå kulor. (oj)

Personligen tycker jag inte idrotten är så intressant längre. Det är för mycket pengar och för lite sport och hjärta inom idrotten nu för tia. T.o.m. gamla hederliga fem-milen har dom förstört med masstart. Det var bättre förr tyckte jag, med individuell start där åkarna fick göra ”sina egna lopp” och få rapporter om tider hur dom låg till. Apropå hederlig, vem minns inte Johann Mühgel, nej Mühlegg hette han ju, han som vann fem-milen i Salt Lake City 2002. Dopad uppöver öronen. Som sagt pengarna styr även där.

Pengarna styr även rättigheterna för att se det hela. SVT hade inte medel att sätta emot Viasats bud. Vi får väl skylla på nån minister som skolkat från TV-licensen. Trettioåtta personer ska bevaka tävlingarna åt Viasat. Nej det var bättre under SVT:s glansdagar. Då räckte det med fem pers, Lennart Hyland som refererade hockeyn så snabbt att inte lirarna riktigt hängde med. Bosse Hansson hade hand om skridskotävlingarna, ”Han är nu uppe på 38-rundor”. Sven Plex Pettersson skötte om skidorna, backhoppningen och alpint. Plex tvetydiga kommentar när Stenmark var på ”G” i slalombacken: ”Hans form i grenen pekar uppåt". Jo men, han kunde analysera han. Bengt Grive som skötte konståkningen med uttryck som blåbärsrisgrönt, mörkvitt och sängkammarrosa och slutligen Bengt Bedrup som satt i studion.

Nu ska det sitta en fem, sex så kallade experter i studion som ska älta en massa klyschor. Jag minns en gång en reporter som jag nu inte kommer ihåg namnet på (ha ha). Bredvid sej hade han den gamle målisen Rolf Riddervall som expertkommentator. Reportern ville ha ett utlåtande från Rolf angående ett mål som ryssarna hade gjort på Sverige. I mål stod den gamle legendaren, 56:an, Pekka Lindmark. ”Om vi skulle ta och analysera målet här. Vad gör Pekka för fel här?” säger reportern. Ja, säger Rolf, ”Han tar inte pucken”. En knivskarp analys.

Nä tillbaka till Sotji. Till fredan kommer den Olympiska elden till OS-byn. Den 29 september ifjol, tändes den med hjälp av solens strålar på berget Olympia i Grekland. Sen går elden i ett fackeltåg (!) till Sotji. Detta med att elden ska tändas av solen på berget Olympia är en idé som började i Nazityskland till OS i Berlin 1936. Idésprutan var chefen för den tyska OS-truppen, Carl Diem. Han fick godkänt av självaste propagandaministern Joseph Goebbels som tyckte att: Så kan man göra, bra idé. Där har vi ju länken till antikens Grekland och antikens Olympiader. Traditionen har allt sedan dess anammats. Jo jo, vad säger etablissemanget om det?

Vem tänder elden i Sotji da? Ja dä driter väl ja i. Men är det inget intressant med OS? Nja, jag bryr väl mej inte så mycket egentligen, visst kan man väl glädjas över ett Svenskt guld men jag tror inte att jag kommer att följa det så mycket. Intresset har nästan försvunnit helt. Det var bättre förr.

Tommy Svensson den 4 februari 2014. Apropå HBTQ och idrott. Idag för åtta år sedan satte Kajsa Bergqvist nytt världsrekord i höjdhopp för damer inomhus, genom att hoppa 2,08 under en idrottsgala i Arnstadt i Tyskland, ett rekord som står sej än.



  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post365

Brödrafolkens krig, fred och väl.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Mon, January 13, 2014 21:44:55

TJENARE FOLKET

Brödrafolkens krig, fred och väl.

I Europa rasade det Andra Napoleonkriget. Sverige gick med i kriget 1813. Ryssarna, i kombination med deras vinter, hade ju året innan kört skiten ur stora delar av Napoleons trupper så nu skulle väl fransoserna vara lite urlakade och möra. Sveriges nye kronprins Jean Baptiste Bernadotte, han som sedermera fick artistnamnet Karl XIV Johan, hade tröttnat på sin gamle polare Napoleon och nu var Sverige i krig mot fransmännen. Napoleon var ju tidigare till och med förlovad med Karl Johans blivande fru Desideria. Kanske låg det lite agg däri åxå. Sverige gick in i en allians med England, Ryssland, Österrike och några tyska stater. Eftersom Danmark var i allians med Napoleon så blev ju Sverige även i krig med danskarna och då tyckte Karl Johan. - Är vi med å dänger danskarna så kan vi göra anspråk på Norge som tillhörde Danmark vid den här tiden. Sverige hade ju en riktig surläpp då man, tre och ett halvt år tidigare, förlorat Finland till ryssen.

Karl Johan var med, med sina trupper vid olika slag mot fransmännen men höll sej medvetet i bakgrunden medans britterna, ryssarna och tyskarna fick göra dretjobbet på slagfälten mot Napoleons gossar. De svenska officerarna, kände skammen för att de inte fick delta rejält i striderna. Man kan dra lite paralleller till matadoren som ska tampas med tjuren Ferdinand. Dom nästan grät för dom inte fick visa hur tappra dom var med sina bössor och bajonetter. Men de svenske fick i alla fall vara med lite grand och fajtas, bland annat i slutklämmen om slaget vid Leipzig. Jodå, man skickade in det lätta infanteriet. 121 tappra blågula gossar fick känna av att även Napoleons trupper kunde slåss och stupade under anfallet den 18 oktober. Slaget vanns av de allierade där ju Sverige ingick. Napoleon var slagen, återuppstod knappt ett år senare men krossades slutligen vid Waterloo den 18 juni 1815.

Men även några andra av våra blågula krigare ville visa vad tappra dom kunde vara. Dom trotsade en order och anföll danskarna vid Bornhöft, i nuvarande nordtyskland, den 7 december, på dagen 128 år före japanernas attack mot Pearl Harbor. Minsann drog sej inte danskarna tillbaka. Tretton av Kronans käcka gossar från det Mörnerska Husarregementet låg kvar på slagfältet. Ungefär lika många danskar strök med. Det var förhoppningsvis den sista gången som svenskar och danskar drabbade samman i krig.

Så kom freden i Kiel. Vi skriver den 14 januari 1814. Alltså i môra ä dä 200 år sen. Freden i Kiel slöts mellan Sverige och Danmark/Norge. Överenskommelsen innebar att den danske kungen förlorade Norge till Sverige. Norrmännen ville emellertid inte gå med på att deras land skulle styras från Sverige utan krävde att: - Vi vill själva bestämma över vårt land. Rikets höjdare samlades i Eidsvold den 16 maj där de förklarade sig självständiga och antog en ny Norsk grundlag. Den skrevs under den Syttende mai 1814, dessutom så valde dom den danske prinsen Kristian Frederik till Norsk kung.

Men stormakterna godkände inte Norges självständighet och därför beslutade den svenska kronprinsen, Karl Johan, att han skulle försöka få norrmännen att mjukna lite grand. Därför tågade han in i Norge den 26 juli 1814. Jo men nu ska man göra upp med Ole och hans gutter. Nu skulle Sverige, med så lite våld som möjligt sades det, få norrmännen att acceptera unionen med Sverige. Sverige hade ju ”fått” Norge av danskarna.

Svenska trupper försökte ta delar av den norska flottan vid Hvalöarna söder om Fredrikstad. Norrmännen lyckades komma undan men svenskarna intog öarna. Den 30 juli tågade en annan svensk här in över gränsen med siktet inställt på Fredrikshald och Fredrikstens fästning. Det var ju där som Karl den tôlfte bet i gräset 96 år tidigare. Den 1 augusti landsteg 6 000 svenskar, väl rustade och erfarna krigare, på Kråkerøj strax söder om Fredrikstad. Svenskarna pepprade rätt så friskt och någon dag senare gav norrmännen upp staden.

Den 2 augusti, vällde svenska trupper in över gränsen vid Svinesund. Samma dag stod slaget vid Lier några kilometer söder om Kongsvinger. Där stred bland annat fältjägare från Värmlands regemente. Svenskarna förlorade slaget och flyttade sina krigare nån mil söderut till Matrand. En minnessten som vittnar om slaget vid Lier, där tre norska och trettio svenska soldater stupade, står alldeles bredvid Riksvej 2.

Karl Johan hade begärt förhandlingar om eldupphör, initiativet kom från honom själv. Den 3 augusti inleddes nya förhandlingar, under tiden som svenskarna fortsatte sin frammarsch. Den 4 augusti kapitulerade Fredrikstens fästning. Vid Matrand någon mil söder om Kongsvinger stod det blodigaste slaget under det norska fälttåget, där vann norrmännen den 5 augusti. Ett femtiotal på båda sidor stupade. Svenskarna pep iväg tillbaka över gränsen. Den 9 augusti, på dagen 91 år innan min mormor föddes, så försökte svenskarna erövra Langnes Skans utanför Askim. Det gick inget vidare för de svenske. Norrmännen försvarade sej bra. Så man gjorde en kringgående rörelse runt skansen som låg och ligger alldeles vid Glomma, Norges längsta älv. När min mormor var 91 år krigades det bland annat i Tjetjenien. Extra kuriosa.

Sen skulle man ju över Glomma åxå. Generalmajor Mörner gav då order till överste Skjöldebrand att, nu så djefvel och innerli stup anfäkta mej får du styre ôpp dä här å ta tag iit. Det innebar att Livgrenadjärsregementets trupper skulle ta sig över älven med båtar och driva bort de norska trupperna. Detta går helt enligt planerna.

Vi befinner oss cirka 5 km norr om Fredrikstad i södra Norge. En tidsmaskin zoomar in Kjølberg bro, eller rättare sagt resterna av den. Den går över en liten biälv till Glomma. Där hade det pågått munhuggningar och skärmytslingar i några dagar, ”Kom igjen da din drittseck”. Norrmännen hade varit lite taskiga mot våra käcka blågula gossar, därför hade Petter Northugs förfäder förstört bron för de svenske, typ släpp ingen djävul över bron. De svenska trupperna började med att reparera den förstörda bron. Norrmännen sköt några salvor mot brobyggarna. Men man kommer över. I anfallet stupar tre svenskar, femton såras och trettio norrmän tas till fånga. Nu hade våra svenska krigare en autostrada fram till huvudstaden Kristiania som Oslo hette när detta begav sej.

Det var nu som normännen gav upp. Det är den 14 augusti 1814. Samma dag undertecknades konventionen i Moss, som var ett fredsavtal mellan Sverige och Norge. Och Norges kung, den f.d. danske prinsen Kristian Frederik abdikerar. Sveriges kung vid denna tid, Karl XIII tog över.

Norge accepterade villkoren från Moss som innebar en union med Sverige. Norge fick behålla sin grundlag, en egen armé och sköta om sin egen ekonomi, det var i stort sett bara kungen och utrikes och försvarspolitiken som Sverige hade hand om. Men till och från var det tjafs mellan de båda länderna. Unionen varade som ”alla vet” till 1905.

Striderna mot Norge 1814, pågick i drygt to uker, två veckor. 45 000 svenskar mot 30 000 norrmän. Båda sidor förlorade tillsammans 800 soldater. Broderligt nog så delade man på förlusterna, ungefär hälften var.

Striden vid Kjølberg bro blev förhoppningsvis den sista gången norrmän och svenskar var i väpnad kamp mot varandra. En kanonkula från striderna finns inmurad i stenmuren vid Kjølberg gård alldeles intill den nuvarande bron. Detta blev även sista/senaste gången som Sverige som stat befann sej i krig. Som sagt. fred i snart 200 år. Att sen svenska trupper, med regeringars goda minne, är ute på uppdrag för FN räknas nog inte.

Den svenske kungen Oskar II (Blixtrar den ene så Åskar den andre) regerade över de båda länderna från 1872, året han blev kung, tills 1905 då Unionen med Norge upplöstes, valspråket han hade var ”Brödrafolkens väl”. Efter 1905 tyckte han att det räckte med ”Sveriges väl”. Oscar II tog ner skylten 1907 då hans son V-Gurra (Gustav V) tog över. 1905, när Norge blev självständigt, så valde man en dansk prins som kung. Det var ju det man prövade 1814. Nu gick det bättre. Den näst äldste sonen till Danmarks kung Frederik VII blev bra. Den äldste var ju redan inbokad som Danmarks kronprins. Andre sonen ändrade namn från Carl och fick det norska namnet Håkon. Hans morsa, Louise, var dessutom dotter till Oscar II:s bror, den gamle Karl XV som var sonson till Karl XIV Johan. Jora, nu kopplade man ihop brödrafolken ännu en gång.

En syrra till Håkon, Ingeborg, var gift med Carl, en yngre bror till V-Gurra. Deras dotter, Märtha gifte sej sen med sonen till Håkon, Jo men, lite inavel i den högre skolan. Den sonen blev sedan den norske kungen Olav som vi kommer ihåg som härskare över Hardangervidda å Holmenkollen å pølser med lomper. Det var lite extra kuriosa.

Sveriges Konung Carl XVI Gustav är ju kusin med den danska Drottningen Margrethe II och så är han ju tremänning med Norges Kung Harald V. Ja ja, släktskapet hôller i säj. Ännu mer extra kuriosa.

Avslutningen blir det legendariska slaget vid Svolder år 1000, där den danske kungen Sven Tveskägg och den svenske kungen Olof Skötkonung slogs mot Norges kung Olav Tryggvason och bågskyttarnas bågskytt Einar Tambarskjelve som det sket sej för. Hans pilbåge gick sönder och slaget förlorades och Olav hoppa i vattnet från sin legendariska båt ”Ormen Långe”, kanske drunknade han, kanske klarade han sej, buden går isär. Tveskägg, Einar och Olof Skötkonung överlevde slaget. Och var det inte Norge som dom slogs om redan för tusen år sen. Jo visst var det de... Segrarna vid Svolder, Tveskägg och Skötkonung delade upp lite Norge mellan sej.

Och visst var det släktskap även där. Sven Tveskägg hade ihop det ett tag med Sigrid Storråda, morsa till Olof Skötkonung, samtidigt som hans syster Tyra, var gift med Olav Tryggvason. Trots det, var det alltså inte Brödrafolkens väl utan Brödrafolkens krig. Farfars far till Norges Olav var legendaren Harald Hårfager. Farsa till Olof Skötkonung var ju gamle Erik Segersäll. Tveskäggs farsa var den danske kungen Harald Blåtand. Jo men, danskarna var nästan tusen år före med Bluetooth. Einar Tambarskjelve var inte släkt med någon av de nordiska kungarna.

Vad långt detta stycke blev men historien har ju pågått betydligt längre.

Några Fotnötter: Vart Svolder låg tvista de lärde om. Öarna Rügen eller Ven är några förslag. Tydligen visste Tveskägg och grabbarna vart det låg i alla fall.

Karl Johans Gate i Oslo fick sitt namn några år efter unionskungens Karl XIV Johans död 1844. I Norge hette han Karl III Johan.

”Så djefvel och innerli stup anfäkta mej” Citatet är ur ”Värmlänningarna”. Löpar Nisse skroderar om sitt möte med ”Dundrapart” egentligen är det nog Bonaparte han menar, Napoleon Bonaparte.

Jag skickar med ett GRATTIS till Norge vars grundlag fyller 200 år den Syttende Mai i detta nådens år 2014. Och att Sverige som stat har haft fred i snart 200 år. Det är ganska unikt bland Jordens länder. Det är fan i mej värt en pilsner dä, äller två. En för Nôrje å en för Svärje.

Tommy Svensson den 13 januari 2014.





  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post362

Saker jag måste göra.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Thu, December 19, 2013 11:44:15

TJENARE FOLKET

Saker jag måste göra.

Gör jag inte detta känns det fel, man får tvångstankar, Ågren, mindre psykbryt, nervkollaps, panikångest, neurologisk storm o.s.v. En liten släng av OCD, Obsessive-Compulsive Disorder.

Varje gång jag åker förbi en huslänga på Tôrptjärnsvagen, Risäter, Deje så måste jag sjunga ”Käre John”. Det räcker med dom två orden. Charlie Normans och Alice Babs gamla dänga. En sommarkväll Anno Domini, 1974 var vi ett gäng som skummade några pilsner å en å annan grogg tillsammans med hussbonn i lägenheten. Minsann, var det inte mellanöl på den tiden, Tuborg ”Hvergang-bôrken”.

Babblet å tölinga avbröts av hussbonn när han förkunnade :- Nää nu sjonger vi litte allsång, vi tar den här. Så började han. ”Käre John” sen blev det inge mer. Det blev bara dom två orden. Babblet å tölinga kom igång igen. Efter en kvart så sa han :- Nää nu sjonger vi litte allsång igen, vi tar den här.”Käre John” sen blev det inge mer. Babblet å tölinga kom igång igen. En kvart senare började han, vann måår tajm. ”Käre John” sen blev det inge mer. Sen, varje gång vi höjde glasen så sjöng vi ”Käre John” Så höll det på fram till småtimmarna. Sen den dagen för snart 40 år sen, så har jag alltid sjungit ”Käre John” varje gång jag passerar denna länga. Två gånger (på snart 40 år) har jag missat och det kändes inte alls bra. Jag trodde att jordens undergång var väldigt nära.

Varje gång jag får stanna bilen vid en järnvägskorsning där bommarna gått ner för att ett tåg ska passera så måste jag räkna antalet vagnar, får absolut inte bli störd. Är jag ensam i bilen kan jag komma på mej själv med att säja :- Nää, vad dåligt, var det inte mer än åtta vagnar. Rekordet hittills är ett godståg som passerade vid korsningen strax söder om Lödöse, tåget hade 41 vagnar. Jo men. Nu mer är den järnvägskorsningen ombyggd till en viadukt. Rekordet som jag sett lajv, är ett malmtåg på Malmbanan. Tåget hade 52 vagnar men det rekordet gills inte riktigt, för den korsningen passerade jag gående till fots. Naturligtvis var det efter att tåget hade passerat. Ja men så bra då… Det har hänt nån gång att jag missat att räkna vagnarna, då har psykbrytet varit nära.

Varje midsommar sen början på 90-talet har midsommartraditionen varit en rund Leksands-knäcke-macka, cirka 30 cm i diameter med smör, hôl i metten, och som pålägg, klippt gräslök i ett ganska så tjockt lager. Det hela sköljs ner med ett par immiga pilsner. En del kör ju med sill å nubbe. I 20 år har traditionen hängt med och den har jag inte missat en enda gång. Om jag skulle missa Leksands-knäcke-mackan en midsommarafton, ja då är man färdig för hemmet. Arapapaparapapaparia… Då är det bara att ringa efter folk i vita rockar.

Varje gång jag kört över gräsmattan med gräsklipparen så sätter jag mej på ljugarbänken på verandan och öppnar en Vichyvatten och klappar mej på axeln och tar mej fem minuter, ibland kan de fem minuterna vara i en halvtimme. Fan det där gjorde du bra Tommy. Gräsklipparn står i hörnet mot vägen så att alla som går förbi på vägen ska se vad ”dutti” man har varit. Jora för hundra gubbar. Skulle man missa att halsa en Vichy är det inte fullt så allvarligt. Men det har hänt nån gång och det känns faktiskt fel överallt i hela kroppen men man behöver inte läggas in på psyket i alla fall.

Varje gång man ställer sej i duschen och fått in rätt temperatur på vattnet så börjar jag med tvål på en tvättsvamp, blöta den lite grand och så börjar jag med att tvåla in vänster underarm, samtidigt börjar skönsången. Till 70% är det en Evert Taubare, ”Balladen om Ernst Georg Johansson” eller ”Serenaden i Prästgatan” eller ”Briggen Blue Bird av Hull”. När låten är färdigsjungen så är man färdigduschad. Jora, två saker samtidigt. 70% Taube, dom andra 30% då? Nej då sjunger jag inte. Då är det en snabbdusch, då hinner man inte sjunga färdigt förrän man är klar. Men att skippa Taube när man tar en långdusch är lika med ett migränanfall. Det vill man inte riskera.

Varje lördag mellan 10.00 och 11.00 är det en helig stund. Lyssna på radion och lösa melodikrysset. Russ Conway hamrar på sitt piano “The more we are together” ,”Ju mer vi är tillsammans”. Programledaren Anders Eldeman drar igång det hela. Jo da, det är inte ofta man missar det. Det var då man jobbade natten till lördag som man sov skönhetssömnen när programmet gick. Men då tyckte jag att det var giltigt förfall. Jag misstänker, att missa melodikrysset, då kommer nog eksem och utslag som ett brev på posten.

Varje gång man åker E 18 mot Örebro så måste jag, strax före avfarten mot SannaKroa, kolla mot Kilsbergen. Två mil norr om E18 står den, den 323 meter höga Lockhyttanmasten. Den var det en sport att hitta när man var liten och skulle till moster i Örebro. Den som såg den först av brorsan och mej, den var ju bäst. Så än idag måste jag se om masten står kvar. Och det gör den. Att åka från Örebro mot Kallsta, då kan man missa den, det är till Örebro som det gäller. Att missa masten kostar nog ett nervsammanbrott skulle jag tro.

Varje gång jag öppnar en kartong eller paket där det finns transsportskydd i form av små luftkuddar så måste jag knäppa minst ett tiotal annars kommer panikångesten. En höjdare, var på jobbet en gång. Då var luftkuddarna modell störst. Jag tejpade ihop fyra lager av luftkuddarna och sen körde jag över dom med trucken. Pulsen gick säkert ner till tjugotvå.

Varje natt till Julafton sedan 1979, i år blir det således den trettiofemte gången. Nyheterna vid midnatt har just avannonserats, därefter lite babbel och trafikinformation. Ett stearinljus har tänts. En sexa Bacardi lemon och Coca Cola med tre isbitar finns i ett glas inom bekvämt räckhåll. Och då…

Jullåtarnas Jullåt. ”O Helga Natt”. Johan Jonatan ”Jussi” Björling. Adolphe Adams julsång, den svenska texten lagade (!) Augustin Kock (!) till. Jorasatt.

Då blir det tillåtet att smutta på groggen. Dom senaste åren har t.o.m. en tår smugit sej fram i ögonvrån. Jussi, ljuset och groggen. Jag tror att det var Julafton år 2000 som dom inte spelade ”O Helga natt”. Då blev det panik på Lingonstigen, groggen var ju upphälld, ljuset var tänt men ingen Jussi. Då fick man ragga tag i en julskiva där Tommy Körberg fick sjunga in julen åt mej. Då stod Sveriges Radio inte högt i kurs ska jag säja. Det blev ramaskri, folk protesterade, så året efter spelades den igen, natt till Julafton. Och skulle jag missa denna tradition då är det lika bra att grävas ner.

Varje nyårsdag kl 12.15 är det den traditionella nyårskonserten med Wienerfilharmonikerna. Joda. Den har jag lyssnat på sen tidigt 80-tal. Förr var det även Backhoppning med Plex Petterson man skulle kika på, sänt från den gamla olympiabacken i Garmisch-Partenkirchen. Den Tysk-Österrikiska backhopparveckan höll på. Man brydde sej inte ett dugg vem som vann, det räckte med att ha sett en backhoppare så hade man fyllt kvoten och traditionen var räddad. Men att missa nyårskonserten med Wienerfilharmonikerna. Nej nyårskonserten har jag inte missat. Jo en gång missade jag det hela, då mådde jag dåligt ett halvår efteråt, nja i alla fall halva januari, nja halva nyårsdagen då, men det berodde nog på nyårsaftonens bravader…

Jaha du Tommy, dä va allt ena väldiga I-Landsbekymmer dä. Jo men. Dä kôster å vare på tôpp å hôlle årning på alle traditioner å ritualer.

Och apropå Jul och Nyår så är det ju nära förestående.

Varje Jul och nyår så måste man önska alla sina läsare, EN GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR. Hälften av gångerna så säjer man det av ren artighet men denna gång så menar jag det verkligen. Och skulle man missa det så är det väl ittnô att få en nervkollaps för. Det kommer väl en jul och en nyårsafton nästa år igen.

Tommy Svensson den 19 december 2013.





  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post358

En hälsning från förr.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, December 11, 2013 09:39:56

TJENARE FOLKET

En hälsning från förr.

Stora Enso i Forshaga. Nattskiftet har pågått i ganska exakt fem timmar. Det har blivit den 6 december, året är 2013, klockan är 02.46. Jag har gått ut för att checka kupévärmaren i bilen. Snön yr. En liten släng av stormen ”Sven”. Vid cykelstället ser jag något märkligt. Fotspår i snön efter två personer. Av skostorleken verkar det vara två män, 44:or eller 45:or. Vad är det som är så märkligt med det då? Spåren bara finns där, dom har kommit från ingenstans. Ännu märkligare är att spåren går upp för en stentrapp som inte används idag. Trappan som kommer ner vid cykelstället är kantad av ett järnräcke som har sett bättre dagar. I övre änden stoppas trappan av ett Gunnebostängsel.

Jag följer spåren med blicken. Spåren går bara halvvägs upp. Till vänster om trappan står en björk. Rasslet i grenarna, spåren i snön och vindens tjut ger nästan ett lite kusligt intryck. Jag beslutar mej för att undersöka spåren. Då är det som en osynlig hand griper tag i mej. ”Dit går du inte, dom tillhör en annan tid”. Men vad är detta? Vad är det frågan om? Samtidigt hör jag röster. Rösterna kommer från mitten av trappan. Två män som talar med varandra, men dom finns ju inte där, för mej är dom helt osynliga. Jag uppfattar en norsk brytning men inte riktigt vad som sägs, men ett ord blir väldigt tydligt. ”Syratornet”.

Syratornet? Nu hängde jag inte riktigt med. Jag vänder mej om ett halvt varv för att kolla platsen där syratornet stod en gång i tiden. Syratornet var ju en del av den gamla sulfitfabriken. Men ingenting onormalt, bara ventilerna till värmeväxlarna som avtecknar sej mot snöyran. Femton meter ovanför, i tomma luften, gnistrar det plötsligt till. Ett ljussken. Ett antal bokstäver blir synliga. Två av dom lyckas jag urskilja, ”G” och ”L”, kanske var det ett ”D” också. Det hela varar nån sekund. Sen blir det som vanligt. Och snön som bara yr.

Vad var detta? Var det snöflingorna i den hårda vinden i kombination med nån strålkastare som drev med mej. Där stod jag och fattade ingenting. Var det en uppenbarelse. Det heter ju att ”När fan blir gammal blir han religiös”. Jag vände mej tillbaka och stirrade på trappan. Snön yrde, rösterna hade tystnat, spåren var borta. En rysning for genom kroppen då jag kom på vad Farsan hade sagt om trappan cirka femton år tidigare. Trappan, sa han, var Cappelens trapp.

Fredrik Cappelen, Mölnbacka-Trysils legendariske direktör. Var det han som hade gått igen i snöstormen, tillsammans med Thoralf Olsen eller Björn Gregertsen eller John Spangenberg eller Carl Johan Björnstad. Samtliga med norskt påbrå och samtliga på höga poster när ”Sulfiten geck”. Och vad var ”G” och ”L” för nånting från det märkliga ljusskenet jag såg där syratornet hade stått för 45 år sedan?

1921 hände följande i Forshaga. Fredrik Cappelen började som ingenjör på Sulfiten, åtta år senare blev han VD för hela fabriken i Forshaga. Den 20 mars, palmsöndagen, invigdes Forshaga kyrka. Axel Berg hette han, Forshagas förste kyrkoherde. Kamrer Alarik Ahlstrand blev samma år Kommunalfullmäktiges förste ordförande. Den 15 februari avlider doktor Emil Thorelius. Han kom till Forshaga 1903, samma år som Ludvig Larsson startade sin berömda mattaffär. Doktor Emil Thorelius var således en av dom första att begravas i Forshaga. Hans gravsten som restes 1926 är nog bland den högsta på kyrkogården. Thorelius byggde ju det för ”oss äldre” Forshagabor, det bekanta ”Läkebo”. Naturligtvis är Thoreliusgatan uppkallad efter honom

Doktor Wessmark, Karl Wessmark, kom till Forshaga och Villa Läkebo samma år som Thorelius gravsten restes. Det gamla Läkebo brann ner under Wessmarks tid men byggdes upp igen till det Läkebo som en annan kommer ihåg. Karl Wessmark gick ur tiden 1964, då var redan näste doktor, Börje Karlsson etablerad. Han hade sin mottagning i en tillbyggnad i huset Bruksgatan 15. I samma hus startade Ludvig Larsson sin mattaffär när året var 1903. Ludvig Larsson sålde ju mattor från Forshaga Linoleum. Mattfabriken flyttade till Göteborg 1909 och byggnaden blev blekeriet när Sulfiten tog över. 1928 byggde Ludvig det stora huset vid järnvägsstationen och flyttade sin verksamhet dit. Idag finns ju bland annat barnavårdcentralen i detta hus.

Lite extra kuriosa är att både Läkebo och Ludvig Larssons gamla hus på Bruksgatan 15 fungerade som ungdomsgårdar i mitten på 70-talet.

Det hände sej vid den tiden när Ludvig Larsson startade sin verksamhet på Bruksgatan 15 att elektriciteten kom till byn. I backen där Bergsstigen går upp, byggdes då ett transformatortorn. Ett tjugotal man var involverade i bygget. Och nu ska vi koppla ihop det hela, som även gubbarna gjorde för 110 år sedan.

Men först en liten anekdot.

Apropå Sulfiten. Nångång runt 1964. Nya Sileriet, byggnaden som ligger där den gamla mattfabriken låg. En TV-kamera var uppsatt vid massakaren för övervakningen. Massakaren fanns där nuvarande centralförrådet på Stora Enso finns idag. Uppe i kontrollrummet för sileriet, nuvarande omklädningsrummet på ”fyran”, sitter en som vi kan kalla för Arne och övervakar det hela. En av arbetarna vid massakaren ställer sej framför kameran, skjuter fram höfterna och gör ”obscena gester fram och tillbaka med högerhanden”. Samtidigt kommer högste chefen, Carl Johan Björnstad in i kontrollrummet med en massa andra höjdare och mäkta stolt vill han visa upp anläggningen. Arne ser ju mannen på TV:n men kan inte göra något åt situationen. Björnstad och dom andra höjdarna får också syn på mannen i TV:n. Björnstad skriker med norsk brytning - VEM ÄR DENNE MANNEN??? HONOM VILL JAG SNAKKE MED!!! Arne som mycket väl känner igen ”denne mannen” ursäktar sig med att han inte hann se vem det kunde vara. Hur det hela avlöpte förtäljer inte historien.

Kanske var det den händelsen som fick kunderna att backa. ”Nja, är det verkligen så seriöst det här företaget”. Fem år senare stängdes ju fabriken. Sileriet gick ju i femton år, nya blekeriet i fem år, den stora torkmaskinen i tio år, och panncentralen i nästan tjugo. Tillsammans bör ju enheterna fungerat i minst 30 år. I 30 år gick ju kokeriet och syratornet. Javisst ja, det var ju nånting med syratornet…

1937-38 byggdes ett nytt syratorn där det gamla hade stått. På det gamla syratornet fanns ett budskap som Forshagaborna på den tiden gladdes åt. När det nya syratornet byggdes hade budskapet försvunnit. Protesterna haglade. De ovan nämnde, kamrer Alarik Ahlstrand och den legendariske mattförsäljaren Ludvig Larsson, satt båda i styrelsen för elbolaget och dom beslöt att budskapet skulle flyttas till transformatortornet i backen vid Bergstigen. Skylten tändes troligen nångång runt 1939-40 och folket blev nöjda. Budskapet är ju bekant för alla Forshagabor, GOD HELG. Så se detta som en hälsning från förr. Men hälsningen fungerar ju alldeles utmärkt i dag också.

Farsan berättade för mej om Cappelens trapp. Den bör vara anlagd i slutet på 30-talet. När Mölnbacka-Trysils VD, Fredrik Cappelen skulle ner till fabriken från sin bostad på Forshaga herrgård tog han denna trappa. Trappan skulle hållas ren från löv och annat bôs och nu när första snön kom så skulle han nog inspektera om den var skottad. Och så kommer jag mitt i natten och stör honom och hans polare när dom verkar diskutera ”Syratorn och GOD HELG”. Kanske var det Thoralf Olsen som var med vid trappan. Han var överingenjör på Sulfiten när syratornet byggdes om.

Jaha du Tommy, du tror det var GOD HELG-skylten på det gamla syratornet du såg i snöyran den där natten i förra veckan. Hur mycket pilsner hade du bôbble i dej då? Nej gott folk, jag var spik nykter. Det gäller att ha alla sinnen öppna. Dock inte vansinnet. Ibland när man jobbar nätter, särskilt stormnätter och dimmiga höstnätter, händer det att man ser oförklarliga saker och träffar på personer från gångna tider. Själar som var med när det begav sej. När Sulfiten geck. Är det verkligen sant? Ja, men lite kryddat kanske det är…

Fotnot: Enligt en overifierad uppgift kan det ha stått GLAD HELG på det gamla syratornet.

Ett postumt tack till legendaren och Forshagakännaren Helge Forseryd. Han gav mej indirekt idén till detta inlägg.

Tommy Svensson den 11 december 2013. I förrgår var det Anna-dagen. Enligt alla bondepraktikor och husmorstips så ska lutfisken läggas i blöt den dagen, apropå lut och syratorn. I syratornet gjorde man luten till kokeriet där man kokade flis till massa, en massa flis gick det åt och det finns ju dom som gör en massa flis på massan åxå. Ja ja, ge dä nu…





  • Comments(1)//tommybloggen.cicciwik.se/#post354

Strövtåg i hembygden.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Fri, November 15, 2013 19:47:09

TJENARE FOLKET

Strövtåg i hembygden.

Gustaf Frödings ”Strövtåg i hembygden” skriven för snart 120 år sedan. Genialiskt tonsatt av Gustav Norén och Björn Dixgård i Mando Diaos version. En annan Fröding-dikt som fick en suverän tonsättning är ”Anita” från Sven-Ingvars Frödingskiva. Melodin gjordes av ingen mindre än Sven-Erik Magnusson. Vicka lite fram och tillbaka på huvudet, nu menar jag det huvudet som båda könen har… fixa till en cool avspänd blick, väs lite grand i ena mungipan med värmländsk accent :- ”Sven-Erik Magnussôn”. Känns det inte lite fränt?

Två Dan Andersson-dikter som åxå fått enkla melodiösa och genialiskt hopsatta noter är ”Omkring Tiggarn från Luossa” och ”Gunnar Vägman”. Gamle Gunde Johansson är upphovsmannen till de båda finstämda visorna. Sen vill jag flagga för Torgny Björks tonsättning av Nils Ferlins ”I Folkviseton”, den som börjar ”Kärleken kommer, kärleken går, ingen kan tyda dess lagar”. Och angående Fröding och Torgny Björk så gillar jag även dikten och tonsättningen ”Ett liv efter detta”. Dessa dikter, tycker jag då i alla fall, är exempel på ord som fick en annan dimension i och med dessa toner. Det finns några favoriter till.

Apropå dikter och med all respekt för Tomas Tranströmer, så förstår jag mej inte riktigt på hans storhet, vad som är så magiskt och märkvärdigt. Fast att säga så, är väl som att svära i kyrkan. Nån dikt kanske man fattar vad han menar men i följande citat ur dikten ”Storm” är metaforen med spiltorna så långsökt, att det inte kan bli något annat än ordbajseri i mina öron. Han beskriver en nordlig storm, ett nolavär. ”Vaken i mörkret hör man stjärnbilderna stampa i sina spiltor högt över trädet”. En metafor ska väl ha någon rimlighet i sin bildliga jämförelse. Men för mig tar det stopp där. Jej skjønner ikke et dritt. Dånt anderständ. Fatter ittnô. Det är ingen dålig storm i så fall. Tyfonen Haiyan, som nyligen drabbade Filippinerna är ju en stilla västanfläkt en sommardag om man jämför.

