Fôrshaga Kôrv å motor

Fôrshaga Kôrv å motor

Tommybloggen

Av Tommy Svensson

Onneksi olkoon Suomi.

KuriosaPosted by Tommy Svensson Wed, December 06, 2017 15:24:49

TJENARE FOLKET

Onneksi olkoon Suomi.

Idag fyller vårt östra grannland 100 år och undertecknad sällar sej till Gratulanterna. Onneksi olkoon Suomi. (Grattis Finland). Två tända ljus på fönsterblecket är en tradition när landet firar sin nationaldag den 6 december. Finland som började våldsamt med inbördeskriget 1918, mellan de ”Vita” och de ”Röda”.

De röda utgjordes av den röda vänstern inspirerade av ryska revolutionen och den vita sidan av den finländska borgerligheten som innan den ryska revolutionen ville frigöra sej från Ryssland genom krig. Men när revolutionen kom den 7 november så hade ryssarna fullt upp med sitt eget land så finnarna fick klara sej själva.

Slaget vid Tammerfors i mars-april 1918, blev vändpunkten i det Finska inbördeskriget till de vitas fördel, där Gustav Mannerheim var självaste segerherren. Kriget som stundtals var en slakt, med massavrättningar på dom röda som följd. Jora, även de röda kunde avrätta folk. Totalt dödades runt 35 000 i detta krig varav cirka 30 000 tillhörde den röda sidan, ett grymt krig…

Extra kuriosa, är att en av de vita som stupade i slaget vid Tampere, Tammerfors, hette Olof Palme. Han, Olof Palme, var han släkt med Olof Palme? Jodå, Olof Palme var farbror till Olof Palme…

Många av de röda ledarna flydde till det nya ”förlovade” landet Sovjetunionen där många, ironiskt nog, blev utsatta för Stalins utrensningar. Jo jo…

I samband med andra världskriget, utkämpades två krig mot Sovjetunionen. 1939–1940, i det som jag tycker, det heroiska Vinterkriget då Mannerheim kom tillbaka som Överbefälhavare. Sen 1941–1944, det så kallade fortsättningskriget med Nazityskland som bundsförvant då Mannerheim smickrades av självaste Adolf, samt ett krig mot Nazityskland, ”Lapplandskriget”, vintern 1944–1945 då presidenten i Finland hette Gustav Mannerheim.

I och med freden i Moskva 1944, lyckades Finland undvika en ockupation av ryssarna som satte in huvudstöten mot Nazityskland istället. Bland fredsvillkoren fanns ett krav på att tyskarna skulle fördrivas ut ur Finland. I norra Finland fanns vid den här tiden 210 000 tyska soldater. Att vända vapnen mot sina före detta kompanjoner var nog lite knepigt, där den gamle Hjalmar Siilasvuo, hjälten från Suomisalmi under Vinterkriget, ställde upp 60 000 finnar mot tyskarnas tredubbla styrka. Några större sammandrabbningar blev det aldrig mellan de forna bundsförvanterna, däremot körde tyskarna med den brända jordens taktik vid reträtten mot Nordnorge som ju fortfarande var ockuperat av Adolfs grabbar.

Extra kuriosa är att ryssarna erövrade staden Viborg på Karelska näset under Vinterkriget. Hela befolkningen på dryga 80 000 innevånare evakuerades till Finland. Då ryssarna blev anfallna av tyskarna sommaren 1941 passade finnarna på att återta staden. Ryssarna hade då placerat ut radiominor i staden som kunde frekvensutlösas från Leningrad. Under två månader, dygnet runt, spelade den finska radion den tonrika rökaren, Säkkijärven Polkka som en tonskärm för att störa ut och skydda de finska minröjarna. Det lyckades.

En tidig fotnot: Byn Säkkijärvi heter idag Kondratjevo och ligger i Karelen som innan andra världskriget tillhörde Finland.