Okej en Tranströmer till.” Midvinter”. ”Ett blått sken strömmar ut från mina kläder. Midvinter. Klirrande tamburiner av is. Jag sluter ögonen. Det finns en ljudlös värld, det finns en spricka där döda smugglas över gränsen.” Glasklart, eller… Går det att få till nån melodi till en sån dikt?? Jag ser inga direkta harmonier i den, men den kanske lyfter med ett klassiskt stycke som bakgrund medan dikten läses upp. Pärhäps, Mäjbi…

Nej jag återgår nog till Fröding, där fattar jag vart enda ord som han ville ha sagt med sin ”Strövtåg i Hembygden” men egentligen var det inte ”Strövtåg i Hembygden” som detta inlägg skulle handla om, utan om lite strövtåg i hembygden.

I snart 58 år har Fôrshaga varit min hembygd. Som sagt, där Far och Farfar gått, där har min vagga stått. Till och med min mormors, farmors, mormors, morfar, Petter Nilsson var född i Fôrshaga 1725. Jodå någonstans i Grôssbol, en av dom mer exklusiva förorterna. Kanske anade han att han skulle bli omnämnd i ett blogginlägg 288 år senare. Grôssbol förövrigt, det är där jag bor och befinner mej i denna skrivande stund.

Jo då, här har man väl klämt några pilsner på sin vandring genom livet och en och annan kôrv.

Vi befinner oss hos min Farmor i Bengtsbol en förort till Skived, i mitten på 60-talet. För dom oinvigda ligger Skived på andre sia älva sett från Fôrshaga. Två broar förenar dom två metropolerna. Min Farmors kafferep med Ebba, Doris, och Tôpp-Selma, fyra legendariska Skiveds-tanter från tiden det begav sej. Personligen så tror jag det var väldigt snälla kafferep där ”avrättningar” av andra kärringar av bägge könen sällan förekom. Granne med Farmor bodde Ellen och hennes bror Anders. Ellen var en sån där lite lagomt nyfiken karamelltant. Sådana tanter tillverkas inte längre, kanske dom görs i några exemplar, i alla fall är dom sällsynta. Fast å andra sidan är det väl inte så där väldigt ofta nu för tiden att man ränner in till gamla tanter för att få lite godis.

Höjdpunkter var när man följde med Farmor när hon skulle handla på Kåppera. Det var en konsumbutik först men när Nisse Kindberg tog över, tror jag det blev en ICA butik men Farmor sa Kåppera ändå, det satt väl i ryggmärgen. För en del är det nog en hädelse utan dess like att kalla ICA för Kåppera och vice versa. Backen som affären låg vid kallas ju än idag för Kindbergsbacken. Sen så skulle vi gå till ”Erik i Mjôlkaffärn”. Erik i Mjôlkaffärn hade affären där senare Janne Sköld hade sin billackering. Farmors hund ”Boy” skulle åxå med.

På vägen dit skulle man ju gå under linbanan som gick ut från vinden, översta våningen på, Hôlmen, Mölnbacka-Trysils pappersbruk. Linbanan gick in i Skiveds stora papper och massamagasin som låg mitt emot Skiveds Haupbahnhof. Linbanan fraktade mestadels rullar och massabalar. Pappersrullar som min Morfar och Farsan hade varit med och tillverkat, Morsan hade nog nåt finger med i spelet åxå. Nu kom rullarna på linbanan, det var häftigt det för en liten grabb.

I andra änden på Hjortmyra låg bryggeriet men det har inte jag direkt något minne av. Farsan berättade att ibland så ordnade Hilmer Magnusson, Hilmer ”Bryggern”, utflykter. En gång så hade han anordnat en utflykt med bryggeribilen till slussarna i Trollhättan. Alla som skulle med fick sitta på lastbilsflaket där uppochnedvända drickbackar fick utgöra stolar. En presenning skyddade mot eventuella regnskurar. Jodå Farfar, Farmor och Farsan och ett tjugotal till, skumpade i väg dom nitton milen till Trollhättan. Naturligtvis åkte dom hem på samma sätt.

En gång när 60-talet var ungt så åkte vi med vår nya bil, en Ford Anglia, till Farmor. Uppför nämnda Kindbergsbacke, åskan gick kraftigt, passerade under linbanan, Kôlgårn till höger, en blixt och ett rejält dunder i samma sekund, samtidigt passerade vi infarten till Nora, ett ställe som ligger på vänster hand. Där höll sopgubbarna på att tömma soptunnor, klassiska soptunnor av plåt som gjorde skäl för namnet. Jag blev riktigt impad av sopgubbarna: Vad tuffa dom är, jobba när åskan dundrade rakt över. Det var riktigt hårigt det. Nu mer går vägen närmare Nora än vad den gjorde på den tiden men det minnet med åskan och sopgubbarna etsade sej fast. I närheten av Nora låg ett av Forshagas två tegelbruk en gang i vâla. Där gjorde di teggelstener sôm di byggde pappersbruke mä. Jorasatt.

Från Skiveds station vill jag minnas ett stickspår som byggdes på 60-talet och det gick åt Fôrshaga kanal, Djupe Hôle, Kraftstation till. Vad som fraktades på det, har jag noll koll på. Jag har för mej att spåret gick parallellt med linbanan. I böjen på Högbrogatan som då hette Långgatan går ju vägen upp till ”Kullera” en klassisk fotbollsplan där man har lirat fotboll med di store Bengtsbolspôjkera. Nu verkar det vara crossbanor där fotbollsplan låg. En klassiker till i Bengtsbol var och är ju påskbrasan vid Noransbäcken, joda för tusan, den har jag varit med och samlat brännbart till när almanackan visade 60-talet. När brasan hade brunnit ner till glöd, kommer jag ihåg att det var en sport att springa genom den.

Farmor, Ebba, Doris, Tôpp-Selma. Lite trygga minnen från 60-talet. Dom skulle ju finnas där när man kom hem till Farmor, för mej var dom kaffetanter med hatt på huvudet. Sådana tanter gör dom heller inte nu för tiden. Bilder man har inne i skallen när dom sitter vid köksbordet, kaffe och kakor, Ebbas lite kraxiga röst, Doris som pratade och svara sej själv. Eller när det spelades poker bland mina släktingar, där uttryck som "Tjufem öre mört (mörkt) Ja ä mä å trôr (trampar)" förekom. En gång kom min Mormor dit och hälsa på, vad fel det blev, hon skulle ju inte vara där, hon skulle ju vara i Sundstad hon. Likaså om Farmor skulle hälsa på hos Morfar och Mormor. Då hade det också blivit error, syntax och systemfel 32 hos en tioåring.

Men ingenting varar beständigt. Inte ens gamla kaffetanter, trots att dom säkert skulle kunna fortsätta och prata ett par år till. ”Å smâla, geck satt på alle tre” för att citera Fröding. Schwoooooschhh tiden rusar, det är snart 2014. Idag finns deras namn ristade eller uthuggna på gravstenar och endast minnen och fotoalbum finns kvar. Liv och rörelse har gått till vila. Liv som blomstrade, åldrades och gick bort. Men släktet går vidare

Gener som kanske startade nån gång i tidernas begynnelse när livet uppstod på Jordklotet för cirka 3,5 miljarder år sen. Gener som överlevde Digerdödens härjningar i mitten på 1300-talet. Gamla gubben Jon Nilsson från Edeby förde in delar av mina gener in i 1700-talet, Olof Andersson från Rud, strax norr om Olsäter, tog in dom i 1800-talet och Maria Petersdotter från Karlshov, strax öster om Deje, såg till att några av mina gener tog sej in på 1900-talet. Maria, mor till min Farmor som via Farsan, och naturligtvis Morsan, fixade till mina gener som jag, via mina barn förde vidare över millennieskiftet. Gener som sedan via mina barnbarn går vidare genom 2000-talet och i förlängningen, vidare genom framtida sekler. Fan vad det bar iväg…

Nä nu får det vara bra för denna gång.

Ps. Apropå gener från 1800-talet så finns det idag fem personer på Jordklotet som ännu är i livet som är födda på just 1800-talet. Ds

Det som är vardag idag är historia i morgon.

Tommy Svensson den 15 november 2013.



  • Comments(1)//tommybloggen.cicciwik.se/#post352

För femtio år sedan.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, August 14, 2013 19:52:19

TJENARE FOLKET

För femtio år sen.

Vi skriver 1963. Året började med en tisdag. Det var som sej bör, den första januari, å fan... Vi flyttar fram till söndagen den 24 februari, platsen är Karuizawa i Japan. Den 20-årige värmlänningen och ”Filipstassern”, Jonny Nilsson vinner det avslutande 10 000 meter i skridsko-VM på nya världsrekordet 15.33,0. Fyr og tyve sekunder bedre en ”Kuppern” som han dessutom gick i par med. Knut ”Kuppern” Johannesen, den norske skøyteløperen fra Norge. Totalt vinner även Jonny hela VM. Jo men, då fick man ännu en idol som hette Nilsson, den förste var ju naturligtvis värmlänningen och Fôrshagingen Nisse Nilsson.

Detta betydde att Farsan fick spola upp en isbana på cirka sex gånger tre meter på tomten där hemma, snösträngar fixade han åxå med ”växling” på bortre långsidan. 10 varv fick symbolisera 10 000 meter. Man har ju inte direkt varit någon skridskovirituos så när sjuårige Tommy skulle vara Jonny Nilsson så var det väl lädret på insidan skridskon som fick den mesta iskontakten. Naturligtvis så skulle man ju ha händerna på ryggen, en teknik som inte alltid fungerade. Men på nån vänster var man alltid tjugofyra sekunder bättre än ”Kuppern” när man passerade mållinjen.

Vi ändrar datum till fredagen den 25 oktober. En tillställning äger rum i Sundsta-aulan i Karlstad. Telstars, Ken Levy and the Phantoms och tre orkestrar till skulle lira. Det sista gänget som uppträdde, uppträdde för första gången utanför Storbritanniens gränser. Dom kallade sej för The Beatles. Förövrigt spelade dom in sitt första album ”Please, please me” ett halvår tidigare i den klassiska Abbey Road studion. Tjår Bäjbi. Naturligtvis valde dom Värmeland du sköna för sin första spelning utomlands. Låtarna de rev av var “Please, Please Me”, “I Saw Her Standing There”, “From Me To You”, “A Taste Of Honey”, “Boys”, “She Loves You” och “Twist And Shout”. Och minsann, såg inte skribenten fyra grabbar på scenen första gången han befann sej i Sundsta-aulan. Jo visst gjorde jag det… Vaa….

Joråsatt, fyra grabbar stod på Sundsta-aulans scen och underhöll och jag satt bland publiken. Fast jag måste erkänna att, inte hette dom Paul, John, George och Ringo. Va… Nja dom hette Ivan, Svend, Putte och Ernst-Hugo. Va... Efternamnen på herrarna var Renliden, Asmundsen, Wikman och Järegård. Ja inte var det väl 1963 heller utan nio år senare, 1972. Älvkullegymnasiet där jag gick, hade ordnat en kulturdag med dessa fyra. Men håll med om att det var ganska nära att jag hade sett Beatles i Kallsta på Sundsta-aulan. Nja jag vet inte det ja. Det var ju nio år försent, t.o.m. SJ är snabbare…

Två månader före Beatles spelning i Karlstad, började jag i första klass. Grossbolsskolan, där vi skulle gå, var inte färdigbyggd så höstterminen tillbringade vi i en bilskola i källaren, tillhörande hyreshuset på Grossbolsgatan 17. Klassföreståndare var den legendariska Anna-Lisa Kuhlman. Hennes högljudda skånska/småländska/blekingska/halländska eller vad det nu var, fick väl många att rynka på näsan, men med lite distans och med facit i hand så var hon, tyckte jag, en riktigt bra fröken.

Jag minns vår första läsebok och hur jag läste om bokstaven ”O” inför klassen. ”Runt omkring kan Ormen sno så han blir ett finfint O”. Någon annan läste om bokstaven ”S”. ”Svart av sot är Sotarn nu, men han kan bli ren som du”. Jodå för tusan, då fick man ihop två gångbara ord ”Os” och ”So”. D.v.s. stekos och en sugga. Så småningom blev det mer bokstäver och meningar som ”Tor ror och Mor är rar” växte fram. Bokstaven ”N” hade inte passerat censuren i dagens läge. En tecknad bild på en svart pojke som satt i en badbalja, texten nedanför var: ”Negern blir så ren och fin, titta på hans glada min”. Uj Uj Uj… och när höstterminen var slut hade man avancerat till meningar som ”Mor och Lena ser far och Tor. Tor ror. Far lär Tor ro. – När lär far Lena ro? sa Lena. – Far lär Lena ro sen, sa mor. Mor är rar mot Lena”. Nostalgin flödar… När man sen nådde tonåren så kom man fortfarande ihåg texten (trodde man). Tor ror. Lena är rar. Mor åt gröt. Far åt helvete …

Några veckor före skolstarten blev ett tåg stoppat i Buckinghamshire någon mil väster om Luton i England. Klockan är strax efter tre på natten. Vi skriver torsdagen den 8 augusti. Lokföraren John Mills passerade en gul signal och saktade ner och stoppade där signalen visade rött. Rånarna hade manipulerat signalerna. John Mills och hans kompanjon blev misshandlade. En av rånarna, kanske den mest kände av dom, Ronald Biggs hade anlitat en polare som skulle köra tåget de sista 800 meterna från stoppsignalen till Bridego Bridge där omlastningen av postsäckarna skulle ske. Men loket var av en annan sort så polaren, Stan Agate kunde inte med reglagen så man tvingade den misshandlade Mills att köra tåget till bron.

Tjugofem minuter senare hade gänget med ledaren Bruce Reynolds i spetsen lastat över 121 postsäckar med pengar till ett värde av 2 600 000 pund. I dagens penning värde motsvarar det cirka 380 miljoner kronor. 22 män var insyltade i Det Stora Tågrånet. Ronald Biggs firade sin 34-års dag just denna dag, den 8 augusti 1963. Han har således nyss fyllt 84 år. En annan kändis från det stora tågrånet var ju den gamle boxaren Ronald ”Buster” Edwards. Gamle ”Buster” tog sej själv av daga 1994, två månader efter Estoniakatastrofen.

Den 20 juni i detta nådens år 1963 greps en av Sveriges mest kända spioner, överste Stig Wennerström på Riksbron i Stockholm av två civilklädda poliser tillhörande Säpo. Hela han var ett mysterium. Var han bara ryssarnas hantlangare eller var han dubbelagent, visste han något om den nedskjutna DC 3:an. Var han Nazitysklands dräng i Sverige under Andra Världskriget. Var han en garanti för världsfreden under efterkrigstiden. Wennerström kanske höll koll på Terrorbalansen under det kalla kriget när USA och Sovjet visade musklerna. De flesta svaren tog han med sej till den Andra Sidan när han avled så sent som 22 mars 2006 vid 99 års ålder .

Apropå hemlig agent så hade den första James Bond filmen ”Agent 007 med rätt att döda” svensk biopremiär den 29 april Najntiinsixtitrii. Och apropå film så hette årets rulle med Åsa-Nisse ”Åsa-Nisse och tjocka släkten” om det är nån som funderar. Lite extra filmkuriosa är att skådisarna Persbrandt, Brad Pitt och regissören Quentin Tarantino är 63:or. Detta år avled en annan skådis, Erik ”Bullen” Berglund som gav sitt smeknamn till en riktig favorit ”Bullens Pilsnerkorv”. Pilsnerkorven fick sitt namn genom de så kallade ”pilsnerfilmerna”. ”Pensionat Paradiset” var väl den mest kända där John Botvid körde med sitt klassiska uttryck, ”Har han kommit bått, bått i bått bått”. John Botvid överlevde 1963 men avled året därpå.

En av de stora händelserna detta år blev ju mordet på John F Kennedy. Är det någon som sett Oliver Stones film ”JFK”??? Den tror jag faktiskt ligger väldigt nära sanningen. Lee Harvey Oswald var ju han som fick ta smällen. Nej jag tror det är som i Palmemordet, att sanningen inte tål dagens ljus. Mörka krafter agerar om någon kommer för nära. Apropå mordet på John F Kennedy så kommer man ihåg Sveriges Radios korrespondent i New York vid den här tiden, Arne Thorén. Jo da, så här kunde det låta när han drog igång. - "FN:s generalsekreterare, U Thant, meddelade på onsdagen att bla-bla-bla, Sexdagarskriget, bla-bla-bla, Israel, bla-bla-bla, Golan-höjderna, bla-bla-bla, Moshe Dayan, bla-bla-bla, med president Lyndon Johnson" och så den klassiska avslutningen. ”Arne Thorén.....New York”.

Han hade en smattrande röst som man kopplade ihop med ”nu jävlar har det hänt något stort”. Varje gång han hördes i nyheterna på radion, trodde man att nu hade tredje världskriget börjat. Det kvittade egentligen vad han sa, han fick allting att låta väldigt dramatiskt. Annars var det som sagt mordet på president Kennedy, raketuppskjutningarna och månlandningen som jag främst förknippar med honom.

En annan reporter var och är ju, allas vår Konrad på Radio Värmland. Jag minns en gång när han hade fått tag på nån inföding som bodde ensam, langt båli oävvla, djupt inne i den Värmländska skogen tillsammans med sin hund och gubben prata nån riktig rotvälska Typ: ”Ja de minne ste de tjåkan drau de hit o sorumn söjn va te glocke ratisäjn va tennant ve räjra, men brännvin åsså, ha ha ha…” Och Konrad svarade: Ehh…ja…ehh…det förstår ja… Det var väl bara den där gubben och hans hund som begrep det där språket. Ja men vad har Konrad för anknytning till 1963? Jo han skötte ljudinspelningen när Beatles spelade på Sundsta-aulan.

Den 14 november fick Island en polare, ön Surtsey växte fram ur havet.

Den 28 augusti höll Martin Luther King sitt berömda tal vid Lincolnmonumentet i Washington ”I Have a Dream”. Ett citat i detta tal är ju den berömda frasen -”Jag har en dröm, att en vacker dag skall nationen resa sig och förstå att alla människor är skapade lika”. Tanken är ju god men det har väl inte funkat speciellt bra. Så drömmen får väl leva vidare. Apropå berömda tal detta år så sa ju John F Kennedy, ”Ich bin ein Berliner” i ett tal i Västberlin den 26 juni. Han avslutade sitt tal vid Rådhuset i Schöneberg med dessa ord för att visa sitt stöd för Västberlinarna som ju levde i en muromgärdad enklav i Östtyskland. När Ronald Reagan var i Frankfurt nämnde han att ”Ich bin ein Frankfurter” och när George W Bush var i Hamburg sa han ”I am a Hamburger”. Nä, dom två sista citaten är väl inte riktigt sanna.

Kanske något för våra ledare att ta efter när dom besöker Arslet som ligger i Tingsryds kommun. Tyvärr, så sett, är Arslet en obebodd plats. Ja vem skulle vilja bo i Arslet men så vitt jag vet är ju de allra flesta födda i närheten, om man säger så…

Forshaga 1963. NKlJ-banan fanns. Persontrafiken var visserligen inne på sista spåret förlåt, året. I Fôrshaga geck Sulfiten, de fyra pappersmaskinerna på Hôlmen producerade tillsammans runt 20 000 ton papper detta år. Drygt 800 personer jobbade på Mölnbacka-Trysils fabriker i Fôrshaga, och så infördes fyra veckors betald semester detta år. Det verkade som om det trots allt fanns en framtidstro. Där kan man kanske tala om ”den gamla goda tiden”.

I Fôrshaga fanns även vid den här tiden, Lars Birkefall i sin sportaffär, (Huset rivet, låg mitt emot ICA på andra sidan Storgatan). Gunnar Forsén som hade bosättningsaffären (Huset rivet, låg där vägen går in till Folkets Hus från Bruksgatan). Anna-Lisa Eriksson på biblioteket (Huset rivet, låg där parkeringen är mitt emot nuvarande Altans Pizzeria). Otto Sundell i sin klädaffär (Nuvarande Salong Rubb och Stubb). Arvid i boa, åxå en klädaffär mitt emot Sundell (Huset kvar). Ragnar, Alf och Bengt på järnhandeln (Nuvarande Altans Pizzeria). Sven Björn sålde möbler (Samma hus som Birkefall fast i ”nolere äen” norra änden). Irma Jakobsson hon som hade Irmakiosken, kiosken som var världsberömd i hele Grôssbol. (Kiosken borta från sin dåvarande plats).

Okej lite till da… Gunnar Larsson i Arnfeldts bokhandel (del av nuvarande Cosmos på Storgatan). Bror Trells pappershandel i Hjortmyra, Skived (Huset kvar, privatbostad). Helge Forseryd, Forshagas egen Martin Beck. Fred Lindgren fotografen. Sven Larssons charkuteri (Huset rivet, numera platsen för de nybyggda lägenheterna vid Storgatan). Stenqvist i fiskaffärn (Lokalen finns kvar, det är utbygget på nuvarande Sound Connection). Tore ”kleppern” på Storgatan (Hade lokalen bredvid nuvarande Ingelas Salong). Listan kan göras betydligt längre…

Till sist några legendariska kusiner till min Morfar. Wilhem Eriksson som gav namn åt Villekiosken. Post-Thure, brevbärarn och legendarernas legendarer, Pecker Olle och Greta-Olle, minsann... Samtliga dessa nämnda Forshagabor var still going strong när almanackan visade 1963. I dag är dom gömda av jorden men inte glömda. Så länge folk pratar om dom och minns, så lever dom.

Att glömma det förflutna är att vara vilse i nuet och tappa riktningen in i framtiden. Kommer man upp i åldrarna är nog framtiden inte riktigt vad den har varit, men lite intressant är den väl för det är ju där man ska hålla till. För hur det är så är idag, igår, i morron.

Tommy Svensson den 14 augusti 2013. Och apropå ”Ich bin ein Berliner” så började Berlinmuren byggas igår för 52 år sedan.

  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post339

Semässter.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Mon, July 01, 2013 11:24:19

TJENARE FOLKET

Semässter.

Bloggen tar lite semesterstängt under sommaren. I’ll be back in the Autumn.

Tommy Svensson den 1 juli 2013.

  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post337

Hommage till Rallar-Anton. Originalet.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, May 21, 2013 21:01:31

TJENARE FOLKET

Hommage till Rallar-Anton. Originalet.

Vi befinner oss i det förra århundradet, i januari 1986. Olof Palme har en dryg månad kvar i livet, Challenger-katastrofen sker om ett par dagar, Tjernobyl är tre månader bort, Fermentas VD, Refaat-El-Sayed, ”Piller-Raffe”, figurerar i tidningarna. (Hur e re fatt, Refaat?)

Ett drygt halvår tidigare hade jag åkt tåg på den imponerande Malmbanan från Gällivare ut till Narvik. På tillbakaresan stannade jag till, bland annat vid Rallarkyrkogården i Tornehamn där de vita korsen vittnade om en del av dom som en gång byggde denna mäktiga järnvägssträcka och som mötte sitt öde där uppe i Nord. En av dom hette kanske Anton. Jag tyckte att jag blev skyldig honom en hyllning, en hommage.

Under ett av de otaliga nattskiften på Tetra Pak i Fôrshaga, i maskinernas monotona ljud, så tyckte jag mej höra, en för mej bekant melodi samtidigt som det växte fram en helt ny text. Detta skedde natten till torsdagen den 23 januari 1986. Drygt 84 år tidigare gick det första malmtåget från Kiruna till Narvik.

Första gången jag framförde visan offentligt var på en inomhuskonsert under våren 1989 och Succén blev enorm. Och alla kom fram efter konseren och ville ha texten som ju undertecknad plitat ner under ett nattskift. Jo da för hundra gubbar… Nja, egentligen så var det väl bara ett vanligt kalas med några polare, lite pilsner och en gitarr och egentligen så var det väl bara en som frågade efter texten.

Så håll tillgodo Peter (och även ni andra där ute i cybern). 24 år senare, här kommer den, texten till ”Hommage till Rallar-Anton” i originalversionen, i den ocensurerade, kvinnoförnedrande, religionsförnekande, brännvinsromantiserade och våldsfixerade versionen. Förresten tilldrar sej handlingen i visan ett år innan Malmbanan började byggas. Aj aj aj, Svensson, illa det att komma med vilsefarna fakta. Dessutom så inbjuder den till lite dryckjom efter varje vers och så talas det om det ursvenska vid ett tillfälle. Detta är väl inte politiskt korrekt i dagens läge???

Hommage till Rallar-Anton. Originalet.

Det var Anton den storvuxne rallarn i Nord.
Han vilar nu mer fyra fot under jord.
Han mötte sitt slut i ett vattenfyllt hål.
Vi höjer pokalen och dricker hans skål.

Det var Malmbanan som skulle här dragas fram.
Man kämpade tappert i rök, svett och damm.
Och Narvik var Anton och Malmbanans mål.
Vi höjer pokalen och dricker hans skål.

Den tolfte november år nittiosju.
Gick Anton då tidigt i gryningen ut.
Att spränga i berget ett jättelikt hål.
Vi höjer pokalen och dricker hans skål.

Han stod på en ställning och hacka i sten.
Men hackan den slant och han träffa sitt ben.
Han föll trettio meter rakt ner med ett vrål.
Vi höjer pokalen och dricker hans skål.

Ja Anton han låg där i gropen och dog.
Med hackan i benet han sa och han log.
Det känns att det biter vårt ursvenska stål.
Vi höjer pokalen och dricker hans skål.

Vid graven där fanns varken Gud eller präst.
För rallarna dom hade ordnat en fest.
Ty Anton har sagt: När jag fått vad jag tål.
Så höj då pokalen och drick då min skål.

Fast innan han dog blev det rätt mycket gjort.
Med knytnävar, slagsmål och brännvin och kort.
Och jäntor, han har också fyllt deras hål.
Vi höjer pokalen och dricker hans skål.

Och kroppen hans ligger väl trygg i sin mull.
Fast själen får lida för gärningens skull.
Den brinner väl än på det eviga bål.
Vi höjer pokalen och dricker hans skål.

Det var Anton den storvuxne rallarn i Nord.
Han vilar nu mer fyra fot under jord.
Han mötte sitt slut i ett vattenfyllt hål.
Vi höjer pokalen och dricker hans skål.
Vi höjer pokalen och dricker hans skål.

Texten är således en fiktiv berättelse.

Ett tack till Finn Zetterholm. Det är ur hans repertoar som jag lånat melodin. Då heter den ”Sång till Fars dag”. Den visan handlar om några frånskilda fäder som firar Fars dag på ett ungkarlshotell. (Leta och Finn Zetterholm och vinn en cykel). Tyvärr finns den varken på Spotify eller Youtube.

Hur går låten da???

För er som har absolut gehör är det ju ingen match…

(Em).

Da di raj da di daj da di raj daj di da.
Da raj daj di daj daj di raj daj da da.
Da raj daj di daj da di daj daj da da.
Da raj da di raj da di raj daj di daa.

Där satt den. Tjår bäjbi.

Malmbanan, 110 år gammal minsann…

Från det ena till det andra.

Sommaren 2013. Var den bara nu under Pingsthelgen eller… Förhoppningsvis är det väl inte så. Våren var i alla fall förra torsdagen mellan 13.42-14.05

Men kommer ni ihåg… Fôrshagas säkraste, nu-har-sommarn-kommit-tecken. När man såg honom i vit skjorta, ljusbruna kortbyxor, strumpor, bruna sandaler, glasögon, en slät keps modell äldre på huvudet där han strosa omkring med händerna på ryggen. Då va Sômmern här… Visst minns vi honom, ”Näcken”, ”Hanseman”, ”Fôggelskådern”. Hans Norberg (1941-2005).

Från det andra till det tredje.

I dag för 82 år sedan begravdes de fem personer som sköts till döds i Lunde. Dom, liksom min polare Rallar-Anton, hade sin del i uppbyggnaden av Sverige. En Hommage till alla dom som har avslutat sin livsgärning och som tänkte på utveckling istället för avveckling. Och som jag skrivit tidigare…

”Sverige är även de dödas land, de som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss”. (Vilhelm Moberg)

Nu mera verkar det vara ett steg fram och tre steg tillbaka

Jaha du, hur är det nu med det häringa. När en politiker eller företagsledare säger att : Vi sitter alla i samma båt, så är det ju alltid någon jävel som måste ro…

Tommy Svensson den 21 maj 2013.

  • Comments(1)//tommybloggen.cicciwik.se/#post330

Ä dä mej ni skratter ôt?

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sat, April 20, 2013 19:42:52

TJENARE FOLKET

Ä dä mej ni skratter ôt ?

Det var en vinter i början på 70-talet då Kôrvburn stod på Tôrge i Fôrshaga. En medelålders snubbe skulle gå från Kôrvburn över Esplanaden, som gatan heter, mot Favör som låg på andra sidan. Vid tiden när detta hände hade Esplanaden en refug i mitten och järnvägsstationen låg där Systembolaget är nu. Vi stod vid kôrvburn. Jag hade just köpt en grillad med bröd utav Märta Mos. Men tillbaka till snubben som går ut på gatan. Snubben halkar till, en tiondels sekund senare är fötterna två meter upp i luften. Med andra ord, en gammal hederlig Mollbergare med tre och en halv volt i gruppering. Legendaren Erik Flood kläcker en replik som man kommer ihåg. – Ha ha ha, Såg ni pöjker, jävlar va han drog säj i, ha ha ha ha… Jodå, vi såg och vi skrattade.

En sommardag på Drottninggatan i Karlstad, året kan vara 1976. Vid Filmstaden där McDonalds nu finns, fanns då en parkering. Där hade jag och polare Gullbrand parkerat bilen. Vi var på väg in till systembolaget som låg och fortfarande ligger på andra sidan gatan. På den tiden fick man åka bil där busshållplatserna är nu. Man kunde även parkera bilen vid trottoaren. Det hade en äldre dam gjort. Hon hade slagit av motorn och precis öppnat bildörren. En sekund senare kommer en cyklist och brakar rätt in i dörren. Ett ”Huäähhh” hörs. Troligen tappade han luften. En gubbe som kommit ut från bolaget kläcker en replik som man kommer ihåg. – Ha ha ha, Såg ni pöjker, jävlar va han drog säj i, ha ha ha ha… Jodå, vi såg och vi skrattade.

Ängevi isstadion nån gång runt 1967-68. Forshaga IF spelar en match mot ett lag som jag nu inte minns. Vad jag däremot minns var att vid en avblåsning och i väntan på att lagen bytte spelare så står domaren och liksom, kanar fram och tillbaka med fötterna. Plötsligt får han svårare att hålla balansen, fötterna får jobba hårdare, han börjar veva med armarna. Till slut drattar han omkull, landar på ändan och slår i ryggen. Jag tror att det kan ha varit Per-Fingal som kläcker en replik som man kommer ihåg. – Ha ha ha, Såg ni pöjker, jävlar va han drog säj i, ha ha ha ha… Jodå, vi såg och vi skrattade.

Tilläggas ska, att både snubben som gjorde Mollbergaren, cyklisten och domaren klarade sej utan större blessyrer, men skammen att folk hade tittat på och skrattat åt dem, den fick dom stå ut med. Man behöver ju bara gå till sej själv, att skulle man snubbla eller köra omkull med cykeln eller nåt i den stilen, först så känner man efter att alla benen är hela i kroppen, sen kikar man runt. Var det nån som såg mej???

Smårissjön, sensommaren 1971. Enligt huggtabellen i ”Napp och Nytt” skulle det vara ”Bra fiske” denna dag som vi var ute. Det blåste en lätt pålandsvind på tre sekundmeter. Då vet man att Gammelgäddan lurar i vassen. Men flera aspekter stämde också in. Ett luftryck på 1 004,25 hektopascal, d.v.s. ett svagt lågtryck. Vattenståndet i Smårissjön denna dag var 8 cm över referensytan på sjökortet. 6.7 låg P H Värdet på. Solen stod i väst sydväst. Luftfuktigheten var 73 %. Jupiter befann sej i Väduren. Såga på Dejefôrs geck. Snôrgärsen hade gått te. Jodå för tusan.

Mera tillfälligheter som skulle göra fiskafänget lyckat. Saturnus befann sej i konjunktion med Neptunus.”De’ kan svänga till” med Trio me Bumba låg femma på Svensktoppen. Den magnetiska Nordpolen befann sej för tillfället på 75,44 N och 99,06 W. Stellan Bengtsson hade vunnit Bordtennis VM i Nagoya. Slommen hade lekt färdigt. 326 år sedan freden i Brömsebro och nymånen var i tredje kvadranten. Med andra ord, perfekta förutsättningar för ett riktigt storfiske.

Men först några ord om Gammelgäddan (Esox lucius Anticus). 1971 hette den Hilbert, den tog över reviret i Smårissjön efter Gammelgäddan Krydolf som var en legendar under hela 50 och 60-talet. Krydolf var i sin tur, släkt i rakt nedstigande led med Gammelgäddornas Gammelgädda, Napoleon. Den var så stor att när den av misstag kom in i Kvarntôrpsåna så kunde den inte vända utan den fick backa sej tillbaka. De ä grejsaker dä.

Det sägs att det var den gamle stofiskaren August på Brôtera, även kallad ”Dyng-Johan” (värmländska för Don Juan), som blev utsedd att fånga Napoleon. En gång hade August tappat löständerna i sjön och för att få upp dom igen så agnade han med korv, och minsann, högg inte löständerna på kôrvbiten? Jovisst gjorde dom det. Detta skulle visst ha varit året innan älva brann.

Men tillbaka till Napoleon. Hussbonn på Brôtera visste att den här gäddan tar man inte med en vanlig krok och mask. Inte ens om man agnar med de värmländska daggmaskarna, dom som gör fula grimaser när dom ska locka till sej fisken för att sen ta ett riktigt nacksving på firren. En 20 kilos gädda har inte en chans, den sitter som i ett skruvstäd. Nej här krävdes det lite rejälare grejor.

Jo då, han böjde till ett järnspett som han använde som krok. Band fast kroken i en rejäl stålvajer. I andra änden var vajern fastsatt i en lada, betet var en ring falukorv. Napoleon skulle tas på natten. Dan därpå så var ladan borta. Tänka sej, gäddan hade dragit ner ladan i sjön. Nu snackar vi Gammelgädda. Då förstod han att den här Gammelgäddan minsann inte var att leka med.

Nästa gång så tog han en ankarkätting istället för vajer och som krok hade man själva ankaret, lånat från Bylgia, en av de gamla bogserbåtarna på Klarälva, jodå. Kättingen hade han sprängt in och fäst i berget strax norr om Sjöänga. Han hade agnat med en gammal Skavgalt från Risäterstôrp. Jo men, 200-kilo gris, nu var det väl själva fan om den inte skulle nappa. Jo då den högg. Kampen stod väl i ett par månader men den här gången hade Napoleon mött sin överman, August på Brôtera alias Dyng-Johan.

När man sen fick upp Gammelgäddornas Gammelgädda på land så sjönk vattennivån i Smårissjön med en halvmeter. (Arkimedes princip, jo nåu). Ja det är väl lika bra att ta i rejält när det gäller fiskehistorier. Det är väl ändå ingen som tror på en, även om man säger att, joråsatt, en gång fick jag en Öring på 1,2 kilo.

Men tillbaka till Smårissjön anno 1971. Polare Tommy och jag hade lånat en roddbåt för att ro ut till vassruggen för att fånga Hilbert, d.v.s. 23 kilo Gammelgädda. Draget var den legendariska Mörrumspinnaren. Vi provade även dom andra klassiska fiskedragen, Atom, ABU-Reflex, Droppen, Toby, Lillöringen och wobblern, Hi-Lo. Vi trodde stenhårt på ABU:s slogan "Dom största och längsta med grejor från Svängsta".

Men Hilbert var klok denna dag och var inte alls på hugget(!). Dä ä väl därför di blir Gammelgäddor. Inte en Abôrre, inte en Mört, inte heller e Panke eller e Dyngrude ville nappe. Inte ens Huäbbera eller de mytomspunna Hjolbänningera ville fastna på kroken. Denna dagen inte ett liv, för att citera Melker på Saltkråkan. Efter någon timme på sjön så tyckte vi att - Nä, nu driter vi i dä här.

Vi rodde tillbaka mot bryggan. Provade några kast och, jodå, NAPP. Nu satt Hilbert på kroken. Å nej då, inte alls. Ett riktigt bottennapp i kollosalformat som jag t.o.m. fick Stora Bronsmärket för. En stock hade huggit på wobblern. Stocken var i hundrakilosklassen. En riktig bjässe som kämpade rejält. Den kunde man minsann inte ta med håv. Rullen trasslade sej i samma ögonblick. Femtio meter rev som såg ut som ett skatbo. Dret och dubbeldret. I ett försök att rädda wobblern tänkte jag att jag grejar bottennappet bättre från land än från en ranglig båt. En fot på bryggan och en fot i båten. Det är så man fixar till en riktig klassiker.

Sakta glider båten ut från bryggan. Spagaten är ett faktum. Det kallas för Tyska hoppet när man faller med ryggen före. Stilpoängen tror jag hamnade på 5,2. Kände Smårissjöns kalla vatten forsa ner i mina lungor. En rejäl kallsup. Vattnet nådde upp till bröstet då jag stod på botten och försökte se hård ut i min jeansjacka. Polaren Tommy skrattade så han kiknade. Man såg ut som en dränkt katt och jag försökte få fram att båten var ju alldeles för kort och bryggan var ju för dåligt fastsatt… Några dåliga bortförklaringar, man ville ju inte erkänna att man burit sej klumpigt åt. Samtidigt så förstod jag inte Tommy, så roligt var det väl inte, jag var ju sjöblöt.

Jag tror heller inte att han som gjorde Mollbergaren, cyklisten eller domaren tyckte att det var särskilt roligt. Men blir man inte själv drabbad så är det som sagt svårt att hålla tillbaka ett Gapskratt vid dråpliga situationer. Ha ha ha, Såg ni pöjker, jävlar va han drog säj i, ha ha ha ha…

Och apropå dra sej i…

Vet ni varför grodmän som sitter på relingen, dyker i bakåt med ryggen före? Dyker dom framlänges så drar dom ju huvudet i båten. Todäää.

Vad Gammelgäddan i Smårissjön heter idag har jag inte en aning om. Mitt fiskeintresse tog slut denna augustidag för snart 42 år sedan...

Håll ut gott folk, om två månader så vänder det igen.

Tommy Svensson den 20 april 2013.



  • Comments(1)//tommybloggen.cicciwik.se/#post329

Flöttfôgglera. (Flyttfåglar).

KuriosaPosted by Tommy Svensson Mon, April 08, 2013 10:16:34

TJENARE FOLKET

Flöttfôgglera. (Flyttfåglar).

Hur mås det? Äh håll truten.

Våren verkar vara lite sen men en del Flöttfôggler har varit synliga. Dårfinken, Knäppgöken och Hönshjärnan, häckar allmänt i hela landet, tillhör alla familjen (pappus skallus). Personligen så tycker jag att dom har ökat oroväckande mycket i antal på senare tid. Egentligen är det ju inte några flyttfåglar heller men några av dem flyttar till Bryssel under veckorna, många av dom övervintrar i dubbel bemärkelse.

Den Brunfläckiga Fladderdretan dyker upp ibland när man minst anar det. Dassholken är den optimala boplatsen men har man otur så bosätter den sej i Trosa eller i Fillingen. Och apropå Fillingen så är ju Kallsongaren en Häckande vinterfågel, flyger oftast i en Y-front formation. Allsångaren däremot tycker jag är en trevlig art. Dom uppträder ofta i flock och är ganska så oförargliga. Sjunger dom på natten, som händer ibland, kan dom vara lite störande. Allsångaren är dessutom artfrände med den elegante Smörsångaren

Ruggugglan är en typisk nattfågel, lite bedagad, har varit med förr, oftast allt för bedagad och allt för mycket förr. Ruggugglan är nära besläktad med Panelhönan, en ensamfågel som är lite grå och intetsägande. Bredkäftad Sprätthök, vill gärna vara lite för mer än andra fåglar, självgod och dryg. En trevlig bekantskap är den morgonpigga Frukos-trasten. Äter allt från bröd, ägg och bacon till flingor och fil. Kaffegöken, jag tror den har minskat i antal på senare år, den var nog vanligare förr.

En riktigt trevlig vårfågel är ju Glass-truten som gärna slår sej ned vid Petruskiosken. Den Mindre Kolhydraten finns lite här och var, alltför vanlig tycker en del därför jagas den hårt av många. En lättroad art är ju Gapf-Labben (nä den var dålig). Muntergöken kan vara trevlig att känna men kan bli lite väl tjatig i längden. Smilfinken, oförarglig men ofta lite väl inställsam. Fattarduva, liksom den nära släktingen Muckarduva, häckar ofta i förorter. Grillspetten brukar komma fram vid uteplatser under sköna sommarkvällar, också en trevlig bekantskap. Sen har vi ju Råkan, ja det bara blev så…

Den Mindre Coopsnattaren norpar gärna smågodis, den är närbesläktad med den något större, Vitryggiga Kåkfararen, som ofta återvänder till samma plats. Bofinkan tillhör också samma familj. Svart Coopsnattare får man inte ens nämna överhuvudtaget. I Fôrshaga har vi sedan länge haft en trogen fågel, Brukskatan, den har häckat här i många år. Mittbenan, kan ibland växa sej ganska stor. Den Större Hållhaken, skaffa er gärna några sådana exemplar, dyker oftast upp på firmafester.

Olyckskorpen (corpus pessimistus) ett kraxande läte som för ett mänskligt öra uppfattas som ”va vad det ja sa”. Umgås, en trevlig art av släktet flockfåglar, dit tillhör även Smörgåsen som ofta lägger ägg på pålar, så kallade pål-ägg. Gaphalsen och Gallskrikan, högljudda, påflugna och irriterande. Fyllkajan (supus jämtus) syns ofta fredagar och lördagar men kan även uppträda andra dagar. Kännetecknas av den röda näbben, samt den vingliga gången. Den har två läten, det lite finstämda, lite sökande: ”pripp, pripp, pripp” Sedan det lite mer karakteristiska: ”klunk-rap, klunk-rap”, som är förvillande lik Raphönans.

I busken, eller kalhyggen, hittar man ofta den trevliga Sittgöken, närbesläktad med den Vitfläckiga Bakrykaren som är en typisk Häckfågel. Enkelmockasinen, lever ensam hela livet utom vid parningen då det hela kan utmynna i en Dubbelmackasin. Annars är Sängknarren en fågel som man inte vill ha så mycket med att göra, p.g.a. sitt irriterande läte. Rödstjärten, häckar alltför ofta på bastuklubbar. Däremot Knipan häckar aldrig på bastuklubbar. Lergöken, lite halvpervers. Buskskvättan och Sädesskvättan omger sej gärna med flera partners, dom håller ofta till i grenen. I Sädeskvättans släptåg kan den mindre trevliga Gon-orren uppträda. Gon-orrens välkända läte är ju ”Svide-pitt, svide-pitt”.

Fönsterhaken liksom Fönstersmygen, dyker ofta upp vid fönsterkarmen, väldigt nyfikna. Den Rostbruna Järnspetten tror jag börjar bli en sällsynt art, häckar annars i gamla förråd och lador. Däremot Rullskarven gör sej påmind var tionde minut på StoraEnso. Några av våra fåglar har fått sitt namn från engelskan. Den mäktiga Påfågeln (onbird), Gladan (happy), Regnfågeln (neder-bird), Morkn*llan (motherfucker), Burfåglar (inne-bird) och Strandskatan (beachbitch).

Oxjärpen, den Mindre Blåröken, Gubbsulan och Snorkråkan har varit synliga vid Fågeltornet vid Norra Hyn. Den Tvåbenta Strandraggaren är inte så bevandrad med fågelsjöar, typ Norra Hyn, Tåkern eller Hornborgasjön. Den föredrar sandständer i stil med Tylösand, locklätet är ett visslande ”huiittt huuiiiiii”, uppträder ofta i flock. Murkryparen ses ibland sommarkvällar vid Folkets Park. Det bekanta lätet: Bbllluuurrrräääääähhh. Murkryparen tillhör familjen Gamnackar.

Fredsduvan, en ganska sällsynt art, häckar i alla fall i några länder på Jorden.

Tommy Svensson den 8 april 2013.

  • Comments(10)//tommybloggen.cicciwik.se/#post327

Musik för mej, kanske för dej.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, February 19, 2013 20:05:04

TJENARE FOLKET

Musik för mej, kanske för dej.

Det började den 19, 20 eller 21 januari 1956 med att jag hörde ”Lilla vackra Anna” för första gången i mitt liv. Min farmor stämde upp i den visan. Det var mitt första möte med musiken. Tyvärr är detta minne inte tillgängligt. Jag har jobbat stenhårt för att minnas just detta men, nej… jag hôger inte. Så jag får lita på dom som var med, att dom har rätt och kommer ihåg att min farmor sjöng. Mitt första musikaliska minne är när jag, nästan, fyra år gammal sjunger ”Brevet från lillan”. ”Pappa kom hem för vi längtar efter dej”. Farsan var på repmöte hösten 1959. Insjunget på en magnefon, en föregångare till rullbandspelaren. Magnefonen hade en ståltråd istället för den vanliga magnetremsan.

Ibland dyker det upp lite tips från coachen. And if you want to hear the songs… Det som är understruket markera det, kopiera, googla, klistra in och förhoppningsvis dyker det upp nåt klipp på Youtube. (Det går fortfarande inte att direktlänka från Wordprogrammet)

En norsk, lite vemodig visa som jag hörde under första halvan av 60-talet var ”Dar kjem Dampen”, insjungen av den norske norrmannen från Norge, Ivar Medås. Den handlar om Dampeskipet (ångbåten) DS/ Oster. I nästan 50 år var visan ”borta” men i och med spotifys intåg dök den upp igen. Visan är meget kjennt i Norge och för mej blev igenkänningsfaktorn mycket stor. Visan finns i en lite skum men häftig version med Herborg Kråkevik. Och apropå Norge, ”Dritafull før Drøbaksundet” med Trøste & Bære, lite norsk hästjazz som svänger rätt bra. Annars är ”Seterjentens søndag” med Sissel Kyrkjebøs glasklara stämma en riktig finstämd favorit.

Ett litet tips. Apropå en tjej med en otrolig pipa. ”Le Matin Sur La Riviere. Eve Brenner”, Jag vet inte hur många skruvstäd det skulle behövas för att man skulle komma upp till dom tonerna, sega hö eller höga C, eller vad det heter…

En fredagskväll i slutet på 70-talet. En lokal pub i det danske Ålborg. Halsade några Tuborg Grøn med polaren Tommy och några lokala förmågor. Jag hörde att herrarna, som var i 60-årsåldern, talade om ”BOPA”. BOPA var en av två danska motståndsrörelser under det Andra världskriget, den andra hette ”Holger Danske”. Efter ytterligare nån Tuborg gick jag fram till disken där dom stod. Jag frågade om jag fick sjunga en låt för dom. ”Jä värsgo” sa dom.

Entertainern Svensson stämde upp i ”Det var en lördagsafton”, texten skriven av gamle Östen, han Warnerbring ni vet. Den handlar om då Danmark blev fritt från den tyska ockupationen. Den sista strofen i visan, ”Men det jag minns var ljuset just när jag cykla hem, som tändes denna femte maj på våren fyrtiofem”. Dom båda ölfryntliga herrarna var påtagligt berörda. Den ena hade dessutom blivit morfar helt nyligen. Dom hade varit med och stött BOPA under kriget. Dom handtackade mej båda två, t.o.m. bartendern var lite rörd. Och jag kände att jag hade gjort en god gärning för herrarna, att ”Vi får inte glömma”. Apropå Danmark så är min personliga musikaliska favorit från detta land, ”This is my life”, Gasolins suveräna ballad.

Raj-raj” med Sigge Fürst heter egentligen ”Salta biten” och är skriven av Hasse å Tage.

Tänk att höra ”Sommaren är kort”, Tomas Ledins sommarrökare när man glider in i den trånga passagen en ljummen försommarkväll. Lyssna på ”Sol Vind och Vatten” Gärdestadsklassikern medan man är mitt inne i härligheten. Och när man glider ut, ”Before you accuse me” i Eric Claptons tappning, det är åxå en härlig upplevelse. Och sen när det är helt öppet, så hör man Peter Lundblads ”Ta mej till havet”. Dä ä grejsaker dä.

Även om man har hört låtarna hundra gånger så händer det att en sån låt vid rätt tillfälle, det kan bli ett ögonblick som blir till evighet. Det etsar sej fast. Man minns. Låten och den stunden har blivit ett fotografi.

Förresten, vadå glider in och ut och trånga passagen och helt öppet??? Vad menar Svensson??? Hmm… Ja ja, genera sej inte. Jag menar faktiskt en tur med någon av Östersjöfärjorna som glider in och ut ur Stockholms underbara skärgård. Den trånga passagen är det 180 meter breda sundet vid Oscars Fredriksborg som kallas Oxdjupet. Och Ålands hav är ju helt öppet från Tjärvens fyr i riktning mot Mariehamn. Att sitta på akter eller fördäck samtidigt som man läppjar på en immig pilsner, glida genom skärgårn när den svenska sommaren är som bäst och ha en härlig sommarlåt i högtalarna, det är en riktig tiopoängare.

Några fler glidarlåtar, ”Love Hurts” med Nazareth. ”Let it Be” The Beatles åff kååårs. ”Summerwine”, Lee Hazlewoods skapelse. John Lennons ”Imagine”. ”My oh My” Slades tunga ballad. Hollies sköna stämsång i ”The air that i breath” och ”He ain’t heavy, he’s my brother”. The Marbels “Only one Woman”.“Alpha Ralpha Boulevard”, av och med Ralph Lundsten. ”A wider shade of pale”, Procol Harums bidrag och naturligtvis klassikerna, Eagles med ”Hotel California” och Led Zeppelins ”Stairway to Heaven”. Är det fortfarande att glida ut och in i skärgården som du pratar om nu, eller…

Apropå skärgården och Östersjön så kom ju i början på förra veckan ”Det baltiska snöovädret”, SMHI varnade för snökaos. Ett lågtryck som låg över Estland pumpade in snö över Östersjölandskapen, hette det. Personligen är jag övertygad om att det är ryssarna som ligger bakom detta. Dom använder helt enkelt baltstaterna som kamouflage. Sedan skickar dom hit lättklädda ryska damer för att distrahera den redan hårt prövade ledningen för snösvängen. Trust me…

Och apropå Ryssland. Deras nationalsång är i mitt tycke den mäktigaste nationalhymnen i världen. Michalkov/Alexandrov was the composers. Och apropå Rysslands nationalsång, från 1918 till 1944 hade dom Internationalen som sin nationalsång. Också, i mitt tycke, mycket mäktig. 1990-2000 hade ryssarna nån hymn som var intetsägande. Jag tror den glömdes bort ganska snart.

Ännu ett apropå angående Sovjets/Rysslands nationalsång. :” Nu gäller det att hålla tätt här i inledningen. Nedsläpp. Fetisov tar pucken… fintar och passar Kasatonov… Krutov… han skjuter… och där har vi 1-0. Det tog fjorton sekunder. (Arne Hegerfors refererar Sovjet -Tre Kronor nångång på 1980-talet).

Barbi Benton 1975 Ain't That Just the Way. Do jo remämber???

Visor, alltifrån frodigt burleska till rent lyriska och gamla hederliga 60-talare. Visst finns det undantag men inom dessa genrer finns de flesta av mina favoriter. Men att räkna upp dom, nä så mycket utrymme finns inte. Har även en förkärlek till gamla stenkakor. Storbandsstuk alá Frank Sinatra går heller inte av för hackor.

Svensk folkmusik ligger mej åxå varmt om hjärtat, gamla skänklåtar, brudmarscher och gånglåtar, gärna på ”beat” med trummor och bas. Den vemodiga ”Torn Eriks visa” är en riktig favorit. Jan Johanssons album ”Jazz på svenska” återvänder jag alltid till. Men visst kan det även vara lite folkligt att sitta i baksätet i en gammal häckig amerikanare, iklädd jeans, t-shirt, en raggarväst, solglasögon, en påkopplad röjarmin, en pilsner i näven, rutan är ner vevad, naturligtvis ska man bonka plåt, ordförrådet är begränsat till ett: ôôôôhhhh, samtidigt som man lyssnar på en riktig raggarrökare, signerad Eddie Meduza. Jo men pöjka, nu snackar vi folkmusik här…

Ryktet säger att den kom till ute på södra Hallands slätter efter väg 117 i trakterna av Genevad/Veinge. Olle Nyberg klinkar fram ett tjugotvå sekunder långt intro på pianot. Sen börjar det : -Jag trivs bäst i Öppna Landskap, nära havet vill jag bo… Jo då, Ulf Lundells mäktiga ballad från albumet ” Kär och galen” från 1982. Detta är nog min personliga favorit, alla kategorier, Namber wann. Annars har jag lite svårt för Uffe. Det gick så långt att folk ville ha den som nationalsång. ”Där bränner jag mitt brännvin själv och kryddar med johannesört”.” Då binder jag en krans av löv, och lägger den vid närmsta sten, där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen”. Jo då, visst är det svensk kultur vi snackar om. Men ordet ”Sverige” nämns inte, det gör det förresten inte i ”Du gamla du fria” heller.

Hör-jag-den-nästa-gång-så-spyr-jag-låt. Jodå för tusan, det finns såna åxå. Hip hop och Rap. Techno och Eurodisco. Låtar som spelas femtioelva gånger om dagen, i typ Radio Rix och P 3, ingår i detta koncept. Låter sôm tjater hôl i hôvve på en. Modern jazz ska va mä där åxå. Men visst får folk gilla hip-hop, techno och eurodisco m.m. Dä va bra dä Tommy att di får tycke ôm sån musik sôm inte du tycker ôm…

Vad har legenderna Carl Perkins, Elvis Presley, Jerry Lee Lewis, Tommy Svensson, John Lennon. Dave Edmunds, Jimi Hendrix, Buddy Holly, Eddie Cochran, Jerry Williams, Eilert Pilarm, Rock Ragge, Johnny Cash, och säkert hundratusentals till gemensamt? Jo dom har rivit av en riktig tolvtakts rock and rollare. Den 1 januari i det gyllene året 1956, släpptes en singel som blev en riktig storfräsare inom den klassiska rocken. Blue Suede Shoes. Skriven av Carl Perkins 1955.

Jo då för fan, Blue Suede Shoes har man dragit några gånger tillsammans med storheter som Jalle Laines trio, zweimal, på Birka Princess, Bröderna Bengtssons Kusiner en gång på Viking Cinderella, karaoke -versioner här och där och inte minst med Bruno Ballénz orkester, det var den bästa versionen, ävver. Nja, nu var jag nog lite partisk kanske… En annan version är Svenssons sväng-gäng. Tyvärr är ljudet inte det bästa.(Kanske inte framförandet heller. Jo da Tommy, dä ble så bra så…) Annars finns en riktig höjdarversion. Carl Perkins w/ Eric Clapton, George Harrison - Blue Suede Shoes 9/9/1985 Capitol Theatre (Official). Kolla Claptons min vid 1.55. Jo men, så där river man av ett solo pöjker…

”Ack Värmeland du sköna” är ytterligare en av mina absoluta favoriter, fan man blir nästan tårögd. En sensommarkväll 1974. Ett evenemang som hette ”Solakväll” i Mariebergskogen med en massa olika artister. Fullsatt. Jag vet inte om det ingick i uppträdandet eller om det bara blev en spontan avslutning på en av Solakvällarna. Håkan Hagegård som var en av de medverkande stämmer upp i ”Värmlandsvisan”. Versionen som han sjöng A cappella tillsammans med den tusenhövdade publiken, där bland andra skribenten själv ingick, var en riktig ståpälsare. Som sagt, rätt melodi vid rätt tillfälle. Ett ögonblick som blir till evighet.

Ett litet bluestips. Danska gruppen Delta Cross Band, deras album ”Tough times”, en riktig höjdare. (men det är ju mitt tycke det)

Apropå musik, igår var det den 18 februari. För 57 år sedan föddes en av mina favoritartister, Ted Gärdestad. Mycket svårt att välja en Tedfavorit men ”Come give me Love” ligger bra till. Måste nog även nämna ”Blue Virgin Isles”. Fick ett riktigt lyft när låten fick en svensk text. ”Himlen är oskyldigt blå”. Apropå Ted, han var gift i några år med Lotta Ramel som i sin tur var dotter till den store Povel. En i mitt tycke en av de större underhållarna som Sverige har skapat. Povel vars svärfar var Ragnar Östberg, arkitekten bakom Stockholms Stadshus. Mycket svårt att välja en Povelfavorit, men ”Balladen om Eugen Cork” ligger bra till. Måste nog även nämna ”The birth of the gammeldans”.

Ted var några år senare även sambo med Ann Zacharias. De fick två barn tillsammans. Hon var ju i sin tur, lite tidigare, gift med Sven-Bertil Taube, son till Nationalskalden Evert. Evert som i mitt tycke, var och är den störste av trubadurerna som Sverige har skapat, inte den bäste, men som sagt den störste. Mycket svårt att välja en Evertfavorit, men ”Balladen om Ernst Georg Johansson från Uddevalla” ligger bra till. Måste nog även nämna ”Balladen om briggen Blue Bird av Hull”, och så skrev han ju låten ”Brevet från Lillan”. Låten som blev min första inspelning. Fan vad allt hänger ihop.

Till sist en liten anekdot. Min käre broder besökte en gång en knuttefest. Musiken var metal, det bara malde ur högtalarna, många ”satt och dog”. Men va fan, sa brorsan, släng på detta istället. Ett gammalt hederligt kassettband med gamla svenska 60-talsrökare typ, ”Lyckliga gatan”,” Sånt är livet”, ”Trettifyran”. Höjdpunkten, sa brorsan, var när han såg en biffig knutte, skinnväst över den bara överkroppen, e rekti ölvamm (en riktig ölmage), knutteskägg, ölburk i näven, snusnäsduk runt pannan, solbrillor, tatuerade armar. Jo men visst, där satt han i en soffa och sjöng: - Teddybjörnen Fredriksson ja så hette han, en gång var han bara min och vi älskade varann… Minsann, en riktigt härlig kontrast.

Som avslutning, ännu ett tips. Janne Schaffer Norrland (vinter) Som nån har skrivit: En majestätisk rockhymn. Jag håller med om det.

Det finns många melodier i gitarren om man bara kan hitta dem. Ja dä ä dä åxå…

Utan musik vore livet ett misstag. (Åsa-Nietzsche, nää Friedrich Wilhelm Nietzsche hette han. Rätt ska vara rätt.)

Tommy Svensson den 19 februari 2013.



  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post325

Du vet att du är från Fôrshaga när...

KuriosaPosted by Tommy Svensson Mon, January 28, 2013 22:38:25

TJENARE FOLKET

Du vet att du är ifrån Fôrshaga när…

börjar en grupp på Facebook, men i och med att jag inte finns på Facebook så kommer här några mer exempel.

…du har köpt Kina-puff, Ettöres, Häxpipor och Tigerskott hos Birkefall.

…du har köpt en kôrv i papper av systrarna Hammarström i kôrvburn på gamla Ängevi. I samma hus fanns ju även ammoniaktankarna till kylanläggningen, det blev ju konstfruset 1960. Jo jo, det var hårda hälso och miljökrav redan då.

…du har sett Nisse Nilsson göra sina berömda ”soloraider” på just Ängevi. Han stod med pucken bakom egen kasse, börjar ruschen, han dribblar bort motståndarnas forwards, dom två backarna har han lurat bort till ovan nämnda kôrvbur. Gör en avslutande dragning som är minst fjorton meter lång, målvakten befinner sej hos Kalle å Gunnar mitt uppe bland publiken, helt vidöppet men Nisse väljer att inte göra mål. Åker tillbaka med pucken ner bakom egen kasse och gör om proceduren, snurrar än en gång upp motståndarnas forwards, dom två backarna har han denna gång lurat upp på pressläktaren. Två snabba finter och målvakten hamnar bredvid Arne ”Sacko” som var ordningsvakt, vidöppet mål, då rasslar det till i nätet och lampan på måldommarburen lyser röd.

…du har lyssnat på ”Hello Mary Lou” med Ricky Nelson när du vandrat runt hockeyrinken i pauserna. Apropå gamla Ängevi

…du har blivit skrubbad av badtanterna i ”badhuset” i källaren i ”Gula villan”. Badtanterna som var klädda i vita rockar och vita träskor skrubbade ungar med stålborste, kändes det som, nä troligen var det väl en hederlig tvättsvamp. Sådana badtanter gör dom inte nu för tiden.

…du köpte öl å kôrv mitt i natten hos Flodin på vägen till Öster Deje.

…du handlade i affären hos Enok Strandberg i det gula HSB Huset, även kallat brustna hjärtan eller trapphuset.

…du minns den gröna tavlan i den gamla brandstationen där någon skrev upp var det brann när signalhornen tutade över Forshaga. Det var för att brandmän som inte hann med när bilen ryckte ut skulle följa efter i sina privata bilar. Jag minns en gång när brandsignalen ljöd, man kastade sej på cykeln, från Slättvägen och ner till brandstationen, som låg där dagiset vid lärcentret är nu, kikade på tavlan, ”Uthus Grossbolstorp” stod det, cyklade upp igen tillbaka mot Grôssbol, uppför Tullibacken och där backen planar ut, där brann det i ett uthus. På så vis fick man ju kondis när brandsignalerna hördes förr i tia. Att slänga sej på cykeln, ner till stationen, kika på tavlan och iväg till brandplatsen.

…du kommer ihåg den lilla gröna fontänen som fanns i fönstret vid Johns konditori.

…du har hört Greta Olles något ekivoka ordförråd. T.ex. när hon frågade expediten om hur mycket två badmintonracket med tre fjäderbollar kostade. :- Öhh, va tar du för di här blâfettera dô. (Greta Olle, eg. Anna Margareta Olsson, 1908-2000, ligger begravd på Forshaga kyrkogård vid muren mot församlingshemmet)

…du kommer ihåg ”åskdundret” som hördes när dom släppte ner timmerstockar vid vedgårn från dom stora kranarna på Näset. Kranarna lyfte upp stockarna vid timmerspelet. Det var när Sulfiten geck.

…du kommer ihåg ”Lång-Ivar”.

…du minns Barnensdagståget som kom över Skivedsbron. Vi satt på en liten gräskulle som låg där nu Industrileden går in. På andra sidan vägen står en gubbe med kikare och kikar bort mot Skived. Alla tittade på gubben med kikaren. Ser han något? Spänningen ökade. På Skivedsidan kom så tåget med lastbilar med en massa ungar på. När första bilen var halvvägs över bron hör man gubben med kikaren :- Nu kommer dom. Det hade ju alla andra redan sett. Jo jo, han var med i matchen han.

…du har kört cykelcross vid Åsmyra. Riktigt håriga du-vet-att-du-är-ifrån-Fôrshaga-bor har även åkt cykel på länsorna i älven, åxå nere vid Åsmyra. Joråsatt.

…du har blivit döpt, konfirmerad eller vigd av legendaren Per Roos. Har du dessutom blivit begravd av samme legendar har du i alla fall varit från Forshaga.

…du har hört en annan legend, Carl Erik i Färja säga :- Dä kommer te vecka.

…du har hört ringsignaler vid järnvägsstation, Forshaga Centralstation, Forshaga Hauptbanhof. En signal, jodå tåget kommer snart. Två signaler, gör er beredda och tre signaler, nu kan ni gå ut, ”Uddeholmaren” är på ingång. Uddeholmaren, NKlJ:s klassiska rälsbuss. Stinsen Carl-Gustav Åshag vinkade av tåget.

…du kommer ihåg att Tore ”Bôllen” Andersson körde packmoped åt Favör.

…du minns fabriksvisslan som lät vid halv tiotiden på förmiddan, då var det frukost för dagarbetarna. Den lät även på andra tider. Ångvisslan satt på taket till pannhuset.

…du har åkt taxi med en nyvaken Uno Skoog från logdansen på hembygdsgården.

…du har suttit och svettats i eterlukten i väntrummet till den gamla Folktandvården i ”Apotekshuset”. Att gå in till den lagom folkilskne tandläkare Larsson var en rejäl kaloriförbränning. Redan på den tiden hette man Svensson i efternamn och när vi var där från lågstadiet gick man in i bokstavsordning så man var riktigt sveddrad när det var min (o)tur. För dom som inte vet att dom är från Forshaga, är det huset som ligger på östra sidan Storgatan där Grossbolsgatan börjar. Rakt under väntrummet var gamla apoteket. Där i det nedre av det mittersta burspråket som finns på detta hus, där innanför var väntrummet. :- Tommy Svensson, muuääähahahahaha varsågod. Huga…

…du kommer ihåg Muffin och Frejvid som bodde i det gula tegelhuset nästgårds med Irmakiosken.

…du har blivit sydd i pannan med två stygn av ännu en legendar, doktor Wessmark, Karl Wessmark. Han sydde mej sedan jag ramlat på ett cementrör. När han skulle ge mej stelkrampsprutan sa han :- Känn här i min ficka. Jag sticker ner näven och får tag i en leksaksbil :- En bi… hinner jag säga innan det sticker till i skinkan. En läkare av den gamla stammen. Alltid tid för alla. Prototypen för en farbror Doktor.

… du har handlat dricka av ”Dreckbil” från Kils bryggeri med Alf i sin myndiga skärmmössa och visst minns du hans medhjälpare, ”Lisa” alias Lars Johansson även kallad ”Charlie” med sitt långa hår.

…du har blivit snaggad av Tore, barberaren på Storgatan. Trots att det var cirka 45 år sedan kommer jag fortfarande ihåg hur vasst det kändes bak i nacken. (en gång i min barndom var jag åxå korthårig)

Jodå, allt detta (och lite till) har man väl gjort, hört och sett, så då vet jag att, nog är jag från Fôrshaga.

Tommy Svensson den 28 januari 2013.

  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post324

Springsteen på Ullevi.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Fri, August 03, 2012 15:21:47

TJENARE FOLKET

Springsteen på Ullevi.

Ett rykte hade spritt sej. Det sägs att han har varit synlig på stan, på uteserveringen på ”Glenn”, Blåvitts pub på Friggagatan i Göteborg. Folk passerade, och jo då där satt han, med solglasögon och en stor stark inom bekvämt räckhåll. Ett gäng på 5-6 personer stannade upp ett ögonblick och tittade på mannen med solglasögon och en stor stark. Var det inte nåt bekant med honom, jo visst var det de, eller… Då kunde jag inte hålla mej, utan säger till gänget som stannat upp :- ”Hallo fans, i’m back again from Chicago”. Polaren Peter som sitter bredvid mej skrattar högt och gänget som spanat in mej där jag satt med en stor stark och med solglasögon funderade nog ännu mer. Vem??? Det sägs ibland att han liknar en gammal raggarikon… Det är sånt man får bjuda på.

Jo gott folk, man måste ju komma med en recension. I fredagskväll den 27 juli, under en klarblå himmel och 24 grader varmt och efter två stora stark på ”Glenn”, äntrade jag scenen… nä nu blev det fel, innerplan på Ullevi ska det vara. Bruce Springsteen och hans E Street Band skulle riva av några låtar för mej och 66 017 andra. Bruce har aldrig varit någon riktig favvo för mej och jag kan nog bara namnge fem, sex låtar som jag kan nynna med i. Men jag tänkte att Springsteen på Ullevi ska man ju se nån gång. Hur var konseren då?? Jodå den var mäktig. Inramningen med 66 000 pers gör naturligtvis sitt till och när de flesta av dom sjunger med i allsången blir det allt några ståpälsare.

Jag måste säga att jag är grymt imponerad av trummisen Max Wienberg, han fullkomligt bankar skiten ur det minimala trumsetet han har, samtidigt som han spelar på trummorna. En del spelar trummor, en del slår på trummor. Liksom en del sparkar fotboll och några spelar fotboll. Det är skillnad det. Garry Tallent, basisten, imponerar åxå. Nils Lofgrens gitarrsolon går inte av för hackor. Nils som var på dragspelsstämman i Ransäter samtidigt som undertecknad, nån gång på 80-talet.

The Boss himself då? Jo då han duger gott. Jag hade lite svårt när han skrek: - Can you feel the spirit, Can you feel the spirit, Can you feel the spirit, Can you feel the spirit… och publiken skrek “Yes” varje gång. Lite Maranata varning tyckte jag nog. ”Bruce den Allsmäktige”. Och när tidningarna skriver ”Galet Bruce”,” Helt sjukt”. Nja, man bör nog vara lite mera ”Bruce fan” för att ryckas med helt av tidningarnas rubriker. Men visst imponerar han. Tre timmar och tre kvart höll han på, i ett sträck och så ger han ju minst 200 % i varje låt, snart 63 år. Ja vad säger man. Förresten ”Helt Galet” och ”Helt Sjukt” verkar vara riktiga modeord nu för tiden. Jag har för mej att något som är galet betyder att det är fel och något som är sjukt betyder att det inte är bra, rätta mej om jag har fel.

Låtarna då? “Born in the USA”,”Badlands”,”Dancing in the Dark”,”Born to run”,”Waitin on a sunny day” och ”Twist and Shout” som grande finale. Dessa låtar och ett tjugotal till i all ära, men det var två låtar som fastnade på näthinnan och en låt som fastnade totalt i öronen. Balladen ”Drive all night” som förvandlade Ullevis innerplan och läktare till en stjärnhimmel. Mycket mäktigt. Förr satt folk med sina cigarettändare, nu var det mobilernas ficklampor.”Tenth avenue freeze-out”, mitt i låten tystnar musiken och storbildskärmarna visar en hyllning till den bortgångne bandmedlemmen Clarence Clemons. Mycket stort och effektfullt.

Låten som fastnade i öronen da? Jo men, en Riktigt Rivig RaggarRockRökare: Tre-ackordaren ”Seven Nights To Rock” som inte skribenten har hört sen ”Gröna Farans” dagar då discjockeyn hette Bertil Gullbrand. Moon Mullican hette han som framförde låten då det begav sej. Nu med Bruce och E Street Band blev det, i mitt tycke, kvällens absoluta höjdpunkt. Vilket ös, vilket röj, vilket sväng. Bland annat river pianisten, Roy Bittan, av ett solo. Bruce lutade sitt huvud på tangenterna, tittade in i kameran och Roy klinkar på Bossens skalle och det hela låter som ett riktigt Jerry Lee-solo… Jo då för fan.