Sommaren 1987 åkte undertecknad och dåvarande sambon på en liten utflykt till Suomi. Som extra kuriosa åkte vi över mellan Stockholm till Åbo, med båten Viking Sally. Som extra, extra kuriosa så döptes Viking Sally om till Estonia då året var 1993. Som extra, extra, extra kuriosa så har Estonia (Estland) samma melodi på Nationalsången som Suomi, Finland. Bara texten är annorlunda. Jorasatt… Men tillbaka till sommaren 1987...

Nånstans vid en vägkorsning, i mörkaste Savolax i det Egentliga Finland, dog Volvon, en 245:a, sent på kvällen. Kolen i generatorn hade slitits ut och genererade ingen ström till batteriet. Turligt nog la bilen av vid den enda bebyggelsen som fanns på två mils avstånd, en bondgård vid korsningen. En morfar och hans femårige barnbarn, en grabb, kom ut. – Probleeem ??? sa han… Ja sa jag. Jag tror det är kôla i generatorn sôm ha lagt av, sa jag. Gubben tittade frågande på mej… Aha tänkte jag, - Ruotsi (Sverige) sa jag och pekade på mej. No, sa gubben, Suomi oder Deutsch. Jaha tänkte jag, han pratar bara finska och tyska.

Eftersom min finska sträcker sej till, Ei saa peitää (bör ej övertäckas), kesivoide (handkräm), keskusta (centrum) och Kippis (skål), så började vi konversera på tyska. Jag lyckades få honom att förstå att det var just generatorproblem, kolen som hade slitits ut. Han berättade att han hade varit med i fortsättningskriget och kämpat mot ryssarna tillsammans med tyskar, där hade han lärt sej, som jag tyckte, den hyfsade tyska som han behärskade. Och med min skoltyska och Oktoberfesttyska som jag bättrat på i München året dessförinnan, så kunde vi konversera riktigt bra.

Han ringde en bärgare från Pieksämäki, två mil bort, som kom och lyfte upp bilen och drog med den till en verkstad i samma stad. Jag ville att gubben skulle ta emot 20 mark som tack för hjälpen men han ville inte ha något. Ja men ge tjugan till grabben då så han kan köpa en glass eller nåt, försökte jag förklara, men inte ens det gick.

Bärgaren kunde bara två ord svenska: Joo alltså… men han var av den yngre stammen så han kunde lite engelska. Han placerade Volvon utanför en verkstad som låg nästan vid järnvägstationen så det blev till att sova i bilen. Pieksämäki, en järnvägsknut ala Hallsberg där tågen rullade hela natten men man var väldigt tacksam ändå.

Dom två inne på verkstan kunde ingen svenska alls. Några ”perkele” hörde jag men det är ju finska det. Men dom visste vad de skulle göra. Det hade ju bonden meddelat bärgaren som i sin tur förmedlade verkstan. En snubbe, som var ett sånt där häng som förr var en regel ”att en sån finns på varje verkstad och bensinmack”. Den snubben kunde lite svenska så han var lite av en presstalesman så man fick allting klart för sej och lite till.

Extra kuriosa igen. I dag för 100 år sedan föddes den gamle ärkebiskopen, Olof Sundby. Han som vigde Kungen och Silvia och döpte Vickan. I dag för 21 år sedan dog den gamle ärkebiskopen, Olof Sundby. Han som vigde Kungen och Silvia och döpte Vickan.

Den finska folksjälen, toner i moll, Sauna, Väinö Linna, Kalevala, Humppa, Kärringkånka, M A Numminen, Fänrik Stål, Spjutkastning, Lapin kulta, Paavo Nurmi, Sibelius… Eller sök ”Finsk förfest” på Youtube… Hyvää…

Så till dej, bonden Paavo, barnbarnet Jussi, bärgaren Markku, verkstadskillarna Erkki och Pekka, som dessutom bjöd på frukost och tolken och presstalesmannen Uhro eller vad ni nu kunde heta, så vill jag instämma i en gratulation till er. Onneksi olkoon Suomi. Grattis Finland 100 år.

Tommy Svensson den 6 december 2017.









  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.