“Seven nights to rock”. Written by: Buck Trail, Louis Innis och Henry Glover i det gyllene året 1956. En riktigt bra version med Bruce finns på Youtube. Markera ”Bruce Springsteen - Seven Nights To Rock live 10/09/09 Giants Stadium, NJ dvd 16x9 complete HQ RARE!”. Kopiera, Googla, klistra in och förhoppningsvis dyker den upp. Ta den versionen där man ser trummisen på bilden. Skruva upp ljudet och försök att sitta still. Annars finns versionen i ”Den äkta varan”. Bruce Springsteen - Seven nights to rock - Live in Göteborg 2012. Tyvärr är inte ljudet det allra bästa men öset går inte att ta miste på.

Nej, trots allt får jag tacka Bruce och hans E Street Band för en oförglömlig konsert på Ullevi fredagen den 27 juli 2012. Betyget blir Fem ölsejdlar av Fem möjliga. Münchens berömda Oktoberfest får Åtta ölsejdlar av Fem möjliga, enligt mitt betyg. Å andra sidan dräller ju det av ölsejdlar där ändå…

Fotnot ”Gröna Faran”. Berras gamla gröna Opel Kapitän 62:a.

Livet går så fort att man måste stanna upp ibland, annars hinner man inte med.

Tommy Svensson den 3 augusti 2012.

  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post319

Noch Einmal.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sat, April 21, 2012 20:46:41

TJENARE FOLKET

Noch Einmal.

Jodå, Noch Einmal, än en gång så fixade mina grabbar, Borussia Dortmund, segern i Tyska Bundesliga. Trots att två omgångar återstår så leder dom med ointagliga åtta poäng, Häja pôjka. Nu blir dä ett par DAB för å fire segern. Vesst i fesk, Dortmund dängde ju Bayern München för nån vecka sen. Och München slog ju Real Madrid för några dagar sen. Och Real som vinner ikväll med 2-1 över Barcelona,och Barca som i sin tur slog ut Milan för ett par veckor sedan. Vad säger det gott folk??? Kommentarer överflödiga. GRATTIS pôjker, ni ska vete att jag har sponsrat er hårt under säsongen. Ja många lådor blir det…

Tommy Svensson den 21 april i nådens år 2012.

Ps. Och som grädde på moset vann pôjkera Tyska Cupen igår, på Berlins Olympiastadion inför fullsatta läktare. Resultatet blev 5-2. Jo men det är grejer dä. Ja visst ja, motståndarna var visst Bayern München.

Tommy Svensson den 13 maj 2012.

  • Comments(1)//tommybloggen.cicciwik.se/#post311

Vann Måår Tajm.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sat, March 24, 2012 12:23:20

TJENARE FOLKET

Vann Måår Tajm.

Jodå. Då har man blivit Farfar igen. Vann Måår Tajm. För snart två år sen föddes en grabb och nu blev det en tjej, född den 14 mars. Så visst kan man säja att hon kom med våren. Minsann är det inte samma födelsedag som Albert Einstein, jovisst. Så nu är det storebror och lillasyster, det känns igen.

Ja du Tommy. Känns det inte gammalt att bli farfar igen? Nej det gör det inte, man gör sej inte äldre när man är äldre. Nej nu blev det fel. När man är äldre gör man ner sej. Nej nu blev det fel igen. Äsch jag citerar Evert Taube istället: Jag är som en pojke fast farfar jag är. Det blev bättre.

Och till Robert och Elin, en stolt och rörd Farfar GRATULERAR och dessutom har FBK gått till semifinal men det kanske ni visste…

Tommy Svensson den 24 mars 2012.

  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post310

Bridge over troubled water.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sun, March 18, 2012 23:24:17

TJENARE FOLKET

Bridge over troubled water.

38 år blev den, nästan 128 meter lång och byggd av ingenjörstrupper 1925. Den skulle ersätta färjan mellan Fôrshaga och Skived. Ett tiotal meter över Klarälven gick den, Hängbron, som var en förlängning av Skivstagatan till Lövgatan. Den monterades ned 1963. Jag minns den, men om jag och farsan har åkt över den med moped, där jag satt bakpå, kanske, kanske inte. Vad jag däremot är säker på är att jag har åkt med rälsbussen, ”Uddeholmaren”, över järnvägsbron, 150 meter uppströms. Bron stod klar 1903, två spann om 46 respektive 63 meter. För dom oinvigda så går ju Klarälvsbanan numera på den gamla järnvägsbron.

Knappt femtio år senare byggdes ju Skivebroa, ytterligare 50 meter uppströms, och den har man väl passerat en bappiljon gånger ungefär, så där, bålimot. I drygt tio år fanns det således tre broar över älven. Hängbron blev degraderad till gång och cykelbana när Skivebroa blev invigd den 20 april 1952. Skivedsbron 60 år gammal och järnvägsbron 110 år, jodå. Än tror jag inte de går i pension.

”Änd iff jo wånt”. De broar och lite annat som är understruket, markera detta, kopiera och Googla, klistra in, och sen ”bilder” och vips dyker dom upp. Jag har ett sånt där Wordprogram som inte går att direktlänka till bilderna. Det går ju naturligtvis att se dom andra broarna åxå. Men det jag strukit under är värt en flukt.

Apropå tre mäktiga broar över älven så kan jag rekommendera Tallbergsbroarna i norra Ångermanland där Stambanan genom övre Norrland passerar drygt 40 meter över Öreälven. Det är tre järnvägsbroar från olika epoker. Den första bron, byggd 1891, är numera en landsvägsbro. Den andra var färdig 1919 och, jodå, bron åkte man över sommaren 1980 med ”Lapplandspilen”, den som råmar som ett vilddjur genom natten (Ted Ströms, Vintersaga). Det är från denna bro som en tjej gör ett bungyjump rakt ner på en liten båt i en reklam för Gevalia från 1996 Den tredje bron är betydligt modernare (men lite fulare). 1994 är den byggd för att ersätta den ”andra” bron som numera är klassad som byggnadsminne. Men de tre broarna tycker jag är riktigt imponerande. De finns cirka fem mil väster om Umeå. Förresten hållbarheten på ”första” bron över Öreälven testade man med att köra ut fyra ånglok på bron innan byggnadsställningarna togs bort och, jodå den höll.

På samma stambana finns en annan imponerande järnvägsbro, som man åxå passerat, Forsmobron, strax norr om Sollefteå. 50 meter över Ångermanälven och 277 meter lång, byggd 1912 för att ersätta den gamla Forsmobron från 1880 talet. Vid Storstupet i Dalarna, strax norr om Orsa, finns en annan imponerande bro, där Inlandsbanan passerar 37 meter över Ämån. Där åkte man över, sommaren 1985. Bron är byggd 1903, som sagt lika gammal som järnvägsbron i Fôrshaga. Förresten järnvägsbron mellan Dejefors och Deje är precis lika gammal och ett imponerande spann på 80 meter.

Gamla Årstabron, född 1929, 26 meter över Årstaviken i södra Stockholm duger gott. Åkt över?? Jepp…

Jag måste nämna fyra andra imponerade järnvägsbroar. Nordalsbron som man åxå passerade sommaren 1985. Byggd 1902, i direkt anslutning till en tunnel. I 85 år stod den pall för malmtågens påfrestningar. 1988 drogs en ny sträckning av Malmbanan förbi Nordalsbron, men den står kvar som ett monument på den norska sidan gränsen, mellan Björnfjell och Katterat. Den byggdes egentligen för strategins skull, att kunna förstöras vid en kris och krigssituation. Detta var ju tre år innan Unionsupplösningen med Sverige.

I april 1940 när tyskarna anföll Norge skulle norrmännen spränga bron för att jäklas lite med Adolfs grabbar men bron pallade för sprängladdningarna. Den skadades något men bara tio dagar senare kunde tyskarna rulla godsfinkor över bron. Sedan krigshandlingarna hade upphört i början av juni kom trafiken igång och sedan bron ytterligare reparerats var Nordalsbron, den 26 september, redo att bära de tunga malmtågen igen. Svensk malm som matade de tyska masugnarna. Jo jo…

Gamle Nordalsbrua kommer kanske till nytta igen efter 23 år som pensionär, eftersom trafiken på Malmbanan har ökat rejält. Så Nordalsbron står nog i 100 år till, utan Viagra. En vital 110 åring med andra ord.

En liten parantes. Gamla Svinesundsbron, 58 meter över Idefjorden, stod färdig 1942, för precis 70 år sedan, men p.g.a. den tyska ockupationen av Norge öppnades den inte för trafik förrän 1946. Pst, jag har åkt över den åxå.

Det var Nordalsbrua dä, nu kommer de tre andra broarna.

Rendsburger Hochbrücke, 100 år gammal, en totallängd på 2,5 kilometer och 42 meter över Kielkanalen. För att komma upp på bron tar tågen liksom sats i en ”uppförsbackeslinga” på nordsidan om kanalen. 147 meter är huvudspannet över kanalen. Nächste Brücke ist die Göltzschtalbrücke i östra Tyskland, på järnvägslinjen Leipzig-Hof. Byggd för 160 år sedan, ser ut som en Romersk akvedukt med drygt 26 miljoner tegelstenar. 574 meter lång och där tågen passerar 78 meter över en dal och en liten älv. Sehr beeindruckend, Värri imprässd, Mycket imponerande. Och till sist Müngstener Brücke. Die höchste Eisenbahnbbrücke Deutschlands. 107 meter över ”Tal den Wupper” har den burit tåg i 115 år. Har inte sett den ”lajv” underifrån men utsikten uppifrån, från tågkupén var ämäjsing. Den finns södra Ruhrområdet på sträckan mellan Remscheid och Solingen. Som sagt, dessa broar har man åkt över. Eller egentligen, man har inte åkt över, man har åkt broarna. Ja lite skrytmåns kan en väl få va.

Broarna har dessutom passerat Reinfeldts pensionsålder och ändå är de fullt verksamma. Sträck på dej Fredde.

Jag ska nämna lite andra broar när man ändå är igång och som man dessutom närmare beskådat. Vi börjar i Kallsta, Borgmästarbron, en 258 meter lång och 24 meter bred bro, där E18 går över Klarälven. Den stod färdig 1967. Samtidigt som den går över älven gör den en svag kurva och det östra landfästet ligger lägre, så man kan ju säga att den går tredimensionellt över älven. Egentligen ett ingenjörstekniskt mästerverk. Sedan har ju Kallsta även Sveriges längsta stenbro, ”Östra Bron”. Jodå, 168 meter lång och tolv stycken valv, den fyllde 200 år i fjol. Bara en sån sak.

Två svenska broar som krävt liv och en som nästan gjort det, är Sandöbron över Ångermanälven, gamla Tjörnbron samt Västerbron i Stockholm. Det finns fler broar som krävt sina offer men jag nämner två av dem. Sandöbron, eller rättare sagt den 264 meter långa och 40 meter höga bågen, rasade den 31 augusti 1939 när den höll på att gjutas. 18 man följde med i djupet. Bron byggdes upp igen och stod klar 1943. Tjörnbron påseglades natten till den 18 januari 1980 av det norskägda men Liberiaregistrerade lastfartyget ”Star Clipper”. Sju bilar, åtta människor såg allt för sent att bron hade rasat i den mörka januarinatten och körde rakt ut i tomma intet från brofästena. En ny bro byggdes, färdig på rekordtid året efter. Dessa båda broar får symbolisera rubriken ”En bro över mörka vatten”. Så sant så.

Sen har vi ju Västerbron som genom ett under klarade sej den 8 augusti 1993. Ett tusentals människor uppe på bron var en hårsmån från katastrofen då ett herrelöst JAS Gripen kraschade på den enda plats på ön Långholmen där det inte stod folk, bara ett hundratal meter från det södra brofästet. Tänk om inte ”om” hade funnits…

Och över dessa broar har man färdats.

Apropå Tjörn, Gayklubben på ön heter visst ”Tjörn i röva”.

Ponte Vecchio i Florens och Ponte Rialto i Venedig, jo då. Den mäktiga Karlsbron i Prag, drygt 500 meter och 650 år gammal. Den är mäktig på så sätt att den är kantad med statyer. 1648, under det Trettioåriga kriget var svenskarna och slogs med stadens innevånare på denna bro. Prag intogs och plundrades. Det var då som ”Codex argenteus”, Silverbibeln togs som krigsbyte till Sverige. Aja baja, får man göra så? Tower Bridge i London, det sägs att tyska piloter under blitzen, bombningen av London 1940, hade fått order om att skona denna bro. Glienicker Brucke, 128 meter lång, mellan Potsdam i forna Östtyskland och Västberlin. Bron förenade, samtidigt som den var en del av järnridån under det kalla kriget. Det var på denna bro som utväxlingar skedde av spioner mellan öst och väst. Har du gått över dessa broar åxå? Joda. Dä börjer å bli litte väl skrytigt dä här nu, Svensson. Aj nou, batt itts trou…

I Oslo finns en liten hängbro över Akerselva. Gångbron heter Åmodt bro. Den byggdes för 160 år sedan men flyttades till sin nuvarande plats 1962. Vid de högra brofästena kan man läsa ”100 MAND KAN IEG BÆRE, MEN SVIGTER UNDER TAKTFAST MARSCH” 1975 gick jag över denna bro för första gången och funderade på om den var allergisk mot militärer. Naturligtvis kommer den i egensvängning. Jag hörde talas om att Hängbron i Deje kom i svängning nån gång på 80-talet när Första Maj tåget marscherade i takt över bron då Dejefors musikkår rev av Internationalen, och då kommer vi som avslutning in på några broar med militär anknytning.

Bron vid Remagen, Ludendorfbrücke, var en järnvägsbro ett par mil söder om Västtysklands forna huvudstad Bonn. Det var den enda oförstörda bron över Rehn under de allierades framryckning. Tyskarna bombarderade bron från Nederländerna med V2-bomber. Ingen av bomberna fick på nån fullträff men till slut kollapsade den i alla fall i mars 1945. 28 amerikanska soldater försvann tillsammans med bron. Men man fick över ganska mycket manskap och material innan den förstördes. Men den bron har jag av förståeliga skäl inte gått över. Va!!! Men vid det västra brofästet vid resterna av mäktiga pylonerna finns ett museum. Där har jag vart…

Bron över floden Kwai. Men är inte det en film? Jo visst, men det är även en fullt fungerande bro i Kanchana Buri i västra Thailand. Det är byggandet av denna bro som ligger till grund för filmen. Och som i filmen är den byggd av krigsfångar. Den är en del av den så kallade, 40 mil långa "Dödens järnväg". Det sägs att drygt 100 000 krigsfångar, thailändare och burmeser fick sätta livet till vid färdigställande av järnvägen inklusive bron. Jag tror inte att fångarna visslade ”Mitch Miller Colonel Bogey March” när de japanska soldaterna drev dem i döden vid bygget. Floden heter egentligen Mae Klong.

Men i och med att bron blev berömd och allt fler turister ville se den fick thailändarna döpa om floden. Därför kallas en sträcka av Mae Klong för Kwai eller Khwae, just där bron finns. Filmens handling inte har så mycket med verkligheten att göra och den spelades dessutom in på Sri Lanka. Jag har inte gått över denna bro men ja känner fôlk som ha varit i både Thailand och Sri Lanka. Nja, det gills inte riktig dä Tommy.

Virta bro i mellersta Finland vid Idensalmi. Vi börjar med den inledande strofen i Runebergs dikt ”Sven Duva”.”Sven Duvas fader var sergeant, avdankad, arm och grå, Var med år åttioåtta ren och var ren gammal då.” Vid Virta bro skulle slaget mot ryssen stå. Ryssarna anföll med ett par kolonner som spred ut sej. Runeberg skaldar: ”Den vidgades, den tätnade, den lade an, det small. Dess allra första salva ren blev åtta finnars fall”. Ryssarna närmar sej bron och Sandels, fältmarskalken, ger order till Sven Duva: "Bra bra, han ropte, bra håll ut min käcka gosse du, Släpp ingen djävul över bron, håll ut en stund ännu”.

Trots att han kämpade tappert så lyckas han inte hålla bron, en rysk kula ändade hans liv. ”Men under hjärtat, där han låg, var gräset färgat rött, Hans bröst var träffat av ett skott, han hade ren förblött. Den kulan visste hur den tog, det måste erkänt bli, Så talte generalen blott, Den visste mer än vi. Den lät hans panna bli i fred, ty den var klen och arm, och höll sig till vad bättre var, hans ädla tappra barm”. Men verkligheten överträffade dikten.

27 oktober 1808 stod slaget vid Virta bro under det Finska kriget. Slaget vanns av de svenske men hela kriget vanns av ryssen som därmed la beslag på hela Finland. Det fanns en tjomme som hette Bång som ska ha stått som förebild för den diktade figuren Sven Duva men Bång överlevde slaget. Och Virta bro, i en uppgraderad version, åkte man över i en röd 245:a, sômmern 1987...

Och apropå ”Släpp ingen djävul över bron” så finns det i de flesta strategiskt placerade broar färdiga hål och sprängkamrar. Tanken är att man ska fylla hålen med dynamit och aptera i händelse av en invasion. Om ”ryssen” kommer för nära så ska man ju blåsa bort brofästena. Jo men. T.o.m. Skivebroa har sprängkammare…

En bro är både en kraftfull symbol och en byggnadsteknisk utmaning. Få byggnadsverk är lika betydelsefulla för vårt samhälle och så känslomässigt laddade på samma gång.

Nils Helge Viberg från Klockestrand får symbolisera alla omkomna brobyggare som kämpat mot naturen och dess lagar. Han var 30 år då han följde med Sandöbron ned i Ångermanälven den 31 augusti 1939. Nästa dag började Andra Världskriget. Då brändes broar, både symboliskt och bokstavligt.

Det blev ett långt inlägg det här Tommy, jo men det finns lite drygt 4 000 järnvägsbroar, bara i Sverige och ingen av dom är kortare än storyn. Jag måste säga att jag är grymt imponerad av gamla stora broar, fackverksbroar framför allt. Den 120 år gamla Firth of Forth i Skottland är nog den ”ruggigaste” men den har jag inte åkt över. Inte??? Nää…

Jag tror att våren har kommit. I torsdags såg jag ett trettiotal svanar i V-formation som trumpetande flög över Lingonstigen. Fan vad mäktigt detta skådespel är. Man blir nästan tårögd. Förresten dom klarar sej helt utan broar.

Tommy Svensson den 18 mars 2012. Ett grattis till Ingemar Stenmark. En 56:a som fyller 56 år idag.

  • Comments(1)//tommybloggen.cicciwik.se/#post309

Året innan Kôlgårn brann.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Fri, February 24, 2012 00:56:16

TJENARE FOLKET

Året innan Kôlgårn brann.

Dä hetter ”KÔLGÅRN” på värmländska och betyder ”Kolgården” på rikssvenska. Ett område där stenkol förvarades under bar himmel.

All you need is Love, Give Peace a Chance, I natt jag drömde, Varför skola människor strida. Några exempel på låtar vars budskap är att vapnen ska tystna, men det finns ett direkt exempel på att några toner fick tyst på gevären, på en gång.

Det är en solig torsdagseftermiddag i mitten av maj. Den 21-årige jazztrumpetaren Tore Andersson går med i en musikkår. En fanborg längst fram och därefter musikkåren, de följs av ett demonstrationståg med 7-8 000 deltagare. Internationalen har dammats av några gånger. Efter en halvmil stöter dom på patrull. Ridande militär. Musikkåren går åt sidan. Ett par pistolskott blir upptakten innan gevären och kulsprutan börjar smattra. De lösa och skarpa skotten hinner på kort tid ställa till kaos, död, ilska och sorg. Tore Andersson får en reflexmässig inlevelse. Han sätter trumpeten till munnen och blåser de tolv tonerna i arméns Eldupphör-signal. Gevären och kulsprutan tystnar. Med största sannolikhet förhindrar hans ingripande ytterligare dödsfall. Eira, Evert, Sture, Erik och Viktor dog av kulorna. August, Georg, Ture, Ragnar och Oskar skottskadades. Detta hände året innan Kôlgårn brann.

Kôlgårn, som åsyftas, är Mölnbacka-Trysils legendariska Kôlgård i Skived. Rester av den finns kvar mellan Klarälvsbanan, Enåsgatan och Högbrogatan. En natt i nådens år, 1932, stod hela Kôlgårn i lågor. Lôgera syntes ända ôpp te Grôssbol, säger di sôm va mä när dä begav sej. Stenkolslagret fick brinna upp, det var ingen ide att försöka släcka. Skiveds stora pappers och massamagasin fick brandkåren inrikta sej på att rädda, och det lyckades man med. Tolv år senare var det dags för ännu en eldsvåda som det talas om ibland. När Sveanäs brann. Jo men, en torsdagskväll, hösten 1944, dä va di sôm va mä då åxå. Sveanäs var ett trevåningshus som stod där Roths kläder och Restaurang Bamboo återfinns idag. (i Fôrshaga åffkååårs). Affärer fanns i bottenplanet och i våningsplanen ovanför var det bostäder. Året innan Kôlgårn brann föddes en, sedermera, älskad Farsa och Farfar, i just Sveanäs. Jo då.

Apropå födda året innan Kôlgårn brann, så återfinns bl.a. Stikkan Andersson, textförfattaren bakom brôtterhit som, ”Är du kär i mej ännu Klas Göran”,” Du borde köpa dej en Tyrolerhatt”,” Nacka Skoglunds, Vi hänger med”, ” Monica Zätas, Gröna små äpplen”, Ljuva Sextiotal, Brita Borgs slagdänga (musik Björn å Benny) och storfräsaren Sånt är livet, odödlig i Anita Lindbloms tappning och inte minst några ABBA-rökare som ”Waterloo”, ”Dancing Queen”, ”Fernando”, ”Mamma Mia”, fåår exampel. Extra kuriosa är att Stikkans dotter Marie är gift med Tomas Ledin vars farfar gick med i demonstrationståget som blev beskjutet när Tore Andersson blåste Eldupphör. Tjår Bäjbi.

Vidare är Michail Gorbatjov, Sovjetunionens siste president och pajasen, Boris Jeltsin, Rysslands förste president, födda året innan Kôlgårn brann. Mera kändisar födda samma år, James Dean, den gamle ”Unge Rebellen och Öster om Edaren”, Sonya Hedenbratt, Thore Skogman, (Mitt personbästa på refrängen på ”Plättlaggen” är 8,5 sekunder, puh, så nu får en väl sjonge dän i ti å oti), Tomas Tranströmer, ursäkta mej Tomas, men det var inte många av dina dikter som jag begrep, Sven Delblanc, han som skrev om Hedebyborna och sen kan vi väl dra till med Ola Ullsten, statsminister i ett år och som tillsatte en utredning för att utreda vad en annan utredning hade utrett. Och vad kom dom fram till da ??? Ja det får man nog sätta några utredare på, till att utreda. Men först får vi nog tillsätta en utredning för att utreda om det är nödvändigt att utreda vad utredarna har utrett, äller ôm vi driter it...

"Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket". (Gustav Möller)

Glödlampans uppfinnare, Thomas Alva Edison däremot, släckte lyset detta år, om uttrycket tillåts. Nej tillbaka till ordningen.

Mera storfräsare födda detta nådens år, året innan Kôlgårn brann. Den tyske ryssen Ivan Rebroff, han som hade ett röstomfång på femtioelva oktaver allt från en riktig ÖL-BAS till en ball-squeeze-falsett, Han hette egentligen Hans-Rolf Rippert. Larry Hagman ”JR” i såpan ”Dallas”. Roffe Bengtsson som varje jul sjunger ”Var nöjd med allt som livet ger” i björnen Baloos skepnad. Kjell Olof Feldt, den gamle finansministern och Staffan Lurenstam-Blinder, förlåt, Burenstam-Linder ska det vara, handelsminister i slutet på 70-talet. Telefonluraren Kalle Sändare, skyskrapan Empire State Building föds, nja invigs da.

Året innan Kôlgårn brann föddes även Anita Ekberg, hon som klev runt i Fontana di Trevi i Rom, i filmen ”La Dolce vita” (Det ljuva Livet). 48 år senare, vet jag två som förlovade sej i Rom, just vid Fontana di Trevi. Jo da… Mera filmare, Jan Troell, han som regisserade Utvandrarna med bland annat Kal-Åskar, han som inte tyar längre. En som var med i Utvandrarna där han hade rollen som ”Jonas Petter” är ännu en bland de som är födda året innan Kôlgårn brann. Hasse Alfredson. En av dom verkligt stora, som tillsammans med polaren Tage spelar i en division för sej. Ständigt aktuella, trots att Tage gick bort för 27 år sen. Tage var fyra år när Kôlgårn brann.

”31:orna” har ju nästan samma kändisstatus som ”56:orna”. 81 år blir dom i år, dom som är med oss än. Många av dom som fanns i livet när skotten föll i Lunde, när Kôlgårn brann och när Sveanäs brann har avslutat sin resa, bytt planhalva och gått över floden. Men ändå är vi skyldiga dom något.

”Sverige är även de dödas land, de som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilligt flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss”. (Vilhelm Moberg)

Nu finns det väl en och annan dretsäck som vandrat vidare, som inte behöver ta åt sej.

Tore Andersson sedermera Tore Alespong (1909-1995) vill jag verkligen utnämna postumt, till en svensk hjälte. Han lurade militären, genom att blåsa arméns Eldupphör-signal. En Eldupphör-signal. Varför hörs inte flera sådana???????

En liten Fotnot: Jag uppfattar tolv ”trumpetstötar” i armens Eldupphör-signal men jag kan ha fel.

Tommy Svensson den 24 februari 2012. Som sagt, för 81 år sedan, precis i dag, föddes det en grabb i huset, Sveanäs. Det var året innan Kôlgårn brann…

  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post302

Shave and a Haircut, Two bits.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sun, January 22, 2012 18:37:10

TJENARE FOLKET

Shave and a Haircut, Two bits.

You've knocked it, you've hummed it, you've beeped it on your car horn. And in this story, we call it “Trudelutten”

Ett litet intro är på sin plats fast normalt brukar trudelutten vara ett outro.

Say after me. Raj dadi daj daj, bam, bam. M.a.o. ”Kvart över elva, halv tolv”.

Sju bekanta noter som består av fyra toner C G A H. För att få den rätta stunsen så ska följden vara ”C GG A G H C”. 1899 dök trudelutten upp för första gången. Det var en snubbe vid namn Charles Hale som skrev ”At a Downtown Cakewalk”, där den numera bekanta trudelutten ingick. I låten ”Hot Scotch Rag” från 1911 utgör samma toner, i just den följden, grundstommen. Låten skrevs av H.A. Fichler, om det är någon som undrar.

1915 sker ett litet genombrott för trudelutten, då används den för första gången som avslutning i en låt, det sker i Bill Murrays ”On the 5:15”. 1939 sätts en text till trudelutten i samband med reklam för ett hårschampo, ”Shave and a Haircut, Schampo”. Det blir lite senare ”Shave and a Haircut Two bits”. Ungefär ”Rakning och klippning, Två bits” där Två bits är ett gammalt uttryck för en quarter, en kvarts dollar, 25 cent.

Tolv minuter och tio sekunder in i ”Symphony no:7 Leningrad” av Dmitri Shostakovish hör man dom bekanta ”fem första” i en och en halv minut. Detta klassiska verk skrev han 1941, som han tillägnade den belägrade staden. Dom sju noterna var ju bekanta ”overthere”, kanske att Dmitri hade fått nys om trudelutten på nåt vänster. Leningrad var ju belägrad i 900 dagar av tyskar och finländare. Som extra kuriosa så uppfördes ”Leningradsymfonin” i den belägrade staden den 9 augusti 1942. Man hade skrapat ihop en ny symfoniorkester av ett fyrtiotal överlevare från de gamla orkestrarna.

Trudelutten har använts i otaliga avslutningar på låtar med lite fart i och är ofta förekommande i äldre tecknade filmer. I Lasse Dahlqvists låt om ”Jolly Bob från Aberdeen” används trudelutten som slutkläm. Låten är från 1938. Det kanske är den första svenska inspelningen där ”Raj dadi daj daj, bam, bam” förekommer. Även en sån föredetting till gitarrknäppare som skribenten själv, har vid flera tillfällen avslutat låtar med de sju bekanta noterna. Kanske är det den mest kända melodisnutten i populärmusiken.

I Italien så är den vanligaste textversionen ”Ammazza la mosca col flit” . “Döda en fluga, med gas” (typ radar, jag tror att det menas så). I Mexico är trudelutten direkt kränkande, ”Chinga tu madre, cabron”. Itt miins in Inglisch ,”Fakking jår madder, ässhåul”. I Sverige brukar som sagt, texten vara den mera rumsrena ”Kvart över elva, halv tolv” eller ” Hälsan för halsen, Bronzol”. Den kan åxå vara ”Biff ala Lindström, med lök”.

Det sägs att en del amerikanska krigsfångar använde sej av trudelutten under Vietnamkriget för att kolla om det satt en annan amerikansk soldat på andra sidan väggen. Man knackade i väggen de fem första, ”knackeli knack knack” och fick dom till svar, ”knack knack”, då var fången på andra sidan väggen med största säkerhet åxå en jänkare.

När Les Paul och Mary Ford spelade in låten "Magic Melody" avslutades den med de fem första tonerna, man utelämnade de två sista. Folk och discjockeys klagade, men vart är dom två sista? Som svar släppte skivbolaget Capitol en uppföljare, "Magic Melody del 2" bestående enbart av de två saknade tonerna. Jo men.

I filmen ”Vem satte dit Roger Rabbit” lockar ju skurken, Jugde Doom, fram Kaninen med att knacka dom ”fem första” på bardisken och ett par gånger på väggen, samtidigt som han säger ”Shave and a haircut”. Roger Rabbit håller på att gå upp i limningen, han får inte avslöja sej men samtidigt vill han skrika ”Two bits”. Till slut blir det ohållbart, han hoppar rakt igenom väggen och ner på knä, ut med armarna i bästa Hollywoodstil och skriker ”Two bits” och blir haffad av skurken. Ja prova själv. Kacka de ”fem första”, man måste även knacka de ”två sista” för att det ska kännas rätt.

Tommy Svensson den 22 januari 2012. Raj dadi daj daj, bam bam.

  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post297

Idel Ädel Adel.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sun, January 15, 2012 21:00:41

TJENARE FOLKET

Idel Ädel Adel.

Anne-Lie Rydé, Peter Rangmar å Knut Angred å Anders ”farbror Frej” Eriksson i Galenskaparna, Maria Johansson mera känd som ”Tjorven”, Jörgen Mörnbäck, Ted Gärdestad, Stefan ”Lill-Lövis” Johansson, Lennart Jähkel, Babben Larsson, Harald Treutiger, Steffo Thörnqvist och Peter Dalle. Vi kan fylla på med Mel Gibson, Tom Hanks, fotomodellen Bo Derek och den gamle Sex Pistolaren Johnny Rotten. Men nu kommer dom som man brukar räkna upp, Ingemar Stenmark, Björn Borg, Tommy Svensson, Thomas Wassberg, Frank Andersson och Linda Haglund. Jodå alla är 56:or, hela bunten. D.v.s. födda 1956.

Mera 56:or. Dom nuvarande Wallenbergarna Jacob och Marcus, Uffe Larsson programledaren. Stenmarks kompis, Stig Strand, Beyron Gregebo ytterligare en legendar, Anita Tetzlaff, men man ska väl inte tala om ålder på en dam, förlåt, tjej. Thomas Nordström, han som är Olle i ”Pistvakt”, som är lillebror till Sven-E som spelas av Lennart Jähkel som är fyra månader yngre än Thomas. Hängde ni mä?? Den omutbare Andy Garcia, Trombonisten Nisse Landgren, Lasse Gustavsson från Göteborg, ni vet brandmannen som blev svårt brännskadad vid en gasexplosion. Den gamle rockaren Staffan Hellstrand, en sån där långhårig typ, sångaren Danne Stråhed, en sån där skallig typ. Hockeylirarna Kenta Nilsson, som gjorde ett ”Foppa-mål” fem år innan Foppa gjorde det, Peter ”Pekka” Lindmark, Göte Wälitalo, Thomas Gradin, Lars Molin, ”Lill-Kenta” Johansson, 56:or och gamla kämpar i Tre Kronor

Jovisst finns det väl några idrottare till bland 56:orna, Willie Banks den gamle trestegshopparen. Det var han som introducerade fenomenet att få igång en klappande publik strax före ett hopp. Martina Navratilova, flest singeltitlar i tennisen av alla. Tommy Svensson, va dyker han upp igen!!! 1970 satte han tre oslagbara rekord på Ängevi. 1,45 i höjd, 3,15 i längd och 11,4 på 60 meter. Jo visst serru, det är mina personbästa och dom gäller än och är oslagbara. Jag vet att jag inte ens kommer i närheten av dessa rekord idag. Ove Aunli en norsk norrman fra Norge. Han hasade lagg på nederbörden på Wassbergs tid (!). Sebastian Coe en gammal brittisk engelsman från Storbritannien, två OS guld på 1 500 meter. Ulrike Meyfart, en västtysk, västtyska från Västtyskland, tog dubbla OS guld i höjdhopp. Den yngsta OS-guldmedaljören i friidrott, jo då. Det ska väl vara en 56:a till det. Det första guldet, 1972 i München, 16 år gammal på det nya världsrekordet 1,92. Tolv år senare vann hon även i Los Angeles på 2,02.

Sen kan man väl dra till med nåra halvkändisar, Beatrice Ask justitieministern. David Copperfield, en Joe Labero upphöjt till två. Unni Drougge en sån där yrkesältare, typ Alexander Bard (född 61), en sån där som bare snavvler å smâler å babblar å tycker, kort sagt prater en massa dret. Doppingarna Staffan och Annika. Regissören Lars von Trier, den danske dansken från det danske København i det danske Danmark. Jä do gamle, de va dejligt do. Jo men, di ä åxå 56:or.

Kenneth Backman, Benny som jag tror hette Albertsson, Uwe Braatz, Henrik Ahlén, Mona Lindberg, Eva Benjaminsson, Ingela Nilsson, en ljushårig tjej som gick nån termin med oss i femman, Carl Magnus Lindén, ”Kie”, Jan Åhlin, Rose-Marie Svensson… 56:or som har haft anknytning till Forshaga. En till 56:a som har lite anknytning till den stora metropolen vid Klarälven är Mona Gustavsson, mer känd som ”Mona G”. Dansbandet som hade en förkärlek till Forshaga Folkets hus. Nja nu börjar det bli lite krystat.

Vi får väl skramla fram några godingar bland 56:orna åxå. Dragan Joksovic som dog av akut blyförgiftning på Solvallas restaurang den 4 februari 1998. Mahmoud Ahmadinejad, jaha du. Eine förklaring bitte. Han är Irans nuvarande president och USA har utsett honom till näste världsbuse, i klass med bin Laden och Gaddafi.

56:an Paolo Rossi, italiensk italienare från Italien, Fotbolls VM:s skyttekung 1982. Mera fotboll och ytterligare en 56:a och en tragisk kuriosa. Zbigniew Boniek, den polske polacken från Polen. I 58 minuten fälls han innanför straffområdet. Domaren dömer straff och Michel Platini (född 55) sätter bollen i nät. Det är den 29 maj 1985. (Snart 27 år sedan, fan vad klockan går). Juventus vinner med 1-0 över Liverpool på Heyselstadion i Bryssel i Europacupfinalen. Två timmar tidigare hade 39 människor satt livet till, då bråk och panik utbrutit på läktaren mellan så kallade supportrar till dom båda lagen. Glädjen över segern, fanns den??? Drygt två veckor tidigare brann läktaren på ena långsidan i Bradford och apropå 56, så var det så många som omkom i den explosionsartade eldsvådan.

1956 i Fôrshaga. Då gick Sulfiten, då gick Hôlmen, pappersbruket, då gick Spritfabriken, då gick ”Gråten”, fabriken i Deje, då gick såga i Deje. Året efter gick 56:orna. Jo men då hade vi lärt oss att gå. Då fanns Irmakiosken, Grôssbolsboa, Birkefall, Bosättningsaffärn, Arvid i Boa, Pelle Strandbergs livs, Forshaga befann sej i allsvenskan i ishockey…

Sven, Berit, Göran, Ann, Verner, Inger, Olov, Peter, Ulf, Ann-Katrin, Ulla, Solveig, Conny, Liselott, Leif, Pia, Håkan, Ingalill, Ann-Mari, Kajsa, Eero, Per-Inge, Dag, Anna, Christer, Tommy, Lotta, Roddy, Lena, Roger, Sten, Birgitta, Lennart, Mia-Maja, Robert, Marita, Jan, Stefan, Sara, Steinar, Ann-Kristin, Bengt, Barbro, Gerhard, Agneta, Sune, Mats, Eva, Kenneth, Britt-Louise, Tony, Elisabeth, Gert, Åsa, Ove, Kjell, Monica, Annika, Anette, Gerd, Benny, Ronald, Christina, Bosse, Gunilla, Björn, Elsa, Ingemar, Dan, Kerstin, Tomas, Lars med flera… Jodå vi är väl några miljoner i den gyllene årgången. Okej da ”Linken”, du får väl åxå vare mä da. Livets resa har fortsatt. I år fyller vi, 56:orna 56. Tyvärr har några mött slutstationen alldeles för tidigt. Den gamla klyschan säger att själva resan är målet, slutstationen kommer vi ju till vare sej vi vill det eller inte. Så jag säger: Hoppas vi får en bra resa. Naturligtvis får alla ”årgångar” ta åt sej detta.

När livet i såren strör salt. Peppar man upp sej trots allt. (Robert Broberg)

Tommy Svensson den 15 januari 2012. I går fyllde Sonja år. Ett Grattis från en 56:a till en annan 56:a.



  • Comments(3)//tommybloggen.cicciwik.se/#post296

Två brevpressar från Forshaga.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Thu, December 29, 2011 22:31:23

TJENARE FOLKET

Två brevpressar från Forshaga.

Året är 1862. Nordstaternas och Värmlänningen John Ericssons fartyg, USS Monitor ryker ihop med Sydstaternas, CSS Virginia i sjöslaget vid Hampton Road den 9 mars. Ja men du, hette inte sydstaternas fartyg Merrimack? Merrimack var från början en fregatt men den båten förstördes av en eldsvåda 1861 då den låg i en docka. När CSS Virginia byggdes så var själva grunden Merrimacks gamla skrov så därför lever namnet Merrimack kvar i historieböckerna.

Men detta år, 1862, invigdes även den Västra Stambanan mellan Stockholm och Göteborg, där brorsan till John Ericsson, den ett år äldre Nils, var involverad. Jo da, Värmland har allt fött ôpp nôa snillen… Järnvägen invigdes för övrigt av Karl XV som då var inne på sitt tredje år som konung af Sverige. I Segerstad, strax söder om Vålberg mellan Grums å Karlstad, föddes en annan Karl detta år, Karl Svensson, farfars far till en viss Tommy Svensson, joråsatt. Samma år byggdes Forshaga Glasbruk och året efter låg den första fönsterrutan på avsynarbänken.

1863, igångkörningsåret, tillverkade man 84 ”kistor” fönsterrutor. En kista kunde innehålla allt från 20 till 250 rutor beroende på storleken. 30 år senare var produktionen 11 500 kistor per år. Det var inte dåligt må jag säja. Att man har spanat in Lenin där han ligger i en glaskista i mausoleet vid Röda Torget, är inte riktigt det jag menar med dessa kistor. Men inte bara fönsterglas tillverkades, utan även speglar, prydnadskulor och brevpressar. Två gröna brevpressar finns i min samling, där speciellt en bär Forshaga Glasbruks signum. Den är av massivt glas, åtta cm i diameter, inuti finns ett mönster som liknar en blomma samt, nu kommer det, en tunn invändig vägg som gör att glaskulan ser delad ut. Hur dom har fått till det, ja det vete fan.

Jag tror jag vet vart ugnarna vid glasbruket i Forshaga har varit. Ibland kan man känna en stark värmestrålning inne i svarvboa där ”Môsis” hôller te, även vid laddstationen för dom förarlösa truckarna samt inne i gamle ôpplägginga ôt vägga mot drethuset te, d.v.s. inne i nuvarande StoraEnsos lokaler, i det nordöstra hörnet av byggnaden, den med loggan på. Där har jag lokaliserat tre av ugnarna. Ibland när man jobbar nätter kan man även få ett snack med Gustav Jonssôn. Han jobbade som degelmakardräng vid glasbruket. Jag har sagt åt honom flera gånger att :- Gustav, du är på rätt plats men vid helt fel tid. Nja, det är väl inte riktigt sant, det där med vart ugnarna låg. Men att glasbruket låg på denna plats med fyra olika ugnar det är sant och minsann jobbade inte Gustav Jonssôn där som degelmakardräng då året var 1872. Jo visst gjorde han det.

Den 9 april 1865 brann glasbruket, taket och övervåningen förstördes men skorstenarna, murarna och ugnarna pallade för lågorna. Detta var knappt tre månader innan den stora stadsbranden i Karlstad den 2 juli, då det sades att ”landshövdingen grät och bad medan biskopen svor och släckte”. Apropå brann, bränsle till ugnarna till glasbruket fick man av spån och spillvirke från den närliggande sågen. Sågen låg ungefär där StoraEnsos matsal finns i dag.

I augusti 1877 var elden lös igen, bredvid sågen mot forsen till, så brann Klarafors trämassefabrik ner på ett par timmar. Di sôm va mä säjer att eldskenet syntes ända till Karlstad. 28 januari 1886 var det dags igen. Denna gång var det Klarafors sulfatfabrik som blev lågornas rov. Fabriken låg mitt emellan sågen och glasbruket, det var tydligen trångt om saligheten. Tack vare att en massa frivilligt fôlk deltog i släckningsarbetet kunde branden begränsas till sulfaten som totalförstördes, medan glasbruket klarade sej. Ja en får reda på möe ôm en träffer på Gustav Jonssôn, han var med när det begav sej.

1886 kom en kreativ social dretstövvel till Forshaga, Karl Adolf Johan Patrik af Ekström. Samma år blev han boss över sågen. 1890 blir han även chef över glasbruket, 1893 smäller man upp en sulfitfabrik på hans initiativ, Forshaga sulfitfabrik. Året efter är den igång. Den var belägen alldeles framför glasbruket. Det var den fabriken som senare blev ”Sulfiten” med Forshagaborna. Klarafors hade också en sulfitfabrik. Den låg på udden mot forsen till. 1890 drar Klarafors igång pappersbruket, det legendariska ”Hôlmen”. Jag hängde med farsan dit ett par gånger runt 1963-64,”Här ska jag jobbe när jag blir stor, bland alle pappersruller och gôbbera sôm skôje mä en”. Nu blev det ju inte riktigt så, men bra nära.

1896 läggs glasbruket ner i Forshaga. Arbetarna vid sulfiten gnällde på att glasbrukets arbetare hade bättre lön, af Ekström löste det hela med att flytta glasbruket till Herrhagen i Kallsta. 1898 körde glasbruket i gång på Herrhagen. Det heter ju Glasberget än i dag där hyreshusen på Karlagatan ligger. Glasbruket låg alldeles nedanför, mot Pråmkanalen till. Midsommarafton den 23 juni 1904 ödelades glasbruket i Karlstad av en eldsvåda men glasbruket byggdes upp igen och stod klart drygt ett år senare. Men 1929 är glasbruket saga slut. Runt 1970 revs dom gamla byggnaderna.

1898, startade Karl af Ekström upp Forshaga Linoleum i glasbrukets gamla lokaler. Mattfabriken fanns kvar i Forshaga till 1909, då den flyttade till Almedal i Göteborg. Ekström sjappade han också detta år och då tog Mölnbacka-Trysil hand om de båda sulfitfabrikerna, Forshaga och Klarafors, och samordnade dem. Förresten, Ekströms första fru, Beda, döpte ett antal bostäder som fanns på ”bruket”, dom fick namnen Rom, Köpenhamn, London, Paris, Libanon, Tokyo och Port-Arthur. Alla utom de två sistnämnda finns ju kvar än idag. Ett förresten till, Beda ligger begravd på Nedre Ulleruds kyrkogård, inte så långt från klockstapeln. Ekström själv ”käkar blålera” någon annanstans.

Men som sagt, det finns brevpressar, prydnadskulor, kanske t.o.m. fönsterglas och speglar från Forshaga Glasbruk, kvar ännu i folks ägo.

Under min lumpartid jobbade tre sjuksystrar på mönstringsenheten i Karlstad där jag var stationerad, Astrid, Britta och Ingrid. Britta var gift med Ingvar, Ingvar var son till Paul, Paul var i sin tur son till Reinhold som i sin tur var son till Markus som var en av glasblåsarna på Forshaga Glasbruk. Kanske var det Markus som gjorde brevpressarna som har en hedersplats här på Lingonstigen. Vi säger det, så slipper jag fundera.

Gustav Jonssôn sa till mej en natt att :-” Du Tommy, vet du att dä ä ja sôm ha gjort fôrmen, degeln, te di bägge brevprässera sôm du har hem när däj.”. Minsann, var det inte det jag misstänkte.

Gustav Jonssôn, ett livsöde från en annan tid. 140 år tillbaka. Även om byggnaderna har förändrats så kommer platsen alltid att vara densamma. Det var här han arbetade och det var här som sand, kalk och soda smältes samman och det var här som Markus Kästel blåste fram mina två brevpressar.

Att Gustav Jonssôn visar sej ibland på nätterna, det är nästan sant…

Tommy Svensson 29 december 2011. Med önskan till alla mina läsare, ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR.

  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post289

Att koordinera logistiken.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, December 14, 2011 21:45:35

TJENARE FOLKET

Att koordinera logistiken.

”Det primära för oss inom koncernen innebär att rent konkret, optimera och koordinera logistiken. Vi sätter fokus på spetskompetens för att möta marknadens behov av effektiva, optimala lösningar i en dynamisk miljö. Vi måste också profilera oss, att gå i land med spännande utmaningar och att ligga steget före med smarta integrerade lösningar inom vårt nätverk, men även globalt. Vi inriktar oss även på samverkan och fokuserar på flexibilitet, analyser parallellt med kalkyler för att finna nya målgrupper”

Bla bla bla… Kvalificerat ordbajseri som de flesta Nissar kör med när ”Veckans Affärer” gör reportage.

Men pilsner å kôrv kräver också logistik och koordinering.

Tänk er Beethovens ”Femma” som slås på en stor puka. ”Bom Bom Bom Boooom. Bom Bom Bom Boooom... (bra va). Under kriget, nu menar jag det Andra Världskriget, då började brittiska BBC sina nyhetssändningar med just Beethovens femma. Varför det? Jo fem, med romerska siffror är just bokstaven ”V”, men inte bara det, tre korta, en lång är även ”V” i morsealfabetet. ”V” som i Victory, Seger.

På en vägg vid kyrkan Pieterskerk i staden Leiden i västra Nederländerna finns en dikt av den franske poeten Paul Verlaine. Dikten heter ”Chanson d’automne”, (”Höstens sång”). Paul Verlaine föddes i Metz i Frankrike 1844. Föga anade han att just den dikten skulle bli ett betydande kodmeddelande exakt 100 år senare. Leiden är för övrigt den gamle kladdaren Rembrandts födelsestad.

För att koordinera den franska motståndsrörelsen skulle BBC i sina sändningar citera två rader ur denna dikt. Den 1:a och 2:a juni sände BBC, den första raden, ”Les sanglots des violins de l’automne ”, (”Det långa snyftandet från höstens fioler”). Även tyskarna lyssnade. Detta var koden, att datumet preliminärt var fastställd. Klockan 21.15 den 5:e juni, mitt i sändningen, hörde de den andra raden ”Blessent mon coeur d’une langeur monotone” , (”Plåga mitt hjärta med entonigt vemod”). Detta innebar att offensiven skulle börja inom 48 timmar och att kodade instruktioner om sabotage skulle följa. Den franska motståndsrörelsen skulle med andra ord sabotera den tyska logistiken. Landstigningen skulle inledas på morgonen dagen därpå, klockan 6.30 tisdagen den 6 juni 1944. Tyska spioner som hade infiltrerat motståndsrörelsen, visste vad strofen betydde och slog larm till det tyska överkommandot. Men den tyska 7:de armén sattes aldrig i beredskap. ”Anfallet kommer inte mot Normandie utan det kommer mot Calais där den Engelska kanalen är som smalast”.

Stalin hade ju krävt ett tvåfrontskrig mot tyskarna sedan 1942. Britterna höll ju tyskarna stången i Nordafrika och motståndsrörelser försökte ju att göra livet surt för de tyska ockupanterna, men det var främst ryssarna som slogs mot tyskarna från juni 1941 fram till juni 1944.

Landstigningen i Normandie krävde cirka två års förberedelse. Från 1942 till 1944 skeppade USA över, 17 miljoner ton material, mat, kläder, vapen, ammunition, cigaretter m.m. Det sägs också att ”där en amerikansk soldat sätter sin fot så skall han ha tillgång till Coca Cola”. Cirka 125 miljoner kartor skulle visa vägen för soldaterna. 400 000 liter blodplasma skulle åxå finnas tillgängligt. 10 500 flygplan stod till förfogande, 5 000 båtar av olika slag ingick i det hela. Runt 200 000 personer varav 170 000 soldater var involverade i Operation Overlord, som Landstigningen i Normandie kallades . T.o.m. metrologer var anlitade som höll koll på väderprognosen och tidvattnet. Man hade i stort sett bara några få dagar på sej, när det gällde dessa båda aspekter. Allt måste ju klaffa.

Den 30 augusti var hela Operation Overlord genomförd. Operation Overlord är troligen det största logistikprojektet i världshistorien. Trots allt fungerade koordineringen och logistiken, som det så fint heter, rätt bra på Dagen D. Samtidigt som man funderar på hur de första soldaterna i den första anfallsvågen tänkte den där gryningen, sekunderna innan rampen fälldes ner på landstigningsbåten, när tyskarnas kulor började smattra i plåten…

Jag kan heller inte låta bli att beundra ryssarna under det Andra Världskriget, där tusentals fabriker flyttades österut till andra sidan Uralbergen för att inte hamna i tyskarnas händer. Där kan man också snacka om logistik och dessutom under stora uppoffringar och stress. Likaså deras heroiska kamp under omänskligt lidande i det ”Stora fosterländska kriget ” som ryssarna själva kallar sitt krig mot tyskarna. Dessutom hade ju ryssarna även Stalins gossar, NKVD, sin egen säkerhetstjänst, att vara skraja för. Dom såg ju till att hålla spänningen vid liv så att säga. NKVD, en föregångare till KGB. Samtidigt måste jag även beundra finnarna i deras kamp mot just ryssen under finska vinterkriget, där också logistiken och koordineringen fungerade, när finnarna utförde sina mottiattacker mot den numerärt överlägsna fienden.

Själv så jobbar man inom StoraEnso-koncernen med spetskompetens inom konceptet logistik, koordinering och flexibilitet. Vad var det du sa i början… Kvalificerat ordbajseri som de flesta Nissar kör med. Ja men det låter ju bra i alla fall, men med andra ord: Att man jobbar på StoraEnso, är truckförare med truckförarkort, det är väl det som är beviset på spetskompetensen, flexibiliteten innebär väl att man klarar av att både köra klämtruck och gaffeltruck, dock inte samtidigt.

Tommy Svensson den 14 december 2011. För exakt 100 år sedan nådde Roald Amundsen och hans fyra polare fram till Sydpolen. Där fungerade åxå logistiken och koordineringen. Där var det nog kallare i dag än ute.

Organisationsförmåga är att bestämma sej kvickt och få någon annan att göra jobbet.

  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post286

December 2006.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sun, December 04, 2011 14:51:51

TJENARE FOLKET

December 2006.

Den 5 december detta år lämnade den 100 000 000:e flaskan, Absolut Vodka, bandet vid ”läskedrycksfabriken” i Åhus. Ja, många flaskor blir det… Apropå det så bjuder redaktören på en liten snapsvisa.

Melodi: Jag fångade en räv...

Jag skulle ta en sup en dag
men glaset gled ur näven.
Men lika glad för det är jag
men gladast är nog levern.

Men tillbaka till december 2006. Den 10:e lämnade Christer Fuglesang Jorden med rymdfärjan Discovery, sent på kvällen den 22:e var han tillbaka. Samma dag som Fuglesang drog iväg mot rymdstationen ISS, stämplade den gamle fäbäljen och diktatorn Augusto Pinochet ut från jordelivet. Två dagar senare spelades en spektakulär ishockeymatch på Röda Torget i Moskva. Det ena laget var ett ryskt/sovjetiskt Dream team och inkluderade den berömda ryssfemman Fetisov, Kasatonov, Krutov, Larionov och Makarov, jo men det var grejsaker det. De mötte ett hop-plockat världslag där de svenske iskrigarna Mats Näslund och Tomas Sandström ingick. Matchen slutade med siffrorna 10-10. Apropå ishockey så avled den f.d. coachen Tommy Sandlin den 28:e denna månad i detta nådens år.

På Juldagen dog USA:s 38:e president Gerald Ford. Dagen efter tog den gamle soulsångare James Brown sin sista ton och tidigt i gryningen, dagen före nyårsafton, dinglade Saddam Hussein i ett rep i Bagdad.

På nyårsafton avgår en Annan som FN:s generalsekreterare. Han heter ju som bekant Kofi i förnamn, han var för övrigt gift med en svenska, hon hette ju Nane, jo visst, och deras barn måste väl då vara Binke, Bane, Ole, Dole, Doff, eller...(För att det ska vara riktigt rätt skulle hon ju heta Lane, men litte kan en väll få skruve te’t) Nane förresten, var systerdotter till den gamle legendaren Raoul Wallenberg som fängslades av ryssarna i Budapest i januari 1945. Mitt inne i det centrala Moskva finns KGB:s forna högkvarter Lubljanka. I källaren, där det ökända fängelset fanns, slutade Raoul Wallenberg sina dagar 1947, tror jag. Fängelset kanske fortfarande finns kvar, det vet man ju aldrig… Nej nu kom vi ifrån ämnet lite grand. Ja men Lubljanka ligger bara ett par stenkast från Röda Torget där Fetisov och Larionov lirade den 12 december 2006. Ja okej da, då var vi väl med i matchen (!) igen…

2006. Det var ju detta år som Vasaloppet avgjordes i början på mars, Vårdagjämningen ägde rum, DN-Galan hölls på Stockholms stadion, Självmordsbombarna gjorde livet surt i Bagdad, Roskildefestivalen gick av stapeln i Roskilde (å fan) och icke att förglömma, Nobelpriset delades ut i konserthuset i Stockholm. Ja men du, det är ju sånt som sker varje år. Todäää, ja det har du ju rätt i. Men den 3 december detta år inträffade något som inte skett tidigare. En riktig milstolpe.

Vad är det för märkvärdigt med det datumet då? Jo gott folk, då skrev jag mitt första blogginlägg, ”Många drömmar blir det”. Ja jäklar du… Det var ju den största händelsen detta år. Sju svenska OS-guld i Turin. Regeringsskifte, Reinfeldt tog ju över efter Persson och stackars Pluto som blev degraderad till en dvärgplanet, allt detta kommer ju lite i skymundan.

56:orna fyllde femtio detta år. En tanke går till Peter Bertil, Lennart Magnusson, Lennart Bielecki, Yvonne Alenstig, Sune Pettersson, Margareta Sjögren, Ingalill Berg, Ted Gärdestad, jag kanske har glömt någon... 56:or som inte fick uppleva 50-årsdagen.

Fem år har gått sen den 3 december 2006. Tiden går. 139 inlägg, kuriosa, tankar och funderingar har det blivit, ôm allt å ittnô. Jag vill än en gång ta tillfället i akt att TACKA SÅ MYCKET för alla positiva kommentarer jag fått från kända och okända. Det har naturligtvis varit en sporre även om jag, så att säga, skriver för mej själv. Men i och med funderingarna finns ute på nätet kan ju även min gamle polare Cal Donnolley i Seattle läsa dom och Putin och Angela Merkel, Berlusconi, Barrac Obama, Juholt och nåra till…

Tommy Svensson den 4 december 2011.

  • Comments(1)//tommybloggen.cicciwik.se/#post282

Snillen spekulerar.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, November 16, 2011 12:06:00

TJENARE FOLKET

Snillen spekulerar.

1674 km/tim eller 465 m/s, så snabbt roterar Jordklotet vid Ekvatorn i östlig riktning. Antag att en snubbe ska göra ett jämfotahopp rakt upp. Han bor i Mbandaka Equateur Ville en liten ort i västra Kongo som ligger mitt på Ekvatorn. Hoppet pågår i precis en sekund innan han landar på marken igen. Rent teoretisk skulle han ju befinna sej 465 meter längre västerut än vad han var, innan han hoppade, för som sagt Jorden har ju flyttat sej den sträckan på den sekunden som snubben var i luften. I verkligheten landar han ju naturligtvis på samma plats där han hoppade upp

Antag att en annan tjomme ska flyga från Quito, huvudstaden i Ecuador, till Entebbe, Kampalas flygplats i Uganda. Båda städerna ligger så gott som vid ekvatorn. Resan går österut över Atlanten, en sträcka på cirka 13 000 kilometer. Han åker med en Boeing 747, en jumbojet med en marschfart på cirka 900 km/tim. Resan till Entebbe bör ta ungefär 14 och en halv timme. MEN, Jorden under honom roterar med, som sagt, 1674 km/tim. Rent teoretiskt ”kör” ju Jorden ifrån 747:an med 774 kilometer på en timme. Men ändå kommer han ju fram dit han ska. Rent teoretiskt (tjöta) så skulle det ju vara bättre att flyga väster ut och ”möta” Entebbe från andra hållet så att säja. Trots att den sträckan är cirka 27 000 kilometer.

Jorden roterar sträckan Quito-Entebbe på cirka 16 timmar om man säger så. Lägg där till en vrålande jumbojet som kommer från andra hållet och ”möter upp” Entebbe när staden ”kommer farande” väster ifrån. Och enligt alla Pythagoras satser och pluttifikationstabeller och roten ur Pi, gånger kvadraten på hypotenusan upphöjt till två, genom logaritmen för cosinus, så skulle det för denna snubbe bara ta lite drygt 10 och en halv timme att åka den långa vägen mellan Quito och Kampala om man utnyttjade jordens rotation. Skjønner dere vad jej mener. Verstehen Sie. Do jo anderständ. Fatter ni? Han skulle alltså tjäna fyra timmar om det fungerade i teorin.

Nä nu är det väl inte riktigt så det fungerar i praktiken. I så fall skulle en helikopter inte stå över samma plats som den gör när den hovrar. Nu har ju naturen konstruerat det så genialt att luftmassorna hänger ju med i jordens rotation, ja det begrep jag nog du, annars skulle det vara vindar på 465 sekundmeter, då skulle det ju inte finnas en enda hel pinal här på Jordklotet. Ja det är tur att du är med och förklarar, Tommy, så vi fattar varför fôlk till exempelvis kommer till Thailand, trots att de flyger öster ut.

Men rent praktiskt så skjuts rymdraketerna upp i östlig riktning för att få lite gratisskjuts av Moder Jord.

Fotnot: Sverige roterar inte lika fort i och med det ligger längre norrut, ca: 800 km/h, lika med 222 m/s. Femtio jämfotahopp och man har hamnat i Kil…

Tommy Svensson den 16 november 2011.

  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post278

Världsrymden anfaller.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Tue, November 08, 2011 05:57:04

TJENARE FOLKET

Världsrymden anfaller.

Håll i hatten. 2005 YU 55, heter den, asteroiden som till domedagsprofeternas förtret missar Moder Jord med en hårsmån, med universums mått mätt. Strax efter midnatt, natten mellan tisdag och onsdag, om ett och ett halvt dygn, så blåser den förbi i 50 000 km i tim. Den passerar närmare Jorden än vad månen befinner sej. Jo då. Men det är ingen fara, vi klarar oss denna gången åxå. Om vi tänker oss att månen och Jorden ligger på samma plan i sin bana runt Solen (den så kallade ekliptikan) så kommer asteroiden att passera innanför månens bana fast tio våningar över oss. Ôm ni fatter va jag begriper. Men det krävs ett större teleskop att få se polaren då den passerar genom stjärnbilderna Delfinen och Fiskarna. Vi andra får lita på att det är så. Vår vän asteroiden, är runt 400 meter i diameter, så den skulle ställa till det rejält om den damp ner på Jorden. Därför kan den väl få vara vår vän tycker jag, den rotar ju inte till det allt för mycket för de redan hårt prövade människorna här på planeten Tellus. För några veckor sedan var det kometen Elenin som skulle ställa till det för vårt klot.

Apropå Världsrymden, så måste ju beviset på intelligent liv därute vara att dom inte har kontaktat oss. Dom skakar nog på sina huvuden och skrattar åt oss. Nä du Tommy, nu var du allt lite elak mot Homo Sapiens.

I dag för precis 11 år sedan så valdes George ”Dabbeljou” Bush till USA:s 43:e president. Apropå intelligent...

Tommy Svensson den 7 november 2011.

  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post277

Sånt sôm ä bra å vete.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sun, October 30, 2011 21:16:43

TJENARE FOLKET

Sånt sôm ä bra å vete.

Typewriter är det längsta ord som kan skrivas med tangenterna på samma rad (den översta) på tangentbordet, åfkåårs is it in inglisch.

Grodor hoppar, paddor går. När grodor sväljer sin föda så blinkar de eftersom deras ögon sitter ihop med gommen. Det hjälper till att trycka mer maten i maggen. Visst serru.

Planeten Venus är så varm att om man skulle sätta ner en nybakad Pizza Pepperoni på planetens yta så är den färdiggräddad efter nio sekunder. Snabbmat. I och för sig men då tillkommer ju resan dit som tar ett par månader. Det går nog snabbare vid Lusten, Bamboo, Dallas eller Värmlandspizza. Å andra sidan är Venus atmosfär alltför giftig för att det skulle vara värt och åka dit för en pizza å en öl.

Grammatiska övningar. Alla ord som du kan sätta "jävel" efter, är Substantiv : Klockjävel, gubbjävel, skruvjävel, datorjävel, biljävel o.s.v. Kan du sätta ”som fan” efter ett ord så är det ett Adjektiv: Varmt som fan, dyrt som fan, skitigt som fan, snabbt som fan. o.s.v.

Under en genomsnittlig dag har du indirekt kommit i kontakt med femton penisar, genom att till exempel ta i dörrhandtag. Usch och fy då. Det du Gardell…

En Jumbojet 747 har en snitthastighet på 290 km/h när den ska lyfta från startplattan och apropå det så är inte den svarta lådan i ett flygplan svart, den är orange för att den ska synas bättre. Mera kommunikationsmedel, en Finlandsfärja kallas i Finland för Ruotsinlaiva som betyder ”Sverigebåt”.

I Afrika så dödar flodhästen mer människor än vad alla andra djur på den kontinenten, gör tillsammans. Apropå död, så klarar sej en kackerlacka i cirka tio dagar utan huvud, innan den svälter ihjäl. Munnen på den saknas ju då, så den kan ju inte äta, ju. Ännu mera död. Antalet jakthundar som dör varje år av vildsvin har ihjäl dom, är mer än antalet hundar som har dödats av vargen. Åkäj då, ännu lite mera död. Döda havet är Jordytans lägst belägna punkt, 422 meter under havsytan.

Parmesan och spyor delar den egenskapen att de båda innehåller butylsyra. Gusch.

Procentuellt innehåller vatten mer syre än vad luft gör. En gurka innehåller procentuellt mer vatten än vad Atlanten gör. Apropå procenten. Om man fyller ett vanligt koniskt snapsglas till halva höjden, så är glaset bara fyllt till 15 procent. Och apropå snaps, en liten snapsvisa när man bara fått 15 procent av det 40 procentiga.

Melodi: Räven raskar över isen.

”Den jag har är ganska liten. Den jag har är ganska liten. Men får jag lov, får jag lov att äntligen sätta dit den. Skål.”

Apropå rusdrycker så ramlar myror alltid på höger sida när de är berusade. Jodå några myrstackare har man väl klämt en bira ihop med. Vid Ätterösera 1979, där var det två myror som försökte nalla min pilsner och trillade ner i glaset. Balladen om den kaxiga myran känner man till, men då var de två stycken, så dom var riktigt stöddiga. Två myror var fler än en Tommy.

Sitt ner på en stol, lyft din högra fot från golvet och gör cirklar medurs. Medan du gör detta, rita siffran 6 (sex) i luften med din högra hand. Din fot kommer att ändra riktning.

En del eremitkräftor har ett speciellt sätt att klara sig från att bli uppätna av bläckfiskar. De sätter fast giftiga havsanemoner på skalet så att bläckfiskarna sticker sej på taggarna om de skulle få för sej att fixa ett litet skrovmål. Havsanemonerna drar även nytta av kräftorna, dom tar reda på dom matrester som kräftan lämnat efter sej. Sickna smartingar.

Joseph Goebbels var 165 cm lång, Josef Stalin var 168 cm, Mussolini 169 cm, samma längd som Napoleon, Hitler 173 cm och Karl XII var 174 cm lång. Dom där hade man väl kunnat pissa omkull med ”groven”. Undertecknad är tolv cm längre än vad Adolf var, men jag är sex centimeter kortare än Clintan, som i sin tur är decimetern kortare än norskättlingen James Arness, han som haltade omkring som Zeb Macahan. Zeb (202 cm) var för övrigt 16 centimeter kortare än Richard Kiel, ni vet han som tuggade kätting i James Bond-filmen ”Älskade spion”. Men Richard (218 cm) är ändå en liten krympling. Robert Pershing Wadlow var 54 cm längre och med sina 272 centimeter är han den längsta människa som man vet, levat på detta klot. Som extra onödig kuriosa så var han precis en meter längre än vad "Babben" Larsson är. Babben är nästan en ”halv ribblängd” kortare än självaste herr Pitt som är fyra centimeter kortare än kollegan Kevin Costner som är en centimeter kortare, och på dagen, ett år äldre än undertecknad. Ja ja, gi dä nu…

Apropå längd.

En piga och en dräng skulle till att göra ”det”. Bonden satt i fönstret då han plötsligt såg drängen jaga hans get...
- STOPP där. Vad gör du? ropade bonden.
- Joo… det är väl… lite… genant, svarade drängen.
- Det är så att jag och pigan skulle göra "det" och jag skulle betala 1kr/cm, men jag hade inte så mycket pengar så jag skulle bara prova tre cm, men då kommer getafan och stångar mej i röven, så nu e jag skyldig pigan 37 å 50...

Jo men. Dä va grejer det. Fast blåvalens är drygt 5 meter, dä du dränga-slase. Och när vi ändå berör detta ämne så varar en grisorgasm i cirka 30 minuter. Jag säger då det.

Men även små gullegrisar växer upp och kan bli stora svin.

Av veckans sju dagar stavas torsdag med sju bokstäver medan dom övriga sex dagarna stavas med sex bokstäver. Och den lilla plastbiten längst ut på ett skosnöre heter Flugelbinder. Vad har det med veckodagarna att göra? Inte ett dugg, men Flugelbinder har tolv bokstäver och det är ju tolv månader på året. Nej, det var långsökt. Hör här då, sommarmånaderna maj, juni, juli, augusti, innehåller inte bokstaven ”R”. Det gör resten av månaderna. Nej nu blir det allt sämre och sämre.

Meningen "The quick brown fox, jumps over the lazy dog" använder alla bokstäver i det engelska alfabetet.

Estonia ligger nästan upp och ner i ”framstupa sidoläge” med fören nedåt på cirka 80 meters djup. Det innebär att om man skulle ställa Estonia rakt upp med fören mot botten, skulle halva fartyget hamna ovanför vattenytan. (Estonia är 157 meter långt).

Det mest gångbara ordet världen över är ”Okej”. Sedan kommer ”Coca Cola”

Elvis Aron Presley hade en tvillingbror som hette Jesse Garon. Han dog vid födseln. Lisa Marie, dotter till Elvis och hans fru Priscilla är född den 1 februari 1968. Pricksäkert minsann. Varför det?? Exakt på dagen, NIO månader efter bröllopet, som hölls den 1 maj 1967.

Varje dag skickas det fler sms än det finns människor på jorden.

Antalet räfflor på en kork till en Kalles Kaviartub är 72. Hur hade man klarat sej om man inte visste det.

En 70-årig människa har i genomsnitt stoppat i sig cirka 30 ton mat, levt i ungefär 25 500 dagar och producerat ungefär 3 600 kilo skit, bajs, avföring, exkrementer, dret, fekalier, dynga eller vad man nu vill kalla det. Runt 12 % av allt som hon/han stoppat i sej har blivit till restprodukter, resten har gått åt till energi och livsuppehållande nödvändigheter. Till det kommer 19 275 liter som dom har dränerat bort då dom har pinkat under de 70 åren. Jo men, det är runt 130 fyllda badkar det, uj uj uj. Fekalierna, skiten, bajset färgas brunt av bilirubin, ett färgämne i gallan, fungerar inte detta så är skiten grå. Så är det.

Bristol Stool Scale är en sjugradig skala som klassificerar konsistensen på själva skiten, där skalan 1-2 räknas som förstoppning, 4:an är det optimala, den idealiska avföringen, den som man är glad över att åstadkomma när man kommit upp i åldrarna. ”Som en korv eller orm, jämn och mjuk”, som den officiella benämningen lyder. 6:an är ”Fluffiga bitar med trasade kanter, en mosig konsistens”, med andra ord en lätt blästring av porslinet, medan 7:an är en gammal hederlig ränndreta som heter duga. Vesst i fesk. Nu snackar du allt en massa dynga. Nej det är sant vart enda ord.

En människas nervtrådar sägs sammanlagt räcka cirka 15 varv runt ekvatorn, ungefär lika många varv som hela Sveriges vägnät, med skogsbilvägar inräknade. Min gamla Volvo 940 har bara rullat sju och ett halvt varv runt jorden, d.v.s. halvvägs mot alla nervtrådar. Det är ju inte så konstigt att man kan vara lite känslig ibland.

Det man inte vet har man inte en aning om.

I dag är det den 30 oktober 2011. För 101 år sedan föddes Gerty Börjesson. Hon avled den 17 november 2004. Samma dag avled även Mikael Ljungberg, brottaren som tog OS guld i Sydney år 2000. Samma dag, den 17 november 2004, avled även den ryske backjätten Alexander Ragulin. Han och målvaktslegenden Vladislav Tretjak är dom enda som kan ståta med tio VM guld i ishockey. Tretjak som idag är 59 år gammal och 183 cm lång. Men den här Gerty Börjesson då, vem var det. Jo hon var gift med Oscar Bernadotte som var en äldre bror till Folke Bernadotte. Jaha du.

Tommy Svensson, som sagt, i dag är det den 30 oktober 2011. I morron för 133 år sen brann Eldkvarn. På den platsen står i dag Stockholms Stadshus. Nä nu ger vi ôss…

  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post275

The Summer of 69.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Thu, October 20, 2011 14:47:50

TJENARE FOLKET

The Summer of 69.

En story från slutet av mars till början av oktober, det året jag var 13 år.

På långfredagsmorgonen den 4 april stoppade sulfitfabriken för alltid i Forshaga. Ångvisslan som satt högst uppe på pannhuset, och som även fungerade som tidräknare för en del, ljöd för sista gången och tonade ut i tomma intet. En nära nog 75-årig epok gick i graven. Knappt en vecka tidigare, kom Tommy Körberg på 10:e plats i Eurovision Song Contest med ”Judy min vän”. Vann gjorde fyra låtar, alla fick samma poäng. Samma helg som Körberg kom tia, tog Tre Kronor silver i Ishockey VM som gick av stapeln i Sverige, där legender som ”Honken”, ”Lillstrimma”, ”Stisse” Johansson, Ulf Sterner, gamle Bert-Ola Nordlander och Tord Lundström var med.

Jag minns speciellt ett mål på Hovet. Björn Palmqvist slår ett smörpass till en helt fri Lars-Göran Nilsson, som sprätter upp pucken i den tjeckiske målvakten Dzurilas högra kryss. Lars-Göran hamnar på rygg och kanar in sakta mot sarghörnet där Aftonbladet har sin reklamplats. På den yttre sargen stod det en gång ”Forshaga”. Det måste ju betyda en hälsning/hyllning till Nisse Nilsson tänkte jag. Nisse som inte var med i detta VM. Men ”Forshaga” stod för Forshaga Golv som startade sin verksamhet just i Forshaga 1898, fyra år efter sulfiten hade dragit igång.

Som ett extra kuriosatillägg har jag faktiskt en klump med pappersmassa från det sista koket från sulfitfabriken i Forshaga. Ja man kan spara på allt möjligt.

Den 24:e april kom ett glädjebud till Forshaga: Tetra Pak skulle ta över delar av den nedlagda sulfitfabrikens lokaler. Pappsalen där den stora torkmaskinen hade stått, skulle fyllas av tryckpressar, en beläggningsmaskin, en vaxmaskin och en skärmaskin, den legendariska ”Rasantan”. Farsan var med i ett gäng som fick åka till Lund för att utbilda sej.

Nisse ”Blixten” en legendarisk elektriker på Tetra-tiden berättade för mej, hösten 1973 då jag jobbade som praktikant på elverkstan, att när dom skulle förbereda för Tetras maskiner, sommaren 1969, så var det en av de stora 6 000-volts strömbrytarna i ett ställverk som råkade ut för ett missöde. En kortslutning inträffade när man skulle slå till brytaren. Strömbrytaren som var cirka metern hög och som stod på en räls, for ut genom det skåp där den skulle vara och rakt in i tegelväggen på andra sidan rummet. Nisse klarade livhanken med någon meter tillgodo. Den 15 november 1969 var Tetras produktion igång i Forshaga.

Insprängt i berget vid Ågesta utanför Huddinge låg Sveriges första kärnkraftverk, i drift 1963-74. En reaktor på ”bara” 80 MW. Den 1 maj, just i detta nådens år, inträffade en mycket allvarlig incident som kunde fått katastrofala följder. Ett stort läckage som blev till en översvämning som kortslöt och slog ut delar av säkerhetssystemet. Det hela tystades ner av myndigheterna. Hur många händelser har inte mörklagts genom åren så gemene man inte ska få reda på verkligheten, Ubåtskränkningarna, Palmemordet, DC 3:an, kanske Estonia m.m. ”Det är vi förhindrade att yttra oss om, med hänsyn till rikets säkerhet”

Den 18 maj skickades Apollo 10 iväg från Cape Kennedy, ett genrep för den riktiga månlandningen två månader senare. Ungefär vid detta datum avled en av mina klasskamrater efter sviterna av en trafikolycka någon vecka tidigare. Yvonne Alenstig, påkörd av en bil då hon cyklade på gamla sträckningen av 62:an, utanför Värmlandsslöjds affär i Dyvelsten. 13 år och livet framför sej. Det kändes mycket konstigt att inte Yvonne var med oss längre. Jag vet att vi samlade till blommor till hennes begravning. Graven är inte så långt ifrån där Farsan har sin sista vila.

Den 5 juni bar det iväg på skolresa till Göteborg. Jag kommer ihåg att jag spydde i bussen ner till Göteborg på grund av åksjuka och att jag hade bara ett par byxor med mej, och det var ju dom jag hade på mej. Vita Wranglerjeans som jag var riktigt stolt över. Men jag kommer även ihåg att polare Gregebo lånade mej sina extrabrallor, som kom väl till pass. Vi bodde vid Skatås i någon förläggning av nåt slag.

En speciell händelse etsade sej fast. Under den gamla berg och dalbanan på Liseberg fanns det en åkattraktion. Det var båtar i form av svanar som man kunde åka med, liksom i ett sagoland. Inne i detta sagoland sitter det tre, vi kan kalla dom, A-lagare och dricker brännvin. Kontrasten var total. Vi skrattade åt A-lagarna när vi gled förbi, en av dom sinnar till sej och vränger iväg en tomflaska som träffar en pelare några meter från oss. Glasflisorna yrde men vi klarade oss. Vi blev skraja att dom skulle jaga ifatt oss men det gjorde dom inte. Det var lite läbbigt i alla fall.

En annan grej var att det stod en snubbe vid bron, vid Paddan-båtarna, och försökte sälja hasch till oss 13-åringar. Ja ja… Dom kan väl börja sälja till sina egna ungar i stället. Då kanske det går upp ett Liljeholmens för dom vad dom egentligen håller på med. Fast å andra sidan, det finns folk till allt i dagens läge och som inte bryr sej ett dugg om dom till och med gör sina egna ungar illa. Man saknar ord…

Sommarlovet stod för dörren. Mellanstadiet var avverkat. Elvis Presleys ”In the Ghetto” låg etta på listorna.”The Boxer”, Simon & Garfunkels kanonrökare slog igenom. ”Aquarius/Let the Sunshine In” och ”Hair” från musicalen med samma namn blev åxå brôtterhitt denna sommar. På Svensktoppen huserade hela sommaren Trio me Bumbas ”Man ska leva för varandra”. ”Speleman” med Hep Stars och ”Jag önskar att det alltid vore sommar” med Eleanor Bodel är två låtar från denna sommar som jag ännu tycker det är något visst med. ”Hönan Agda” höll också till på svensktoppen sommaren 69. Man köpte tuggummi, Bobby och salta Riff i Fôrsbergskiosken.

I närheten av Fôrsbergskiosken låg ju Axels bio, eller Stenbiografen, byggd av gamle Bio-Bäckman 1906. Där såg man ganska många matinéfilmer. Till vänster om ingången, som var i hörnet, fanns en glaskur-monter eller vad man ska säja, där kunde man se vilka filmer som skulle visas. Det man åxå minns var att Axel själv stod och spärrade av korridoren in till själva salongen med armen utsträckt. Det var inte bara att gå in och sätta sej utan, det skulle vara så. På nåt vänster trissade det upp spänningen. Och när han tog ner armen blev det rusning till platserna. JAAAAAAAAAA!!!!! Bion var rustad med en vanlig salong. Dessutom fanns det loger, två stycken vill jag minnas, och dessutom en läktare. Filmen ”kom ut” under läktaren och ibland regnade det popcorn från läktaren så det syntes på bioduken. Sveriges, kanske första fasta landsortsbiograf revs nångång våren 1975 (har jag för mej). Ett helgerån utan dess like tycker nog dom allra flesta, däribland skribenten själv.

Apropå bio så hade kultfilmen Easy Rider svensk premiär den 26 juni. Kanske att den gick på Stenbion. Jag såg den inte där i alla fall, man hade ju inte riktigt åldern inne. Men man hade i alla fall en cykel med Stockholmstyre och en TT-dyna. Bara en sån sak…

Den 21 juli satte Neil Armstrong ner sin vänstra fot på månen och Farsan, som då hade semester, och jag satt uppe på natten och såg det hela i direktsändning, det tror jag inte herr Armstrong visste om. Den längsta resan jag gjorde den sommaren gick till Lund. Farsan var ju där för Tetras räkning. Morsan, jag å brorsan åkte ner till Skåne.

En utflykt till Kullens fyr hann vi med. Brorsan och jag hade fått nya scoutknivar som vi högg med i slyn uppe vid fyren. Och för att citera Evert Taube i hans visa ”Balladen om Ernst Georg Johansson från Uddevalla”. ”Strax fick jag nu en rispa upp på min högra hand, som ännu när jag festar syns rodna lätt ibland”. Rispan föranledde två stygn på utsidan handleden och syddes ihop på sjukstugan i Höganäs. Läkaren som sydde kände personligen, Forshagas egen farbror doktor, legenden Börje Karlsson. En stelkrampsputa i skinkan, man försökte verka oberörd när syster stack in nålen. Man var ju tonåring. Jag menar, tålde man ett knivhugg i handen utan att gråta så var ju stelkrampssprutan rena barnleken. Men sprutan kändes, man hoppade till lite grand och syster sa till mej :- Tjejer är bättre.

15-17 augusti gick Woodstockfestivalen i USA av stapeln, medans vi satt i gräset på Susannes och Berits gård och spisa plattor på en gammal hederlig grammofon med högtalare i locket, och det var saft och falukorvbitar som spisades åxå. Falukorvsbitarna stekte vi på en spis som drevs av metatabletter. Jag minns särskilt en LP som gick runt väldigt ofta, Djungelboken, man kunde alla repliker utantill i många år efteråt.

Den varma sommaren 1969 gick mot sitt slut. Mangenbaden mellan Molkom och Filipstad besöktes ofta denna sommar. En päronsoda och en igloo isglass med colasmak på serveringen, där just ”Speleman” och ” Jag önskar att det alltid vore sommar” snurrade friskt i jukeboxen. Och som Marcel Proust berättar i sin bok ”På spaning efter den tid som flytt” då han i vuxen ålder äter en madeleinekaka doppad i lindblomste, plötsligt så framkallar det starka minnen från hans barndom, så får jag nog säga detsamma om en päronsoda, en igloo isglass med colasmak, Mangenbaden och ”Speleman”. Mer behövs inte för att man ska känna smaken och känslan av The Summer of 69.

Den 1 september najntiin-sixtinajn tog Muammar Gadaffi makten i Libyen genom en militärkupp och den 20 oktober år 2011 tror jag att han grips och t.o.m. avlider av dom skador han tillfogas. Men det får väl framtiden utvisa.

Den 21 september fällde den gamle VPK-ledaren C H Hermansson ett citat som blev berömt. ”Kamrater (host) Någon jävla ordning ska de va i ett parti”. Dagen efter blåste det upp till storm men det var inte, trots C H:s uttalande, politiska vindar utan den berömda höststormen 1969. Tio personer omkommer till följd av orkanvindarna som uppmäts till 35 sekundmeter. Göteborg såg delvis ut som en krigszon för att använda en sliten nyhetsklyscha. Och i oktober i detta nådens år 1969, lämnar Tage över rodret till Olof…

Tommy Svensson den 20 oktober, 42 år senare.

Underskatta inte värdet av att göra ingenting och bara ha det bra. (Nalle Puh)

Till sist ett litet experiment. Läs detta ganska snabbt.

Mänisnaks hjnräa kan lsäa bkotsvärena i vlkien odnrig som hlset, det edna vkitgia är att den fsötra och stsia btkosaevn stiter på rtät palts. Rsteen kan vraa hluler om bluler och du kan ädnå lsäa det untan ngåra ströre porlbem. Dteta är gasnka hätfgit. Hjränan spealr oss ett spartt.

  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post274

Elenin är på gång.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Mon, October 03, 2011 00:22:43

TJENARE FOLKET

Elenin är på gång.

Nu brinner det i knutarna hos domedagsprofeter och konspiratörer. Elenin är på gång. Och vem är det då? Jo det är en komet av stora mått som kan få Jorden att tippa runt så sydpolen och nordpolen byter plats. Hujedamej! Bland annat sprids ryktet att Elenin är ruggigt stor och att den kommer att skapa tre dagar av mörker då den passerar Solen. NASA lugnar alla oroliga och förklarar att så icke kommer att ske. Den kommer inte att krocka med Jorden och den kommer inte att rubba Jordens bana eller skymma Solen.

Den 3 augusti passerade kometen Jordbanan, in mot Solen. Jorden låg då före med ett fjärdedels varv runt solen. Den fulingen försöker attackera oss i ett bakhåll. Den 11 september var den närmast Solen, då var den strax utanför Merkurius bana. Just då befann sej Merkurius på andra sidan Solen. Den 26 september passerade Elenin precis mellan Jorden och Solen, men inte tusan blev det mörkt då inte. Den 16 oktober är den som närmast Jorden. En dag senare passerar Elenin Jordbanan, då på väg bort från Solen. Hastigheten på kometen är då runt 100 000 km i timmen. 14 dagar senare, den 31 oktober, passerar Jorden Elenins bana med 107 000 km i timmen d.v.s. Kallsta- Deje på en sekund. Dä ä tur att vi hänger mä i svängera.

Kometsvansen är ju alltid riktad bort från solen så när kometen åker ifrån Solen kommer svansen först och ju närmare Solen kometen är, desto större är svansen. Det beror på Solvinden säger expertisen. Solvinden består av elektroner och protoner och annat gojsa-mojsa som skickas iväg från solen. Jorden kommer aldrig i kontakt med kometsvansen, för som sagt, kometen kommer före Jorden när Jordbanan passeras men svansen kommer ju före kometen. Solvinden ger ju även upphov till norrsken när den kommer i kontakt med Jordens magnetfält. Ja dä ä möe mä dä Jordiske. Men är det stjärnklart bör man ändå se ett litet meteorregn i månadsskiftet oktober-november, på grund av allt bôs å grus och annat jox som kommer i kometens släptåg.

Elenin beräknas som sagt, vara som allra närmast Moder Jord, den 16 oktober 2011, då är den 35 miljoner kilometer bort. Vilket är ungefär 90 gånger längre bort än vår käre gamle Måne. Så det finns alltså ingen anledning till oro säger expertisen.

Men jag, Tommy Svensson, lovar och svär att om 115 år, just den 16 oktober, kommer minsann Solen att förmörkas i Sverige men då är det vår käre vän, Månen som täcker solen helt. Vi befinner oss för tillfället i en riktig dösäsong vad beträffar totala solförmörkelser i gamla Sverige och framför allt i Fôrshaga. Så vi får väl beställa väckning den 16 oktober 2126 så vi får se den storslagna naturupplevelsen.

Domedagsprofeterna kommer troligen att bli väldigt besvikna på Elenin så dom får nog vänta tills den 21 december nästa år då krigsguden Bolon Yokte ska förgöra Jorden enligt Maya-folket. Överlever vi den 21 december 2012, så har vi en ny komet på ingående. I juni i år så upptäcktes det som kan bli nästa stora steniga och isiga besökare, kometen Pan-Starrs som kan bli synlig för blotta ögat i början av 2013. Kanske domedagen kommer då istället?

Som lite extra nödigt vetande så omvandlar Solen, varje sekund, 5 miljoner ton väte till helium i en ofantlig kärnexplosion, perfekt placerad från oss.

En Fotnot är på sin plats : Kometen Elenin är uppkallad efter sin upptäckare Leonid Elenin, en rysk amatörastronom som upptäckte kometen den 10 december i fjol. Och för att se kometen så bör det vara en helt stjärnklar kväll och man bör ha en bra fältkikare. Så det är nog inte bara domedagsprofeterna som blir besvikna.

Tommy Svensson den 3 oktober 2011. I dag avslutas Münchens berömda höstpartaj, Oktoberfest, för detta år. (snyft)

  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post271

De Aderton eller, Äntligen!

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, September 28, 2011 14:17:06

TJENARE FOLKET

De Aderton eller, Äntligen!

Motivationen löd : ”För ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnat nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik”. Minuten före hade Svenska Akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl presenterat millenniets första nobelpristagare i litteratur, den fransk kinesiske författaren Gao Xingjian. Va, vem??? Inga applåder, litteraturkritikerna, kulturnissar och övriga förståsigpåare stod som fågelholkar. Det enda som hördes var, ”Äntligen”, Gert Fylkings numera klassiska replik. Två år senare så hördes repliken igen, då från en lätt maskerad herr Fylking som därefter blev portad från börshuset. Imre Kertész hette pristagaren denna gång. Jasså han???

Nils Ferlin, Gustaf Fröding, Elsa Beskow, Fritiof Nilsson-Piraten, Evert Taube, Per-Anders Fogelström, Ivar Lo-Johansson, finnmarksskalden Dan Andersson och inte minst dom verkliga storfräsarna bland de svenska författarna Vilhelm Moberg, Astrid Lindgren och August Strindberg kom aldrig in i den Svenska Akademien och än mindre fick dom inget Nobelpris. Dom var nog för folkliga. Snille och Smak är ju Akademiens valspråk.

Kerstin Ekman, Peter Englund, Kristina Lugn och som sagt Horace Engdahl är några av dagens De Aderton. Bo Ralph, Göran Malmqvist, Jesper Svenbro, Ulf Linde, Kjell Espmark, Knut Ahnlund, Lotta Lotass. Vilka är detta då? Jodå, dom är svenska författare. Känns dom igen? Med all respekt för dessa herrar och denna dam så ingår dom också bland dagens, De Aderton. Ulf Linde är för övrigt den av de nuvarande ledamöterna som suttit längst, 34 år. Resten av gänget är Sture Allén, Anders Olsson, Torgny Lindgren, Pär Wästberg, Gunnel Vallquist och Katarina Frostensson. Idel bekanta, eller… Men det där var ju sjutton ledamöter det, jag återkommer till vem den Adertonde var. Lite sträckbänk får det lov att vara.

Några kändisar har i alla fall suttit bland De Aderton. Jo men, vår kära Selma Lagerlöf, dessutom första kvinnan i Akademien, gamle skämtaren Albert Engström, Verner von Heidenstam, Per Lagerqvist, Hjalmar Gullberg, Harry Martinsson, han som skrev om luffaren Bolle i ”Vägen till Klockrike”. En sån tjomme som FN:s dåvarande generalsekreterare Dag Hammarskjöld satt i Akademien på stol nummer 17. Den stolen ”ärvde” han av sin far Hjalmar som satt där i 35 år. Vad gjorde dom där? Dom var väl inga författare, eller… Stol nummer 17 har i dag förresten Horace Engdahl. Dag Hammarskjöld satt i Akademien från 1954 tills han dog den 18 september 1961 i en minst sagt skum flygolycka utanför Ndola i dåvarande Nordrhodesia, nuvarande Zambia. För övrigt kommer Dag att finnas på de nya 1000-lapparna som börjar tryckas 2014.

Sven Hedin som före, under och efter Andra Världskriget var en stor beundrare av Hitler, satt med i Akademien från 1913 till sin död 1952. Jag funderar på hur dom övriga ledamöterna tänkte. Men jag menar, halva kungahuset, dom flesta officerarna, många höjdare inom näringslivet och andra storfräsare var stora beundrare av nazityskland under kriget. Men efter kriget föll ingen skugga över dem, nej det var sångerskan Zarah Leander som fick ta smällen och bära hela hundhuvudet. Väldigt orättvist tycker jag.

Trots allt finns det kändisar som fått Nobelpriset i litteratur, sådana som man i alla fall hört talas om. Rudyard Kipling (1907), han med Djungelboken, Ernest Hemingway (1954), Selma Lagerlöf, första svensk och första kvinnan (1909). Övriga Svenskar är ju Verner von Heidenstam (1916), Erik Axel Karlfeldt (1931), han dog samma år och fick det postumt, enda gången för övrigt att priset delas ut till en som redan hade kilat runt hörnet, Per Lagerkvist (1951). Eyvind Jonsson och Harry Martinsson delade det 1974. Då blev det tjafs, lite klubben för inbördes beundran kanske, båda satt ju i Akademien när dom fick priset. Lagerlöf blev invald senare, men Heidenstam, Karlfeldt och Lagerkvist var ledamöter när dom fick priset, fast hur var det nu, Karlfeldt han hann ju kola vippen innan han fick det. Till och med gamle Winston Churchill den brittiske premiärministern fick priset (1953) p.g.a. sitt bokverk ”The Second World War” en skildring av det Andra Världskriget.

Men jag måste erkänna att jag tittar gärna på TV:n när Nobelpristagaren ska presenteras. Det brukar ske någon torsdag i oktober. Kl 13.00 då plingar det till i en liten klocka, fäst vid en dörr i börshuset, Svenska Akademiens högkvarter vid Stortorget i Gamla Stan. Ut kommer Akademiens ständige sekreterare. Utanför står litteraturförståsigpåare från hela världen, alla är nog lite blöta i byxorna. Vem ska få priset???

Fast egentligen så bryr jag mej inte alls. Driter fullständigt it. Ja men varför skriver du ômmet da? Jo men lite kul är det, när alla säger sej tro och veta vem det är, bokhandlarna gräver i sina gömmor, men dom flesta får nog ”Googla” på namnet. Så detta med ”Äntligen” tycker jag är riktigt träffande egentligen. JAA JIPPIE, den författaren har jag kanske hört talas om eller... nja det har jag nog inte alls, nej… Men nån gång kan väl ”Äntligen” få komma direkt från hjärtat.

Det måste finnas lite nödvändigt vetande om De Aderton åxå. Anders Österling satt i Akademien i 62 år från 1919-1981 ett rekord i sig. Per Hallström, i 52 år, från 1908-1960. Per och Anders såg nog ganska många ledamöter passera revy. Men både Per och Anders tror jag de flesta har noll koll på vilka det var och även jag sällar mej till den skaran. Ledamöterna sitter på livstid så att säja, även om de skulle ligga som ett kolli på långvården de sista ljuva tio åren så får ingen ta deras plats. Och skulle de lämna stolen i protest, som har hänt, Salman Rushdie-affären t.ex. så är stolen inte till förfogande förrän vederbörande har kolat av. Akademien bildades 1786 av den gamle, men numera stendöde Gustaf III men det var knappast några författare som var dom första ledamöterna. Det var mest grevar och friherrar. Inte ens en sådan snubbe som Carl Mikael Bellman kom med, trots att han redan då var berömd och skulle kunna ha platsat från starten 1786 tills han trillade av pinn den 11 februari 1795.

Anders Fryxell författare till Värmlands nationalsång ”Ack Värmeland du sköna” satt i Akademien 1841-1881. Åtta kvinnor har suttit i Akademien varav fem återfinns där idag. Svenska Akademien har sin årliga högtidssammankomst den 20 december då även eventuella nya ledamöter får sitt absoluta inträde. Nu kan jag inte hålla er på sträckbänken längre. Numera är stol nr 6 ledig, i och med att Birgitta Trotzig avled under året. Vem som efterträder henne är just nu föremål för spekulationer. Spännande, nja det är väl inte så där direkt upphetsande precis, eller…

Varje torsdag träffas Akademien i Bellmanvåningen på restaurang ”Den Gyldene Freden” i Gamla Stan för att äta ärtsoppa med punsch. Det är Akademien som äger Den Gyldene Freden. Restaurangen fick dom i gåva av den gamle konstnären Anders Zorn. Minsann. Det berättas i en anekdot att Evert Taube, som hade sitt stamställe just på denna krog, och Vilhelm Moberg satt och spisade där en torsdag när ledamöterna passerade. Vilhelm och Evert var med i en inofficiell förening där det gick ut på att man hade somnat Tre gånger i en rännsten, klapp kanon. Båda var ju som sagt inte med i Svenska Akademien och just denna gång när ledamöterna passerar säger Vilhelm högljutt till Evert : Varför är inte du med i Akademien? : Nej det vet du väl, svarar Evert, det krävs ju Tre hjärnblödningar för att komma in där.

Som lite extra onödig kuriosa har jag två ölglas från Den Gyldene Freden i mina ägor. Jo men, där har man spisat och druckit ur. Och minsann var inte Evert Taube, Bellman, Jussi Björling, Anders Zorn och andra konstnärer och kulturpersonligheter där samtidigt. Nja det där sista är väl inte riktigt sant, att dom var där samtidigt med mej alltså.

Till sist den världsberömda dikten ”Duvans flykt” av den lika världsberömde spanske diktaren Juan Ramón Jiménez, 1956 års nobelpristagare i litteratur.

Elden, rosen, blodet, spegeln, döden. Den excentriska lidelsen i det tomma kosmos och som griper efter tiden, går som en löpeld genom år av förväntan. Avundets skam flyger mot oändlighetens ekorrhjul där duvans flykt blir andlig. Sinnet fylls med ro.”

Jag har aldrig läst en starkare dikt. Vilket djup, vilket patos. Nej jag skoja bara, det är bara jag som har ordbajsat lite grand. Det har inget med Juan Ramón Jiménez att göra. Men Horace Engdahl kanske kommer med en lysande motivering, ” För en lidelsefull diktning med vida horisonter, präglad av sinnlig intelligens och humanistisk integritet”. Jo men Horace, det köper jag direkt.

Och själv da Tommy, vad har vår käre Horace Engdahl för motivering för dina inlägg i din blogg. Jo jag tycker mej höra honom säja: Ett författarskap av lyrisk skönhet och etiskt djup, som lyfter fram vardagens mirakler och det levande förflutna”. Jo man tackar, det är bara att hacka i sej och fortsätta med skrivandet ett tag till… Nej, ajm jast jouking ögän. Den motiveringen fick 1995 år pristagare Seamus Heaney från Irland. Jasså han???

Med all respekt för dej Seamus Heaney, så är du helt okänd för mej. Men man kan ju inte hålla reda på alla som skriver heller.

Akademiens ständige sekreterare sedan 2009 heter Peter Englund. Ursäkta mej Peter, men det var roligare när Horace presenterade vinnaren och han förväntade sej att alla skulle känna till pristagaren och så stod hela kulturexpertisen där och fattade nada. Jo men, då kan man få sej ett gott skratt och utropa - Äntligen…

Nu är det ju så att jag absolut inte missunnar Gao Xingjian, Seamus Heaney, Juan Ramón Jiménez, Imre Kertész och allt vad dom nu kan heta, ett Nobelpris i litteratur. Det har dom säkert gjort sej förtjänta av. Så det är bara att gratulera.

Tommy Svensson i slutet av september 2011.

  • Comments(3)//tommybloggen.cicciwik.se/#post268

Arvet efter dom som vandrat vidare.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Mon, September 12, 2011 10:53:21

TJENARE FOLKET

Arvet efter dom som vandrat vidare.

Nu menar jag inte pengaarvet, där det brukar heta att: När Gud kommer med döden så kommer fan med arvingarna, utan spåren, som dom som har lämnat jordelivet, lämnat efter sej.

Farsan naturligtvis, det finns ett antal plaster som man förknippar med honom, saker och ting, och framför allt minnen som han har lämnat till oss. Min mormor, där jag, varje gång jag åker förbi, tittar upp mot det fönster och det rum där hon tog sitt sista andetag och avslutade ett 104-årigt liv. Farmor, morfar, farfar och övrig släkt som har vandrat vidare och som på ett eller annat sätt gjort avtryck. Karin som föddes 1680, för 331 år sen, på Enåsen i Skived har lämnat ett arv. Det är alla generationer som hon är upphov till. Karin var min mormors, farmors, mormors, farmors, mormor. Varför hon just kom med är att hon är den tidigast födda som jag (hittills) hittat i min släkt. Enåsen, Skived, det har inte rört på sej värst mycket…

Gamle Bosse, min älskade vovve, bortsett från alla minnen har jag sparat en hårtuss av honom som hänger i ett foto. Och hans koppel hänger kvar på sin krok uti hallen. Allis, min första hund. En lite lätt tuggad ”mörksugga” finns kvar, ett sargat 24-årigt minne så att säga. En mörksugga är en svart träfigur som nästan ser ut som en uggla med öron, den har en svans av järntråd med en tyngd längst ut på svanstippen och den ska balansera på en hyllkant där den gungar fram och tillbaka med svansen som motvikt. Rune, min första katt, har lämnat några klösmärken på en svarvad stolpe. Stolpen är kvar men Rune är borta.

Om man vidgar sej lite från de nära, har man en del gamla jobbarkompisar som har lämnat sina spår. Paul Janssons djupa filosofiska uttryck som han ofta körde med, ”Det är vägen till vinn dä dô”, ”Håll dej på häl”, ”Det är allt k*ken på de små lamm ongera dä”, ”Väldig kär”,” Det är tung bana och dåligt sladdat”, ” Nu komma de, sa Per-Ors om vargarna”. Uttryck som han tyckte var väldigt gångbara när och hur och var som helst. Bertil ”Killan” Anderssons hälsningsfras, ”Hallå Ja, Hej Hej”, som man kör med ibland. Folke Bernhard som alltid skulle vara värst. Hade man 15 minusgrader på morron så hade han bergis under 30. Jag hade sett 9 älgar en gång på ett och samma ställe vid Hacka på vägen mot 63:an, men han hade sett 22 älgar vid Blysjön o.s.v. men det var absolut inget ont i Folke. Men visst har man gjort en ”Folke Bernhard” när man har bräckt av dom andra.” Jorå jag hade 64 minusgrader i morse”. Det är saker som de flesta som var med på den tiden kommer ihåg. Naturligtvis finns det mer jobbarpolare som lämnat oss som satt sina spår och på så sätt nästan blivit odödliga.

Den anonyme muraren som murade den tredje tegelstenen, från vänster, i den tjugotredje raden alldeles vid den stora ingången till det gamla pappersbruket på Holmen, ön i älven nere vid fiskecampen. Stenen har suttit där sedan 1889. Ett spår av en avliden. Den tegelstenen har sett många som passerat revy genom porten. Jo men. Tänk på det gôtt fôlk. Vad är det för märkvärdigt med den tredje tegelstenen da? Inget speciellt, det var bara ett exempel Hege. Kalle å Gunnar, Greta-Olle, Kalle Schelin, Anna mä tanna, Rune i Nolänga, Pecker-Olle, Per Fingal, Speck-Harald, Pelle Tarzan, Lydia på tippen m. fl. Personer som var världsberömda i hele Fôrshaga på sin tid, som är gömda av jorden men inte glömda. Som på ett eller annat sätt gjort intryck i historien så att folk som minns dom, håller dom levande.

Och gamla mor Anna som bodde i sitt lilla torp i hela sitt 97-åriga liv. Där tror jag till och med torpet saknade henne när hon lämnade in.

Filmer, stenkakor, vinylskivor, CD, allt som finns nedladdat på datorer, USB-minnen o.s.v. där dom döda blivit odödliga Ta t.ex. Monica Zetterlunds version på ”Sakta vi gå genom stan”. Svensk text av Beppe Wolgers. Nej Monica är ju inte död, hon lever, hon sjunger ju. Olle Adolphsons autograf har en hedersplats här hemma. Den skrev han till mej efter en konsert han hade i Karlstad, en höstkväll 1983. Jag tackade honom med ett handslag och då sa han -: Det var roligt att just DU kunde komma. Det var som om vi hade känt varann i 100 år, trots att han inte visste ett dugg vem han talade med. Det mötet satte sina spår, bildligt och bokstavligt. Och så hör man honom sjunga å spela ibland också. Han är ju inte död, eller… Det finns ju ett oändligt antal artister och skådespelare som på så sätt har blivit odödliga och satt sina spår för lång tid framåt. Tage Danielsson är för mej ett mycket stort exempel. Cornelis, John Lennon, Ted Gärdestad…

Blås liv i gamle Mozart, Strauss, Bach eller någon av de andra klassiska storfräsarna. - Va fan, håller ni på med våra verk ännu, har inte tiden gått framåt alls. Eller tänkte han den dära Ludwig van Beethoven. - Jag visste väl att min ”Femma” skulle överleva i ett par hundra år, minst. Vetenskapsmännen och astronomerna Newton, Galilei, Copernicus med flera. Purra lite på dom. Dom skulle säkert ha varit intresserade av den nutida vetenskapen, hur rätt dom hade, trots att en del av dom fick bannor av påven, typ: ”Så där är det inte. Jorden är världsalltets centrum”.

Sen har vi ju stygge Adolf och andra 1900-tals diktatorer. Det arvet sitter ännu kvar i miljoner människor…

Columbus som var helt ovetande om vad han egentligen upptäckte. Ja hur är det nu med det häringa, var det inte indianer på plats när han kom till Samana Cay, Bahamas den 12 november 1492. Jo dä va dä väl. Var inte indianerna där före Columbus då? Jo dä va dom väl… Nå, vem var det som upptäckte Amerika da. Jo det har du rätt i. Men nästan all historia är till största delen skrivna av européer, det är väl därför som Europa alltid återfinns i mitten på en världskarta. I Columbus spår så föddes ju kolonisatörerna. Ge honom lite konstgjord andning så får han se hur utvecklingen har gått ”over there”.

Dom stora konstnärerna som blev berömda, först efter sin bortgång, som kämpade och ville bli ett namn. - Men jag sa ju det, den målningen är ett mästerverk. Alla dom döda mästarna med sina alster. Konstverk som lever kvar i århundraden. Leonardo da Vincis ”Mona Lisa”, undrar om han visste att hans tavla skulle vara en av dom mest berömda målningarna i världen, 500 år senare. Att måla tavlor är ingen konst. Att sälja dom medans man är i livet, det är konst.

Lutande tornet i Pisa. 1173 började man med klocktornet eller kampanilen som det kallas. När man fick dit den tredje stenen från vänster i den tjugotredje raden så började lutningen (min teori) men man fortsatte ändå byggandet. Det tog hela 187 år innan klocktornet var färdigt. Det var ju här som Galileo Galilei gjorde sitt berömda experiment, vilket kom först, hönan eller ägget. Han gick upp i tornet och släppte ner, samtidigt, ett ägg och en höna. Ägget slog i backen efter 3,5 sekunder medan hönan flaxade vilt och tog längre tid på sej innan den tog mark. Ägget kom alltså först. Nja, det var väl inte riktigt det experimentet som han gjorde. Men man kan kanske väcka upp arbetarna som byggde tornet så får dom se att tornet står kvar och lutar gör det åxå

I somras, va hörde ni, är det redan höst? Jo i somras var jag vid Tryggves grav. Strax norr om Smögen. Jaha… Han var en norsk vikingakung som mördades nångång i mitten på 900-talet. Troligen fick han sin sista vila i detta gravröse. Ett då, 1 500-årigt annat gravröse på samma plats fick stryka på foten och det plockades sten därifrån åt gamle Tryggve. Platsen är magnifik och jag förstår varför detta ställe valdes. En kväll då solen sjunker ned i Skagerack är nog bland det mäktigaste i den genren, (ja ordet ”schangern” stavas så). Vägen dit är inte handikappsvänlig. Det är ett 1000-årigt arv från en död hövding och dom som la dit stenbumlingarna. Runstenar är också en hälsning från de hädangångna från den tiden.

1000 år tidigare föddes Jesus. Hans arv har betytt mycket för många miljoner. På 600-talet e.kr. fick profeten Muhammed sin uppenbarelse. Allahs siste profet. Ett arv som åxå fick betydelse för miljoner. Siddharta Gautama, född cirka 500 år f.kr. i norra Indien. Vad är det för en tjomme då? Har han lämnat efter sej något som folk kommer ihåg än i dag. Jodå Siddharta Gautama blev så småningom Buddha, grundaren av buddhismen. Jaha där ser man. Ett arv som drygt 300 miljoner har anammat.

Cheops, Chefrens och Mykerinos, dom tre största pyramiderna i Giza, strax utanför Kairo, är byggda 2 500 år innan Jesu födelse. Cheops, Chefrens och Mykerinos (egentligen Menkaura), var faraoner och Cheops var far till Chefrens som i sin tur, troligen, var far till Mykerinos. Tänk på den anonyme stenhuggaren som var med och la dit den tredje stenen från vänster i den tjugotredje raden. Faraonerna blev odödliga i och med pyramiderna men jobbaren som la dit den stenen har för alltid, i alla fall 4 500 år efter sin död, ”sitt” stenblock som ett minne. ”Den där stenen var jag med och la dit”. Kvarlevorna av faraonerna är troligen borta för längesen, men man vet inte, det kan finnas nåt hemligt rum. En hemlighet som pyramiderna ruvat på sen dom byggdes och som vår anonyme jobbare kanske kände till. Pyramiderna, verkligen ett arv, ett spår i historien som dom avlidna egyptiska stenhuggarna, för 4 500 år sen, lämnat efter sej.

För väldigt länge sen, long long time ago, gick några snubbar omkring i norra Kenya. Ett trettiotal fotavtryck i stelnad lera är deras arv till oss. Men tänk om det är någon som vilja skämta aprillo och klafsade omkring i leran för bara tjugo år sen. Nej, dessa fotspår hittades i sedimentavlagringar, typ fossiler, i en klippavsats, och daterades till att dom klev omkring här för 1,5 miljoner år sedan. Detta är det äldsta spåret av mänsklig närvaro på vårt klot.

Och själv da Tommy. Har du lämnat något till eftervärlden. För det första har man inte lämnat jordelivet, dä hinns. Men rent konkret finns en fickalmanacka nedlagd cirka en och en halv meter under asfalten utanför utlastningshallen vid Stora Enso i Fôrshaga. Utfyllnadsmaterialet var en massa tegelstenar och murbruk från det gamla Västra bruket i Skoghall och under den tredje stenen från vänster i den tjugotredje raden la jag ner min gamla almanacka från år 2001. Jag skrev i den att ”Tommy Svensson la ner denna almanacka den 23 augusti 2001”. Så om 331 år, när utgrävningarna börjar, så hittar dom almanackan som är inlindad i en plastpåse och 2342 års arkeologer funderar över det sensationella fyndet när chefsarkeologen kommer med den knivskarpa analysen. -: Ja nu tror vi oss veta vem Tommy Svensson var. Det var han som la ner almanackan den 23 augusti 2001. Minsann, så sant så.

Lite nödvändig vetande. I dag kl 10:27 är det FULLMÅNE. Februari 1999. Den senaste månaden som inte hade någon fullmåne. Det inträffar igen februari 2018.

Detta blev ett långt inlägg men det är ju många före oss, som har vandrat vidare, som redan har haft sin tid här på Jorden.

Tids nog är vår tid ute när den tiden är inne.

Tommy Svensson den 12 september 2011, one day and ten years after.



  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post264

Ynf, Häsch och Isch.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Fri, September 09, 2011 15:25:37

TJENARE FOLKET

Ynf, Häsch och Isch.

Känsliga läsare varnas. Innehållet kan vara stötande(!)

De män som idag är, låt oss säga, mellan 45 till 65 år och som bodde i Sverige under 70-talet och som inte hört talas om dessa uttryck är nog ganska så lätträknade. Jo då, jag vet att en del tjejer, åxå kände till uttrycken. Men för dom oinvigda kommer här en förklaring. När man var tretton, fjorton, femton år så där, hade intresset vaknat för det motsatta könet. Och som alla killar i den åldern hade man fått nys om ”pin-up-tidningar”. I en av dom, vi kan kalla den för Piff, dök en tecknad seriefigur upp. Han hade om man säger en överdimensionerad haka samt en lika överdimensionerad ”pillesnopp” som Bengt Sändh skulle ha uttryckt det. Med dessa verktyg fick han varje gång, fart på alla kjoltyg, allt i från den fula hyrestanten till riktiga bombnedslag. I dag skulle man kalla honom sexmissbrukare. Hans namn är Fjong, James Fjong.

James Fjong var Stockholmare, Hammarby var laget. Ynf, Häsch och Isch var hans signum och varumärke. I sin upphetsning så kom dessa ord i tid och otid och i stridens hetta rev han ofta av en brakare, en karakteristisk rökring syntes. Jo men, romantiskt värre.”Låter kalas” och ”Jävelberg” var två andra gångbara uttryck. En gång besökte han Mallorca och i sin jakt på brudar hade han hyrt en bil. ”Rent a Car”. Han kom till ett vägskäl där en väg gick till Soller och den andra till Valldemosa. Han funderade medan han klia sig på den stora hakan och kom fram till Valldemosa, och han läste” Väldig musa, låter kalas, dit åker vi. Ynf ”.

James kikade på TV-sporten en kväll då hans Hammarby spelade, givetvis var det även ett annat lag på planen åxå. Det ringde på dörren och in kom den fula hyrestanten. Gentleman som han var ställde han upp när hon ville ha betalt för hyran, trots fotbollsmatchen. Det var omvänd natura för betalningen. If you know what I mean. Trots allt höll han ett öga på fotbollsmatchen, tanten var ju inte så mycket att titta på. Han satt i soffan, hade lyft upp ena ”puppen” på tanten och kikade under den. Allt medan aktiviteten pågick kom kulmen för James när han skrek JAAAAA och tanten trodde att hon hade gjort honom lycklig när han stolt konstaterade: Tyckte väl att det var Tom Turesson som satte en rökare i krysset.

Fotnot: Tom Turesson (1942-2004) en legend inom Hammarby med 227 matcher i klubben. 22 landskamper för Blågult.

En annan gång besökte ”Försäkringsagenten med fräs” d.v.s. James Fjong ett roulettebord. En vacker donna som satt på andra sidan bordet hade väckt hans intresse. Reaktionen i brallan lät inte vänta på sej. Han lyfte hela bordet med apparaten och kunde även på det sättet styra roulettekulan dit han ville. Bankiren skrek åt honom.: -Öhh hörru du, ge fan i att skaka på bordet.- Det gör jag väl inte, svara James. -Titta här, sa han och sträckte upp sina armar i luften medans bordet gungade rejält. En i det närmaste bankrutt och frustrerad bankir var helt gråtfärdig. Med hjälp av apparaten vann han både tjejen och pengarna.

En jobbarkompis berättade att han hade sett en segelbåt som hade en liten jolle på släp, en livbåt så att säga. Alla vi medelålders gubbar fick oss ett gott skratt, sa han, när jollens namn syntes, medan den yngre generationen inte begrep vad dom skrattade åt. Vad hette jollen da? Jo, YNF 3. Skepparen ombord på båten begrep åxå vad herrarna skrattade åt.

James Fjong skapades av Leif Rundqvist, signaturen ”Leffe”, och är i dag vad man skulle kalla en kultfigur (James alltså)

Apropå tecknade serier med lite mer vågat innehåll så kom ju tidningen ”En rolig halvtimma” i slutet på 60-talet. Jaha hur avslutar man detta blogginlägg då. Det får väl bli lite ståndsmässigt med en halvfräckis.

En ung BLONDIN från Stockholm var desperat och luspank. Hon ville till Amerika. Då kom en snygg sjöman förbi och sa att han skulle till Amerika och att han kunde smuggla med henne på båten. Hon följde med sjömannen och smög ombord. Ett litet kyffe bakom maskinrummet blev bra. Han hade ett krav. Älskog varje natt. Varje natt kom sjömannen med mat till henne och sen var det full fart. Tre veckor senare upptäcktes hon av kaptenen. – Vad gör du här? – Jag får mat och vi åker ju till Amerika mot att en sjöman får älska med mej - Jag misstänker att han har lurat dej. För det här är Djurgårdsfärjan det.

Tommy Svensson den 9 september 2011. Ynf.

  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post263

Det är friska vindar på havet.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Mon, August 29, 2011 20:39:27

TJENARE FOLKET

Det är friska vindar på havet.

Gamla Nordsjön. Året är 1981.

15 000 tonaren Tor Britannia rullar på vågorna, inte tillräcklig för att man behöver en påse men fullt tillräckligt för att man ska vara ett blekansikte. En 22-timmars resa mellan Skandiahamnen i Göteborg och Felixstowe på den brittiska östkusten. Jag sitter i en salong i gröna, riktigt bekväma fåtöljer och jag följer horisonten där den dyker upp och ner medan fartyget gungar vidare mot England. Mat var inte att tänka på, så stöddig var man inte om man säger så. Plötsligt knastrar det till i högtalarna. -: Hallå hallå. Ni vet väl att snart drar showen igång här på Tor Britannia, baren bla bla bla, drinkar bla bla bla, spexar bla bla bla, larvar oss bla bla bla, dansar bla bla bla, och så vidare. Konferencier och underhållare var ingen mindre än Pierre Isacsson.

Ja ja, det får dom väl hålla på med bäst dom vill tänkte jag, där jag satt och tittade ut genom fönstret. Nån decimeter från mej, fast på utsidan av glaset, ser jag något som kommer nedglidandes. Det såg ut som en riktigt vattnig pizza. Jodå, någon på livbåtsdäcket ovanför mådde sämre än vad jag gjorde. Som sagt showen hade börjat. Ännu en vattnig capricciosa dök upp på rutan. Nu är jag inte direkt ”vemmelmagad” och man slapp ju lukten från geggan som rann på utsidan, och tur var väl det för man orkade inte gå upp från fåtöljen. Det måste ha sett rätt så komiskt ut där man satt, viter i ansiktet med en spya som sakta rann ner för rutan alldeles bredvid mej, själv orkade jag inte ens le åt eländet. Hemresan gick i alla fall smärtfritt, spegelblank sjö, drinkar, och en riktig show denna gång.

Gotland 1986. Kneippbyns camping strax söder om Visby.

Vindarna och regnet hade tilltagit under eftermiddagen och kvällen. Jag sa till min dåvarande sambo att: Vi skiter i det här och packar ihop tältet och sover i bilen nere vid hamnen istället. I och med färjan skulle gå tidigt på morronen var det lika bra att göra så. Sagt och gjort vi packade ihop allt i en hög och la det i skuffen, stormen tilltog allt mer. Det sista vi såg när vi lämnade campingen var att någon försökte resa ett förtält till en husvagn, tältduken stod rakt ut där han höll i den med raka armar.

Den sista färjan för dagen, ”Tjelvar” med destination Öland, gick trots allt planenligt vid midnatt så vi tänkte : Trots vädret så går nog även vår färja till morgonen. Stormen och regnet höll på hela natten och vid åtta tiden på morgonen kom vår färja ”Visby” in i hamnen. Bogporten öppnades. Stormen slet i flaggorna vid hamnen, regnet piskade från sidan. Bilarna körde ut från färjan och ner för rampen. Ett gäng cyklister dök upp vid rampen. Dom skulle tydligen utforska Gotland. Dom hade t.o.m. tryckt upp t-skirts ”Gotland Tour 86”, jo men, klatschigt värre. Dom stod ganska länge och tvekade, usch vilket bajväder, några hade t.o.m. solglasögonen i pannan, just in case.

Höjdpunken var när en mopedist klev av färjan. Gåendes drar han moppen. Bak på pakethållaren hade han en packväska som var nästan lika stor som moppen. Troligen skulle han nog låna en kärra på Gotland. Han hann precis utav färjan då stormen tog tag i väskan och moppen, packningen ramlade av. Upp med packningen igen, gick tio meter. Packningen blåste omkull igen. Upp med packningen och ytterligare tio meter innan packningen välte igen på grund av blåsten. Hornen hade växt ut lite i pannan på oss, så vi satt och småfnittrade inne i bilen. Tredje gången gillt tänkte han nog, upp igen, gick tio meter, då välte hela ekipaget en fjärde gång, packningen hamnade dessutom i en stor vattenpöl och han tappade även taget om moppen. Detta hände väl en fyra fem meter från våran bil. Jag sa till min dåvarande sambo -: Veva ner rutan och säg till honom, att fortsätter han i det tempot så ser han inte ringmuren förrän på tisdag. Hon tordes inte.

Moppen och packningen låg kvar i vattenpölen när vi åkte ombord på färjan .

Resan till Nynäshamn med färjan Visby, den där blåsiga sommardagen för 25 år sedan, tillbringade jag sittandes i en trappa mitt i båten, strax ovanför bildäcket längst ner i båten. Vågorna slog upp ända till den sjunde våningen på färjan. Just då hade jag svårt att skratta åt snubben, han med moppen och packningen.

Adriatiska havet 1981.

M/S Capo Falconara lämnade den grekiska ön Korfu på morronen. Brindisi i södra Italien var målet. Jag satt längst bak på soldäcket på båten som var ungefär lika stor som M/S Birger Jarl på Ånedinlinjen. D.v.s. lite större än en livbåt på dom stora Östersjöfärjorna, nja nu tog jag i lite grand. En stadig frukost intogs. En liten burk med inlagda päron. Mitt ute till havs blåste det upp till storm. Dom uppmanade folk att gå inombords för att inte spolas överbord och för säkerhets skull stängdes alla dörrar. Båten var så liten att den fick plats mellan vågbergen. Man var väl inte så där överdrivet kaxig direkt. Nej, tänkte jag när det gungade som värst: Stanna båten så jag får gå utav här. 28 sekundmeter, maskinerna slogs av och båten gjorde minus en knop. Stormen höll på i tre, fyra timmar och resan som skulle ta åtta timmar höll på i det dubbla. Men vi kom helskinnade och torra till Italien och där tyckte jag att även marken gungade nåra dar.

Kattegatt 2008.

”Juttan”, Stena Jutlandica på väg till Göteborg, stampade på vågkammarna för att sekunden efteråt borra ner fören i dom meterhöga vågorna. Folk skrek när båten krängde till för att sedan ”dyka”. Själv satt jag i ett soffhörn med huvudet i armvecket. En papperspåse som personalen hade delat ut var redo för att få påhälsning. Vinga fyr uppmätte vindbyar på 33 sekundmeter. En orkan med andra ord. Estoniakatastrofen dök upp i huvudet. Äsch, går båten under, ja då får den väl göra det, dä driter jag i, jag orkar inte bry mej tänkte jag. Blurrrräähhh, och papperspåsen blev full. Jag fattar inte personalen som orkar ta reda på allt som inte hamnar i påsarna, t.o.m. under resans gång. Nej den resan plus den i Adriatiska havet 1981, var det värsta i båtväg som jag varit med om.

Fehmarn Belt 1994.

Karl Carstens hette tågfärjan som transporterade nattåget København-München en septemberkväll för 17 år sen. Vid niotiden lämnade Karl Carstens Rødbyhavn. Jag hade sett på flaggorna att det blåste rejält ute så jag tänkte att jag har ingenting upp på färjan att göra. Jag stannade kvar i vagnen. Dom fäste järnvägsvagnarna med vajrar i stora öglor på båten. Vi hade knappt kommit ut på Fehmarn Belt förrän tivolit började. När färjan gungade i den hårda sidvinden krängde vagnarna dubbelt, i och med fastsättningen och av vagnarnas stötdämpare. Man kände sej nästan som en flipperkula. Nej det var ingen hit, men några timmar senare fanns det dom som fick det betydligt värre.

Vid halv elva lämnade vi Puttgarden. Nattåget mot München och Oktoberfesten rullade vidare. Lübeck och Hamburg hade passerats. Någonstans när tåget var i trakterna av Hannover skedde katastrofen som jag var helt ovetande om under veckan jag var i Tyskland. Några Göteborgare som jag träffade i München frågade mej -: Har du hört att en Stenafärja har vällt i hamnen i Göteborg och en grupp pensionärer har strukit med. Ett rykte hade nått dem. -: Nää det har jag inte hört, noll koll sa jag till dom. När Oktoberfesten 1994 var över för min del och jag anlände till Göteborgs Central tänkte jag på Stenafärjan.

”Sorgen” stod det på Aftonbladets löpsedel vid Pressbyrån på stationen. Jag köpte en tidning för att se vad det kunde vara. Det var ingen Stenafärja som hade vällt utan Estlines, M/S Estonia som hade gått under, samma natt som jag hade gungat på vågorna på Fehmarn Belt mellan Rødby och Puttgarden, några timmar tidigare. 852 människor hade mist livet i det kalla vattnet och den hårda sjön som rådde på hela Östersjön den natten. En av dom omkomna var just Pierre Isacsson, han som hade varit entertainer ombord på Tor Britannia tretton år tidigare. Så håller du på Tommy och ojar dej över din sjösjuka…

Ps. Detta var mitt hundrade kuriosainlägg men jag tror det kommer flera.

Tommy Svensson på fast mark den 29 augusti 2011.

  • Comments(1)//tommybloggen.cicciwik.se/#post260

En vän i natten.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sun, August 21, 2011 20:39:44

TJENARE FOLKET

En vän i natten.

Optiken är av 1:a ordningen d.v.s. en 1840 millimeters dioptrisk planlins med bulls-eye och sju inslipade ringar omgivna av separata katadioptriska prismaringar. Ja ja, det är såna där det ja, jo men det känner man ju till. Tre sådana linser ställda i 120 graders vinkel i en liksidig triangel. Tillverkade av Barbier & Bernard i Paris i slutet av 1800-talet, dessutom roterar den i ett 50 liters stort kvicksilverbad istället för vanliga kullager. I och med kvicksilver har nästan dubbelt så hög densitet som järn så flyter ju hela linskonstruktionen i badet. Friktionen blir minimal. Dä ä nôn sôm ha tänkt te. Den totala linshöjden är 2 575 mm. Dom tre linserna roterar ett varv på femton sekunder d.v.s. en ljusblixt var femte sekund. Jo visst, så ä dä, dä ä gräjer dä…

Låt oss gå tillbaka en stund till nådens år 1560.

Detta år stämplade Gustav Vasa ut, 64 år gammal och hans äldste son, den osnötne Erik XIV tog över. Gustav Vasa fick i slutet av 1800 och början på 1900-talet en nationalhjälte och landsfadersstämpel av dåtidens historiker. Troligen var han en av dom större fäbälgarna som styrde sitt land med en diktators fasoner med lönnmord, halshuggningar och andra trevligheter. Stalin byggde Sovjet och Gustav Vasa byggde Sverige, terrorn var nog ganska snarlik. All opposition slogs ner brutalt.

Den 21 augusti 1560, för precis 451 år sedan, såg dåtidens medborgare en partiell solförmörkelse, d.v.s. månen hade tagit ”ett bett” i solen, if jo nåu wått aj miin. Denna händelse såg även den då 13-årige, men numera stendöde, Tycho Brahe.

1560 hette den danske kungen Fredrik II. Hans farsa var kusin med Kristian II, även kallad Kristian tyrann, ännu en fäbälg av stora mått. Det var ju han som drog igång Stockholms blodbad där bland annat farsan till Gustav Vasa blev av med skallen. Fredrik II morsa var syster till Gustav Vasas första käring, alltså var den danske regenten Fredrik II kusin med den nye svenske kungen Erik XIV. Där har vi ytterligare en fäbälg. Så är det även idag, att den danske Margarethe II och allas vår Carl XVI Gustaf är kusiner. Ja ja, inavel och inveckling i den högre skolan. Fast Margarethe och Carl Gustav är väl inte direkt några större fäbälger

1560 beslöt den danske kungen Fredrik II att tre fyrar skulle uppföras, Skagen, Anholt och Kullens fyr. Tycho Brahe blev efter solförmörkelsen riktigt impad av att den hade förutsetts av dåtidens astronomer, då tänkte han att stjärnskådare, det vill jag bli när jag blir stor. Fredrik II hade fixat ett ställe åt Tycho på ön Ven i Öresund där Tycho kunde ägna sej åt stjärnor och planeter och dessutom fick han ett hus på Kullaberg. Tycho var ju av adlig ätt så han hade väl sina kontakter. Cirka fem mil norr om Ven, på just Kullaberg, ligger Kullens fyr. Det är Kullens nuvarande optik som är beskriven här ovan. Kullens fyr ligger ju i Skåne men Skåne tillhörde ju Danmark vid denna tiden.

Kullens första fyr som danskarna fixade till 1561 var en riktigt avancerad sak. En järnkorg full med ved som skulle tändas på och hissas 20 alnar, ungefär 12 meter, upp i luften. Ett par år senare hade man tröttnat på att elda med ved så man byggde ett litet fyrtorn där ljuset bestod av 12 stycken talgljus som brann i en lykta. Tycho Brahe blev tack vare sin position, fyrvaktare på Kullen från 1577 tills han checkade ut från jordelivet 1601. Ett jobb som han inte nämnvärt brydde sej om, fyren fungerade dåligt, folk klagade på att den sällan lyste. Han hade väl många andra järn i elden. Det var nästan lite vitsigt det med tanke på att man eldade fyrarna förr, nä den var dålig. 1624 byggde man om fyren igen, nu eldade man med stenkol istället, det var lite bättre tyckte man, nu slocknade den inte så lätt. Men ändå fungerade den lite si och så, ibland inte alls, särskilt i dåligt väder när fyren som bäst behövdes.

I och med att danskarna darrade när de svenske tog tåget över Bält i början av februari 1658 och freden kom i Roskilde tre veckor senare, blev Skåne och därmed också Kullen svenskt. Knappt 200 år och fyra ombyggnader senare var stenkolsepoken slut. Stora mängder stenkol hade förbrukats. 1843 byggdes fyren om igen och nu använde man oljelampor och speglar av mässing som såg ut som parabôler, jo men. Vid det förra sekelskiftet byggdes den om ytterligare en gång och blev den nuvarande fyren. Första ljuskällan var en fotogenlampa men 1937 blev ljuskällan den nuvarande, en 1000 watts lampa och tack vare det optiska mästerverk som dom s.k. Fresnel-linserna är, så är Kullens fyr Skandinaviens ljusstarkaste. Det är även Sveriges högst belägna fyrplats med fyrljuset 78,5 meter över havet. Själva fyrtornet är 15 meter högt.

Tänk alla fartyg som har passerat genom Öresund, utanför Kullaberg och Kullens fyrplats. Allt från 1600-talets regalskepp, fullriggare, briggar, fregatter, ångfartyg där eldarna kämpade med att mata dom ständigt hungriga ångpannorna med kol, slagskepp och jagare fram till dagens kryssnings och fraktfartyg. En sommarkväll för 44 år sedan passerade ett tjugotal båtar då jag satt vid stranden vid Råå camping, strax söder om Helsingborg, och fascinerades av båtarnas lanternor och fyrarna på den danska sidan. Det var häftigt det för en 11-åring. Alla båtar som färdats genom Öresund de senaste 450 åren har haft Kullens fyr som riktmärke, där fyren har varnat sjöfararna, kom inte för nära, klipporna här nedanför är inte att leka med, men samtidigt har fyren visat vägen och varit som en vän i natten.

Fotnot: Fäbälg= ett värmländskt ord, ett okvädningsord, typ dretstövvel.

Som en händelse är det den internationella fyrdagen idag åxå. Så det kan slumpa sej… Dagens datum är den 21 augusti 2011. Förresten, den 21 augusti 1968 ockuperades Tjeckoslovakien av styrkor från Warszawapakten med Sovjet i spetsen. Samma datum fast 1911, för exakt 100 år sen, stals ”Mona Lisa” från Louvren i Paris och precis idag för 25 år sedan föddes Usain Bolt, ni vet han som brukar ha så bråttom, men det bekymrar inte Kullens fyr. 1000-watts lampan lyser, linserna roterar och en ny lysande (!) föreställning ges varje kväll och natt. Det är det som Kullens fyr bryr sej om.

Tommy Svensson, medlem i Svenska Fyrsällskapet. Som sagt idag är det 21 augusti 2011.

  • Comments(1)//tommybloggen.cicciwik.se/#post258

Då Highway to hell mötte Min jojo.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, July 20, 2011 11:12:35

TJENARE FOLKET

Då Highway to hell mötte Min jojo.

Australiens flagga hängde över ingången till dansbanan. Jag var på Jigs i lördags. Repliken kunde lika gärna ha sagts för 35 år sen men den stämde även lördagen den 16 juli 2011. Och apropå 35 år sedan, så spelade Jigs i folkparken Cortina i Vinberg strax utanför Falkenberg, just den 16 juli, året var 1976. Vid 23-tiden tar Jigs sin paus då ett band från Australien ska äntra scenen för att köra några låtar. Det är första gången som bandet är i Sverige.

Gitarristerna och tillika bröderna Angus och Malcolm Young, basisten Mark Evans och trummisen Phil Rudd tar plats medan sångaren Bon Scott står bakom scenen och spyr. Första låten kör bandet med andra ord utan sin sångare. Men till den andra låten har Bon Scott repat sej och är med. Det australiska bandet är ingenting mindre är hårdrockslegenderna AC/DC.

Den 16 juli 2011 var det på dagen 35 år sedan detta hände, så nu ville gitarristen i ett coverband som gärna spelar AC/DC:s repertoar göra ”A tribute to AC/DC” med dansbandet Jigs, just i folkparken Cortina i Vinberg strax utan för Falkenberg. Coverbandet heter Slowrider. Gitarristen i bandet, Magnus Nilsson, ringde upp Tryggve Johansson f.d. gitarrist i Jigs och frågade om dom kunde ställa upp på en nostalgikväll. Tryggve raggade ihop sångaren Jota (John-Olof), Ulf på trumpet, Anders på sax och Peter på keyboard. Åke basisten och Ingemar som skötte trummorna i original-sättningen vid tiden det begav sej, kunde inte komma. Basen och trummorna sköttes istället av två studiomusiker från Skara. Det verkade vara ett par fullblodshingstar från Bert Karlssons stall om man säger så. Dom hade i alla fall varit med förr.

En annan som ställde upp, som var med på den tiden, var en herre vid namn Tommy Svensson, dock var han inte med på den historiska spelningen då AC/DC lirade, men han dök upp på ”tributen” så att säga.

Grabbarna i Jigs kände igen mej efter alla dessa år, jag visade kort på grabbarna från mitten på 70-talet. Det blev glada miner och minnen. Ulf, trumpetaren i Jigs drog sej till minnes att min gamle vapendragare Berra, han med efternamnet Gullbrand, skulle få önska en låt på begäran en gång. Nu blir det säkert en riktig Rock and Rollare tänkte grabbarna, då Berra säger att ”Ingen”, en riktig dansbandstryckare, ville han höra. Grabbarna blir förvånade men spelar ”Ingen” till Berras förtjusning. Berra, som inte direkt hade Pavarottis pipa, la ner hela sin själ i låten när han ”sjöng” och känslan, den gick inte att ta miste på.

Ulf berättade, att dom, före nostalgikvällen bara hade spelat en enda gång tidigare i Cortinaparken. Det var just då AC/DC skulle göra sin första Sverigespelning. Det var då som Ulf bjöd sångaren Bon Scott på snus. Snuset som gjorde att Bon Scott ”stod över” AC/DC:s första låt i Sverige.

Öppningslåten som Jigs startade med i lördags är en kultklassiker, nästan snudd på ”töntvarning”, men nostalgin tog överhanden när Peter, på klaviatur, klinkade fram introt på ”Min Jojo”.

Jigs körde, ala en ishockeymatch i tre perioder. I första pausen dök Slowrider upp och rev av AC/DC:s repertoar från den historiska kvällen för 35 år sedan, bland annat brottarhitten ”T.N.T”. Slowrider var riktigt bra, och Magnus Nilsson hade på sej en kopia av Angus Youngs skoluniform. Och Kjell Gunnarsson, sångaren, hade en härlig hårdrocksrasp i rösten. I andra periodpausen så att säga, spelade bandet AC/DC:s övriga repertoar. Sista låten för Slowrider blev naturligtvis rockrökaren ”Highway to hell” och då tillsammans med Jigs. Således två trummisar och två basister och tre gitarrer och Anders sax och Uffes trumpet, dessutom ett par hundra i kören, det måste jag säga var kulmen på kvällen. Trycket i låten blev en riktig ståpälsare.

Jag måste åxå säga att jag hade skruvat upp förväntningarna inför kvällen ganska så högt och sen när verkligheten blev klart mycket bättre då ville man att kvällen aldrig skulle ta slut. En riktigt härlig blandning av dansband och hårdrock. Då, 1976, så var det nog bara dansbandsfolk som lyssnade till hårdrockarna. 35 år senare var blandningen ungefär fifty-fifty. Vädret då? Lördag eftermiddag och lördag kväll citerar jag Tomas Ledin: Inte ett moln så långt ögat kan nå… Fredag kväll regnade det och likaså på söndag morron. Det kan man kalla flyt (!)

Jota, Peter, Anders, Ulf och Tryggve, fan va sköj dä va å få träffa er igen och ett speciellt tack till Magnus Nilsson gitarristen i Slowrider. Det var hans idé med Nostalgikvällen. Som sent eller aldrig ska glömmas.

Bland publiken, som jag skulle uppskatta till 400-450, fanns bland andra Cicci, Dennis, Robbin, Jonatan, Krister Classon, ena halvan av ”Stefan och Krister”, Jan-Ove Jönsson, kallad Jojje, även han var där helt privat. Ibland brukar man se honom som ”Bevbäaen” Dag-Otto.

Så till alla som läser detta och var med på 70-talet när vi åkte runt halva Sverige efter grabbarna: Jota bad mej att hälsa så gott till er.

Fotnot: Jigs lade instrumenten på hyllan 1992, men det händer att instrumenten dammas av nån gång ibland. Bilder från Cortina har någon lagt upp på Youtube.

Tommy Svensson skrev detta den 20 juli 2011.

  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post256

En Honda 125:a och jag.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sun, May 29, 2011 22:11:32

TJENARE FOLKET

En Honda 125:a och jag.

Det var en afton i slutet av april i nådens år 1972. Platsen var Segerströms motor på Värmlandsvägen i Karlskoga. In med kopplingen, ettan neråt och jag släpper kopplingen försiktigt. Jodå, jag är på väg hem till Värmland och Forshaga på min nya Honda 125:a. Färgen var Candy Blue Green, 15 kusar skötte sitt. En hjälm, modell ”Tommy”, jo den hette faktiskt så, skyddade skallen, en jeansjacka med ett påsytt Hondamärke fick dagen till ära markera coolheten. Och precis som i Easy Rider så kände man doften av frihet. Visserligen luktade det koskit ibland men det är ju också en del av tjusningen.

När jag var 7-8 år hade jag lovat min farmor att bjuda på en skjuts när jag fick en motorcykel. Så mitt löfte stod kvar. Farmor fick en åktur runt Bengtsbol i Skived. Då var hon 62 år gammal, alldeles för gammal egentligen för att åka motorcykel, tyckte man då, idag är det nästan mer regel än undantag att 60 plussare åker hoj.

Natten mot den 17 augusti 1972 skedde en massrymning från den beryktade Kumlabunkern. 15 interner ville göra en liten utflykt så att säga. Bland rymmarna fanns Tony Rosendahl, Bosse ”Dynamit”, dom båda ambassadmördarna Baresic och Brajkovic, och legendaren, herr Svartenbrandt. Några av rymmarna hade enligt vittnen varit synliga i Värmland. Fram till årsskiftet 1972-73 så hade man dom gamla nummerplåtarna med en länsbokstav följd av siffror, Värmland hade ju ”S”. Örebro län, dit Karlskoga och Kumla hör, hade ”T”. Numret på min Honda 125:a var ”T 3043”.

En mindre polisspärr var placerad i korsningen, strax efter den gamla järnvägsviadukten vid Nyback i Skived där cykelbanan nu går under vägen. Polisen hade hört via radion att en ”T”-registrerad MC var på väg mot Forshaga-hållet till. Kvällen var sen. Tre poliser spärrade vägen och stoppade mej ganska så effektivt utan att vara våldsamma. Där satt jag på hojen och en polis sa till dom andra :- Jo, den är ”T”-regad, samtidigt som den andre drog upp mina glasögon, som var av ”Ingemar Stenmark-modellen”. :- Nej, den här killen är grön. :- Leter ni Kumlarymmere, sa ja till polisen. :- Jepp, sa den tredje av poliserna. För säkerhets skull kollade dom körkortet åxå. Det var mitt första möte med polisen, tillsammans med min Honda 125:a.

En vecka senare åkte jag fast i Karlstad vid kôrvburn på Östra Torggatan. Jag hade skjutsat på motorcykeln, hojen var godkänd men inte jag, man var tvungen att ha fyllt 18 innan man fick lov att ta med en spätta på bönpallen. 30 kronor i böter… Det var mitt andra möte med polisen, tillsammans med min Honda 125:a.

Ytterligare nån vecka senare skulle jag slå hastighetsrekord på Tôrpjaala, (Torpgärdet) en legendarisk fartsträcka mellan Snedda och Tôrp. För dom som inte var med på geografilektionerna när dessa metropoler nämndes, så ligger dom mellan Västra Deje och Risäter, en av Dejes södra förorter. Jag hade intagit en strömlinjeformad pose på Hondan. Fötterna hade jag stäckt ut på de bakre blinkersglasen, tryck in armbågarna så mycket ja kunde mot kroppen, och skallen, så lågt över styret som möjligt. Blicken pendlade mellan vägen och hastighetsmätaren. 110-112-114-115-116, km i timman. Då ser jag snett framför mej i det vänstra körfältet, en MC-snut som hade kört om mej. Han tittar på mej och gör dämpande gester med handen. Lugn ner dej, sänk hastigheten, sätt dej ordentligt. Jag fattade vinken så att säga och saktade ner till lagliga 90. Jäklar tänkte jag, nu står han nog framme i Risäter och stoppar mej för fortkörning. Men nää. Han såg nog showen i det hela. Troligen så skrattade han samtidigt som han skakade på huvudet. Det var mitt tredje möte med polisen, tillsammans med min Honda 125:a.

Det är måndagen den 25 september, klockan var strax före halv sju på kvällen. Året är fortfarande 1972. Jag och Olov hade varit hos Peter i Deje och lånat en batteriladdare. Olov har laddaren på bensintanken på sin Honda. Peter hänger med oss en bit med sin Honda. Vi åker över gamla Dejebron vid ”Gråten”, Dejefabriken, in på vägen som går genom området. Gamla 62:an. På raksträckan förbi sodapannan öser jag på med Hondan och kör om Peter som saktar ner. Jag har fortfarande bra fart när jag svänger upp mot bron över järnvägen. I kurvan uppfattar jag några grabbar med en lådbil. Uppe på bron där ser jag, alldeles försent, ett par fabriksgrindar, vägen är avstängd strax efter bron. Kraschen är ett faktum. Jag brakar rätt in i grindarna med cirka 50 km i timman.

Änglavakt brukar man kalla sånt ibland. Den grönflaekade Tommy-hjälmen räddade med största sannolikhet livet på sin namne. En lätt hjärnskakning och ett skrubbsår på hakan var allt som påminde om olyckan. Natten till tisdagen tillbringades på ett rum innanför akuten på Centralsjukhuset i Karlstad. I sängen bredvid låg en gubbe, han var säkert 55 år (host host, ja ja) han hade krångel med magen, tarmvred eller något i den stilen, så dom var där ”bak” och lirkade med honom stup i kvarten, det small och tutade och det luktade dret hela den natten i det rummet, så ett utedass, fullt i flôger, en stekhet sommardag doftade Eau du Cologne i jämförelse. På tisdagen kom farbror polisen och ville höra min version av olyckan. Det var mitt fjärde möte med polisen, tillsammans med min Honda 125:a. Tre dagar senare föddes Jörgen Jönsson. Va, vad har han med detta att göra? Inte ett dugg.

Jörgen Jönsson hade blivit en månad gammal då grävmaskinisten såg ett par kvinnoben som stack fram ur bråten i grävskopan. 21-åriga Lena Zakariasson hade hittats ihjälslagen på gamla Katrinebergstippen i Deje. Vi skriver den 30 oktober 1972. Man hade vänt upp och ner på nästan hela soptippen innan man hittade henne. En blodig penhammare hade hittats i närheten av tippen så man koncentrerade sökningarna dit. ”Lenamordet”, samt en misstänkt mördare ”Lenamannen” blev ett begrepp. Drygt ett och ett halvt år senare, i juni 1974, står jag med Ann-Katrin, Britt-Marie och Tommy i backen mellan gamla konditoriet och Deje Hauptbahnhof, vi intervjuas av Kvällsposten om Lenamordet och Lenamannen. Bredvid mej så står en Honda 125:a parkerad. Uj Uj Uj.

Detta inlägg är väldigt långt, så vi gör här ett reklamavbrott. Fortsättning följer…

(Mina recept inom parentes)

DAB. Ett tyskt ljust lageröl, bryggt sedan 1868. Ein Meisterhaftes Pils. Sehr Mommsich. (Häll upp en DAB i ett ölglas, servera det väl avkylt men inte för kallt, snitta upp några bitar Cognacswurst och en skål med OLW:s Pommes Pinnes : Njut)

Bullens pilsnerkorv, Original sen 1953. Ändra aldrig ett vinnande lag. (Värm en burk Bullens i en gryta, hälften vatten och hälften korvspad, korven får inte koka. Servera med Rotmos : Nam nam).

Hemgårdens Snickarkorv. Rökt och lagom mustig. Mums fillibabba. (Fräs upp korvarna i en stekpanna eller lägg dom på en grill, genomstek dom rejält utan att bränna dom för hårt. Servera med en Grillsallad : Dreggel, dreggel)

Euroshopper drethuspapper. Nu i dessa svåra tider, använd papprets båda sider. Skitbilligt, och pappret som dessutom gör det hela till en njutning. (Riv av cirka en halv meter, vik ihop pappret fyra gånger. Torka. Vid behov, gör om proceduren tills vederbörande är nöjd)

TJENARE FOLKET

En Honda 125:a och jag, del 2.

Sommaren och hösten 1972 tillbringade man ofta på Hemgården. Nu är det ju inte den hemgården där man tillverkar snickarkorv jag menar, utan ungdomsgården i Skived. Ungdomsledare var legendaren Sune Skogh. Ljungberg och Orvar dök ofta upp från Deje med sina Hondor. Jag och Olov och även Leif, Benny, Ecke, Bengt, Tomas och Jan-Ove var och blev också Honda-ägare och häckade vid hemgården. Jag har för mej att Kenth också hade en Honda. Kicki, Evy, Pia, Annelie, Elisabeth och några till var också ofta där vid den här tiden. En annan av stamgästerna var en 56:a som gärna satt med sin kassettbandspelare och det var bara en grupp som gällde för honom: Black Sabbath. Visst minns vi honom. Sune Pettersson. Iron man, Into the Void, Paranoid och War Pigs var några av låtarna han ”torterade” oss med. Sune omkom i början av juli 1983 i en MC-olycka, påkörd av en lastbil . Sweet Leaf, en av gruppens större hits, går nog varm i Sunes himmel.

En annan ungdomsgård var ju den i Daniel Petterssons gamla affär som var belägen där kommunkontoret finns i dag. Där inne gick Nazareths LP ”Loud ’n Proud” runt många gånger. Utanför hade jag parkerat Hondan på centralstödet och gjorde ett litet experiment. Jag lånade en cigarrett av någon, ställde den rakt upp på dynan på hojen, startade med elstarten och varvade upp motorn till 11 500 varv. Cigaretten stod kvar, inga vibrationer där inte. Åskådarna och även jag var imponerade. Inne på ungdomsgården (UG) huserade en riktig goding till ledare. Jag minns en gång att han ställde sej på en stol och sjöng ”Imse vimse spindel” på sitt eget lilla vis. Ingen tyckte att han var klok men det var absolut inget ont i honom. Han heter faktiskt Harald Happ än idag.

Vårvintern 1975 blev ”Läkebo” (där Forsgården är nu) nästa ungdomsgård där ”Elvis” var ledare. Tyvärr så minns jag inte hans riktiga namn.”Elvis” ordnade varje vecka ”UG-Toppen” där alla fick rösta fram sina favoritlåtar. Året därpå återfanns UG i ytterligare en gammal läkarmottagning, den på Bruksgatan. Hasse ”Noa” hade hand om biljarden och kassettdäcket. Detta har inget med Hondan att göra. Ta det som lite extra kuriosa.

Fôrsbergskiosken, först var den fristående sedan byggdes den in i Wermlandsbankshuset numera Nordea. Kiosken var en kombinerad kôrvbur och ”vanlig” kiosk. Olov och jag hade parkerat våra 125:or och käkade varsin kôrv mä mos när två snubbar dyker upp på varsin tungviktare. Den ena av hojarna var en gammal hederlig Honda CB 750 den andra en Laverda, en racingmodell. Killen som körde Laverdan var ”kärig-men-inte-otrevlig-typen”.

När dom hade smockat i sej varsin kôrv mä brö så skulle dom visa oss blöjknuttar hur en riktig tungviktare axar. Hondan drar iväg neråt Storgatan. Han som river igång Laverdan följer efter, han ger järnet. Han hinner bara åka tre-fyra meter då något smäller till och killen hoppar av och grimaserar riktigt illa. Kedjan på Laverdan hade ryckts av och slagit till honom riktigt ordentligt på låret. Endast stoltheten fick honom att inte skrika rakt ut av smärta. Hade han varit ensam hade illvrôlet hörts över hele Fôrshaga. Olov och jag tordes inte skratta. Han som körde Hondan kom tillbaka, band fast en lina runt sej och den andra änden på linan runt snubben på Laverdan. Jo jo, så går det också att bogsera.

1972 var bensinpriset 96 öre litern. Hondan tankades full för en tia. 1973 bröt ju oktoberkriget ut mellan Egypten och Israel. Oljekrisen blev ett faktum. I början på januari 74 blev det ransonering på soppan. Ransoneringskort infördes. Jodå jag fick ransoneringskort jag med. Jag kommer inte ihåg hur många kuponger jag fick men jag vet att det var två liter på varje kupong. 30 januari upphörde ransoneringen. Många hade fyllt flera oljefat med bensin för att inte drabbas av bensinbrist.

Min gamla Honda 125:a, 1971 års modell, en K3:a, en tvåcylindrig fyrtaktare med dubbla Keihin-förgasare sålde jag på våren 1975. Sist jag hörde nåt om den gick den i Väse/Alster. Men det är ju 35 år sen… Från och med nyåret 1972-73 så kom dom nuvarande registreringsnumren med tre bokstäver och tre siffror. Då bytte man nummerplåten. Så istället för T 3043 fick Hondan FDO 293. Det reg. numret är det för tillfället inget fordon som har.

1-8-4-3-6-5-7-2. Vad är det för något? Det är den vanligaste tändföljden på en V 8. 1-2. Vad är det då? Jo det var tändföljden på min gamla Honda 125:a.

Tommy Svensson den 29 maj 2011. Det är bara tre veckor kvar, sen så blir det mörkare igen. Always look on the bright side of life…



  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post252

Rapport från en gammal proggare.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Fri, May 20, 2011 22:19:39

TJENARE FOLKET

Rapport från en gammal proggare.

”Krossa Kapitalismen. Ner med USA-imperialismen. Vad ska väck, Barsebäck, vad ska in, sol och vind. Ner med storfinansen. Ropen skalla, daghem åt alla. Polis och militär, kapitalets här. Internationell solidaritet - arbetarklassens kampenhet”. Jodå, slagorden ekade i slutet på 70-talet då man stod på barrikaderna och eldade massorna och viftade med dom röda fanorna. Man tyckte att socialismen var det framtida målet. ”Bort med borgarbrackorna, ner med tjyvsamhället, leve revolutionen”. Nej nu tog jag i lite grand eller ganska mycket egentligen, riktigt så het var man ju inte. Men visst köpte jag ett nummer av KPML:s tidning ”Proletären” utanför systembolaget i Nordstan i Göteborg, försommaren 1978. Han som sålde den till mej hade jag sett på TV som ”Rasken”. Jo minsann, fast i jämförelse med röde herr Wollter så var jag nog blekt rosa.

Man marscherade till Internationalen i VPK-tåget i Karlstad på självaste Första Maj. Året var 1979. Och stöpt i modell 68, rödvinsvänsterns och studentrevoltens gyllene år, gick man klädd som en riktig VPK:are. Blåjeans, blå joggingskor, solglasögon i pannan, jovisst pilotmodellen skulle det vara, en blå t-skirt och en svart skjorta med ett förtryckt Fordmärke på, och ungefär samma frilla nu som då. :- Är du vänster? frågade mej en tjej som hette Annika. :- Ja, sa jag. :- Men du ser inte ut som en sån sa hon. :- Nähä, sa ja, är det inte vad man har för åsikt som räknas, eller är det bättre om man har rätt klädsel? Så klädmässigt var jag tydligen helt malplacerad. Att man sen drack Tysk-öl och Coca Cola (inte samtidigt naturligtvis, smarties) och dessutom gillade korv, det fick man inte göra, inte bra… det hade nog inte den riktiga kulturvänstern tolererat.

Nej, för att man skulle smälta in i leden skulle man ju ha en murarskjorta, velour eller majong-brallor, näbbstövlar, en grön Fjällräven-jacka med ett ”Atomkraft nej tack”-märke på, en riktig pôtt-frisyr, pipskägg ala Lenin, och som grädde på moset, ett par runda brillor. Tjejerna bar gärna Palestinasjalar. Drycken skulle ju vara vin, dessutom bröd, linser och egenhändigt odlade groddar. Och naturligtvis skulle man ju bo i ett kollektiv. Aja baja Tommy, att du gynnade USA-imperialismen och det internationella monopolkapitalet med att dricka en CPB (Cola På Bôrk). Och dessutom, bodde man själv i en etta på Blomstervägen. Och handlade på ICA gjorde jag, det gör jag även än idag.

(För mej får fôlk va klädde precis hur di vill, se ut sôm di vill och bo sôm di vill, dä driter ja fullständigt i, å naturligtvis får di äte sôm di vill, å te å mä handle var di vill.)

Musiken då? Ja, efter att gått från Tio i topp, så tog man, 1974-75-76, en avstickare till Dansbandsbranchen med brottarband som Max Fenders, Schytts, Tonix, Tommy Elfs, Flamingokvintetten, Thor Erics, Dannys, Thorleifs, Saints, Tommy Bergs och några till och icke att förglömma, våra gamla polare i Jigs. Nån gång på sensommaren 77 så läste jag en bok som fängslade mej totalt. Den hette ”Skotten i Ådalen”. Med den boken blev jag politiskt vinklad på kuppen.

Musiken tog nya former. Proggen knackade på. Hoola Bandoola, Nationalteatern, Motvind, Contact, Nynningen, Arbete och Fritid, Samla mammas manna, Fläsket brinner, Norrlåtar, Blå Tåget, Mörbyligan och allt vad dom hette. Kanske Forshagas stolthet, Autumn Breeze räknades dit åxå. Dessutom så kom jag riktigt ordentligt i kontakt med den svenska visan: Fred Åkerström, Cornelis, Olle Adolphson, Thorstein Bergman, Stefan Demert, Ewert Ljusberg, Bengt Sändh, Finn Zetterholm m.fl. kort sagt, dom klassiska trubadurerna, som jag fortfarande har ett gott öga till. Naturligtvis ingår ju Evert Taube i den samlingen. Två grupper som är värda att nämnas och som jag sett live som jag gillade/gillar är Iggesundsgänget och Grus i Dojjan. Jag måste även nämna Ted Gärdestad som man åxå sett live några gånger.

Själva progglåtarna då? Ja, man känner ju till dom gamla vanliga : Vem kan man lita på, Livet är en fest, Hon kom över mon, Hum-Hum från Humlegården, Staten och kapitalet, En kungens man, Keops pyramid, Hanna från Arlöv m.m. Några av progghitsen håller faktiskt riktigt bra än i dag tycker jag. Och en del är faktiskt aktuellare idag, än när dom skrevs. Men dom flesta är lite, ja ja och några är riktigt patetiska. Några personliga favoriter är ”Lika inför lagen” med Friskt Vatten, ”Sista brevet från Liikavaara-Frans” med Norrlåtar, ”Vi äro Tusenden” med Tältprojektet (Slutet på ”Vi äro tusenden”, mycket mäktig, låten växer i styrka och avslutas med Bengan Blomgrens ruggiga gitarrsolo. Ståpäls), Vidare ”Fyrvaktarens dotter” med Contact, ”Jag och Du” med Norrbottens Järn och ”Ikaros” med Björn Afzelius. Det finns några höjdare till.

(Naturligtvis får fôlk lyssne på va di vill åxå)

Många av Björn Afzelius låtar tycker jag är gångbara, trots att jag fick lite avsmak mot själva personen Afzelius efter att ha sett honom på Gröna Lund. Kan ha varit sommaren 87. Då avrättade han verbalt, allihop som inte hade samma åsikt som han själv. Sorry Björn, men där gick du lite för långt tyckte jag.

Apropå åsikter… ”Tre ryssar satt i ett av Stalins fångläger i Sibirien. Den ene frågar :- Varför sitter du här? :- Jag talade illa om kamrat Popov. :- Och själv då, Varför sitter du här? :- Jag talade gott om kamrat Popov. Dom frågade den tredje. :- Varför sitter du här? :- Det är jag som är kamrat Popov”. Där kvittade det hur man tyckte.

Det finns inget ont i kapitalismen, det onda är i hur den används, sa någon filosof. Medan någon annan tjomme sa: I ett kapitalistiskt system så utnyttjar en människa den andre, medan i ett socialistiskt system är det precis tvärtom, den andre utnyttjar den ene. Hängde vi med nu?

Och den gamle före detta, proggaren Tommy da. Hur är det nu med det häringa, blir det några revolutioner nu för tiden eller… Nej, det är dåligt med det dô, man sitter med Volvo och villa, är beroende av jobbet så att man får den där månadsinbetalningen så man hankar sej fram så skulden på huset minskar. Den som är satt i skuld är icke fri, sa någon som har sitt på det torra, det var ingen mindre än Sveriges Working Class Hero, Göran Persson, den sanne proletären ha ha ha.

Men va fan Tommy, sitt inte och gnäll. Har dom tryckt ner in bingolott i halsen på dej. ”Kasta loss från skiten”, som Nationalteatern sjöng i låten Popens Mussolinis. Nej, man gör inte det, man har ansvar för familjen och så länge man inte mår dåligt, är det helt OK att gilla läget, man anpassar sej och använder valsedeln vart fjärde år. Men man hoppas väl åxå på en rejäl Lottovinst som de flesta andra. Men dä blir väll sôm vanligt, en får jobbe e vecke te. Ja ja, slit å släp å göre å göre ôm. Nu för tia så får en vare gla ôm en blir dretnödig. Nä riktigt så illa är det väl inte…

När Palme blev mördad fick sej hela etablissemanget en rejäl knäck. Skottet tog inte bara död på Palme utan symboliskt tog det även död på Sverige som ett föregångsland, hög välfärd, socialt skyddsnät, en fungerande sjuk- och äldrevård, världens bästa skola… Skottet gjorde hål i den välputsade fasaden så att säga. Hans Holmérs uttalande i Dagens Nyheter den 25 augusti 1986 då han yttrade: ”Om sanningen om mordet på Olof Palme kommer fram, så kommer den att skaka Sverige i sina grundvalar". Det verkade som Holmér visste något om Palme. Var det Mutor, Boforsaffären, Harvardaffären, eller… Varför tog inte regeringen och partiet tag i detta och grillade Holmér rejält och frågade vad han menade egentligen eller blev det till att lägga locket på för att dölja något som inte tålde dagens ljus, eller… Och Sten Andersson som skulle tvätta vapenbyken. Efter 25 år har man ju inte ens kommit till förtvätten.

Efter detta har jag svårt att lita på makthavare och myndighetspersoner över huvud taget. Ingenting är förvånande längre. Mutkolvar hit och dit. Ganska ofta är det en obefintlig, dålig eller rent av rutten moral på alla plan, från vänster till höger. Schyman som eldade upp 100 000 kronor, istället för att skänka pengarna till nån kvinnojour eller cancerfonden eller nånting ditåt. Farsen som kallas försäkringskassan, sila mygg och svälja kameler. Korruptionen inom Svenska Röda Korset…

Jag säger som Kristian Luuk, i På spåret. Vart är vi på väg?

”Hasta la Victoria siempre”, Alltid framåt mot seger, ett av ”Che” Guevaras slagord.”Che” Guevara, en ikon för revolutionärer över hela världen. Personligen så var ”Che” ingen förebild för mej. Snarare tvärtom. Menar du att du skulle va en förebild för honom? Nej. Trots att han var läkare tog han gärna död på folk åxå. ”El Pueblo Unido jamas sera Vencido”, Ett enat folk kan aldrig besegras. Chilenskt slagord under militärkuppen 1973. ”Båd' stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner”. Fjärde versen på Internationalen, den versen hörde man aldrig i Första Majtågen.

”Fortsätt kampen till seger, pojkar”. Erik Bergströms ord till dom som bar in honom i ett hus strax innan han dog av militärens kulor i Lunde, Ådalen 1931. Även om den händelsen, för precis 80 år sen, har berört mej väldigt mycket så har jag aldrig anammat klasskampen utan jag värnar om den demokrati som vi trots allt har i Sverige. Därför kan jag, utan att skämmas eller känna skuldkänslor, hissa vår blågula fana på den svenska nationaldagen.

(Aha, han hissar gärna den svenska flaggan och pratar om socialismen, är man inte nationalsocialist då?)

I händelse av regn har vi revolutionen inomhus.

SÄNK MOMSEN PÅ SKATT

Lovikka-vant-ägare, Tommy Svensson den 20 maj 2011.

Ps. Cicci fyller år idag, 50 minus, nej förlåt, 29 plus ska det vara. Så även idag är den blågula flaggan hissad. Ds.

  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post251

BVB, Deutscher Meister!!

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sat, April 30, 2011 19:29:42

TJENARE FOLKET

BVB, Deutscher Meister!!

För sjunde gången i klubbens historia blev idag, minne pôjker, Borussia Dortmund tyska mästare. (för dom oinvigda är det naturligtvis fotboll jag menar). Trots att två omgångar återstår leder dom ligan med ointagliga åtta poäng. Dom tvålade till Nürnberg med 2-0, hemma på Signal Iduna Park inför 80 720 åskådare, samtidigt som enda hotet, Bayer Leverkusen åkte på dalj borta mot FC Köln med samma siffror. Heja Pôjka. Natürlich inställer sej undertecknad i gratulationerna. Dä blir nog nôa DAB i kväll både här på Lingonstigen och nere i Dortmund misstänker jag. Olé hier kommt der BVB… JAAAAAAAAAAA, Jopp hej di hej di hej da…

Tommy Svensson Valborgsmässoafton 2011.

  • Comments(2)//tommybloggen.cicciwik.se/#post249

Vass ärrä mä rä Svännsôn?

KuriosaPosted by Tommy Svensson Fri, April 22, 2011 13:58:51

TJENARE FOLKET

Vass ärrä mä rä Svännsôn?

-: Stockholm-Motala! Här kommer en dagsfärsk bulletin om hälsotillståndet.

På självaste Långfredagen är han återuppstånden i egen hög person. Efter att i fjorton dagar ha pendlat mellan hopp och förtvivlan. Förra veckan låg han mer eller mindre däckad av en hostig-feber-influensa-attack. Under förra helgen blev han feberfri men hostan höll i sej. Måndan kom och plikten på StoraEnso kallade. Efter måndagseftermiddans strapatser på jobbet kom han hem, klämde en stilla pilsner och såg en dålig film. Vid ett-tiden på natten gick han och la sej och träffades av blixten, sjösvett på mindre än en sekund, låg kvar nån minut i sängen innan dasshôlken pockade på uppmärksamheten.

I vårnattens tystnad och med en fin akustik från porslinet och det kaklade badrummet fick säkert grannarna nys om Svenssons förehavanden. BBBLLLURRRRRÄÄÄÄHHHH. ÔÔÔÔÔRRRRRRRPPPPHHHH. Undrar om grannarna hade lite medlidande och ömmade för mej, eller om hornen växte ut i pannan och skadeglädjen tog över. He he he. En Vestibularisneurit hade satt klorna i mej.

Svensson försökte hålla stenhårt i den gungande stolen. Efter nån timme kunde dom eventuella grannar som lyssnade på den nattliga konseren höra att resonansen hade ändrat sej. :- Nu har han nog hôvve nere i en plasthink. Jodå mycket riktigt. Han hade flyttat tillbaka positionerna till bäddsoffan och fått fram en hederlig spyhink. Soffan åkte virvelvind med honom ända tills gryningen kom, då gick den över i barnkarusellstadiet, fullt tillräckligt ändå för att han ska må illa. Karusellen stannade vid lunchtiden på tisdagen men inne i skallen snurrade det fortfarande av nattens tivoli. Tisdagen och onsdagen ägnade sej han åt sömn i stort sett, han tog sej helt enkelt inte upp ur sängen.

Ett riktigt kraftprov skedde faktiskt på onsdagsmorronen när bilen skulle till Hedlunds Bilverkstad och Svensson gick upp i gryningen för att lämna bilen, sen en morgonpromenad på tio minuter där han träffade på Bosse Eriksson utanför Cellcombs gamla lokaler, Jo jag har vart te Hedlund mä bil ôm du funderer. Väl hemma igen var han som en klôbbad oxe, spyhinken stod redo men klarade sej för påhälsning denna gång.

Vad var det som orsakade karusellen och virvelvinden då? Jo till 99 % säkerhet en Vestibularisneurit, Virus på balansnerven. Jag ”googlade” på detta, symptomen stämde helt och hållet.

Med all respekt för folk som haft och överlevt hjärtinfarkter, klarat sej i katastrofer, besegrat cancer och dyl. så säger dom att livet har fått en andra chans. Så lite grand kan jag väl också få tycka det. Att åka virvelvind i sex timmar var vedervärdigt.

Sen vill jag rikta ett par tack. Trots att jag inte finns med på Facebook så hade många där skickat ”Krya på dej-hälsningar” till mej. Det tackar jag för. Jag begriper inte hur dom fått reda på att jag var sjuk, eller förstår du det Cicci… Tack till Hedlunds Bilservice som bytte handbroms-vajrar och fästen medans man låg och yrade i bingen. Och ett tack till sambon för marktjänsten. Vill samtidigt passa på att önska en GLAD PÅSK till alla mina läsare.

Fan, det var ju 24 år sen jag var sjuk senast så visst kan det väl vara något att skriva om.

Tommy Svensson återuppstånden redan på Långfredagen den 22 april 2011.

  • Comments(1)//tommybloggen.cicciwik.se/#post246

Jacob Beser, en gång och en gång till.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Sat, April 09, 2011 19:31:48

TJENARE FOLKET

Jacob Beser, en gång och en gång till.

Jacob Beser från Baltimore, Maryland USA, var fem år när Japans förre kejsare Hirohito steg upp på tronen. Året var 1926. Två år tidigare hade den dåvarande kronprinsen Hirohito gift sej med sin flamma Nagako. Efter fyra prinsessor föddes så sonen, den nuvarande kejsaren Akihito. Jacob Beser var då tolv år. Året är 1933, samma år som den mustaschprydde Adolf tog över makten i Tyskland. Adolf bildade ju Axelmakterna 1940, tillsammans med Hirohito och italienske Benito, ni vet han som hette Mussolini i efternamn. Den 15 mars 1945 fyllde Jacob Beser 24 år. Den 16 juli samma år, detonerade den första atombomben strax utanför Los Alamos, New Mexico USA.

Kvart i tre på natten till den 6 augusti 1945 rullade planet ut på startbanan på ön Tinian. Förste vapenteknikern ombord, William Sterling Parsons, knackade ur sin pipa mot en bomb som han sen preparerade, jobbet tog ungefär en halvtimme. En bomb som skulle förändra historien. Trots att bomben vägde fyra ton och var tre meter lång kallades den för ”Little Boy”. Klockan 8:15 och nästan 10 000 meter över den japanska staden Hiroshima fällde planet ”Enola Gay” sin dödsbringande last. 43 sekunder senare kom den väldiga blixten. 565 meter över staden exploderade Little Boy.

Piloten Paul Tibbets lade planet i en brant sväng snett nedåt. En minut senare träffades Enola Gay av tryckvågen från bomben. Strax efteråt skakades planet av en andra tryckvåg, den första tryckvågens studs mot jordytan. Det karakteristiska svampmolnet steg till 6 000 meters höjd. Andrepiloten, Robert Lewis, stirrade på molnet och sa :- Herre Gud, vad har vi gjort? I ett nafs hade 75-80 000 människoliv raderats ut. 60 kilo uran hade gjort sitt.

En 24-årig radaroperatör från Baltimore i USA fanns med ombord. Tre dagar senare skulle han få se ett nytt svampmoln stiga mot skyn. Jacob Beser var med även på nästa uppdrag, det som skulle utplåna 60 000 liv i Nagasaki. Planet, som döptes till Bocks´car, var av samma typ som Enola Gay, en B 29:a. Bomben kallades denna gång för ”Fat man”. 11:02 den 9 augusti detonerade den ”fete mannen”. Den aktiva delen var denna gång plutonium. Den var en exakt kopia av bomben i Los Alamos. Jacob Beser var den ende som var med på båda atombombsuppdragen. Han hade, båda gångerna, uppgiften att störa japanernas radar.

Fem dagar senare, den 14 augusti, höll kejsar Hirohito ett radiotal där han förkunnade ”Vi måste acceptera det oacceptabla och uthärda det outhärdiga”. Den 2 september skrev Japan under kapitulationen. För Japans del började kriget redan 1937 med att anfalla Kina. Japanernas policy blev tre år senare, "bränn allt, döda allt, förstör allt". Runt 18 miljoner civila kineser fick sätta livet till i slakten. Den kejserliga japanska arméns grymheter var av ungefär samma kaliber som Himmlers SS-trupper körde med. Troligen var kejsar Hirohito väl medveten om läget när t.ex. ny ammunition testades på kinesiska fångar för att se effekten.

Hibakusha, är japanska och betyder ”atombombsöverlevare”. Runt 200 000 hibakusha finns kvar. En minskande skara av åldringar i de båda städerna som oroas över att minnet av lidandet ska dö ut med dom. Vid minnesmonumenten i de båda städerna finns drygt 420 000 namn som dött till följd av atombomberna. Vid årsdagen så läggs nya namn till på hibakusha som avlidit under året. Tsutomu Yamaguchi var den enda person som bevisligen överlevde båda atombomberna. Han dog i cancer 2010.

Besättningen på Enola Gay dör också ut. Navigatören Theodore van Kirk är den ende som ännu är i livet. Som extra kuriosa så fyllde han 90 år i år, den 27 februari, samma dag som gamle Frank Buckles avled. Frank var den siste överlevande amerikanen som var inkallad i det första världskriget (se inlägget ”Gamle Frank”). Jacob Beser då? Jo han är också borta, han dog den 16 juni 1992. Lite ännu mer extra onödigt vetande. Hirohitos flamma Nagako dog också den 16 juni fast åtta år senare.

Hirohito gick fri när Tokyoprocesserna var över. Tokyoprocesserna var motsvarigheten till Nürnbergrättegångarna. Sju av Japans höjdare inom det militära slutade sina dagar i galgen. Hirohito anklagades inte ens.

Och själv då Tommy, vad har du för inställning till atombomber? Nja det kanske höll världen, i alla fall Europa, i schack under det kalla kriget, den så kallade terrorbalansen. Ironiskt nog så tror jag att bomberna över Hiroshima och Nagasaki räddade fler människoliv. Japanerna gav ju allt för att försvara t.ex. ön Okinava, lite mindre Öland. Omkring 100 000 japanska soldater, runt 13 000 amerikanska, lägg därtill cirka 100 000 civila dödsoffer. Vad hade en invasion av dom japanska huvudöarna kostat i människoliv? Sen tror jag också att amerikanarna ville visa ryssarna att vi har ”bomben”. Annars har jag väl inte där så mycket till övers för kärnvapen.

Att det sen var civila offer kan ju kanske diskuteras, men över 100 000 civila fick ju sätta livet till i bombningen av Dresden 13-14 februari 1945. Samma antal civilister strök med när bomberna föll över Tokyo natten mellan den 9-10 mars 1945. Så pratas det vitt och brett idag om civila dödsoffer. I dagens oroshärdar beräknas att 90 % av alla dödsoffer är civila, så bara det tycker man att det bör vara en tankeställare innan man börjar med en väpnad konflikt. Enligt Genevekonventionen så ska man i möjligaste mån undvika civila offer. Och vissa vapenslag är också förbjudna. Men en rysk AK 47 en s.k. Kalashnikow, en amerikansk Barett M 82 eller varför inte en Haubits 77 från Bofors dom är inte så farliga, dom dödar bara lite grand. Ja ja...

”Är man mer död av en atombomb än av en konventionell bomb” (Jacob Beser)

”Om det istället hade varit tyskarna som atombombade städer, skulle vi ha definierat atombombning av städer som ett krigsbrott, och vi skulle ha dömt de tyskar som bar ansvaret för detta brott till döden genom hängning." (Albert Einstein)

”Förr var det jämt och nätt att skinnet räckte till, nu har man skinn till tre stycken” (Håkan i Änga)

Det där sista, vad är det för ett citat då? Jo det var en gammal jobbarkompis som kom med en filosofisk åskådning angående åldrandets inverkan på den manliga kroppens nedbrytning.

Tommy Svensson den 9 april 2011. Apropå andra världskriget så anföll tyskarna Norge och Danmark denna dag för 71 år sen. Apropå 71 år så var Jacob Beser 71 år när han dog, ja ja, gi dä nu…

  • Comments(0)//tommybloggen.cicciwik.se/#post242

Jo, några äpplen har man väl pallat.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Thu, March 24, 2011 12:58:44

TJENARE FOLKET

Jo, några äpplen har man väl pallat.

Grôssbol i slutet på 60-talet.

Tulli och Elof bodde i huset nästan uppe på krönet av den för Grôssbolsborna legendariska ”Tullibacken” (backen är naturligtvis uppkallad efter henne). En kväll smög vi oss in på tomten. Äpplen skulle pallas. Men vi var upptäckta. Tulli hade sett oss :- Va gör ni för nôe? :-Ja, vi paller äpple, sa vi :- Får ni dä da, svara hon. :- Nää dä tror vi väl inte. :- Ni ska fråge först ôm ni får ta, sa hon. :- Får vi ta äpple da, svara vi. :- Ja-a dä får ni, kom tebaka i môrrn så ha ja plocke ner äppla i en kasse ôt er. Nä, vad va detta. Nu blev det ju inget spännande längre. Hon avväpnade oss väldigt effektivt.

För dom oinvigda är Tullibacken den som går från Ankdammen upp mot Sisu-gården, Slätta. Förr hade Tullibacken direkt anslutning till Slättvägen, mammas gata. Tulli hette faktiskt Tulli.

Scoutkniven gnagde sej igenom körsbärskvisten. Göran och jag satt på ett uthustak som tillhörde ett kråkslott. Via ett annat träd hade vi tagit oss upp på uthuset med körsbärskvisten. Två saker som är lite svåra med körsbär är, att börja äta dom och sen att sluta. Vi hade suttit på taket och käkat i ”tio minuter, en kvart” när en ”kärring” får syn på oss. Vi var avslöjade. :- Va gör ni där ôppe och ä dä ni som har såge ner grenen? :- Näää... det är Pära som har gjort det, han sa att vi skulle vänte på’n här ôppe. Ja man fick ju dra till med en ”vit” och samtidig försöka låta lite trovärdig. Skulle hon gå på detta? :- Akt er så ni inte ramler ner å slôr er bare. Göran och jag drog en lättnadens suck och för att försöka förstärka trovärdigheten säger Göran till mej :- Kommer inte Pära snart tror du? Vi försökte kväva skrattet så gott det gick där uppe på taket. Vem var Pära da? Ja han fungera väl som Alfons Åbergs hemlige kompis, ”Mollgan”.

Kråkslottet som var riktigt stort låg mellan Hagagatan, Gärdesgatan och Storgatan. Det fungerade som ungkarlshotell på slutet där bl.a. Ernst Portner, Forshagas egen gay-ikon från förr, bodde. Det var öde i något år innan det revs i början på 70-talet (tror jag). Lite norr om kråkslottet låg en liten röd stuga, där har jag för mej att en som hette Simon bodde, tills nån gång i slutet av 60-talet. Strax bredvid fanns en skrotbil, en ljusblå folkvagnspick-up, på den hade någon målat på ena sidan, ”Raly” stod det med röd färg, troligen skulle det nog stå Rally. Söder om kråkslottet fanns ett magasin med en vällingklocka. Den byggnaden flyttades senare till hembygdsgården i Fôrshaga. Detta var lite extra kuriosa.

I ett grått hus vid Grôssbolsgata bodde Erik, ”Lill-Erik” kallades han. Där var det en rejäl utmaning att palla äpplen. Ryktet gick att ”Lill-Erik” var ruskigt snabb och fick han tag på en så var det inte nådigt. Så det var bara dom tuffaste som hoppa över staketet, tog några äpplen och sen fick man ”lägga benen på ryggen”. Elsa Stålberg, hon som var mat-tant på gamla Grossbolsskolan hade ett plommonträd som fick påhälsning ibland, Petrus Larsson vet jag, hade goda äpplen likaså en snubbe som vi kallade för ”Ögat”. En annan snubbe kom ut i bara fillingarna och jaga oss. Då blev det fart på påkarna minsann. Usain Bolt släng dej i väggen. Jo men, så visst fick man kondition av att palla äpplen.

En lite allvarligare grej var när vi hade pallat kålhuvuden och morötter hos ”Olle i Trägårn”. Trädgårdshandeln låg där de gula tvåvåningshusen står mellan Gärdesgatan och Grossbolstorpsvägen. Han fick span på oss där vi satt och käka vitkål på bänkarna vid lekparken på andra sidan Gärdesgatan. :- Är det ni som har tagit di där kålhôvva, sa han. :- Nää, di låg här, försökte man med. Jag vet nog vilka ni är, sa han. :- Di där kålhôvva ingår i min försörjning. Då insåg vi allvaret och ville göra upp med Olle. :- Om jag får två tior av er så låter vi udda vara jämnt. Jag tror vi var fem stycken som hade skramlat ihop tjugo kronor och när vi, dagen efter, gick upp till Olle för att betala kändes det väldigt skämmigt vill jag lova.

Så detta med att palla äpplen, är det så oskyldigt egentligen? Att ha ett gäng dretonger på tomten som stjäl mina äpplen. Det var ju inte direkt själva äpplena som man var ute efter, det var ju spänningen. Jag vet inte själv hur jag skulle reagera, men gör dom inget värre på gården så må det väl vara hänt. Men som sagt, man var ju inget bättre själv när det begav sej.

Tommy Svensson, f.d. äppelpallare, den 24 mars 2011.

  • Comments(1)//tommybloggen.cicciwik.se/#post241
Next »